fredag 22 februari 2019

22 februari - Goda vänner som gått bort

.
Det märks tydligt på Correns familjesida att man själv närmar sig hög ålder då man finner den ena vännen eller bekanta personen efter den andra bland dödsannonserna. Det har varit mycket av "den varan" de senaste veckorna och Ödeshög sörjer.


För en dryg vecka sedan dog vår mycket gode vän Åke Lidegran efter ett strävsamt men gott och rikt liv.
Dödsrunan över Åke finner vi idag i tidningen och alldeles under den läser vi samtidigt sorgetacket över Roland Hagberg, en profil i bygden och den rektor som en gång anställde både mig och Ulla som lärare i Ödeshögs skolor.
Roland och Ulla var dessutom ett välkänt par under lång tid tillsammans i Ödeshögs scoutkår.

Om Åke kan du läsa mer under följande länk, då jag för ett par år sedan skrev i min blogg om ett besök i hans älskade Granelids-marker.

torsdag 21 februari 2019

21 februari - Projektbesök

.
Fotografen Peter Östergrens besöker idag min ateljé inför ett bokprojekt som han arbetar med.

- Det ska bli en praktbok på kanske 150 sidor, berättar han, med korta texter på vänster sida och en porträttbild på höger. Jag har tänkt att den ska komma ut till julen 2019. Jag vill presentera ett antal människor som jag har kommit i kontakt med. Och du är en.



Jag passar på att fotografera Peter när han fotograferar mig. Det tycker jag är rättvist. Min publicering förekommer också hans med råge, i tid räknat.



För att få någon fason på porträtteringen ber Peter mig att måla något, så jag tejpar upp ett akvarellpapper och lägger snabbt upp en påhittad och intuitiv vinterbild över Tåkern; något som jag gör nästan "i blindo". 
Den passar även extra bra idag när snön efter gårdagens soliga vårväder vräker ner över landskapet. Det är: "Den andra vintern efter nyår", som Åke på fiket brukar säga och en är ännu kvar om han nu siat rätt. 
Och tofsviporna får lov att vända tillbaka en stund.

tisdag 19 februari 2019

19 februari - Blåhöken

.
Jag längtade efter en paus igår, i arbetet med köksrenoveringen hemmavid, vilket förresten pågår hela veckan ut. Jag behövde andas och övertalade också Ulla att hänga med ut en sväng ner till Tåkernlandet för att se om de tolv tofsviporna möjligen fanns kvar vid Kälkestads svarta åkrar. Vårtecken kan vara förföriska och uträtta underverk med trötta människor

Det var de nu inte, tofsviporna alltså.

Lite misslyckat ur den aspekten blev det således men å andra sidan blev "surrogatet" inte så oävet det heller.
En utfärgad hane av blå kärrhök jagade nämligen över den mörka stubben vid Holmens mad. Den for fram och tillbaka tätt över backen, skannande marken efter spår och tecken från möss och sorkar, kastade ibland upp i kort ryttling med intentioner till störtdyk, for vidare i vida svängar över hela ytan.



Att få uppleva en nästan måsvit blåhökhane jagande så där, är en av de vackraste fågelupplevelser man kan få, enligt min åsikt. Den kontrasterande svärtan i fem handpennor underströk skönheten.
Ulla var helt med på noterna. En magnifik upplevelse helt enkelt.


söndag 17 februari 2019

17 februari - Rapport om vår

.
Ett härligt tätt och fint vårregn drar in över bygden och jag måste bara vara där. Så jag skippar en tämligen ointressant världscup i skidor som annars brukar låsa mig vid TV:n, inväntar hellre kommande VM med bredare besättning och sätter mig istället i bilen och åker ner över mitt kära Tåkernlandskap i jakt på möjliga vårtecken.



Omberg reser sig osynligt, omöjligt att skåda genom diset, men jag vet att det ligger där, mäktigt som en ointaglig fästning och tronar bakom stugorna under branten. Höstvetet lyser smaragdgrönt i ännu rikligt fuktad jord, strängar av slån står mörkt umbrafärgade och höstrapsen börjar sprida en välkänd vårodör.

Jag har åkt sakta förbi Hästholmen där jag förra året, också i februari, såg de första tofsviporna. Men inte i år. Inte heller sånglärkorna som annars brukar anlända rekordtidigt till vägbankarna vid Alvastra har anlänt. Jag är nog fel ute, tänker jag.

Senare tillägg: Så fel man minns när det gäller väder. År 2018 var det minsann riktigt kallt och snöigt i februari och de första tofsviporna såg jag inte förrän den 15 mars. Alltså nästan en hel månad senare. Jag tackar Niclas Malmström för påpekandet om väderleken och tvivlet han förmedlade.

Se vidare 15 mars 2018



Varfågeln, vintergästen, sitter precis som tidigare på post någonstans mellan Stugan och Ramstad. Men den skvallrar ju inte heller om vår ... 



... och vid Lövängsborg, längs kanten mot Dagsmosse, där torven binder väder, stiger snöånga ur ännu vita drivor. Våren är nog inte här ändå.

Men så händer det, längs åkervägen förbi Kälkesta gård där jag oändligt sakta segar mig framåt på ettans växel och spanar och lyssnar med öppna rutor.
Två tofsvipor far upp framför bilen och landar en bit ut på en oplöjd åkerlapp.



Jag överraskas totalt. Där viporna landat kan jag snart räkna in en liten flock på tolv individer, nästan helt omöjliga att annars upptäcka i diset. Vilken härlig känsla!
Jag ringer till Ulla och frestar och hon gratulerar förstås men meddelar samtidigt att det finns nog med tid kvar för henne att se sina första för året lite senare, "när våren har kommit".

Och visst ligger det mycket i detta. Trots att vipan är här kan man förstås inte räkna hem våren. Som Åke på fiket brukar säga, han har bondepraktikan i huvudet: "De ska va minst tre vintrar te efter nyår innan våren är här". 
De är rörliga viporna, och lärkorna. De drar snabbt fram och tillbaka mellan vinter och vår och flera gånger tidigare har jag konstaterat att de, bara någon dag efter första rapporten i sydligaste Sverige, brukar vara på plats också hemma hos mig i Östergötland.
Ett annat konstaterande jag gör är att tidpunkten för deras tidigaste ankomst har flyttats fram ett par veckor de senaste decennierna. När jag var ung fältbiolog och förde fenelogidagbok var mitten av mars det normala. Man får stå ut!



Bortom viporna, i diset, hör jag gåskackel växa fram och när jag spanar ut i dimman hittar jag små flockar av sädgäss. Också de är överraskande snabba på att rycka fram med vårens första vädersystem och det slår mig att det möjligen är lite annorlunda med detta idag jämfört med tidigare.



Grågäss uppträder nästan alltid parvis.

Grågässen har tidigare alltid varit först "på plan" inom gåsfamiljen. Men de senaste åren har jag faktiskt sett sädgäss samtidigt med grågäss och det alltså redan i februari eller tidig/mars. Något nytt kanske?

Efter dagens tripp måste man väl ändå konstatera att våren är på god väg. Och som jag njuter av detta. Tänk att jag får vara med om detta fantastiska underbara. Igen!

fredag 15 februari 2019

15 februari - Fågelmåleri

.
Jag arbetar ganska intensivt med att porträttera fåglar som komplement till mitt bildspel "Fåglar på mitt sätt". Det blir ju, som jag tidigare har berättat om, en liten utställning i Naturcentrum i Linköping i anslutning till föredraget där den 14 mars.

Här är ett par av veckans alster:



Spillkråkan.


Sångsvanen.

Se även nedan under den 6 februari.

15 februari - Tecken i tiden

.
Med  de senaste dagarnas märkligt tidiga vårväder har jag på allvar känt att det är dags att ta fram cykeln ur förrådet igen. Säkert behöver den en gnutta översyn, smörjning och pumpning och dylikt.


Somliga cykelägare har mer att göra innan det är klart för den första vårturen.


Min cykel är i vida bättre form än de ovanstående och är till och med rätteligen"belyst" numera. Jag riktigt längtar faktiskt!

tisdag 12 februari 2019

12 februari - Kort o gott

.
Nordvästvinden biter i kinderna och det är knappt man ids gå ut på bryggan i snålblåsten från sjön men Christer vill ju gärna titta närmare på den där smådoppingen som just dök och försvann bakom båtarna i Hästholmens hamn.

- Men jag sitter kvar, säger Lars något snörvligt.



Smådoppingen dyker.

Ett drygt hundratal gräsänder simmar runt i vågskvalpet och ett tjugotal "anfaller" oss redan vid bilen i jakt på matbröd. En skäggdopping och några knipor ser vi dessutom samt fiskmåsar förstås men smådoppingen som försvann ser vi inte mera.
I villaområdet noterar vi sidensvansar och jag konstaterar med stor glädje att ryktena verka tala sanning om att "trädgårdsmästeriet" är lyckligen sålt och verkar ha en framtid. Bilar står nämligen på plats.



Längs Sjövägen på Omberg spanar vi efter spelflygande kungsörnar men trots att vinden tycks lovande blir vi utan idag. Men den besvikelsen övergår i leende när vi redan på håll ser kattugglan sitta i sitt ekhål strax därpå. Den sitter kvar lugnt och bligar på oss med kisande blick. Det var ett tag sedan sist jag såg den sitta där men reviret är alltså intakt. 
Jag undrar i det tysta om det möjligen kan vara samma kattugglehane man har sett under alla dessa år.

Lars såg grågäss vid sjön redan i fredags, meddelar han oss, när vi nu inte lyckats få syn på en enda nere vid Tåkerns mader. Hade vinden fortsatt komma från syd hade vi haft dem här idag, är vi överens om och känner samtidigt att det gott kan få vänta med våren en stund till. 

- Det är lika bra. Det blir bara bakslag ändå, säger Christer, som är glad över att det börjar bli cykelföre hemmavid.



Vid Ramstadkanalen vajar en varfågel på en nästan osynligt tunn sälgslana i vinden. Också den arten har stabila revir här i bygden åtminstone drygt någon månad till, innan det blir dags för den att börja återvändandet norröver.

Disan som häromdagen brusade av smältvatten har redan lugnat sig. Det blev bara kort och gott. Allt rann alltför snabbt bort på tjälad mark. Mer måste vi få!

söndag 10 februari 2019

9 februari - På spaning efter vårtecken

.
När sydvinden vräker in över landskapet och rekordsnabbt smälter ner snötäcke och drivor känner jag att jag bara måste unna mig en dryg timmes utfärd, trots att vi har annat tidspressat på gång alldeles snart, nämligen Whiskymässa med påföljande födelsedagsfirande i Linköping.

7 grader varmt visar termometern och jag vet att det faktiskt kan hända en sådan förvårsdag att den första lärkan drillar förbi. Det hände senast redan den 2 februari 2016 läser jag bakåt i min blogg: "Flockar av både grågäss och sädgäss i skyn över Tåkernlandskapet och rapport om sånglärka i Västergötland".



Väversunda mad börjar bli snöfri och förberedd för det första grågåsparets ankomst. Idag är sjömarken dock utan både gäss, vipor och lärkor.

Grusvägen över Kälkesta är svampigt vårmjuk och skitig, dock snöfri, och det enda jag noterar av vikt är en varfågel i alarna vid kanalen. Ett vintertecken i brist på vårtecken, men av skön sort.



Disevidån rinner sprängfylld förbi Gottorps lada och lyfter isen till lossnande flak. För någon vecka sedan var ån helt utan flöde. Mängden vatten gläder mig storligen eftersom det blir ny efterlängtad påfyllning i ett nästan torrlagt Tåkern. Helt nödvändigt för sjöns kvalitativa fortlevnad.

Under innevarande söndag i Linköping noterar jag en liten flock av nyanlända ringduvor, att talgoxar och blåmesar, liksom flera grönfinkar, sjunger för fullt.

Våren börja anas i landskapet och dagen är förlängd med timmar.

fredag 8 februari 2019

8 februari - Boule och bokföring

.
Jag ringde till min revisor idag och undrande hur det ligger till med momsen som jag enligt reglerna ska reglera senast i februari.
Du förekom mig precis, sa hon. Jag vill att du är färdig med materialet senast nästa vecka. Passa på att göra klar hela deklarationen på samma gång.
Kände det på mig, svarade jag.



Så idag sitter jag där med det som jag finner vara tråkigast i hela världen. Tur att bokföringsbyråer och revisorer finns för oss som inte är så intresserade av det där med ekonomiska förehavanden.

Igår var det desto trevligare. Då for jag iväg till Nässjö redan kl 0700 för att tillsammans med kompisen Labbe spela boule hela dagen. Vi spelade fyra grundomgångar och vann alla fyra i Veteran 65 med 24 lag inblandade och gick därmed till A-slutspel som vi också vann efter tre matcher.
Lite prispengar blev det men äran var viktigast.

Här är ett referat från Höglandet boule som lovar att bilder kommer senare:

"Seger till Linköpingslag i Februari Cupen i boule!
Höglandets Boulesällskap inbjöd under torsdagen till februaricupen. En tävling som samlade 24 lag från 8 klubbar ifrån Linköping i norr till Värnamo i söder. Som vanligt fullt spel på alla banorna. Lagen spelade en grundomgång på 4 matcher, där dom 8 bästa lagen gick till a slutspel. De övriga lagen gick till b och c slutspel. För hemmalagen var det ingen lyckad dag, endast ett lag Göran Högberg och Arne Olofsson var med bland de åtta som gjorde upp om den slutliga segern. Laget slutade på en delad femte plats. Dagens segrare kom från Lejonkulan PC Linköping. Grattis till Gebbe Björkman och Lars Liljeqvist som finalbesegrade Östen Karlsson, Kurt Sandberg från Club De Boule Gränna. Tredje platsen delades mellan Birgitta och Lars-Inge Lundgren Hvetlanda BC och Göran Lindström, Hans Fredriksson, I Stan Boule Jönköping."

onsdag 6 februari 2019

6 februari - Uppdatering av bildspel

.
Nästan alla originalakvareller till mitt stora bildspel "Fåglar på mitt sätt" är numera sålda styckevis och delt.
I anslutning till dessa föredrag brukar jag erbjuda några bilder för försäljning och inför nästa gång, på Naturcentrum i Linköping den 14 mars, tänker jag mig att förnya "förrådet". Det brukar vara uppskattat.

Just nu betar jag således av mitt bildspel med förnyelse genom uppdatering av akvareller som dels får vara komplement men också finnas med till salu.
Ett tiotal målningar kan jag tänka mig ha nyfärdiga till mitten av mars och här är två färska exempel.
Varsågod!



Nötkråka




Strömstare

6 februari - Våren i min ateljé

.
Att solens ökande höjd över horisonten även spiller över på ljusmängden inomhus märks tydligt nu. Det blommar i min ateljé och det vilar en skön och varm vårkänsla i detta konstaterande.



Mönjeliljan har knappt tio klasar i blom och knopp.



Det är väldigt vackra blomklasar i närbild.



Penningträdet, Crassulan, for illa i sommarens hetta och torka och den har med nöd just börjat repa sig och orkar därför inte med någon överdådig blomning såsom tidigare år. De två små toppklasarna av pärlvita blommor gläder mig desto mer eftersom jag uppskattar själva ansträngningen.



Min ståtligt vackra Kamelia for även den illa under sommarens pressande väder. Mängder med blad har gått förlorade och de blommor som nu pryder trädet lyser klart och vackert utan döljande bladmassor. 




söndag 3 februari 2019

3 februari - Vinternomad på besök

.
Vid Holmens gård, på en snötäckt träda full av gräs och örtståndare, surrar en stor grupp små fåglar runt. De lyfter som virvlande bruna löv ur snön, far upp i bergamottpäronträdet vid gårdens uthus, drar strax rastlöst tillbaka ner igen till gräsvippor och vinterståndare av baldersbrå, röllika, åkerkål, rorippa och törel. Så pågår föreställningen hela tiden som jag sitter där i min varma bil och studerar dem genom kikaren.



Ljuset är snålt, eftermiddagen är på god väg in i den blå timmen och jag kommer aldrig fåglarna riktigt nära. 
Men, det är vinterhämplingar kan jag konstatera, vinternomaden framför alla andra fåglar, den norra Atlantkustens egen siska som idag har funnit den vinterkarga Östgötaslätten värd ett näringsstopp. Kanske är den en av vår fågelvärlds minst kända arter, ofta förbisedd och okänd även bland de fågelintresserade, snabbt uppdykande och sen lika fort försvinnande igen, alltid på väg till nya marker, skräpmarker mest s. k. ruderatmarker, ogrästäppor och dikesrenar.



Förr i tiden, när jag var ung fältbiolog såg jag flockar varje vinter. Östgötaslätten var mycket mera bjudsam på den tiden, inte så monokultiverad och rationell. Arten har dessutom minskat i sina häckningsområden i Norge, så idag blir man glatt överraskad av de vinterhämplingar man ändå får korn på då och då, kanske varannan var tredje vinter.
Jag försöker räkna flocken som är stor och mycket rörlig, Jag räknar in åtminstone en god bit över hundra individer, kanske 150, ett slags rekord för senare år.
Tjattret från vinterhämplingarna, ett nasalt "gnäll" når mig svagt när flocken lyfter, tar höjd och försvinner bort över Dags mosses snötunga skogsbård. 


Omberg ligger mörkt och tungt i landskapet som blånar och dunklas. Jag åker hem till ateljén och målar en vinterhämpling som den kan upplevas på närhåll och i bra ljus. 
Så att ni får veta.



Vinterhämpling.

fredag 1 februari 2019

1 februari - Som en boll med skaft

.
Fyra koltrastar och en björktrast slåss idag om plats runt utlagda äpplen vid matplatsen i vår trädgård. De senaste dagarnas vinter med snö och kyla har dragit fram dem ur grannskapets buskar och häckar och de kommer säkert att fortsätta att bli allt fler eftersom frukten på träden har skrumpnat och hårdnat.
Har ni äpplen kvar i förrådet så gör en insats.


En kurande koltrast blir till en boll med skaft.