torsdag 31 december 2015

31 december - Årsslut med reflektioner om kändisfaktorn och annat smått

.
Detta är ju egentligen som vilken dag som helst på året men ändå den sista då man skriver 2015. Och visst är det något extra, av både glädje och vemod. 
Åren rinner så snabbt undan numera att jag börjar, i både sinnet och det fysiska, mer avsluta än påbörja. Men ändå, just nu, känner jag fortfarande stor glädje och nyfikenhet i både livet och i mitt konstskapande.

Någon sa till mig häromdagen: "Du Gebbe, jag tycker att du målar allt bättre. Dina verk är verkligen nya och helt underbara och de äger sån mjukhet, improvisation och skicklighet.

Jag svarade tämligen osvenskt: "Tack för det min vän. Jag håller faktiskt med dig. Jag känner nämligen att jag fortsätter att utvecklas och den dagen det inte känns så längre är det väl dags att lägga penseln på hyllan och skulle det bli så, att jag inte själv inser när, hoppas jag att någon säger till mig på skarpen, att nu Gebbe är det dags att sluta!"

Jag har kommit en bit på väg i livet både som människa och konstnär. Som ung blivande artist fanns en dröm om mästerskap och berömdhet, inom rimliga gränser vill säga. När jag efterhand lyckligt och tursamt nått vissa delmål märker jag emellertid att jag också samtidigt hela tiden flyttar fram gränserna och suget och blir blind för vad som är vad även om mättnad och tillfredsställelse efter hand med ålderns rätt också infinner sig.

Till exempel fanns en vag och helt orealistisk dröm en gång om att få vara med om tidernas fest under Nobelveckan en gång i mitt liv. Många med mig tänker väl så. På något egendomligt, oerhört överraskande sätt kom detta faktiskt också att ske; inte bara att jag fick bli en sån där inbjuden "kändisdussingäst" utan en som kom att medverka och aktivt deltaga, jag fick känna mig värd detta erbjudande och förtroende.
Jag fick tre år av spännande arbete, fick röra mig i Vetenskapsakademiens inre rum, träffa vetenskapsmän och intressanta människor, inte minst tre årgångar nobelpristagare och fick delta i banketter och föreläsningar och i själva Nobelfesten och jag fick till och med vara med just det år då Tomas Tranströmer fick sitt pris. Vilken ära även för mig.

Jag tänker på allt det som hänt under min livsresa hittills, efter att jag har ringt till min far och mor inför Nyåret när pappa undrar om jag sett att jag var med i ett "Quiss" i Corren härförleden; vilket jag dock hade missat. Jag letar upp tidningen under diskbänken och finner detta:



Ännu en kändisfaktor är uppnådd, tänker jag. När man får vara med i en frågesport tillhör man de utvaldas skara. Förvisso sker det för mig i en regional tidning, inte i Dagens Nyheter eller "Vem vet mest" eller "Jepardy", men ändå!  Det finns många vidare steg att ta på kändisstegens framgångssaga.
Nästa är väl att bli en sån kändis att man är med som publik på Lets Dance, därefter för att dansa själv och sen dansa vidare i TV-reklamen för Spelbolag. Nej usch! Var går gränsen? När är man ute på hal is? När har man blivit helt fartblind? Skulle ett sommarpratprogram vara OK? 



Jag är helt nöjd med "min" nivå av lokalformat. Men kanske finns där ändå ett uns av "lite surt sa räven". Jag menar det där som jag sa nyss, om att flytta fram sina positioner och förväntningar.


*

För övrigt har vintern kommit på allvar. Vid fågelbordet är det fullt med sparvar: 90 % gråsparvar och resten pilfinkar. Enstaka talgoxar och blåmesar får kämpa hårt för att få plats och idag fanns även två grönsiskor med i sammanhanget.



För övrigt en gång till, så har jag fått tidskriften "Kungsörn" i min hand. 


Här har jag gjort omslaget och en illustrerad inledande artikel vid namn: "Kungsörn i Ombergsbygd". Det är förstås ett litet steg för mänskligheten men desto större för mig.

För övrigt en sista gång: Det blev inget norrsken, såsom förväntat under natten som var.

Gott Nytt År förresten. Vi ses 2016!

måndag 21 december 2015

21 december - Vändet, nattljuset och löken

.
Idag vänder det. Jippi! Varje dag blir lite längre - det är gott att veta. Men vintervärmen ... suck ... den fortsätter att slå nya rekord i landet.

Igår kväll när vi åkte hem från goda vänner sydväst om Ödeshög efter att ha sett den obehagligt nödvändiga "1984" på Östgötateatern i Linköping såg vi att himlen i norr var lysande grön. En ljus båge välvde sig vackert konvext över horisonten över Omberg.


Norrsken över Ödeshög i natt igen ( Den här akvarellen är dock gjord från en natt någon månad tidigarer)

Norrsken igen! Och det trots att natten i stort sett är sommarvarm, d v s över tio grader plus.
Det känns märkligt och annorlunda med dessa återkommande norrsken så här långt söderöver och jag kan inte låta bli att reflektera över om där finns ett samband med vintervärmen.

Det är uppenbarligen stor aktivitet på solen just nu och solpartiklar och joner sugs in över de magnetiska polerna och skapar norrsken och sydsken i överraskande stor omfattning. Och att solvädret också bestämmer jordvädret är förstås självklart och välkänt. Nog kan jag väl tänka mig att den extrema vintermildnaden kan bero därav.

Hos de goda vännerna talade vi om trädgård och skörd och då fick jag veta att de hade problem med löken - den ruttnade helt enkelt.

Aha, så är det alltså, inte bara Ulla och jag har problem med ruttnande lök, och jag som trodde att jag gjort något fel, plockat för tidigt innan avmognad eller nåt sånt.



Ruttnande och möglig rödlök.

Vi fick en väldigt fin lökskörd i år, stora, fina och saftiga, men kanske blev det helt enkelt för bra, att det växte för fort i den blöta sommarens grönväder. Av alla våra lökar satta i torklådan i förrådet blev det till slut inget. Allt har fått kastas efterhand, allt har möglat och ruttnat. Förnöjelsen över en fantastisk skörd varade inte ens över årsslutet.

lördag 19 december 2015

19 december - Värmerekord för december månad?!

.
Idag eller någon av de närmaste dagarna kan värmerekordet för december månad i modern tid komma att slås, enligt SMHI. 13,7 plusgrader tror jag att det ligger på nu och möjligen kan det komma upp över 14 grader i östra Småland. Vi får veta säkert snart.

Utanför ateljén är det just nu drygt tio grader och gråmulet med ganska frisk sydvästlig vind - Atlantväder med andra ord och långt ifrån den decemberkänsla man minns från sin barndom. Vintern känns väldigt avlägsen, det är bara mörkret som påminner om årstiden annars kunde det lika väl vara aprilvår, såsom jag har påtalat flera gånger redan.



Man läser i tidningarna om vakna huggormar och igelkottar. Sorgligt letalt. Och jag tror det var på Öland som man räknade nästan 150 blommande växtarter i veckan. Här i bygden kan man också finna flera udda blomster. Det märkligaste fyndet är nog den vackert blommande kabblekan vi, Sven, Janne och undertecknad, fann under exkursion vid Orrnäs i veckan.



Just som jag skriver detta fladdrar en yrvaken nässelfjäril runt i ateljén, även den offer för felprogrammering. Nu förbrukar den alla sina sparade energireserver och är säkert tillspillogiven även om jag försöker rädda den genom att placera den i min kallaste vrå.

Ur led är årstiden!

onsdag 16 december 2015

16 december - Dagens ros

.

Mitt hjärta gläds. Tack Ewa-Britt!

tisdag 15 december 2015

15 december - Underlig december

...
Allt är inte som det brukar; jag menar, så där kallt och vintrigt som det borde vara midvintertids men förstås inte alltid är. Men i år är det nog underligare än någonsin tidigare.

Jag vet att jag ibland, förr i tiden, när jag läste gamla nummer av den engelska tidskriften "Birds" som jag fick som medlem i föreningen Royal Society for Birds, försökte tänka mig in i de där engelska vintrarna man såg beskrivas i text och i bilder, med grönt gräs, regn och vind, frost som värst och med ett fågelliv som vi då inte var i närheten av vintertid i min del av Sverige: enkelbeckasiner, rödhakar, järnsparvar, doppingar, gäss och änder.



Sådana vintrar tänker jag på extra noga idag när jag far ner till Stugan för att lasta av en ny huggkubbe som jag fått av vännen Christer i Siggeryd. Jag ställer den vid vedflon, i skydd under en pressening, borstar av min jacka och vänder mig om till ett härligt högljutt oväsen när ett jättestort gäng sädgäss lyfter från åkrarna utanför och drar in över mig på stugbacken.


Minst tvåtusen sädgäss är det som lyfter där ute och sprids ut i olika riktningar och försvinner. Jag vet, att uppskatta sådana antal efter många års gåsräkningar, men tvåtusen sädgäss mitt i december överraskar verkligen och det känns som Skåne allra minst om inte ända till England.




Mera normal känns varfågeln som sitter staty i en buske vid Väversunda och fjällvråken som vakar över tåkernlandet från en asktopp belyst dagens sista låga soltråle.

Snart är det vintersolstånd och jul men det känns mestadels som vore det i april och egentligen är det ganska skönt, förädiskt skönt kanske.

torsdag 3 december 2015

151203 - Recensioner av boken KORP - på olika sätt.

.
Först ut var DN den 30 november 2015, med en mycket positiv och illustrativ recension av boken Korp.
En av mina korpbilder ur boken inledde artikeln där Göran som författare och huvudman naturligtvis, men även jag som illustratör, får stort erkännande för arbetet.


Idag den 3 december kom recension i Corren, Östergötlands och "min egen" regiontidning.
En mycket positiv kåserande recension även denna, med en slutsats om att boken Korp är betydelsefull, meddelar gedigen kunskap och är av stort läsvärde.
Mitt arbete i denna ganska omfattande recension avhandlas i löpande text med sju ord, tyvärr utan en enda av mina mer än fyrtio illustrationer ur boken trots att sådana står till buds för ändamålet.
Sådan är emellertid ofta illustratörens lott - väl känd och dokumenterad sedan länge. Och ve den som funderar på klagan och gnissel däröver.

"Boken är vackert illustrerad av Gebbe Björkman"


Härligt då med en recension såsom den i DN - den ger mig fortsatt arbetsglädje som tecknare och illustratör. Tack så mycket Åke Ekdahl.

tisdag 1 december 2015

1 december - Deltagande i Katrineholms decembersalong

.
Med ett verk, akvarellen "Volvos Värde Varar" deltar jag i Katrineholms jurybedömda Decembersalong.
Det är tredje året för salongen och första gången för mig.




Jag vill på detta sätt meddela alla min vänner om möjligheten och hälsar för salongens räkning alla varmt välkomna!