onsdag 31 oktober 2018

31 oktober - Inför avtäckningen av ett konstverk

.
Idag gjordes jobbet med att sätta upp mitt konstverk i Gravkapellet på Ödeshögs nya kyrkogård.
Det har varit beställt av pastoratet sedan i våras och mitt arbete har varit härligt inspirerande och envist.
Nu var det färdigt för en spännande hängning på plats i det vackra rummet, att förhoppningsvis få bli något att fästa ögonen på och vandra runt i, att finna vara tröstande och lugnande för oroliga och sorgsna själar, in i framtidens ovisshet.
Äntligen på plats!


Jag har gjort mitt och i ateljén känns det just nu väldigt tomt. Jag känner saknad.


Det något nervösa och noggranna monteringsarbetet gjordes av Stibbe, Ramin och Claes samt på bilden också med Olga som behjälplig hållare. Tavlan täcktes slutligen med ett lakan som ska lyftas bort på lördag då invigningen äger rum. Tills dess hålls det hela dolt inom gravkapellets tjocka väggar.


Claes och Stibbe i arbete.


Ramin i arbete.


Och Correns reporter Sune Johansson kom och gjorde ett litet reportage av det hela. (Faksimil Corren 2 november 2018)


På kyrkogårdens anslagstavla finns allt med om allhelgonahelgens begivenheter.


Välkommen du också till avtäckning och invigning.

måndag 29 oktober 2018

29 oktober - Till Eksjö i morgon med mitt föredrag "Fåglar på mitt sätt"

.

Välkomna om möjligheten finns!

Senare tillägg:



Det börjar fyllas på i Höglandssjukhusets aula. Till slut var ca 50 personer på plats för att ta del av mitt föredrag.



Ulla och jag välkomnades av Eksjö Konstförenings ordförande Kicki Ekbladh. Hon basar över mer än 500 medlemmar i denna mycket livaktiga konstförening. Man blir verkligen imponerad av engagemanget.
Och som tack för mitt besök blev jag samtidigt antagen som medlem i föreningen. Stort!

lördag 27 oktober 2018

27 oktober - Gör något mer av Halloweenpumpan!

.
Om man nu ändå köper en pumpa till Halloween, vilket ju kanske inte alltid är så givet, men jag säger alltså om, då finns det mer att göra för att maximera upplevelsen.



Jag skär ut "gubben" i pumpan, sätter ljus i den och placerar den på trappen, att lysa upp det vintermörker som råder och "smälta" den snö som så plötsligt föll under natten, alldeles för tidigt. Men innan detta har jag karvat ut så mycket som möjligt av det för halloweenpumpor tämligen magra fruktköttet inklusive en mängd kärnor och diverse trådigheter. Jag kommer att använda allt enligt recepten nedan.

Så får du ut mera av tillställningen och det blir läckert, jag lovar. Varsågod att prova själv, hälsar kocken Gebbe. 

1. Pumpakärnorna:

Jag rensar och sköljer av kärnorna och lägger dem i en ungfast form, rör i ett par matskedar olja och strör ganska rikligt med salt över innan jag sätter formen i ugnen och rostar ca 10 minuter i hög värme tills kärnorna börjar bli lite bruna. Ät dem som snacks gärna med skalet kvar för fibrernas skull, eller strö dem över soppan som följer. 

2. Pumpasoppa

Det finns många recept på pumpasoppa på nätet och så här gjorde jag.

Jag kokade pumpaköttet och pumpatrådarna i lite vatten i ca 10 - 15 minuter, tills detta blivit mjukt, varefter jag mixade allt till en jämn "smet".
Under tiden har jag noga sköljt och kokat ett par dl röda linser tillsammans med två hackade gula lökar tills allt detta också har mjuknat, varefter jag häller i även pumpasmeten i kastrullen, späder med vatten till lämplig soppkonsistens och fyller på med kycklingfond eller buljongtärningar till god smak. Addera gärna 1 dl pressad apelsin- eller mandarinjuice.
När allt börjar bli klart har jag i en tärnad kycklingfilé och ett par msk grön koriander/persilja och sen får soppan sjuda tills kycklingbitarna vitnat.
Servera soppan med en smakrik ost på knäckebröd.
Ett glas svalt vitt vin till är ju inte heller dumt om man är lagd åt det hållet.

Lycka till!

fredag 26 oktober 2018

26 oktober - Bilder från en vernissage

.
Förra helgen var det vernissage på min utställning på Galleri Kraftverk i Mjölby. Det blev en trevlig och lyckad föreställning, tycker jag, med många goda och glada vänner, konstintresserade, ungdomsvänner och bekanta på besök. 
Det var ungefär femton år sedan senast som jag visade min konst i ungdomsstaden och jag gladde mig själv mycket åter återkomsten.
Galleriet är ju som jag tidigare här i min Naturliga dagbok har berättat, värd ett besök av eget intresse. (Se nedan).

Nu kommer min utställning att fortsätta vara öppen lördagar och söndagar framöver till den 11 november. Passa på! Det är den värd!

Välkomna!

Nedan följer ett persongalleri från vernissagen den lördagen den 20 oktober.












fredag 19 oktober 2018

19 oktober - Mitt mesta konstverk

.
Mitt "mesta konstverk" är två rovfågelsdekaler som jag gjorde till Östergötlands Ornitologiska Förening någon gång på 80-talet.
En sparvhök (bilden) och en lärkfalk - att klistra på fönster utsatta för fågelkollisioner, var en god idé, kanske den första i sitt slag, som har blivit till en veritabel succé.


I stort sett överallt i Norden möter man nu dessa siluetter på fönster till muséer, glasaltaner, företag och privat villor. Jag har sett dem på film, de finns på muséet Louisiana i Danmark och i Falsterbo anrika golfrestaurang - och gud vet var!

Ibland tänker jag att jag skulle kunna ha haft royalty istället för ett symboliskt engångsarvode. Då hade jag varit rikare, men vadå? Nu kommer de nog till bättre användning, pengarna för fåglarna.

Här kan du beställa

19 oktober - Passa på att besöka Galleri Kraftverk i Mjölby

.
Nu har jag varit och hängt min utställning i Galleri Kraftverk i Mjölby. Imorgon kl 12 börjar vernissagen och mer om själv utställningen finns att se via länken här till höger eller genom att studera mitt skriveri från igår.
Låt mig bara berätta om varför det finns ytterligare anledning, utöver att se min utställning som kanske en av de sista i galleriets historia och få träffa mig, att ni bara måste komma dit.


Galleri Kraftverk är inrymt i Mjölby gamla kraftstations kontorslokaler och i källaren under galleriet ligger turbinhallen i fullt bruk. Miljön är unik!


Till galleriet leder en spång över hela spegeldammen, förbi rensgaller och gamla luckor, genom en oerhört vacker gammal industrimiljö och över brusande vattenkaskader och sprittande rännilar.




I Svartåfårans gamla lopp ser jag under mitt besök idag två strömstarar som far runt tämligen obekymrade om mig. 
Här finns också forsärlor om sommaren, och ibland kan en kungsfiskare snabbt pila förbi lågt över vattenspegeln; det har jag själv upplevt på plats.


I det gula huset i på andra sidan forsen bor min vän Sven som har sett utter alldeles utanför köksfönstret ett par gånger.
Sven har också visat mig på den ovanliga växten sköldsyra som växer här.


Sköldsyra, Rumex scutatus. 

Så nog finns det skäl att passa på att besöka Galleri Kraftverk och den spännande miljön förutom möjligheten att se min konst.
Eftersom galleriet har varslat om ett års vila och då det är problem för Mjölby konstförening att driva verksamheten fortsättningsvis kanske detta är en av de få chanserna som återstår. Passa på!


onsdag 17 oktober 2018

17 oktober - Inför utställning

.
I det sommarvarma vädret, i förrgår en liten stund och längs en kort bit av väg genom Östergötland med en termometer som stack upp till + 24 grader, är jag nu fullt sysselsatt inte bara med mitt stora offentliga konstverk utan idag framför allt med packning och listskrivning och liknande inför min kommande utställningen på Galleri Kraftverk i Mjölby nu på lördag.



Vernissagen är alltså på lördag den 20 oktober kl 12 - 14 och jag hoppas på att det kommer några besökare i vart fall. Denna lite negativa känsla eftersom styrelsen i Mjölby Konstförening som driver galleriet precis har bestämt att lägga verksamheten på is under nästa år p g a svårigheter med styrelserekrytering, allt beskrivet i regionens tidning Corren och därmed uppmärksammat och väckande undrande frågor även om mitt deltagande.

Men, galleriet och jag kör som planerat!



Inför utställning.

Öppettiderna är begränsade till: lördagar 12 - 14 och söndagar 12 - 16. Inte så mycket tid kanske, så nu får ni anstränga er en smula för att se en av galleriets kanske sista utställningar någonsin.
Miljön är verkligen historisk och fantastisk och ett måste att bese. 
För cirka 15 år sedan hade jag utställning här senast och då var det ännu fart och liv. 

Det är verkligen tragiskt att problemen med minskande konstintresse i den yngre delen av befolkningen och ideell verksamhets generella problem av samma orsaker hela tiden visar sitt fula tryne (för att travestera något helt annat).

Det var skillnad för fyrtio år sedan, just så, jag firar 40-årsjubileum i år. Då var det verkligen liv och lust i engagemanget från publik och samhälle. Konstutställningar var inne och det fanns hur mycket salonger och gallerier som helst. Alla ville ha konst på väggarna. Idag ska allt vara svart och vitt och kalt och tomt???

Hoppas det svänger snart för alla unga konstskapares skull.


Slut med suckarna nu. VÄLKOMNA på lördag!

fredag 12 oktober 2018

12 oktober - Sommarvarmt

.
Det är makalösa 21 grader ute och vi äter lunch, kålpudding, vid trädgårdsbordet. 
Solen bränner i ansiktet, en sen arbetargeting surrar runt på blomflugejakt i tujahäcken och en flickslända sätter sig på min hand. Jag tänker att det måste vara en vinterflickslända och måste nog ta kontakt med Tommy för konsultation. Foto hann jag inte med, tyvärr. 
Man får väl se vad expertisen säger.

torsdag 11 oktober 2018

11 oktober - Kaffe i det fria

.
Sådana höstdagar som den här är sällsynta, tänker vi, och ger oss iväg med ryggan laddad för en utflykt i det fria.


På vägen mellan Stugan och Ramstad sätter vi oss vid dikeskanten med insikt över vass och sälg med förhoppningen att kunna se skäggmesar på nära håll. Det brukar hända just här, när högflykten sätter igång på allvar i mitten av oktober och när förmiddagarna är så stilla och klara som just den här.

Nog kunde vi ha gett oss in mot själva centrum av skäggmeshabitaten, men här, mot sin yttersta periferi av de stora och täta vassfälten, brukar skäggmesar trängas ihop till en mäktig samling under optimala förhållanden, alldeles innan de ibland tills sist vågar ta språnget ut i den osäkra rymden, över det stora och skräckinjagande slättlandskapet. Buskar och vassbunkar kan då bli alldeles fulla av upphetsade fåglar och känslan av att vara mitt inne i ett stort aviarium är storslagen och mycket annorlunda.

Men så inte idag

Visst hör vi skäggmesflockar, men bara på avstånd. Ingen fågle kommer ut till oss så länge vi är kvar och jag letar förstås på förklaringar för hustrun.

Kanske var daggen i vassen för svår på morgonen, det glittrar ju ännu överallt över fälten och i gräset. Skäggmesar väntar alltid på att röra sig tills vassen har torkat upp för att inte bli genomblöta, säger jag.
Eller kanske är det någon vecka för tidigt. Skäggmesens extatiska högflykt kulminerar runt den tredje veckan i oktober.
Ja, ja. Det här är härligt ändå, svarar Ulla tröstande.


Jagande ung blåhök ser vi på nära håll och mycket annat i fågelväg och några spontana samtal blir det med passerande personer som undrar varför vi sitter där som vi gör alldeles intill vägen
Och kaffet smakar härligt till svärmors goda saffranskaka och möjligheterna som återstår är outtömliga.

onsdag 10 oktober 2018

10 oktober - Vårlig höst

.


"Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst". (Erik Axel Karlfeldt)


Vore jag blint förflyttad i tid och rum skulle jag inte kunna säga om det var vår eller höst idag på morgonen då jag cyklade till ateljén. Så vän var vinden i ansiktet, med samma känsla av krispighet, värme, svalka, fukt och så pimpad med sparvkvitter från häcken när jag trampade förbi med bländande motsol i ögonen, att jag måste hålla med diktarens utmaning.



Och minsann, i en spricka i asfalten blommar en maskros.

Den hårda sydvästen från igår mojnar nu efterhand som den tar med sig kontinentalvärmen upp till oss och imorgon varslas om tjugo plusgrader, långt över normaltemperatur, en Brittsommar av Guds nåde, eller inte ...

Ty nu är klimatet på tapeten på riktigt. FN:s rapport om nödvändigheten att verkligen hålla sig under 1,5 graders höjning, som kom häromdagen, knådas fram och tillbaka i media. Det är på tiden naturligtvis, eftersom inget av detta tycktes vara angeläget under valrörelsen och nu måste vi hoppas och verka för att engagemanget blir uthålligt och långsiktigt. 
Skräcken jag känner av, att vi kan missa målet, har jag berättat om tidigare många gånger i min dagbok. Kanske kan jag nu ändå ana en liten glimt av hopp om ökad och bestående insikt. 
I framtiden finns facit.


tisdag 9 oktober 2018

9 oktober - Hur är din natursyn?

.
Den intressanta tidskriften Biodiverse, utgiven av SLU finns tillgänglig som gratis prenumeration för intresserade som vill ta del av forskningen om miljö och människa.
Igår anlände nr 2-3/2018 till min brevlåda vid ateljén och nu har jag spännande och nyttig läsning framför mig. Redan nu har jag skummat lite och hittade bland annat ett par intressanta artiklar om synen på natur.

En av dessa, "Hur många natursyner finns det?", tar jag mig friheten att här presentera med hjälp av ett hemsnickrat bildmontage.
Ändamålet är ju gott, eller hur, ty jag hoppas att fler ska hitta in till prenumerationen eftersom det är viktig läsning för alla och envar som vill hålla sig lite uppdaterade och bli förkovrade i ämnet.




Prenumerera på Biodeverse med adressen: 

biodiverse@slu.se

Jag funderar själv på vilken natursyn som jag egentligen står för. Jag känner nog igen mig mest bland "Egalitärerna", men är nog lite av en blandning mellan tre grupper. Den enda natursyn jag med säkerhet kan räkna bort är "Individualister". Över den gruppen ryser jag av obehag. Där finns klimatförnekarna, sublimerarna och motarbetarna. 

Var finns du?

måndag 8 oktober 2018

8 oktober - Jag missade nattens norrsken

.
Det var visst ett ganska intensivt norrsken över stora delar av landet natten som var, med nedslag även här hemma. Men vi missade det helt, Ulla och jag. Inte ens när vi åkte hem efter den fantastiska föreställningen "I väntan på Godot" på Östgötateatern i Linköping, märkte vi något. Det var lite tidigt det förstås och himlen var ännu röd i nordväst men blott av solnedgångsljus.


Akvarellen "Norrsken över Ödeshög" från den 8 oktober 2015.

På natten exakt för tre år sedan var det samma sak - norrsken alltså, i hembygden. Den gången var jag emellertid på plats och målade en akvarell av spektaklet, se ovan.
Det blev ett märkligt sammanträffande, som jag först idag på morgonen, när jag kom till ateljén, blev varse genom att Facebook centralt gjorde mig uppmärksam på det lilla "jubiléet" med bild och allt och att jag i samma stund fick in aktuella rapporter från många vänner vilka berättade om den gångna nattens event.
Ibland undrar man om det finns någon dold mening.

torsdag 4 oktober 2018

4 oktober - Lite positivism mitt i eländet på kanelbullens dag.

.
Jag brukar förmedla ganska flitigt av de synpunkter och artiklar som dyker upp i media och på nätet och som handlar om miljöhot och klimatutveckling. Det är ytterst viktigt, menar jag, att försöka hålla sig uppdaterad om vad som händer och sker för att man också själv ska kunna agera någorlunda ändamålsenligt.

Det finns mycket av den negativa varan just nu i nätverken. Det ena katastrofscenariot efter det andra beskrivs lödigt och frekvent, som t ex:

"Ödesprognosen står fast - världen riskerar gå under om trettio är", skrivet av Club of Rom´s ordförande, svensken Anders Wijkman, i en artikel häromdagen.

(länk till artikel)

Det känns som att det verkligen börjar bli allvar nu. Jag har inte känt så tidigare. För bara något år sedan kände jag att vi hade tid på oss trots allt, eller snarare, att jag såsom de flesta sköt problemet framför mig: "Det där klimathotet blir säkert verklighet någon gång i framtiden".
Men nu är det nog här på riktigt. Redan!
Jag är rädd. Verkligen! Och ledsen! Jag tänker inte så mycket på mig själv, jag är ju redan gammal och har haft ett oerhört privilegierat långt liv, men mina barn och barnbarn och framtiden. Suck!

Igår fick jag kritik av en "nätvän" för mina ensidigt "alarmistiska" delningar och skriverier och jag vet, trots att han tämligen tydligt har visat att han är s k "klimatskeptiker, har lite rätt i vad han säger.
För mycket negativism kan förlama istället för att hjälpa.
Så nu har jag beslutat mig för att också bättre förmedla sådant som är positivt i sammanhanget. Det är förstås lika viktigt och kan sprida hopp och kraft för tagen som är nödvändiga.

Igår kom jag att ta del av två intressanta, positiva och hoppfulla händelser förmedlade i etern.

1. En artikel om ett företag i Linköping, Epishine, som uppfunnit en ny metod för att fånga solenergi på ett smart och billigt sätt. En lång artikel i Corren, skriven av jornalisten Zenaida Hadzimahovic, presenterades i gårdagens blad. Så spännande.


Faksimil ur Corren, sid 10, den 3 oktober skrivet av Zenaida Hadzimahovic.

Läs gärna mer om det spännande projektet:


2. Nobelpriset i Kemi 2018 har tilldelats tre forskare på gränsen mellan biologi och kemi. Det handlar om enzymer, om att genom biologiska metoder få fram nya molekyler som kan användas i mänsklighetens tjänst.
En av pristagarna är kvinna, äntligen, Frances H Arnold och hennes forskning kan bland annat leda fram till att vårt petroleumberoende kan komma att avvecklas fortare än någon anat.

Länk till artikel i Aftonbladet:


Anders Wijkmans påstående, ovan i mitt skriveri, att det är näringslivet snarare än världens politiker som har medlen och möjligheten att hindra den lurande katastrofen verkar vara sann, tycker jag. 
Eller vad tror ni? Känns det som att politikerna, också i Sverige, tar problemen på allvar? Är det någon som lyckats få igenom något av vikt? Är inte de flesta politiker alltför bakbundna av maktambition, blockpolitik, välfärdsfrågor, populism och förnekande.

tisdag 2 oktober 2018

2 oktober - Stort och smått

.
Tycker du att det är tyst från mig? Visst, så är det. Jag har så mycket att göra att jag just nu inte hinner uppdatera min Naturliga dagbok så som jag egentligen vill. Det får anstå tills i november när trycket kommer att minska, eftersom jag då har haft vernissagen på min nästa utställning den 20 oktober och att jag precis har levererat min stora offentliga olja till beställaren. 
Jag återkommer om detta, det sista, men jag tänker ändå drista mig till att visa tre bilder från arbetet som pågår. Jag tar chansen att föregripa, men presentationen av det färdiga verket får anstå tills invigningen den 3 november, det är förresten inte heller färdigt ännu, förstås.






Det är tungt ibland att arbeta med så stora verk, 160 x 200 cm och trots att läget börjar bli något ansträngt så tog jag vara på tillfället idag att göra en liten akvarell för en kund som fick bråttom, en paus i betinget, så skönt!


Detalj ur akvarellen - kungsörn.