tisdag 30 juli 2019

30 juli - Hemma hos nässelsnärjan

.
Det blev som jag önskade igår.
Dagen idag är grå redan från start med en sval temperatur cirka 15 grader lägre än tidigare i veckan. Det regnar under morgon och förmiddag rejält, betydligt mer än utlovat och markerna suckar skönt av välbehag medan vattentunnan snabbt fylls över brädden. Bönderna som just har påbörjat skörden av korn ute på slätten och som tänker trösketankar även om raps är förstås inte lika nöjda, ty nu lägger sig säden makligt åt sidan och axens fröskatt funderar på att bli rotfast.
Men jag njuter, det är så lätt att andas och så friskt mot ansiktet. Detta känns, åtminstone just nu, som genuin svensk efterlängtad sommar.

Vi träffas hemma hos Lars på Frösäng, Sverker, Christer och undertecknad. Kaffebordet med små nätta fältspatskoppar är dukat och serveras med gifflar av varierande art och goda kaffeskorpor till.
Samtalet snurrar runt, som alltid, om allt mellan himmel och jord men mycket  kring dagens målart förstås.
Christer har med två kassar böcker han vill lätta på inför flytten till Örebro.
Jag tar hand om tre titlar - "har ju inte så mycket sen tidigare".



Sen går vi i regnvädret ut under paraplyer till djurstallet och plattan med upplaget av höbalar där Lars förra året upptäckte ett fint bestånd av den rara växten nässelsnärja. Vi var där redan då Lars och jag, men vi missade tiden helt och inget fanns kvar att se.



Besöket idag är beställt och planerat och Lars har redan kontrollerat. Han leder vår lilla exkursion.



Tunga höbalar i plast täcker en stor del av området som hyste nässelsnärja förr året, men i kanterna hittar vi en handfull bestånd av arten inväxta bland nässlor, pipdån, snärjmåra, kirskål, tistlar och kvickrot i upp till midjehöjd. 
Det är blött och snärjigt att ta sig runt men nässelsnärjan ser man ändå ganska väl genom dess runda bollar av blommor som likt ett glest radband ligger uppträdda på växtens trådsmala, rödanlupna slingrande stjälk.



Som vuxen har nässelsnärjan avhändat sig rotsystem och självhushåll och lever helt och hållet parasitiskt på sin värdväxt genom att skicka in snyltande organ för att ta hem färdig näring. Inte heller som nygrodd telning har nässelsnärjan något rotsystem att tala om, endast ett grovt och kort rotanlag för uppsugning av väta den allra första tiden. Hjärtblad saknas också liksom klorofyll. 
Den nygrodda plantan börjar snart slingra sig fram letande efter någon tillgänglig värdväxt och i brist på närhet till sådan kan de t o m angripa varandra. Utslagningen är stor och få exemplar lyckas hela vägen, något som brukar vara ganska typiskt för just parasiter.



Nässelsnärjan påträffas helst i nässelbestånd men många andra växter utnyttjas också. På någon av bilderna som jag visar kan man se att även gräset kvickrot tycks kunna duga som värdväxt. Nässelsnärjan är ettårig och det passar perfekt för mig - det är första gången vi möts - vi är nya inför varandra.


måndag 29 juli 2019

29 juli - En rankinglista i boule som överraskar

.
Min mixeddubbelkompis Ann, från SM i Boule i Linköping häromveckan, klargjorde för mig häromdagen via mejl att jag i och med framgångarna i SM-veckan hade nått högst i ranking i klass V65.
Jag har faktiskt inte reflekterat alls över detta och heller inte insett vidden av det som hänt.
Från absoluta botten till toppen på en vecka är inte så illa pinkat av en gubbstrutt från Ödeshög.
Märkligt är det och nu börjar det gå hem även hos mig.


Hur länge kommer jag att få behålla förstaplatsen under året? Ja, det beror på hur jag lägger upp en fortsättning. Vill jag, måste jag satsa på fler kommande tävlingar av officiell status i landet eller regionalt. Jag tänker att jag får ta det som det kommer. Underbart kan vara kort.

Bild från SM-guldet i Mixed dubbel V65. foton. Stafffan Gustavsson.




Och vidare nedan, några foton, stilstudier,  tagna av vännen Per Lindroth under SM-veckan. Tack för dem Per!






29 juli - Problem med trips

.
Jag skrev om det redan under 2018 års pågående värmebölja, problemen med massförekomst av trips. Se länk:

https://naturligdagbok.blogspot.com/2018/07/19-juli-trips-i-mangd.html

Nu är det dags igen. Det här är väl sådant vi får vänja oss vid, tänker jag, med den klimatuppvärmning vi upplever i världen jus nu. Åt olika håll slår konsekvenserna, irrationellt och oförutsägbart många gånger och de följande naturliga processerna som normalt motverkar problem och hindrar alltför stora konsekvenser tar nästan alltid tid på sig och hinner därför inte med i de snabba förändringar som pågår.

Jag menar, de mycket annorlunda, faktiskt extrema sommartemperaturer som vi upplever i världen och i vårt land i år och även i fjol, med långvariga temperaturer på över trettio grader och mer, gör att det händer överraskande saker i naturen. Mycket av det som är normal fix sätts ur spel och konsekvenserna når ofta långt förbi vår kunskapshorisont.

Kanske är det detta som händer i år och hände förra året och som nu upprepas i dagar av extremvärme jämfört med normalt. 
Tripsen invaderar oss.



Locket på brevlådan just nu.

Det är verkligen frågan om massförekomst det som pågår utanför mitt ateljéfönster. Allt som är ljust tycks dra till sig de små insekterna, tripsen, vår insektsvärlds allra minsta och jag vägrar just nu att vara utomhus eftersom några sekunder i frisk luft medför att jag har ett hundratal krypande på mig direkt.



Upptäckta just nu i armvecket. Döda av svett och kläm lyckligtvis.

Detta går väl an kan tyckas, de är ju så rackarns små och jag så stor, men eftersom några av dem får för sig att testa sugsnabeln i min hud och eftersom just detta faktiskt ger upphov till långvarigt och intensivt kliande utslag får jag nästan panik av att få dem på mig i sådana mängder. 


En kaka nya tripsbett. Kliar så jag blir tokig.

Jag har redan haft ett par sömnlösa nätter på grund av detta och önskar ett slut på Davids kamp!




Tripsbett snart en vecka gamla och ännu aktiva, grrrr.

Nej, nu längtar jag till morgondagens normalvädersprognos och hoppas för allt vad tygen håller att denna går i uppfyllelse.

Inte så mycket regn blir det, någon mm som mest kanske, men ett rejält temperaturfall utlovas. Skönt!

måndag 22 juli 2019

22 juli - Rapport från boule-SM 2019

.

Hela förra veckan 14 - 20 juli pågick Boule-SM i Linköping med spel i alla klasser och med nästan 1500 deltagare från hela landet.
Tillsammans med 84! medlemmar från hemmaklubben Lejonkulan var jag där förstås och spelade varje dag, oftast från kl 09.00 på morgonen till sena kvällen (eftersom det gick så bra!).



Min efter veckan utslitna nummerlapp kommer jag nog att spara.

Att spela tävlingsboule under en SM-vecka är en mastig apparat, som börjar med poolespel, där fyra deltagare/poole gör upp om två platser för vidare framfart. Vi var i år på SAAB Arenas stora asfalterade parkeringsplats och Ljunkans P-plats, båda belagda med krossad sten, storlekskvalitet 9, av ca 1 cm tjocklek.
Utslagning gäller vid varje match efter pooolespelet så utrymme för att släppa på koncentrationen finns aldrig. Detta"harvande" genom systemet från 64:del matcher och uppåt leder vid vinst varje gång fram till semifinal och eventuell final som spelas på Centercourten på Stora Torget i Linköping där speaker, jumbotron och stora läktare finns för att svälja många hundra åskådare och skapa en verklig folkfest.
Vilken stämning!

Se matchreferat nedan, fångat av döttrar Emma och Hanna, från den semifinal och final i Mixed dubbel som Ann och jag vann och alltså fixade guld redan spelveckans andra dag.


länk till matchreferat - semifinal inspelning av Hanna Björkman

länk till matchreferat - final inspelning av Emma Björkman

länk till matchreferat matchboll - final inspelning av Hanna Björkman


Redan i första klassen gick vårt lag långt. Det var i Mixed Trippel v65, där jag tillsammans med Ann Gustavsson och Inger Björling blev utslagna först vid kvartsfinal mot blivande finalister. Detta gav mig blodad tand och i klassen därpå, i Mixed Dubbel 65 spelade jag och Ann Gustavsson tillsammans  igen och lyckades nog mot de flesta odds ta oss ända fram till vinst.



Att för första gången i livet, vid 73 års ålder, bli svensk mästare känns fantastiskt, speciellt då nästan hela min familj, inklusive min gamle far, 96 år gammal, var på plats bland hundratals andra åskådare för att hurra vilt.



Jag mottar bronsmedalj i Singel V65.

Nästa klass, Singel 65, gjorde jag nog mitt livs bästa matcher genom att ta mig fram hela vägen till Centercourt igen. I semifinalen ledde jag hela matchen och hade matchboll 13 -10, då min motståndare gjorde en fantastisk läggserie och placerade tre klot rakt på lillen på maxavstånd 10 m och helt överraskande, för mig i alla fall, vann med 13 - 10. Nära men inte riktigt alltså. Tur att jag hade en guldmedalj innan som tröst, då går det lättare att nöja sig med bronset.

I Dubbel V65 spelade jag tillsammans med Labbe Liljeqvist och vi hade två tuffa dagar med 8 arbetssegrar fram till en ny vända till Centerourten på torget. 
Vi förlorade där emellertid helt rättvist och blev bronsmedaljörer. Min tredje medalj var därmed hemma.



Tre medaljer och en flaska bubbel från gratulerande fader.

Sammanlagt 1 guld och 2 brons samt en kvartsfinal blev resultatet av en osannolikt lyckad boulevecka för min del och många poäng till klubb Lejonkulan bidrog således jag med. Tredje plats i landet för Lejonkulan blev det slutliga resultatet, fantastiskt.



Slutligen vill jag tacka för allt stöd under den intensiva SM-veckan, både från publik och med- och motspelare och inte minst från min härliga familj. De stöttade mig hela veckan och tillsammans hade vi alla i SM en härlig stund på boulebanorna och i Centercourten.



Nu är allt detta över för i år och tävlingsdressen är tvättad och hängd.

Och så avslutningsvis några klipp ur Corren på Lejonkulans framgångar i BouleSM 2019:





torsdag 18 juli 2019

18 juli - Svartmyrornas bröllop

.
Idag ägde det rum i full skala - svartmyrornas bröllop.

Temperaturen var perfekt, cirka 24 grader, och under spridd och mörknande molnighet var lufthavet helt stilla.
Klockan var ungefär tolv då det hela började. Arbetarmyror vällde upp ur sina gångar, stressade och hyperaktiva. De kröp upp över mina händer och armar när jag drog upp morötter till middagen i trädgårdslandet, bet mig överallt med små, knappt kännbara nålstick och ville ha bort mig från området för att säkra sitt event.


Strax efteråt började vingade exemplar komma upp ur sina hålor och trots att arbetarna slet i dem till en början för att försiktighetsvis hindra dem från att ta vidare steg, vällde allt fler upp - små vingade hanar och dubbelt så stora vingade honor, drottningämnen.


De klättrade uppåt på allt tänkbart som reste sig över marknivån, så högt som möjligt för att få tillräcklig höjd för att kunna lyfta. Sen bar det iväg uppåt, uppåt uppåt under molnen. Tusental och åter tusentals vingade svartmyror steg till väders överallt ur varenda svartmyrebo i hela min trädgård, hela Ödeshög och i hela trakten där förhållandena var just de rätta. Alla på en gång, en manifestation av gigantiska mått - ett superbröllop!


Överallt klättrade och landade flygmyror, hela kroppen kliade av krypandet när man kom för nära och barnbarnen vägrade, trots hettan på glasaltanen, att ta middag utomhus.

Efter en timme var det över. Det blev helt tomt på vingade myror där det alldeles nyss var fullt. Arbetarna for ännu runt i extas, kanske undrande de också över varför allt plötsligt var slut.

Men det är förstås inte över. Högt däruppe under molnen, på upp till ett par hundra meters höjd och således osynligt för människoögon, äger det verkliga bröllopet rum.
Vingade drottningar stiger allt högre i luftmassan, testar gränsen för kämpande hanar att följa efter i dansen och till slut, högt där uppe vid maximum, sker parningen. Dit når bara de starkaste vingade hanarna att följa efter och där blir resultatet av den sexuella föreningen så god som möjligt.

Drottningarna nöjer sig emellertid inte med en partner. De låter fler "superhanar" från många skilda samhällen över ett stort område få komma till med sina varierande anlag för att säkra en stark avkomma för framtiden. Det är nämligen så att spermabanken hon kommer att förvara i sin kropp skall räcka hela livet ut, kanske tio år eller mer, genom att hon skickligt kan ransonera resursen genom att portionera ut spermier i små mängder till sina ägganlag.

Efter bröllopsflykten har hanarna levt färdigt, medan de befruktade honorna, nu verkliga drottningar, landar, biter av sig sina vingar och genast börja söka sig en egen vrå som start på nya samhällen.
Några timmar efter svärmningen söker arbetare över hela trakten efter nyparade vinglösa drottningar att släpa hem till sin egen stack som förstärkning.

Man kan fundera över fenomenet myrorna bröllopsflykt. Samordningen till exempel, kan nog lättvindigt förklaras av faktorer såsom lämplig väderlek. Men är det hela sanningen?
Jag tänker att de yttre förutsättningarna kan trigga igång det hela men att ytterligare en viktig faktor möjligen finns med i sammanhanget, nämligen feromoner, doftämen.

Jag tänker så här.
När arbetarna i områdets alla svartmyrestackar känner att förhållandena vädermässigt är de rätta och rätt i kalendertid blir de  hyperaktiva, vilket verkligen kan noteras, producerar mängder med s k feromoner på grund av stress och upphetsning och som en osynlig dimma sprider sig molnet av doftämnet i vidare ringar över området och triggar allt fler stackar att "hänga på".
Sanningen om den finns kan möjligen sökas i vetenskapliga studier eller annaler. Om inte kan kanske någon adept forska vidare i ämnet.
Det förslaget bjuder jag på!

lördag 13 juli 2019

13 juli - Mogen sommar

.
När Heda marknad är avklarad börjar min sommarferie. 



Jag målar små akryler på Heda marknad. Foto av vännen Åke Mattson.

Sommaren mognar med gulnande åkrar och vissnande blomster. Tornsvalorna visslar förbi som armborstpilar över himlen, lövsångarens utflugna unge tutar i biggaråträdet som är plundrat och tomt. Jag börjar koppla av med bad och plock i trädgården. Inga mera fasta åtaganden förrän mot hösten om jag därmed undantar en hel veckas boulespel, SM i Linköping, som börjar imorgon söndag och håller på hela kommande vecka. Jag spelar varje dag i olika konstellationer. Men detta är mest bara avkoppling.



Ett teckens på sommarens definitiva intåg är skatfjädern som ligger på garageuppfarten. Ungkullen är sen länge utflugen, färdigmatad och uppfostrad. Nu får ungarna klara sig själva medan mor och far byter fjädrar, ruggar. 


fredag 12 juli 2019

12 juli - Är det en liten förändring mot det bättre på gång inom jordbruket månne?!

.
Frågan i rubriken ovan kan förhoppningsvis också tolkas som ett litet påstående.

Klimatförändringar, 2018 års besvärliga torka och inte minst alla larmrapporter om bidöd och artutdöende verkar ha slagit rot även hos jordbruksbyråkraterna och jag hoppas att jag därmed inte övertolkar de små signaler som nu börjar sippra fram, om mera hänsyn till natur och miljö i den rådande jordbruksöknens regim.


Ett tecken jag ser i år är att kantzoner, hörn, snibbar, surdrag och strängar längs vägar i åkermarker har besåtts med en ny gröda - Honungsfacelia "Biblomma".

Jag hittar på nätet ursprunget till förändringen, i en pdf från jordbruksverket presenteras honungsfacelian som en ny gröda för miljömedvetna jordbruk, att sås för att gynna mångfald och natur och extra så alla hotade bin.
Bravo! En liten men dock en god början!



Lite här och där i mitt östgötalandskap går åkrar idag i en blålila, vacker ton. Det är fält besådda med honungsfacelia till fromma för bin, fjärilar och andra nektarsökande insekter men också  för bönderna själva som behöver pollinerande insekter till raps och klöver.
Och efter blomning kan denna nya gröda plöjas ned som gröngödsling. Se där - dubbel fördel! Och tänk så bra att så många bönder redan har nappat på förslaget ...


... även alldeles nära mig, utanför Stugan vid Tåkern, där honungsfacelian nu blommar för fullt tillsammans med snart blommande solrosor. Så vackert och så bra! 

8 juli - Invigning

.
Så blev det äntligen invigt, Naturreservat med skogsbeteskaraktär hemma hos Christer och Birthe Wiking, Siggeryd Ödeshög. 
Vi var ett tjugotal gäster som fick ta del av Christers berättande och guidning tillsammans med Länssstyrelsens representanter och det hela hände i underbart sommarväder och under skönt avslappnad stämning i går förmiddag.
Jag har ju redan berättat om det här projektet, den 26 maj 2019. Se vidare länk, och visar därför endast lite publika bilder från invigningen.



Christer och Birthe Wiking.




Jo visst var det så att regionens tidining också var på plats. Bra gjort!


Faksimil ur Corren den 8 juli 2019, reportage Bänkt Olsson


torsdag 4 juli 2019

4 juli - Jag vill bara påminna om Heda marknad nu på lördag den 6 juli

.
Nu är det åter dags för Heda marknad - en av de allra bästa som finns - med bara gediget hantverk och produkter av eget arbete av ett par hundra deltagare; inget krafs och skräp här inte. 
Du som redan varit på plats i Heda vet värdet och för dig som inte gjort resan tidigare rekommenderas på det skarpaste ett besök i år. Ett måste helt enkelt - årets event!



Klicka på bilden ovan för att få all information som du behöver.

Jag är på plats förstås. Som alltid i knalleraden vid kyrkogårdsmuren under den fina romanska 1100-talskyrkan. Bättre än så blir det inte. Jag har med mig min nya bricka "Rödhake", kort av olika sorter, ett smärre parti tändsticksaskar och så kommer jag att överraska med måleri i det fria. Lite annat därtill finns med.

Med inspiration hämtad ur den fantastiskt blomsterrika omgivningen presenterar jag i år små marknadsmålningar som jag kallar för "Blommande slätt". Det är ett impressionistiskt måleri i akryl och jag gör dem på plats för dig inramade och färdiga. Men för att hinna med har jag måst förfärdiga en handfull innan. 
Tre sådana exempel följer nedan. 

Vi ses, hoppas jag. Välkomna!


"Blåklint"

"Raps"

"Vallmo"


4 juli - Eksem av växter.

.
Jag fick ett meddelande från en vän häromdagen. Hon hade  arbetat med sina palsternackor på trädgårdslandet en vackert solig dag och meddelade att händerna och armarna efter en stund först fick rodnande och kliande/svidande utslag och därefter vätskefyllda blåsor.
Hon kollade upp det hela och fann att palsternacka kan ge upphov till exakt en sådan reaktion och sände därefter ut ett meddelande på nätet för att varna alla sina vänner.

Jag är inte efterklock, när jag nu säger att jag redan kände till fenomenet. Det kallas för en fototoxisk reaktion och beror på att saften från vissa växter reagerar med solljus/ultraviolett ljus och skapar en mycket besvärlig form av, ibland t o m farligt eksem eller snarare brännskada på huden. I besvärliga fall kan läkningsprocessen bli mycket långvarig med ärrbildning som följd. 
Ämnet som förorsakare reaktionen heter furanokumarin och finns i växtens alla delar.

Jag har tidigare i min blogg berättat om fenomenet som är mest känt genom den från Asien importerade och omskrivna jättelokan, som idag har en utrotningsetikett på sig. Varhelst denna växt dyker upp skall den förstöras är rekommendationen från naturvårdsverk och läkarvetenskap.



Egendomligt nog är det inte alls känt på samma sätt att även palsternacka, både i sin odlade och förvildade form bär på samma problem. Blasten är giftiga i kontakt med hud och solljus. Trots att arten är mycket mera spridd i landskapet, verkar de flesta inte känna till detta och informationen ut till samhället är i stort sett lika med noll. Varför?


Här i Östergötland kantas vägarna idag ibland av ridåer av förvildade palsternackor som man lätt känner igen genom att den "hundkäxliknande" växten bär gula blommor istället för vita.
När jag var ung fältbiolog fanns inte problemet. Den förvildade palternackan härtåg är nämligen endast ett par decennier gammalt och nyetablering pågår som bäst just nu överallt. Så pass upp!

Ännu mindre känt är nog att även blasten på morot kan ge samma reaktion om än i betydligt lindrigare form.
Ingen går helt säker i naturen.


4 juli - Möte längs vägen

.
Det var alldeles efter utfarten från Ödeshög, längs huvudvägen genom skogen mot Tranås. Jag var på väg till Hullaryd i Småland den första juli för att spela boule, en tävling för veteraner och jo, vi vann Labbe och jag, gick segrande ur alla fem matcherna i dubbel och fick en ganska rejäl prissumma, för att vara boule alltså.



Ett ögonblicksminne av mötet med vildsvin den 1 juli 2019

Nåväl. Det hände under morgontimmarna, just när jag startat den 3 mil långa resan att jag i ett tätt bestånd av örnbräken plötslig upptäckte ett vildsvin stå profil alldeles vid vägkanten. Innan jag ens hunnit tänka på att bromsa så kastade hon om och försvann in i skogen igen. Som tur är så körde jag, vis av erfarenhet från tidigare djurmöten längs den här vägsträckan, exemplariskt långsamt, men jag hade knappast kunnat undvika olyckan ändå om suggan bestämt sig för att korsa min bana.

Kvar bland ormbunkarna såg jag en handfull kultingar, inte randiga utan brunfärgade och halvvuxna. De skyndade tillbaka in i skogen en efter en när jag passerade med svanskrokarna gungande mellan bakvända skinkor.

Märkvärdigt ändå hur sällan man ser vildsvinen i det fria trots att de är så många.
Min vän Ronald som jagar beskriver det som så ...

"Med rådjur och hjortar visslar jag till varvid djuret stannar upp och jag får ett fint läge för skott. Om jag visslar till ett vildsvin försvinner det direkt, snabbare än blixten".

tisdag 2 juli 2019

2 juli - Årets enastående blomning.

.
Det är ett blomsterår mer än vanligt 2019, så mäktigt att det känns som av en ny dimension. Jag kan förstås inte låta bli att dra vissa slutsateser, jag liksom många andra inom gebietet, får jag väl då lov att säga.

Det började tidigt i våras med rapporter från framför allt Öland om en alldeles makalös blomning av rödplister. Bilder visade ett landskap helt färgat i karminrött och människorna undrade - vad är detta?

Under en vandring vid Isberga järnålderfält i april som Lars och jag gjorde tillsammans och som jag berättade om i min blogg (länk), noterade vi rekord av blommande backsippor.



Tiotusentals blommande backsippor.

Sen kom historien om de blommande asparna i landet. Det blev en nyhet som spred sig som en löpeld genom media och tog Sverige med överraskning och häpnad med ibland lite överdriven och felaktig information i rapporteringen.



Mogna aspfrukter.

Redan en månad innan aspfröet flög som snö över landskapen noterade jag mängder av mogna frukter i aspbestånden och jag var redo för den explosion som skulle komma så småningom, men jag måste samtidigt säga att jag aldrig tidigare hade sett något liknande.



Så tung var bördan av mognande aspfrukt att den knäckta många gamla trotjänare.

Sen har sommaren fortsatt i samma rikting, med den ena växten efter den andra i enastående blomsättning.

Vägarnas torraste renar dekoreras just nu av gul fetknopp i en överdådig rikedom.




Åkrarna runt Ödeshög, där ett stort antal unga nya jordbrukare har gått över till giftfri odling, målas just nu med en fantastisk palett i rött,gult, blått och vitt. Det är så vackert att ögonen tåras och passerande bilturister bara måste stanna för foton. Min sommarslätt är häpnadsväckande vacker.



En blommande sommarslätt.

Kornvallmon som är ganske ny i vår flora har prunkande illröda och stora blommor. 



Vallmoblommorna fyller inte bara åkerkanterna. Där giftsprutan inte har passerat färgas hela skörden röd.



Konrvallmon dominerar denna åker.

Lika mäktig är den enorma rikedomen i år av blåklint i liknande åkrar.



Östergötlands egen blomma är nog en av de vackraste man kan finna och när den kommer att dominera fält som denna sommar blir följdverkan bedövande vacker, om än inte helt eftertraktad.



Blåklint - en masse!

Nya arter av växter är hela tiden på väg in i mitt landskap och det är oftast människan som hjälper till med introdukton och spridning med eller utan var avsikt. 
Ja, vem har inte hört talas om invasiva arter dessa dagar - allt överdrivet enligt min egen åsikt!





Blåeld. 

Bestånden av blåeld och cikoria längs E4 och andra stora transportstråk genom Östergötlands kalkrika jordmån ökar hela tiden och är snart lika rika som Ölands och Gotlands. 
Trift, strandråg och gulkämpar finns redan där, havstrandsväxeter med salttolerans. 
Dessa nykomlingar känns inte alls lika främmande som blomsterlupiner från Amerika eller ryssgubbar från Asien. Ja, ja - jag kanske återkommer till det där med invasivitet.

Föregående års svåra torka kan nog sägas vara den mest bidragande orsaken till årets rika blomning för många arter.
Blomman, den könliga förökningens fundament, triggas av svårigheter och sätter växten i beredskap att reproducera sig så rikligt som möjligt. Är döden nära gäller det att planera för nytt liv och även om förra årets torka inte vore en del av den  pågående klimatuppvärmingen så hjälper denna långsiktigt till med spridning och förmering av sydliga arter över vårt nordliga land och den delen av den obehagliga sanningen är svår att inte finna skönhet i. Ja, det finns verkligen en sådan del i problematiken också, säger jag, som gärna njuter av värme och blomster.