15 januari - Ateljébesök

.
Läraren i bild i Ödeshög, Jenny Ehn, hörde av sig i höstas och ville komma på besök till min ateljé med en grupp vuxenelever.
Det blev av strax innan jul, då gruppen anlände lagom med morgonljuset. Det var elever  i vuxenskolans kloass för ensamkommande flyktingungdomar från Iran, Irak, Marocko, Afganistan och Syrien.

Två tolkar var med på plats för översättning till arabiska och persiska. En timma hade vi på oss och den gick fort.
Jag berättade om mitt konstnärskap och förutsättningen för sådan verksamhet i Sverige varefter vi diskuterade konst och tittade på mina verk och jag visade även lite aktivt målningsarbete.
Intresset var intensivt och frågorna många.

3 maj - Jag målar

.
Det finns inte utrymme för någonting extra just nu. All tid går åt till att måla färdigt några oljor vid Stugan.
Jo visst ja. Var på besök i Linköpings slott idag. Kulturlunch!
Jag hämtade min vän Christer i Bjälbo på vägen dit och "hängde in" en härligt spelande härfågel.

13 november - Överlämning av konstverk

.
Nu bär det av upp till Kungliga Vetenskapsakademien vid Frescati i Stockholm. Jag åker inom en halvtimme. Allt är packat och klart.
Något nervös är jag allt och skriver därför av mig lite oro och rastlöshet.
Jag ska lämna ifrån mig de två konstverk som ska pryda diplomen i Nobelpriset i ekonomi 2012.
Jag har gjort två akvareller med Tåkernmotiv.

Jag kan eller får inte visa dem här, allt är hemligt och ska vara så, ytterst välbevarat, fram till överlämningen den 10 december.
Men jag berättar gärna att de ingår i min från första början planerade trilogi "Berättelsen om mitt landskap", där jag startade med "Omberg" 2010, fortsatte med "Vättern" 2011 och nu avslutar med "Tåkern" 2012.
I och med årets beting är uppdraget över för min del.

Men, över är det alltså inte riktigt ännu. Idag ska jag presentera mina två verk, förklara och motivera. Och jag har även skrivit en liten presenterande text, en text som kommer att översättas till pristagarnas hemspråk. Det är inför detta "examensprov" som jag ändå är lite nervös.

Efter idag återstår glädjen över att ha fått vara med under hela detta projekt. Ett privilegium utöver det mesta. 
Och ännu har jag kvar att uppleva den stora Nobelbanketten söndagen den 9 december. Det blir det sista. Sen får jag leva på minnen från hela denna fantastiska resa.

16 oktober - Uppdrag Nobel 2012 i ekonomi

.

Kristallkronan i taket.

Igår var jag uppe på Kungliga Vetenskapsakademien, KVA, i Stockholm för att vara med vid tillkännagivandet av årets Nobelpris i ekonomi. Det är inte nödvändigt för mig, allt tillkännages ju även omedelbart i media, men jag tycker det är en ynnest att få vara på plats och i år är också sista chansen för mig att få deltaga som en bland andra inbjudna gäster.

Pressuppbådet är stort och internationellt.

Det blev alltså två pristagare i ekonomi i år och med det är även jag nöjd. Två är liksom lagom för min del av den totala arbetsinsatsen.

Jag har nämligen kort om tid kvar nu, att färdigställa konstverken till Nobeldiplomen, som jag gör på uppdrag för tredje året.
Redan den 25 oktober, om nio dagar således, ska kalligrafen ha konstverken från mig fysiskt i sin hand för sitt arbete med texterna så att allt blir samstämt färgmässigt och utseendemässigt.

Det säger sig självt att detta skulle kunna bli ett hopplöst stressigt och ångestladdat företag, och därför har jag i år, med så kort om tid, redan kommit ganska långt. Jag har nämligen två verk i stort sett klara i förväg; jag hoppades på det, två alltså, och fick rätt i min gissning. 
Nu har jag, under veckan som är, att "blott" avsluta för att få verken att lyfta till önskad nivå eller som jag har sagt tidigare :

"Uppdraget är att göra ett verk som jag hoppas blir ett konstverk men helst vill skulle vara ett underverk".

Härmed förstår alla också att det numera från Nobelstiftelsen inte är prioriterat att konstverken behöver ha någon direkt koppling till ämne eller pristagare. Det är med anledning av min konst jag är utvald och att tro att jag som konstnär, eller för den delen varje annan konstnär, skulle kunna skapa något som handlar om komplicerade prismotivationer eller/och att närmare lära känna och presentera själva pristagarna på en eller två stressade veckor, vore naturligtvis förmätet att tro.
Det har även Nobelstiftelsen insett.

Även om jag har stor frihet, tänker jag läsa in mig på pristagarnas gärning så gott jag kan. Till det är jag extra motiverad av förekommen anledning.

Nej, nu är det dags att ta tag i det hela. Veckan är bokad. Senast på måndag men helst redan på fredag måste jag posta materialet till Österrike, där finns kalligrafen.

2 oktober - Höst med Nobelarbete

.
Det brusar ur lindarna vid församlingshemmet, granne med ateljén.
Det är upp emot 400 starar som sitter där i topparnas begynnande rost tillsammans med ett femtiotal björktrastar. De senare föresten, far mest oroligt runt mellan frukträd och rastplatser, medan stararna är av mer social karaktär och sitter tätt ihop och tjattrar och småsjunger.
Jag stannar upp och lyssnar. Det är verkligen en mäktig naturkör.

Ur gråpäronträdet vid parkeringsplatsen kommer ett plötsligt och klingande "tji-ink"; en björktrast som varnar, inte snarkande eller skränigt, bara ett lite utdraget men ändå snärtigt och klart "tji-ink".
Allt far omedelbart på vingar. Stararna därborta i trädtopparna uppfattar varningsropet lika snabbt som björktrastarna, tätar ihop sig och tar höjd medan de senare sprids åt olika håll.

Det är en sparvhök som slår till. Men den har inte en chans. Överraskningen som är ett måste har gått förlorad. Snart är allt tyst igen. Tillfället är över och jag går in. Det finns Nobelarbete att göra.

Jag har skrivit på kontraktet. Nobel närmar sig obevekligt. I år är sista omgången för mig. Jag skall göra konstverken till ekonomiprisdiplomen.
Jag  har gjort i tur och ordning: 
Kemiprisen - tre stycken - 2010
Fysikprisen - tre stycken - 2011
...
och måndagen den 15 oktober kommer jag alltså att närvara vid Kungliga Vetenskapsakademien för att vara med om tillkännagivandet av årets Nobelpris i ekonomi. Snart är det över för min del. 
Det har naturligtvis varit en fantastisk resa; en nästan oförståeligt stor ära och heder och jag är stolt och lycklig över allt detta. Men samtidigt ska det faktiskt bli skönt när det är förbi igen. Jag har gjort det. Steget är taget och det är dags att gå vidare. Jag fick ju till och med vara med om själva Nobelfesten - inget dåligt betyg på ett livsverk.

Men än är det inte riktigt dags att sucka ut av lättnad. Ett pris återstår ju. Och det kan bli tre konstverk även i år - i ekonomi.
Temat är klart för mig. Det har genom åren handlat om att presentera "mitt landskap" och det började med Omberg 2010, via Vättern förra året och kommer att avslutas med Tåkern i år. 
Nu är jag mitt uppe i arbetet. Det är redan bråttom. Mina verk måste i princip vara klara redan den 20 oktober och jag har inte tid att vara overksam fram till tillkännagivandet. Bilderna måste vara i stort sett färdiga redan då, annars kommer en ångestladdad tidsstress och den vill jag inte vara med om. Igen.

Som sagt, det blir något med Tåkern i år, så har jag tänkt och planerat och så skissar jag för fullt. Oljemålningen här ovanför kanske kan vara en slags modell hur jag funderar. Men mer än så får jag inte visa upp enligt kontraktet. Allt ska var hemligt och nytt till Nobelfesten i december.

När jag åter lämnar ateljén en kort stund något senare, varnar en gransångare "hyitt ... hyitt" från gråpäronträdet. Det är mycket som passerar; det mesta obemärkt.

Konst runt Omberg 2012

.

Färdig, alldeles färdig men ändå bara nästan färdig.

Lite kvarstår till i morgon bitti. Kl 10  imorgon är det invigning av konstrundan på torget i Ödeshög och sen är det öppet i fyra hela dagar.

Torsdag - söndag kl 11 - 17

Välkomna! 
Jag hoppas och tror att det är värt ett besök.

För mer information och karta - klicka in dig i spalten här till höger!

23 april - Min altartavla i tiondeboden vid Svanshals kyrka är invigd och välsignad

.
I söndags var det högmässa i ett kapell vid Tåkerns strand. I samband därmed invigdes en altartavla i akvarell som jag har målat.

Den gamla tiondeboden, likboden, sockenmagasinet och numera sidokapellet vid den vackra Svanshals kyrka, den med en svan på korset istället för kyrktupp, har under året pietetsfullt renoverats och åter tagits i bruk.
Alternativet tidigare var rivning men en stor donation kombinerat med en grupp ideella och enträget arbetande församlingsbor medförde att det igår slutligen var dags för högmässa varvid kyrkolokalen och min målning "Tåkern i mitt hjärta" skulle visas och välsignas för allmänheten.

Målningen har varit färdig en tid och de senaste veckorna har vi i en liten grupp förberett för upphängning och invigning.



Sonja, Gunnar och Eva har haft ansvaret för att tavlan slutligen kom vackert på plats.



Invigningen och högmässan förrättades av prästen och vännen Per-Inge Planefors och kantor Ann Bremer. Efter det hade Per-Inge och jag ett samtal om tavlan i synnerhet och om konsten i allmänhet.



Det var mycket folk i kyrkan den här gången. Kapellet var krabbfullt och med bland gästerna var förutom fru, barn och barnbarn även mina kära föräldrar.

9 mars - Det ideella betinget

.
Mitt ideella beting är stort.

Den senaste veckans program i denna informella och ersättningslösa sektor ser ut som följer:

1. Årsmöte i föreningen Omkultur med tillhörande valberedningsarbete
2. Kåseri om Nobeluppdraget för äldreboende på Atriumgården i Ödeshög
3. En timmas undervisning i klass 4 A om våren och vårtecknen
4. Medverkan i SR P1 Naturmorgon - nästan en hel dags utearbete
5. Egoföredrag i Linköpings kommuns konstförening Penseldraget



Föredraget hos konstföreningen "Penseldraget" i går kväll i Linköping strulade något i och med att min projektor plötsligt inte ville acceptera att visa mitt bildspel.
Således fick åhörarna försöka få en uppfattning om det hela direkt ur min lilla laptopskärm.
Nu var denna del av programmet lyckligtvis bara en mindre del av helheten, så jag tror att det ändå blev ganska bra till slut.

Sen är det ju så förstås, att jag både hoppas och vet att jag delvis också får tillbaka mycket av allt detta ideella arbete inte bara som egen glädje och utveckling utan också i form av PR och då och då till och med som ekonomisk feedback i form av till exempel ett sålt konstverk.

6 februari - Blåmesen stannar i bygden

.
Nu har jag förrättat dragningen på den lilla blåmesstudien (se 3 februari). Jag numrerade små lappar, lika många som antalet personer som lämnat en hälsning i anslutning till 50 000-jubileet. Dessa lade jag i en stor kasse och sen blundade jag och drog och räknade ut i inkorgen vem som fanns på just den platsen, så jag vill mena att det hela gick rätt och riktigt till.



Blåmesen önskade uppenbarligen bli kvar i bygden. Den hamnade i närheten av Ödeshög faktiskt, hos Paul i Bankaby. Där tror jag helt visst att den kommer att trivas.

3 februari - 50 000 besökare

.
Under den kommande helgen voltar besöksantalet till min "Naturliga dagbok" över gränsen 50 000, sedan den 23 mars 2009.
Det vill jag fira, eftersom det är alldeles fantastiskt, genom att lotta ut den lilla akvarellen på en sjungande blåmes.
Det är en illustration till en liten dikt jag skrev häromdagen i bloggen. (se 30 januari).



Skicka en hälsning till mig angående detta jubileum via mejl med namn och adress inkluderat. På söndag natt kl 24 "stänger jag butiken" och på måndag får du reda på om du vunnit.
Lycka till!

gebbe@telia.com

14 november - Avgörande på Kungliga Vetenskapsakademien och besök på Naturhistoriska Riksmuseet

.
Det var i torsdags i förra veckan, den 10 november med en månads framförhållning, som det var dags för mig att lämna ifrån mig originalakvarellerna för tre Fysikpristagares räkning till Kungliga Vetenskapsakademien, för vidare förädling meddelst kalligrafi och inbindning, allt färdigt till kommande överlämning ur konungens hand på Nobeldagen den 10 december i Stockholms konserthus.

Jag var inte ensam där runt bordet med akademisekreteraren Clarie, akademirådet Per och akademiens ständige sekreterare Staffan, med var också de andra två konstnärerna Lena med kemiprisakvarellen samt Susanne med två ekonomipriscollage och alla var vi nog spända och nervösa inför vår bildliga och muntliga presentation av våra prestationer.

Nåväl, allt gick nu bra. Våra verk blev till belåtenhet och stenar lyftes från våra tunga konstnärsbröst i tur och ordning med undertecknad som förste man att ta till orda.

Samling runt bordet i KVA:s ständige sekretare Staffan Normarks vackra arbetsrum.

Efter det hela bjöds vi på god lunch i "Klubbhuset" - älgfärsWallenbergare med tillbehör vid den vackra taffeln och därefter skiljdes våra vägar för den här gången.

*

Min utstakade resa gick tvärs över vägen till Naturhistoriska Riksmuseet där jag hade överenskommit med personalen att förväntas infinna mig med en trafikdödad utter någon gång under tidig eftermiddag.

Anna och Peter tar emot på vertebratavdelningen vid Riksmuseum där jag något dämpad överlämnar min döda utter som dock tas emot med förtjusta miner:
- Åh! Äntligen en utter att sätta tänderna i igen.

Jag bjuds mycket generöst på en visning av lokalerna. En spännande tur med unika upplevelser.

Ingrid står vid obduktionsbänken i blankt stål och fjädrar av en havsörn. Ytterligare några plastpåseörnar ligger på lit de parad inför eventuella avslöjanden.

Ingrid med en död ung havsörn.



















- Den här har dött eldöden antagligen vid en kraftledningsstolpe, säger Ingrid. Se här vid vingen att där finns brännskador. Jag har tagit vävnadsprover för miljöanalys och nu ska jag göra den klar för skelettering vilket innebär avfjädring och renrakning av så mycket muskler som möjligt. Sen får ängrarna göra resten.
- Havsörnen är den mest frekventa fågelarten vi får in numera, fortsätter hon. Tidigare innehade berguven den platsen men den har minskat rejält under senare år.

*

- Jag skulle nog gärna vilja se "mina" brandmöss också, säger jag till Peter, varmed vi går iväg genom vindlande gammeltidskorridorer i Riksmuseets källare på jakt efter en plåtlåda med "Apodemus" högst uppe i ett skadedjustätt plåtskåp.
På vägen dit har vi passerat det mesta: en niobandad bälta ensam på en disk, inlämnade "omöjliga" kattdjurspälsar, hängande apskinn i kylrummet, världens minsta och största kolibri, vargskallar och vargskinn, innan vi äntligen når skåpet med lådan som innehåller brandmössen som jag i över ett år härbärgerade i ett terrarium i ateljén i väntan på död och uppståndelse i form av preparat. Allt var redan så bestämt eftersom brandmusen var en ny art för Sverige.(I spalten till höger kan du finna en länk till historien om brandmusen - Sveriges senaste tillskott bland däggdjuren).

Brandmöss på parad i Riksmuseets samlingar, men endast två av dem är från Sverige - från Ödeshög närmare bestämt. De med vackert nyvita etiketter.

- De två nedersta exemplaren är det, säger Peter , ett platt skinnlagt och ett fyllt med bomull är "dina" brandmöss, och också upphittaren Christer Erikssons, vilket också anges på etiketten. Det tredje exemplaret finns i Riksmuseums samlingar i skeletterad form.

- Nu när jag har sett detta skulle jag nog gärna vilja se den där nyligen insända lappugglan också. Kan det gå för sig? frågar jag Peter.

Lappuggla i plastpåse.

- Lappugglan ligger här i frysen, svarar Peter och lyfter upp den på ett bord så att jag kan ta ett foto.

*

En minst sagt "saftig" doft möter oss efter vår rundtur i byggnaden, då vi kommer tillbaka till mottagningen.

Peter M. har nämligen alldeles nyss öppnat den stora "koken" och står och spolar rent med varmvattensslangen medan han berättar historien om myskoxen Ola som påträffades i ett privat frysförråd häromveckan.

Myskoxen Olas kranium är numera nykokt och fräscht.

- Han är ett original myskoxen Ola, säger Peter M. Han är nämligen en av de från Norge ursprungligen invandrade myskoxarna från 70-talet och dök upp helt oförhappandes till vår stora förtjusning som Kronans villebråd ur en privat frys och hamnade till slut här, nu som renkokt efter diverse undersökningar i form av DNA m m.

Tillbaka nu till Ingrid med havsörnarna. Hon är snart färdig med den första. Alla fjädrar är avlägsnade och också det mesta av köttet.
- Det blir inte mycket kvar av en så här pampig fågel när jag har gjort mitt, säger Ingrid.

- Nu kommer fågeln att läggas på tork några dagar, säger hon, ty våra duktiga ängrar gillar inte alltför saftig kost, och inom ytterligare ett par veckor blir det ett så här fint skelett av det hela, fortsätter hon, medan hon visar mig in i benförrådet där många fåglar i form av högar med ben ligger renätna bland resterna av flera skyddsjagade vargar, en vitnosdelfin och smådjur och tättingar av alla de slag.

Vilken märklig och spännande arbetsplats!

2 oktober - Inbjudan till Nobel

.
Så här ser den ut, den officiella inbjudan till Nobelstiftelsens högtidsdag den 10 december 2011.
Ärligt talat hade jag nog aldrig trott att jag någonsin skulle få chansen att få deltaga under mitt liv, eller ens tänkt tanken. Men, nu är det här, det vackra kortet. Jag har det i min egen hand.

Inbjudan till Nobel 2011.

Härmed sker också ett nytt avstamp i eget arbete.
Fram till nu har jag haft fokus på min utställning men i morgon tar jag hundra procents sikte på att forma Nobeldiplomens konstverk i fysik 2011.

Det arbetet har i och för sig varit med i tankar och handling redan från i somras genom skisser och funderingar, men kommande tisdag blir allt mycket mera konkret och aktuellt.
Då kommer jag nämligen att vara på plats i Kungliga Vetenskapsakademien tillsammans med hela världens samlade pressuppbåd, och även dotter Karin som har erhållit full ackreditering att få medfölja.
Namnen på nobelpristagarna i fysik kommer att tillkännages och allt sätts på sin spets för mig.

Jag är redo, laddad och full av iver; spattig som en rashäst. En så spännande och privilegierad höst att vara i är naturligtvis unikt!

19 september - Utställningen närmar sig

.
Den 1 oktober är det vernissage på Galleri R i Linköping. Ännu har jag ett par oljor kvar som jag gärna vill få färdiga så det blir till att åka ner till Stugan och måleriet hela denna veckan och också idag, en helmulen och regnig tillställning. Jag får elda i järnspiseln och värma upp mig mellan penselvarven.

Jag lägger härmed in affischen till utställningen och vill med detta hälsa alla mina trogna bloggläsare varmt välkomna. Jag tycker själv att det känns som en lovande utställning. Jag har satsat rejält precis som jag brukar och hoppas kunna överraska.

"Nobelkonsnären" Gebbe bjuder in till vernissage.


















- Ta för er nu, säger akademisekreteraren Clarie till oss konstnärer. Utnyttja läget. Det är ett av de finaste hedersuppdrag man kan få i Sverige, att få representera med nobeldiplom.

Förra årets uppdrag, att måla diplom till kemipristagarna gick hastigt och stressigt förbi utan stora åthävor från min sida. Uppdraget i sig tog alla mina krafter.
Kanske ska jag försöka göra något mer av det hela i år när jag har fysikpristagarna och hela Nobelfestligheterna framför mig.
Därför dristar jag mig till att sticka ut med "Nobelkonstnären" i denna inbjudan. Det tog emot lite men till slut bestämde jag mig. Chansen finns endast nu!

Efter hand, fram till utställningen, tänker jag presentera några verk här i min Naturliga dagbok och hoppas därmed kunna väcka ditt intresse att besöka evenemanget.

Välkommen!

1 juli - Juli börjar med regn

.
Det känns inte ovanligt, snarare tvärtom, att juli börjar med regn. Men mellan skurarna och den tunga gråhimlen (jag ser ut genom ateljéfönstret) glimtar solen till, just nu faktist, och luften är ändå varm och mild.
Så jag hyser gott hopp om morgondagen.
Då äger nämligen Heda Gammeldags marknad rum - ett måste för alla marknadsfrälsta - bara genuint hatntverk och helt i avsaknad av gängse marknadskrafs. Jag har varit med sen starten och jag tror det måste vara någonstans mellan 10 och 15 år.

Just nu är jag i ateljén och packar.

Vi ses!

15 juni - Nobelarbete 2011

.
Så är mitt "Nobelarbete" för år 2011 igång.
Förra veckan var jag inbjuden till Kungl. Vetenskapsakademin för en första sittning inför årets arbete med Nobeldiplomen.
I år är det min tur att göra konstverken som ska pryda diplomen i fysik.

Jag är nu ensam kvar av förra årets medverkande konstnärer och får med andra ord bära "mentorskapet".

Två nya konstnärer har tillkommit i år.

Lena Cronström, Nyhamnsläge, ska illustrera kemipriset (det som jag gjorde år 2010)
Susanne Jardeback, Röstånga, gör priset i ekonomi.

Akademisekreteraren Clarie och akademirådet Per flankerar Ingemar som är bokbindaren som gör själva diplomen. Längst ut på sidorna står konstnärerna Lena och Susanne. Själv är jag bakom kameran.

Här på bilden står vi i akademins magnifika plenisal med porträtten av alla gamla "honoratiores". I denna sal kommer de nya pristagarna att tillkännages under första veckan av november. Då kommer här att vara fullt av media från hela världen.

Konstrundan 2011

.

(Anledningen till att det varit tomt på skriverier i min blogg den senaste tiden beror på följande)

Nu på torsdag den 2 juni drar konstrundan "Konst runt Omberg" igång för 11 året i rad.

Vi är 29 konstnärer som öppnar våra ateljéer för besök och det brukar komma sådär 3 000 - 5 000 personer under de fyra dagar som evenemanget pågår.

Ombergsbygden i sig är också en riktig attraktion så här års.

Jag vill naturligtvis hälsa även dig välkommen till Ateljé Gebbe mitt i Ödeshögs centrum.

Öppettider:

Torsdag - Söndag kl 11 - 17

19 april - En helg som eremit

.
Jag fick ett presentkort av Ulla till min födelsedag i augusti; ett presentkort gällande ett dygn i Trähuset på eremitaget Urnatur. Det var ett tag sedan. Men under helgen som gick var det dags att förverkliga min värdefulla present.
Trähuset.
.
.
.
.
.

.

Ända sedan den dag den här fantastiska anläggningen presenterades och öppnades och vi var inbjudna, har jag drömt om att någon gång få bo i det där huset,ensam uppe i asparna; att få vara helt för mig själv - en smula eremit - och jag sa detta till Ulla den gången och hon la det hela på minnet och överraskade mig.

Jag har anlänt, står på gårdsplanen och får mina instruktioner och nycklar. Sen vandrar jag längs grusvägen mellan grånade gärdsgårdar upp till skogen och stugorna.

Håkan och Ulrika som byggt och driver Urnatur har förvandlat ett stycke modern natur till ett gammeldags upplevelselandskap. Allt är ekologiskt och naturnära: markerna, husen, maten och energiförsörjningen - allt utan undantag. I detta "Gammelsverige" har jag nu ett dygn för mig själv, servad med närproducerad mat, vedeldad bastu och badtunna och mycket annat.

Två andra par är närvarande och tillsammans med dem ibland och värdfolket ägnar jag dagen åt umgänge, vila och upplevelser och när natten kommer och fullmånen stiger över skogen, då trastarna, rödhakarna och gärdsmygen har sjungit färdigt, tänder jag kaminen i mitt lilla trähus som gungar mjukt i vinden och kryper ner under dunlakan och njuter av livets märkligheter.

Jag har något svårt att somna ändå när huvudet är fullt av tankar och går ut på trappan en stund. Så sitter jag i försommarnattens och lyssnar till en sparvuggla som börjar vissla, väckt av fullmånens vita ljus.

Morgonen sen, är mjuk och annorlunda. Nattkylan har krupit in i huset och jag tänder kaminen. Florsländorna vaknar i den växande värmen och smattrar på genomskinliga vingar mot alla fönster. Ljuset ökar och jag tar god tid på mig att vakna och morna mig. Frukosten i Plåtslottet nere vid sjön är inte förrän om tre timmar, kl 9. Dit är det ännu lång tid.

Hela projektet Urnatur är så specifikt och annorlunda att jag vill rekommendera alla att själva pröva på det.

Urnatur HB, Sjögetorp 3, 599 91 Ödeshög Tel 0144-10234

www.urnatur.se

29 mars - Kulturlunch på Linköpings Slott

. Så har jag åter fått en trevlig inbjudan till kulturlunch på Linköpings Slott. Eftersom jag själv är "gammal" pristagare är jag vip-gäst.

Den här gången ska jag försöka få med mig hustru Ulla. Hon är också alltid välkommen men har hittills valt sitt lärarkall.

Men möjligheten att få umgås med vår nya landshövding Elisabeth Nilsson kan säkert vara just det dragplåster som behövs för en annan prioritering.

.

23 februari - Premiärtur på Vättern is

Jag har parkerat vid Sverkerkapellet och stapplar nu ut på mina gamla hockeyrör över frusen krossis för att nå det släta och nyfrusna golvet längre ut på sjön. Dit ut, där vattnet delvis låg ofruset så sent som i lördags kväll. Idag är det äntligen tryggt och säkert att ge sig ut på premiärfärd.

Jag är ganska tidigt på plats vid Sverkerkapellet för att vara vid Ombergs grottor innan någon annan har hunnit dit. Jag önskar få en stund för mig själv; ego, berget och issjön.
Jag tror nämligen att det kommer att bli mängder av besökare efterhand under dagen.

Om halsen hänger isdubbarna, i händerna har jag stavar och ryggsäcken dinglar löst på plats med extra ylletröja, vantar och kamerautrustning. Jag är med andra ord rätt utrustad för en premiär på Vätterns is.

Jag skrinnar lugnt och sansat norrut mot Ombergs bokskogsrundning där Ellen Keys vackra italienska vill Strand ligger vackert inbäddad.
Före mig finns spår av andra besökare; från dem som vågade redan igår; några med skridskor, några med halkande skor..

Vägen ut.
.
.
.
.
.
.
. .

..
.
.
.
.
.

Vinden biter i kinderna. Jag vänder mig om och ser tillbaka mot Hästholmen för att få lite solvärme i ansiktet. Under strandstenarnas ismantlar rinner grundvatten ut och spolar isen spegelblank.

Isen är bitvis sprickig och skrovlig men mest vidunderligt slät med ett milimetertjockt fjunsnötäcke vilket virlvar iväg med mina skär och blottar en mörk genomskinlig kärnis med vita luftbubblor som är åtminstone en decimeter tjock och bitvis mer än så.

Rödgavels röda porfyr
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.

Berget stupar brant ner rakt ner i sjön. Det är av röd porfyr och bitvis även skiffer. Allt är sprickbenäget och små skärvor ligger strödda i isen nära bergets fot. Dessa flisor vill man helst undvika med skridskor på fötterna.

Berget över grottan.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.

Jag är framme vid Rödgavels grotta. Här var jag vintertid senast för 11 år sedan. Med kanot har jag varit på plats senare. Men det är vintern som gör besöket här extra intressant.
Istappar, isorglar, isstalagtiter och isstalagmiter av renaste vattenkristall; glänsande i regnbågens alla färger, men mest ändå blåvitt. Och så tårarna - Drottning Ommas tårar - som skvalar ner från grottans tak.

Rödgavels grotta

.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.
.
.
.
.

Jag får nästan en hel timma ensam på plats under berget innan fler besökare anländer. Jag ägnar den tiden åt fotografering, och fundering. Allt är så vackert och unikt.

Genom isen ser jag den steniga bottnen.

.

.

.

.

Jag lägger mig på mage på isen, andas på den och värmer den med handflatan så att den blir alldeles genomskinlig. Så ser jag den steniga bottnen på några meters djup utanför grottan genom ett par decimeters kärnis. Det blir enligt mitt förmenande ett väldigt vackert och gammeldags kornigt foto - och autentiskt.

De första tre som anländer, är utsocknes. De bär gedigen långfärdsskridskoutrustning och har anlänt till Hästholmen från Stockholm nu på morgonen.

- Vid Nyköping var det 26 grader kallt, säger en av dem. Här är det varmare.

- Ja, svarar jag, bara 16 grader. Och så berättar jag för dem om berget och grottorna och sägnerna. Får jag ta med det här kortet i min blogg, frågar jag.

Led på led av skridskoåkare kommer över isen. Flera bussar har anlänt till Hästholmen från andra delar av landet. Vätterns is lockar!

Tillbaka i bilen vid Sverkerkapellet efter en och en halv timme på isen under berget är jag ganska stel om fötterna. Medan jag snörar av mina skridskor räknar jag in ett femtiotal nya skridskoåkare som kommer i led efter led från Hästholmen. Alla är på väg norrut mot Omberg och grottorna och säkert långt vidare än så.

Nu har Vättern fått nytt liv. Ett unikt och sällsamt vinterliv.

.

31 januari - Fler bilder från isvandringen

.

Här presenterar jag ytterligare några bilder från söndagens härliga isvandring med Ödeshögs Naturskyddsförening på Tåkerns is och i sjöns vassar.

Alla dessa bilder är tagna av den duktiga naturfotografen Barbro Nelly från Hästholmen.

Tack så mycket Barbro för att du generöst lånar ut dem till mig och min blogg.

.

Några av deltagarna på marsch.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

.
.
.
.Jag visar en vinterståndare av smalkaveldun. Den bör man inte ta in i rumsvärme i detta skick.
"Då får man besvärliga städproblem"..


.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..
.
.

.
.
Kniven är för mig ett nödvändigt redskap vid en vassvandring i Tåkern.
Den här vackra skapelsen har jag köpt av Ragnar..

.
.

Med hjälp av knä och kniv viker jag vassen flera gånger och skapar en bekväm "stol" vid en solig vasskant. Kaffet och mackan smakar sen så mycket bättre.

.

Länk till reportage i Corren den 31 januari 2011