onsdag 5 augusti 2020

5 augusti - I brist på kartfjäril

.
Under de år jag har känt Omberg som mitt har mycket förändrats. 
En växt som har ökat i omfattning alldeles väldigt är hampflockel, Eupatorium cannabinum. Den är en korgblommig växt med ett bladverk som liknar hampans, därav namnet. Den blommar först nu, i augusti, och gör det mycket rikligt i täta ruggar med kvastar av sammansatta blommor i rosa, violett och vitt. Blommorna luktar angenämt och när hela bestånd blommar sprids en väldoft över landskapet. 
Denna goda arom lockar insekter i mängd, fjärilar, blomflugor, steklar och skalbaggar.


Blommande hampflockel.

Förra året hittade min vän Jan Peterson Ombergs första kartfjäril på blommande hampflockel på Omberg och jag bestämde mig redan då för att år 2020 skulle bli året också för mig. Nu förekoms detta av ett fynd  som Ulla och jag gjorde på Åsabackarna under försommaren den 25 maj. Men visst, kartfjäril på Omberg fortsätter förstås att vara prioritet nummer ett. 
Så tänkte jag igår när solen sken vänt in över Ombergs västra branter och jag tog Sjövägen bort till området mellan Älvarum och korset vid Bramsens väg, där hampflockeln blommar mäktigt, för att söka kartfjärilslycka.


Hampflockeln spred en doft som om vore man i en blomsteraffär. Östra sidan av vägen låg ännu i skugga men ner över branterna mot Vättern, i lägläntor med sol, fanns fjärilar i en otrolig mängd.
Jag försökte hålla lite koll på antalet.


Påfågelsögon dominerade och jag såg minst hundra stycken av dem. Näst mest allmänna art var silverstreckad pärlemorfjäril och citronfjäril men totalantalet ca 40 respektive ca 30 exemplar. Dessutom noterade jag tre amiraler och två nässelfjärilar.


Blåbärsparkmätare.

Några kål- och rovfjärilar samt en blåbärsparkmätare, som Jan Berggren förtjänstfullt har hjälpt mig med att artbestämma, var annat jag såg i hampflockelns lockande blommor förutom en mängd små vecklare och malar, också de ur den stora fjärilsfamiljen. Men särskilt ändå gladde mig en hane av vitfläckig guldvinge. Den lyste verkligen upp min dag med en ton av guld i dikesfloran.


Akvarell av vitfläckig guldvinge.

Någon kartfjäril ser jag aldrig trots att jag spanar noga och väl med fältkikaren över hela blomsterhavet. Istället blir det en skalbagge som kommer att ugöra dagens höjdare.


Ädelguldbagge, Gnorimus nobilis.

I en av blomkorgarna sitter nämligen en smaragdgrönt lysande skalbagge med käken nedborrad bland pistiller och ståndare. Jag tror först att det är en gräsgrön guldbagge men ser, när jag kommer närmare, att det är en ädelguldbagge, Gnorimus nobilis en av Östergötlands raraste varelser när det kommer till insekter. 
Tyvärr flyger den iväg innan jag får skärpa i mobilkameran, men en målning kan kanske bli mer spännande om än inte lika dokumentärt kvalitativ.

Jag kollar i Artportalen, att endast någon handfull fynd är gjorda i Östergötland de senaste decennierna, men att den faktiskt tidigare i år finns antecknad med ett fynd från Stocklycke på Omberg. Min upptäckt blir Östergötlands och Ombergs andra fynd för år 2020 och mitt allra första för livet.
Det är stort det!

måndag 3 augusti 2020

3 augusti - Möte med pilgrimsfalk

.
Vi var på hemväg från en 80-årsfest på Lagård 206 utanför Vadstena den 29 juli och som så ofta passade vi på att ta andra vägar hem, när tid fanns.
Intill vägkorset norr om Väderstad, vid gården Karleby, står en rad gamla vindpinade oxlar vid vägrenen. Under en av dessa oxlar, på en jordhög, skymtade jag en sittande rovfågel i ögonvrån. Jag vände tillbaka vid korset och körde sakta norrut igen, beredd med kikaren.
Jag sa till Ulla att det antingen är en duvhök eller en pilgrimsfalk som sitter där, så var beredd!

Det var en pilgrimsfalk, en stor gammal hona, och hon satt på ett byte, en tamduva.


Vi kom nära, men som alltid i det fallet var ingen kamera på plats. Endast tio meter skilde oss åt när hon tungt lastad tog till vingarna med bytet dinglande under sig.
Hon gjorde en vid sväng österut över landskapet och jag följde henne i kikaren tills hon försvann bort över åkrarna och troligen landade igen, någonstans där borta.

En vuxen pilgrimsfalk här, tänker jag, mitt i jordbruksbygden. Var hör hon hemma? På plats med kartan i ateljén kan jag mäta att det inte är mer än dryga fem kilometer till häckningsplats. 
Där hör hon förstås hemma, vid den senast upptäckta boplatsen i vårt allt rikare pilgrimsfalklandskap.

Tänk att man får vara med om detta.

onsdag 29 juli 2020

29 juli - Fågelmåleri

.
Jag har vernissage på Galleri R i Linköping i mitten av oktober och arbetar med både akvareller och oljemålningar, så mycket jag orkar och hinner för att det ska bli en bra utställning. Men det är som alltid mycket som pockar på min uppmärksamhet.

Jag har försiktigt öppnat min ateljé under en veckas tid och känner att jag behöver nya, mindre alster, som kan passa turister och andra besökare, så mellan varven sticker jag mellan med små akvarellmålningar av fåglar, enkelt men funtionellt inramade i A4-storlek till ett överkomligt pris. Direkt ner i påse för 1 500 kr.  

Vill man ha den här rödhaken eller blåmesen får man passa på. 

 
 


måndag 27 juli 2020

27 juli - Gloriosa rothschildiana

.
Det är som en djungel numera i vårt inglasade uterum. Vi har haft dem i snart tio år, den afrikanska klätterliljan, Gloriosa rothschildiana och för varje år blir de allt fler, större och frodigare. Och varje år delar vi ut överskottsknölar till vänner och bekanta. De förmerar sig nämligen rikligt vid omsorgsfull vård.
Vi närmar oss också rekord i antal samtida blommor, snart ett tjugotal, som likt flammande lågor slår ut överallt.
Allt är överdådigt vackert och spännande och vi är mycket stolta "föräldrar".





lördag 25 juli 2020

25 juli - Brun kärrhök på fel plats.

.
Två gånger under sommaren har jag observerat brun kärrhök uppe på Omberg. Tåkern ligger förstås nära och jag vet att hanar av brun kärrhök som häckar där kan dra iväg långväga, flera mil ibland, för att hämta föda till hungriga ungar i Tåkerns vass. Honorna hämtar maten mera närliggande, nästan alltid i kontakt med boområdet eller i dess närhet.

Men normalt brukar brun kärrhök jaga över öppna ormåden, ängar, mader och åkrar. Deras jaktteknik bygger mycket på avancerad hörsel, nästan som hos ugglor, vilket innebär ett långsamt lågsniffande över vallarna, med häftiga kast och snabba dyk för att fånga bytet, smågnagare mest, ödlor och grodor eller i bland t o m uppflygande fåglar, med sina långa smala ben och fötter.

Men i sommar har jag alltså två gånger sett brun kärrhök, hanar båda två, jagande på "fel plats", nämligen i snårig och kuperad skogsterräng mitt uppe på Omberg. En gång  över de skogklädda branterna på bergets västra sidan mot Vättern och senast igår längs en skogskant vid Vallgatans grusväg, saxande mellan träd och buskar.



Med natur blir man ofta överraskad och lär sig nya ting. Ingen regel är utan undantag

fredag 24 juli 2020

24 juli - Ombergsväxter

.
Jag vill gärna visa en bildkavalkad av både trevliga och till och med några rara arter Ombergsväxter som jag har stött på under den senaste veckans små expeditioner i regn och solsken.
Omberg levererar i alla väder!



Backklöver på Höje Lilläng


Liten kardborre, längs grusväg vid Höje


Nässelklocka, Höje ängs parkering


Fältvädd, Sjövägen söder om Persten


Det rara gräset grusslok längs Sjövägen söder om Persten


Hampflockel, många stora bestånd bl a längs Sjövägen


Detalj av Mörkt kungsljus, Tillyvägen


Mycket ljust exemplar av mörkt kungsljus. Möjligen hybrid med vanligt kungsljus.


Rödkörvel, Sjövägen söder om Persten


Det mycket sällsynta och högväxta gräset skugglosta i närheten av Älvarum. Detalj som visar typisk behåring som skiljer den från liknande gräs.

24 juli - Regn och kyla

.
Nederbörden är intet att säga så mycket om. De har väl kommit så där en 70 mm totalt under den senaste månaden i hembygden och eftersom juli genomsnittligt brukar vara den nederbördsrikaste på året, är det väl bara att stå ut. Och grönt och fint blir det. Hallonen närmar sig två meters höjd och morotsblasten är knähög.



Vad beträffar temperaturen däremot finns en del att kommentera. Jag hörde, eller läste, för någon dag sedan, att juli månad hade en tendens att bli den kallaste som uppmätts sedan 1962. Idag läser jag av 14 grader och jag sa till Ulla att jag faktiskt huttrade en aning även inomhus.

Gurkorna, de fina F1:orna "Gunnar", som jag trodde så mycket på har stått helt still sedan utplantering och är gula som halm.

Jag hade tänkt mig oljemåleri vid Stugan vid Tåkern idag men prognosen lovar regn hela dagen. Skönt att krypa inomhus i ateljén i Ödeshög istället och måla färdigt några tidigare anlagda vinterakvareller.



Det är svårt med inomhusljus vid fotografering. Det blev väldigt mycket rödstick i den här. Men linjerna i landskapet ligger fast.



Jobbar vidare. Tog bort lite av rödsticket men mustigheten saknas helt i fotot ovan. Det kommer att bli en överraskning ...

tisdag 21 juli 2020

20 juli - Öland, fyra dagar mitt i juli med en spännande utflykt till Stora Alvaret.

.
Det finns alltid mycket att upptäcka och uppleva på Öland. Den här gången blev det en blixtvisit under fyra dagar med bostad alldeles centralt i Borgholm genom vännen Franks oerhört hjälpsamma försorg.



Nyligen anlända firar vi en semesterafton i lugn och ro mitt i Borgholm.

Sol och bad, dock  i begränsad omfattning blev det förstås under det heta sommarväder som drog in från öster. En målarutflykt norrut längs Äleklintas vackra kust till Sandvik samt en tur ner till Naturbokhandeln i Stenåsa för inköp av en ny lupp, eftersom den gamla förkommit, även om just detta tyvärr bara blev till en restnotering och beställning. 



Akvarellmåleri i lätt manér vid Äleklintas vackra kustlinje.

Dessutom en vandring i Halltorps Hage med målsättning att leta efter ekoxe, ekbock och läderbagge vilket emellertid inte heller gav önskat resultat.



Halltorps hage är en underbar oas mitt i det turistiska, nära golf och bad vid Ekerum mellan Färjestaden och Borgholm.
En sval lövdjungel med enorma ekar, märkta av ekbockens larvgångar. 
I området finns generöst handicapanpassade spänger och gott om vilsamma bänkar för kontemplation.

Gott om turister var det på Öland och i Borgholm men vi höll oss på vår kant väldigt ordentligt och vi upplevde att man överallt vidtagit extra åtgärder i stor omfattning för att begränsa Coronssmittan i detta täta turistghetto, ett duktigt jobb!



Jag letar resultatlöst efter foton från Borgholms båtliv men finner att detta foto av statyn vid hamnparken är det enda i närheten. Och det beror endast på kajan på flickans huvud. Den satt där och drack vatten.

Jag kan inte låta bli att fundera över alla dessa enorma lyxbåtar vid kajplats i Borgholm, var och en med värde säkert mellan 5 och 15 miljoner. Aldrig har jag heller sett så många lyx-och sportbilar av olika men onödigt slag. 
De ekonomiska skillnaderna mellan människor i vårt land av idag är större och värre än någonsin känns det som och jag känner mig bedrövad över den sanslösa vrållyx som några lever i medan andra i vårt land får kämpa för sitt dagliga liv. Detta är inte det Sverige jag älskar.

*


Jag bestämde möte med botanikern Ulla-Britt Andersson ute på Ölands Stora Alvar.

Skönt då, att få skingra dystra tankar med en tur på Ölands Stora Alvar, ett unikt Världsarvsområde, tillsammans med en Ölandsbotaniker av rang. Jag ringde nämligen strax efter ankomst helt improviserat till Ulla-Britt Andersson i Gårdby på östra Öland, henne har jag lärt känna genom botaniska nätverk i Facebook, och frågade om hon kunde tänka sig lite mentoraktivitet för en intresserad amatörbotaniker ute på Stora alvaret och till min stora glädje sa hon ja, och vi bestämde träff nära Möckelmossen, på Gynge Alvar.

Solen var het och alvaret torrt. Mycket torrare än önskvärt, menade Ulla-Britt. 

-Vi har bara fått ungefär 15 mm under hela försommaren och fram tills idag, sa hon. Och den skvätten dunstade snabbt bort.

Vi hann inte mer än går ur bilen så var Ulla-Britt igång med rapportering både till mig och via diktafon om allt vi såg. 



- Här är kalkkrassing, sa hon, och det är intressant att se hur den nu etablerar sig ända ut på parkeringsplatsens tilltrampade kalkslambädd.



Några meter därifrån växer mursenap. Tilltryckt mot backen breder en handflatestor ljusgrön bladrosett ut sig med sparsamt anlagda, höggula blommor utstickande.

- Släkt med handelns Ruccola. Smaka får du se!

Vi kliver över muren och går ut i ett söndersprucket och torrlagt vätlandskap med hällar av kalksten där regelbundna sprickor fylls av allehanda sköna blomster.
Faunans karaktärsarter är sånglärka, stenskvätta, sandgräsfjäril och blåvingad gräshoppa, ja, bortsett från betande ungkor då, eller "kräk", som ölänningarna själva säger.



Blåvingad gräshoppa mitt i bild.

Blåvingade gräshoppor flyger upp överallt framför våra steg, alltid helt överraskande eftersom de är omöjliga att se som stillasittande. De bakre, ljusblå flygvingarna avslöjar arten och skiljer den från den sällsyntare rosengräshoppan med rosa vingar som också finns här.

- Men den låter också, säger Ulla-Britt. De här får jag anteckna, det är sommarens första för mig.


Sandgräsfjärilar flyger överallt runt omkring oss. När de slår sig ner bland gräs och blomster försvinner de snabbt för våra ögon.



- Se här, säger hon och böjer sig ner. Har du sett det här nästan blåa gräset med bågspänt trådtunna blad i en liten tuva. Det heter bågsvingel och är ett av Ölands finare gräs.

Och det här är en släkting till strandglim som växer här på alvaret och heter just alvarglim.



Vi går runt i området någon kilometer, långsamt med näsan mot backen, registrerande allt som finns att upptäcka. Ulla-Britt läser hela tiden in fynden i sin diktafon. 

 - Jag sänder över en lista till din mejl. Du har den när du är hemma. och så kan väl du komplettera med övrigt som vi ser.




- Det här är en gaffelfibbla, en väldigt ovanlig växt i landet men se, här är den och jag känner igen den på stjärnhårigheten på bladens undersida, säger Ulla-Britt och granskar närsynt noga avgörande tecken genom den mycket exklusiva lupp som hon ständigt bär i ett fodral runt nacken.

Se hur den gafflar sig typiskt!



Och så här ser gaffelfibblan ut när jag söker upp den igen efter vår gemensamma sejour. Så otroligt långhårig den är, nästan "svinaktigt borstig", tänker jag.


Gaffelfibblans hårighet i närbild.

Lyckligast blir Ulla-Britt när vi plötsligt springer på en helt ny art för området. Efter en minimal stunds funderande beslutar hon sig för att det är en piggtistel. 



Piggtistel.

Piggtisteln är taggig till förbannelse och full med ävenså taggiga lister på stjälken, precis som sina två släktingar krustistel, vanlig hemmavid samt nicktistel, vilka båda finns på ön och som alla har den djupa vackra blomfärgen gemensamt.

En kavalkad av växter, lavar, mossor och galler studerar vi och jag får lära mig mycket nytt av Ulla-Britt. Några fler exempel följer här av den 60 arter långa listan som blir resultatet av två timmars långsamt strövande:



Smalbladig åkervinda är en variant som finns på alvaret, anpassad efter torka genom att bladen är smalare än vanligt.


Närbild av det vackra gräset grusslok som kan färga det heta och torra landskapet i vajande silver. De är betesutsatta, säger Ulla-Britt och visar på att här på Gynge Alvar, där kor betar, går grussloken i vippa endst bland buskar av ölandstok och en.


En gammal buske av ölandssolvända. Jo det är riktigt, att växten trots sin litenhet kan kallas för en buske, eftersom gamla individer, kanske 100 år eller mer, har vedartad stam. Det här torterade exemplaret, som böjt sig för decenniers vind och väder, grönskar trots sin utsatthet på något upp-och-ned-vänt vis.


Några individer av ölandssolvända stod fortfarande i blom. Växten är vindpolinerad och ståndarna skjuter ut för exponering genom att kronbladen, mycket typiskt för denna endemiska Ölandsart, böjer sig bakåt.
Jag lägger förresten in en lite kuriös kommentar, när vi vandrar runt och ser alla ölandssolvändor:

- Vet du om att det finns fynd av ölandssolvända även hemma hos mig på Omberg, säger jag.

- Nej men! Den är ju endemiskt och finns bara här på Öland.

- Jo, så är det förvisso idag, men pollenanalys gjord ur en dödisgrop på berget visar att arten fanns på Omberg alldeles efter den senaste istiden, för så där en åtta till tiotusen år sedan.

Mammut och ölandssolvända fot vid fot.



- Här har vi nog en hybrid, säger Ulla-Britt, och sätter sig på knä och petar på en brunört. Se här, fortsätter hon, en praktbrunört och där borta en vanlig brunört och mellan de två, väldigt pedagogiskt, en trolig hybrid.

Så blir det att just det fyndet blir ett av de sista vi studerar, ja, tillsammans med alvarstånds, dvärgviol, masklav, alvarmalört och allt annat enligt listan nedan.



-Två tokar ihop på samma bild kan väl passa bra, säger Ulla-Britt till avsked. Och glöm då inte att Ölands egen Ölandstok är skildkönad och inte som trädgårdsvarianten sydtok som är samkönad. 
Det här är den rätta sorten!

Till sist ett stort tack till Ulla-Britt för att du så vänligt ställde upp och visade mig en del av ditt liv med Ölands växter.



söndag 19 juli 2020

19 juli - Hemma efter liten Ölandsresa

.
Klockan är åtta om kvällen och vi har precis kommit hem från en fyra dagars tur till Öland.
Det finns en del att berätta och jag kommer att återkomma så snart tid ges. Jag ville egentligen bara meddela orsaken till att min Naturliga dagbok varit tystlåten några dygn.
Tills vidare får ni hålla till godo med tre foton.


Lite måleri i det fria.


Ölands signatur - Cikoria.


Ulla spanar efter någon av de tre mäktiga skalbaggarna, Läderbagge, Ekoxe eller Ekbock, bland Halltorps hages mäktiga gamla ekar. Negativt dock.