onsdag 12 juni 2024

12 juni - Så olika ändå

För ett par veckor sedan vid Frövisjön norr om Västerås hade jag återigen det stora nöjet att få studera den eleganta fågeln dvärgmås

Dvärgmåsen är ytligt sett lik skrattmåsen men är mindre som namnet antyder. Huvuddoket är kolsvart och heltäckande i motsats till den senares chokladfärgade mindre huvudhätta. Vidare har dvärgmåsen helt ljus översida på vingarna med en slående mörkt grå, nästan svart kontrasterande vingundersida i motsats till skrattmåsen svartvita vingkilsteckning och ljusa undersida.

Dvärgmåsen är nordöstlig i sin utbredning och ökar i antal när man kommer till Finlands sjöar och träsk, där den kan vara en karaktärsfågel. Den tillhör alltså fattigsjöarnas fauna mer än fågelsjöar som Tåkern och Hornborgasjön, även om man också där, men mera sällan, finner enstaka häckande par.

Här är dvärgmåsar jag skissade under en kanottur i Tåkern 2022.

I Frövisjön har jag tidigare år sett både dvärgmåsar och svarttärnor, men jag överraskades den här gången av antalet; jag räknade nämligen inte mindre än upp emot trettio dvärgmåsar sammantaget, varav två fjolåringar samt ett tiotal svarttärnor på det. Fantastiskt!

Den stora skillnaden mellan dvärgmås och skrattmås är ändå inte morfologiskt, dräktmässigt, tycker jag, utan på sättet hur de uppträder.

Kort kan man säga att dvärgmåsen är en verklig vattenfågel, direkt och nära knuten till vattenytan, där den finner allt den behöver, medan skrattmåsen oftast ger sig ut över landområden för att söka mat och upplevs betydligt "klumpigare" över vattnet i jämförelse.

Dvärmåsarna jag studerade dansade hela tiden, timme efter timme fram på lätta vingar tätt över vattnet, snappande insekter och spindlar från ytan genom tvära kast och glidande svep men alltid i mjuka och eleganta rörelser såsom måsfamiljens egna balettdansöser. Det var vackert så det förslår och värt min resa. Hoppas nu att häckningen i Frövisjön går bra i år.


tisdag 11 juni 2024

11 juni - Omberg bjuder

Vi bänkade oss längs Sjövägen vid västra Ombergs branter med utsikt över Vättern bort mot Västergötland och staden Hjo med omnejd. Vi vaknade nämligen till ett väder så där gudomligt skönt att vi helt enkelt inte kunde låta bli efter dagar av storm, hagel, åska och regn.

"Vi tar väl med oss kaffe bara", sa jag och så for vi iväg.

Platsen vi valde var fridfull och solig med krispig luft och läad för vind samt nästan helt renons på trafikljud. Vi mötte cyklister mest, varav vissa i braskande fartklädsel for fram mot trafiken i racerfart, vilket är tillåtet men dock olämpligt, enligt min mening.


Kärleksört.

Nedanför oss, där berget går i dagen och där solen snabbt torkar ut det mesta, växer saftiga plantor av kärleksört. Ett minne från tidigt 1960-tal kommer till mig. På den tiden fanns ännu en liten population av den vackra apollofjärilen kvar vid Ombergs västbranter. Den var redan då satt på undantag och snart var den tyvärr helt borta. Nu står kärleksörtens fina plantor kvar här "till ingen nytta". Det är så sorgligt bara.

När man sitter så där tysta och njutande vaknar naturen upp runt omkring en på ett märkvärdigt sätt. Den ena fågeln efter den andra dök upp eller sjöng, många gånger alldeles nära: blåmesar, bofinkar, svarthätta, trädgårdssångare, hämplingar, stenknäck, koltrastar, korpar, svartvit flugsnappare, sädesärlor, rödhake, nötväcka och ... pilgrimsfalk.

Pilgrimsfalken kom mol tyst rakt i zenit, gjorde en vid sväng över träden och försvann dykande ner längs branterna under oss. Upplevelsen var över på ett ögonblick och hade vi blinkat hade vi missat allt

Hampflockelbestånd som stod i solsken hade precis börjat anlägga knopp så där fanns ännu intet att hämta i form av nektar och pollen. Det dröjer ännu några veckor innan det emotsedda fjärilsdraget kan börja.


Hampflockel på gång.

En vacker skalbagge, en smalbandad getingbock gladde oss ändå.

Smalbandad getingbock vilar på en hampflockelplanta.

Fläcknycklar.

Ur den rika grönskan längs Sjövägens kanter börjar nu de första blommande exemplaren av orkidén fläcknycklar sticka upp sina rosa huvuden. Det är vackert så det förslår när sommaren går mot fulländning.


11 juni - Hawkey Franzen

Jag har varit tvungen att ta en paus. Efter Konstrundans urladdning och efter förnyad fotoperation med ännu kvarstående problem samt pågående rehab och långsam läkning blev både kroppen och själen till slut trötta och ledsna. Jag har gått ner i varv en stund och vilat min ande. 

Sakta kommer jag att ta mig tillbaka. Jag vet. Jag har varit här förut, så idag, för första gången på länge, är jag åter i ateljén. Det har faktiskt tagit emot, vilket jag aldrig känt tidigare. Livet går verkligen upp och ner.


Hawkey Franzen. 

Den 3 juni ringde Katarina om att vår gemensamme vän, musikern och estradören Hawkey Franzen var inlagd för palliativ vård i Motala lasarett. Den 5 juni var vi där, hos Hawkey, för ett par timmars samvaro. Han var svag och trött. Med stor möda och tunn röst berättade han för oss om sina tankar inför döden, om sitt liv med alla minnen av musik och skådespel. 

Nedan följer ett av Hawkeys senaste verk. En dikt och en sång som han skrev till "Rädda Vättern". De senaste åren har han sjungit den på torget i Ödeshög under invigningen av Konstrundan "Konst runt Omberg". Men år 2024 uteblev han och först i efterhand fick vi veta varför. Han var sjukare än även han själv visste.


EJ DANSAR TRANOR
Vi har ett arv som vi vill vårda
vinden känns kall i tider hårda
Det blåser upp, det hörs som storm
en fågel grå med jättes form
Dess flykt är snabb och skriet gällt
ej lyfter svanor från asfaltsfält
Varv efter varv vill döden flyga
en kallas drönare och den kan smyga
Den släpper ägg över land och sjö
som vi vill rädda ifrån att dö
Av giftigt regn eller syresvält
ej dansar tranor på asfaltsfält
När vi ska lämna vårt arv, vårt lån
till nära, kära och långt bort från
Ska vi ha kämpat och gjort det väl
vi hade många och starka skäl
Allting som lever, vår egen art
vi ska nu dansa tillsammans snart
Vi har ett arv, det är en sjö
en Vätterstrand, en Visingsö
En solnedgång, en himmels brand
vi har en sång, vi har ett land
Ett ljus, en färg
och Ommas berg

Tidigt på morgonen den 7 juni dog Hawkey Franzen. Det blev med ens väldigt tomt och tyst men jag känner enorm tacksamhet över att han bjöd på sig själv en allra sista gång. Tack Hawkey för att du orkade.

Jag lägger in en länk till Hawkeys egen sida på facebook. Där kan du finna väldigt mycket material om hans värv: bilder, texter och filmer. Tag dig tid för besök. Det är det värt, jag lovar.

Facebook


onsdag 8 maj 2024

8 maj - Konstrundan "Konst runt Omberg" 9 - 12 maj

Imorgon torsdag den 9 maj kl 11.00 öppnar vi alla våra verkstäder och ateljéer i den 22:a konstrundan. Med bara yrkesverksamma medarbetare lovar vi hög kvalitet! För direkt kontakt och för att få ut programmet digitalt klickar du på vinjetten i höger spalt.

KONST RUNT OMBERG

Själv finner du mig alltid i min egen verkstad - Ateljé Gebbe - mitt i byn Ödeshög. You can´t miss it!

Utställningen pågår torsdag - söndag, 9 - 12 maj mellan kl 11.00 -17.00. Jag vill hälsa dig varmt välkommen i år igen eller kanske för första gången. Invigning på torget i Ödeshög i morgon torsdag kl 10.00.

Jag lägger upp lite material och bilder som aptitretare:


Artikel i Östgötatidningen. Reportage om undertecknad som veteran i årets konstrunda. Faksimiler ur Östgötatidningen. Reporter Mia Karlsvärd.







Vi ses!
hälsningar från Gebbe med familj.

måndag 22 april 2024

22 april - Vintern har tagit livtag om våren

Det är kallt. Ulla rastar mig per bil; igår med en rundtur ner mot Tåkern. 

Fem grågåsgässlingar ser vi vid Väversunda dike. De små ungarna upplever jag som runda, gula bollar med en mörk kärna. Snart grånar de och blir långhalsade och gängliga, men just nu, som nykläckta är de ännu "sockersöta" små praliner.

Ett stort gäng sädesärlor söker föda i svämvattnet på uppsidan av vägen. Jag uppskattar antalet till 50 individer, men då finns där några ängspiplärkor med i totalen.


En ärla sitter på vägen och vill inte flytta sig för bilen. Hopkurad och frusen blir hon kvar där nästan in i döden. Det är tufft för insektsätarna dessa dagar med minusgrader och kall Nordan. Ändå värre är det för de första tropikflyttarna som redan har anlänt: buskskvätta som jag noterade för några dagar sedan, svartvit flugsnappare, lövsångare, rödstjärt och flera andra.

Ramstads mossvarta åkrar ligger i blöt. Den snö som senast kom, hemma i Ödeshög runt 15 cm, har smält men inte runnit undan. Små sjöar har bildats överallt.

I vätan finns skrattmåsarna. Här håller upp emot tusen individer hov, varav kanske en tredjedel är ungfåglar med bruna inslag i fjäderdräkten eller total eller partiell avsaknad av typisk chokladhätta. De vuxna borde vara på sina häckningsöar, men där har de inget att hämta just nu. 


Ramstads åkrar står under vatten.

För att finna näring trampar de istället idogt runt i den gyttjiga blötan, står med uppresta halsar och något sänkta vingar och näbben neråtriktad, i vattnet där fötterna går som pedaler, snabbt upp och ner, så att bottenslammet virvlar upp till ytan varvid fåglarna hela tiden pickar i sig av det som kommer upp av ätbart: frön, småmaskar, hoppstjärtar och annat.


Överallt trampar skrattmåsarna runt i vattnet på jakt efter något ätbart.

Våren har gått i stå och idag när jag skriver är vantar och mössa ett måste. Gles yrsnö virvlar i luften utanför ateljén. Usch!


onsdag 17 april 2024

17 april - Historien om min vänsterfot

Ännu ett sporadiskt nedslag i ateljén, den här gången med kryckor. Allt eftersom avser jag att lämna rullstolen därhän; livet blir lättare.

Kanske är det dags för en sån där utlämnande rapport beträffande mitt tillstånd igen; så där som jag har gjort tidigare, då gällande sjukhusbesök såsom genomliden endoskopi, starroperationer och hemorröjdborttagning med mera. Någon må tvivla på anledningen till denna återkommande offentliga självrannsakan, men jag lovar att avsikten bara är god och absolut inte driven av självömkan. 

Redan hösten 2022 genomgick jag en operation av min katastrofalt dåliga vänsterfot. Jag har skrivit om detta tidigare, hur en partiell steloperation och en justering av fotställningen skulle kunna avhjälpa mina problem. Läkaren lämnade emellertid en brasklapp, att ingreppet var en test av möjligheter. Det kunde gå, sa han, men det blev som han möjligen innerst inne befarade, att operationen inte kom att fungera. Det gick åt skogen helt enkelt och efter ett drygt års kämpande var jag tillbaka på ruta ett, om inte noll. 

Nu opererades jag för andra gången alldeles nyligen. Det blev en stor operation, tre och en halv timme lång, där i stort sett hela foten öppnades och åtgärdades. Den här gången var läkaren omutlig med att det endast var en total steloperation som var lösningen.

Så blev det att jag vaknade efter narkos med gips om foten på Lasarettet i Motala den 21 mars.

Ur gipset stack en dränageslang ut. Den var kopplad till en svagt brummande pump de följande två veckorna. Ont hade jag knappast alls och kunde lämna den starka medicineringen åt sidan, vilket var väldigt skönt. Varje kväll tog jag sprutor i magfettet för att hindra blodproppar. De följande fyra veckorna avlöpte ganska bra även om det ibland blev lite långtråkigt att mest ligga på rygg eller sitta i rullstol. Att på något sätt stödja på foten var absolut förbjudet!

Efter denna månad var jag kallad till kirurgen för borttagning av stygn och gips.

Gipsen sågas upp.


Närmare 45 stygn avlägsnas från fotens alla sidor och kanter samt från höftbenskammen, där benmärg har fiskats upp för att förstärka läkningsprocessen.

Numera har jag en helt ny vänsterfot. Jag har ärr efter denna operation och två tidigare precis överallt och nu är den stelopererad, helt låst i 90 graders vinkel.

För att skydda läkningen fram till den 13 maj, då jag är kallad för slutbesiktning, måste jag bära en ortos, en "Aerocast" i alla upprätta lägen.

Läkaren har sagt att återställandet av foten kommer att ta minst ett år i anspråk med succesivt ökande belastning och träningsmängd. Sen får vi se hur det kommer att bli i slutändan. 

Han gjorde en del extra där under operationen, meddelade han mig; plussade på med att operera bort min besvärliga Hallux valgus och dessutom bryta upp min jobbiga hammartå. Det var dessa justeringar som gjorda att operationen blev dubbelt så lång som planerat.

- Jag tycker att du var värd detta efter allt du gått igenom, sa han vänligt.

Ännu återstår mycket, inte minst att träna upp användandet av en helt låst fot men till det kommer jag att återkomma senare. Jag har förtröstan och envist tålamod och nu vet du varför jag inte skrivit så mycket i Naturlig dagbok den senaste tiden.

Vi hörs!


söndag 7 april 2024

7 april - Tillbaka i ateljén - äntligen

Det regnar fint och vårligt. Så skönt att den sista resten av veckans våldsamma snöstorm försvinner ner i backen. Jag får hjälp med stöd och rullstol av både Ulla och dotter Emma för att ta mig till ateljén. Det är väldigt efterlängtat och nu har jag ett par timmar för mig själv att bara vara i miljön. doften av oljemåleriet mötte i dörren - bara det var värt besväret att ta sig hit.

Det har inte blivit något meddelat i min Naturliga dagbok sedan min fotoperation den 21 mars, men nu saxar jag en del ur min Facebook-sida, där jag har skrivit och målat hemifrån . Här är en resumé av de veckor som gått sedan sist:

25 mars

"Några övningar från rehabsängen. "Tåkern ur mitt minne". Skönt att ha orken igen. Jag lämnade de tunga pillren igår. En får inte va overksammer".








30 mars

"Mitt temporära handikapp efter fotoperation försvårar utflykter och upplevelser, dock kunde jag igår från altanen, länge njuta av en födosökande järnsparv, som tillsammans med pilfinkar plötsligt blev en dvärg i jämförelse. En stor händelse i litet format, eller tvärtom".











31 mars

"Handgänges rullstol runt kvarteret frestade på mina armar mer än jag kunde förstå; en sån där trög standardvariant knappt gjord för egen utfärd, tröstar jag mig.
Jag spanade förgäves efter sädesärlan och fick istället vända blicken neråt, mot det marknära runt mina fötter, mot de första små, ofta anspråkslösa vårblommorna.
Nagelörten var ännu i knopp, hästhoven i diket blommade emellertid som bäst medan några blåsippestånd hemmavid redan började vissna. Jag skissar av en av dessa bedagade plantor och den vackra lilla och knallblåa glansveronikan samt en spåtistelståndare från fjolåret med tvååringen, barnet, redo för sommarprakt, laddat ljusgrön och saftig.
Allt ser och gör jag medan nyanlända ringduvor underhåller mig hörledes med ett evinnerligt tutande och vingsmattrande jakter.
Så kan en vår under skarp begränsning också bli till något angenämt."


















1 april

"Så fick man den där efterlängtade dagen med äkta vårkänsla. Vid Naturum Tåkern tillsammans med hustru och ätteläggar fick jag god hjälp med skjuts i rullstol ut på spången, ända till piren, där solen värmde mitt anlete.
Hanna gick och hämtade kaffe och kaka och jag fick precis vad jag önskade mig mest, en stund i mig själv under skrattmåsars ljudliga kuliss.
Ute på den gräsgula strandmaden fångade det nyanlända sädesärleparet flugor.
Guiden Hanna kom ut och hälsade mig personligen välkommen tillbaka med att berätta att ärlorna redan inventerat förra årets boplats under taket högt däruppe.
Vilken härlig dag!"
















2 april

"Från en dag till en annan. Solvärme och vår igår har bytt till full vinter idag. Snart två dm tjock, tung snö och ännu ingen ljusning på eländet.
Ulla fyller upp automaten med nya solrosfrön medan rödhakar och bofinkar köar för plats.
Fy attan!"
















40 cm tung blöt nysnö kommer ner under ett intensiv snöfall i nästan 24 h. Otroligt och fruktansvärt jobbigt!

1 april.

"Ärligt talat känns det olustigt.
Det känns som att Ödeshög har slagit rekord idag. Ända sedan tidigt morse har det snöat tätt och tungt, virvlat och yrt. Vinden från norr, neröver halva Vätterns sträckning, rakt in mot vår bygd har lett till en snökanon av sällan skådat slag. Och det bara fortsätter, ännu ingen avmattning, ingen glipa av hopp i eländet.
Drivorna vältrar sig meterhöga runt huset. Det har kommit mer än 30 cm på planet och det bara pågår, pågår ...
Hur ska vi klara detta? Ulla med värkande knä och jag i rullstol. Hanna åker till arbete i Huddinge tidigt imorgon och därefter måste vi klara oss själva igen. Oväntat är det hela, så här sent på säsongen och en gnutta skrämmande faktiskt.
Vi får helt enkelt gömma oss en stund, gå i ide någon vecka."













3 april

"Jag sitter naglad vid köksbordet. Vid fågelmaten utanför fönstret svärmar mängder av fåglar. Ulla fyller på flera gånger om dagen.
Idag anlände en ny järnsparv, en riktigt utfärgad hane med stålgrått huvud och bröst. Han fick vara med i skissboken
Annars målar jag akvareller på både höjden och bredden; till Konstrundan 9-12 maj.
Motiv från idag: En av de många små grusvägarna ner till Ölands östra kust. Titel: "Vägen till havet"."

















4 april

Presentation av alla deltagare i Konst Runt Omberg konstrunda 2024.

Nr. 2 - Gebbe Björkman
Först ut i våran presentationsserie har vi ingen minder än Gebbe Björkman.
Omgiven av det vackra natur- & kulturlandskapet vid Omberg, Vättern och Tåkern där motiv hämtas.
Är bildkonstnär på heltid sedan 1978, autodidakt.
Arbetar med natur & landskap i olja & akvarell där verken är en kombination av både ett verkligt yttre och ett känslomässigt inre landskap.
Är representerad i flera kommuner, regioner och museér.
Har utfört ett tjugotal offentliga verk.
Har genomfört ett hundratal separatutställningar och många jurybedömda samlingsutställningar.
Är mottagare av fler stipendier och utmärkelser.
2010 -2012 utfördes motiven i Nobeldiplomen till
pristagarna i Kemi, Fysik och Ekonomi.
Är även verksam som författare, illustratör och föreläsare och har bred pedagogisk utbildning.
Är engagerad i miljö- & naturvårdsdebatten.
Karta för konstrundan:

6 april

"En ny lärdom av fågelstudierna vid senaste dygnens vintriga fågelmatning, gjorda från köksbordet:
Tuffast, möjligen med undantag av "ligisten" grönfink, visar sig steglitsorna vara. De bara sitter där, breder ut sina knallgula vingband och motar bort allt med frenesi, ja möjligen då med angivet undantag. Bofinkarna tycks "fegast" och ovigast. De klarar inte av automaten utan står mest och ryttlar framför, nästan som klumpiga kolibrier.
Både rödhake och järnsparv är "passapå-fåglar", verkliga opportunister som slinker dit så fort som tillfälle ges, om de nu inte jagar en artfrände förstås, vilket verkar ta halva deras aktiva tid.












Ännu mer finns att berätta, men det här får räcka för nu."


måndag 18 mars 2024

18 mars - Längs vägen

Jag åkte till Motala idag för att köpa akvarellblock och träffa vännerna Claes och Lena som jag inte sett på tjugo år. Det fick bli en fika på Ubbes och samtal om livet som varit och passerat. Om framtiden visste vi intet att sia, men lovade varandra att ses lite oftare.

På vägen hem talade jag med Sven i mobilen. Han lovade vara till hands efter stormen om det skulle bli för långtråkigt i säng och rullstol, vilket nog ligger nära till hands. Vänner är väldigt bra att ha.

När jag kom till utsikten över Tåkern kunde jag förstås inte låta bli. I väster över Omberg och Vättern höjde sig en opak molnskärm, men sjön låg som en spegel och över Väversunda strandmad var himlen ännu blå och luftig. Jag svängde ner.

Det fick bli en akvarell på stående fot och när den var på pränt stannade jag till och sa hej till Ganno som firade sin systers födelsedag med fågelstudier vid Holmens dämme. Isen hade släppt och flera arter av änder var på plats. Sedan sist hade ett stort antal viggar anlänt och vid kanten borta vid skogen i solskenet blev jag förevisad nio kritvita ägretthägrar. Det där var ungefär allt och väl inte så pjåkigt heller. 

Ägretthägrar - en akvarellskiss.


18 mars - Oljemåleriet

Jag har ytterligare någon dag på mig att försöka avsluta någon av de oljor som jag arbetar med, innan det blir dags för operation av fot och långvarig vila och rehab. Rullstol väntar de första tre veckorna, vilket gör det svårt att kunna arbeta vidare i ateljén. 

Jag lägger upp en svit på en oljemålning som jag har dokumenterat i några olika stadier så att ni får ett hum om hur jag går till väga den här gången. Motivet kallar jag "Vårvatten", "Översvämning" eller något liknande och är fri fantasi från Tåkern med sina typiska flatbottnade ekor. Väl bekomme! 





Märk väl att en hel del arbete kvarstår. Båtarna är inte klara och inte heller speglingen från träden i vattnet samt lite finlir här och där; det där som till sist "gör det".


söndag 17 mars 2024

17 mars - Ett dolt budskap

Vintern är tillbaka en sväng. Lite snö, ungefär två centimeter, föll i natt; inte så mycket att tala om, men snöfallet fick mig att reflektera över just den vinter som snart är förbi.

Jag hade med en oljemålning på min senaste utställning i Linköping kallad "Lugnt flyter ån". Den såldes och lever numera ett eget liv med ett hemligt budskap som jag vill berätta om, eller åtminstone en dold händelse inbakad.

Ytligt ser ju motivet verkligen lugnt och rofyllt ut, men spanar man lite kan man se att ett djur har passerat förbi alarna och sneddat rakt ner i ån. Och ser man noga efter kan man upptäcka att skvalp och vattenringar ännu ligger kvar på ytan.

Det är ytterligare en liten berättelse om djuret utter som så länge gäckade mig, trots att jag så många gånger varit nära ibland bara en huvudvridning bort. Jag har berättat om detta tidigare och också illustrerat med några verk.

I vintras fick jag emellertid till sist se en utter, kanske inte som jag hade tänkt mig, men ändå. Den kom springande över riksvägen framför bilen när jag lämnade Motala och vi var långt från vatten. Men det var likväl en utter, min första.


torsdag 14 mars 2024

14 mars - Några vårblomster hemmavid

Våren tågar på, ännu ganska kylig och till helgen kan det komma lite snö igen. Men det är precis som det ska vara. 

Idag noterade Ulla och jag vår första hästhov på "stället" och på södersidan av huset blommade våra blåsippor och krokusar för fullt.

Som sagt, våren tågar på.


onsdag 13 mars 2024

13 mars - Nu även på Omberg

Hemkommen efter inskrivning till operation i Motala, en jobbig dag, fick jag tröst och glädje av detta meddelande i mobilen:

"Hej Gebbe,

Hoppas det är fint med dig! Vi fick en ny granne i går (se bifogad bild). Lite osäker, men visst är det en lappuggla? Vänligen Sabina Mansfield."

"Tror du det är en hona eller hane? Har fler bilder och en kort film. Såg den i måndags ungefär 7 på morgonen."

Jag har nyss tagit en sväng över Omberg, där Sabina bor med sin familj. Jag såg ingen uggla, men stolpen stod kvar, alldeles utanför huset. 

Lappugglorna verkar stå som spön i backen! Nu även på Omberg! Det är anmält till Artportalen och rapport har även gått iväg till Länsstyrelsen förstås. 

tisdag 12 mars 2024

12 mars - Aktuellt oljemåleri

Jag är igång igen med mitt oljemåleri som legat i träda sedan i höstas. Då var det aktuellt inför den separatutställning som jag hade på Galleri R i Linköping i november och nu närmar sig Konstrundan Konst runt Omberg med stormsteg. 

Det känns mer stressat än önskvärt eftersom jag precis har fått tid för en ny operation av min trasiga vänsterfot. Det förra ingreppet gjordes hösten 2022 men misslyckades. Ett drygt år av konvalescens, problem och smärta ändade i att det blivit dags igen. Jag måste ju kunna gå. Den 21 mars ligger jag således åter på operationsbänken, sen blir det veckor med gips, ortos och långsam rehabilitering, igen!

Nog om detta.

Tillbaka till det trevligare ämnet - oljemåleri och Konstrunda. Jag försöker hinna med så mycket som går just nu och avsluta det som är möjligt innan inläggningen. Jag hoppas verkligen att vara med i arrangemanget, på något sätt ska det kunna gå, tänker jag.

Jag avslutar med att visa några verk som är på gång i olika stadium. Sen får vi alltså se. Varsågoda!




Upplägget ...


... och lite senare.