30 juli - Klantig landshövding på Gotland

Då jag var på Gotland för ett par veckor sedan och träffade personal på naturvårdsenheten, kom vi att tala om sittande landshövdingen Marianne Samuelsson. Det föll sig naturligt, då jag är lokalt aktiv miljöpartist, att fråga lite om hur allt fungerade eftersom nämnda landshövding är före detta språkrör för Miljöpartiet.

Trots försiktighet i uttalanden och återhållsamhet i kritiken kunde jag lätt förstå att allt inte stod rätt till. Bland annat nämndes om samarbetssvårigheter och motarbetande i fråga om naturreservat, miljöärenden och liknande.
Det hela föreföll mig mycket egendomligt just eftersom hon en gång hade varit språkrör för miljöpartiet.

Nu kommer allt upp på bordet i hela sin omfattning. I massmedia: rikspress, radio och TV blommar kritiken upp i full omfattning över en personlig myndighetsutövning, orättvis ärendebehandling och beklaglig svågerpolitik. Allt avslöjas i en hemligt inspelad ljudupptagning som personalen har sett sig nödgad att utföra beroende på interna motsättningar. Det är inte klokt! Att det kan gå så långt!

Då det kommer till Natur- och Milövård blir jag ofta besviken på bestämmarSverige. Ofta känns det som att man hela tiden börjar om på ruta 1. De flesta gånger verkar alla andra hänsyn ha högre prioritet: arbetstillfällen, ekonomi, tillväxt m m.
Som miljöpartist dessutom, skäms jag så in i norden och blir så fruktansvärt ledsen över att detta nu sker med en f d miljöpartist i ledande roll.

29 juli - Tre dagar med barnbarn

Under tre dagar har vi haft våra barnbarn Ella och Elliot hos oss i Ödeshög. Det har varit tre härliga dagar, intensiva och upplevelserika. Det är naturligtvis en stor ynnest att man som morföräldrar åter får uppleva den rikedom som detta är. På nytt blir man liksom själv också barn igen och upptäcker världen med barns färska sinnen.

Hemma i Ödeshög, Omberg, Vadstena och Gränna utgjorde de yttre ramarna.

Kik i förstoringsburken. En snigel.

Pestskråpens blad är övermänskliga.

Vi matar änderna i Vadstena.

29 juli - Nostalgi återblick

Jag skrev om min barndom och besöken hos min mormor och morfar i Kyrketorp i Rystad utanför Linköping häromdagen.

.

Se nedan den 23 juli

.

Här vill jag nu bara komplettera med några foton.

.

Mamma och jag under resan vi gjorde.

Min mormor och morfar som jag minns dem bäst.

1947 - Jag är två år och står vid Kyrketorp tillsammans med min mamma närmast och mostrarna Gunborg och Ulla.

Här är jag nio år. Året är 1954. Jag står på vägen upp till Kyrketorp tidstypiskt vinterklädd i slalommössa och slalombyxor och med fantomenbälte på. Jag tror att jag minns att det var min favoritmorbror Bengt som tog kortet. han var alltid lite framåt med kameror och sånt.

Min gammelfarmors och gammelfarfars gravsten. I hennes knä satt jag en gång. Graven är borta men gravstenen ligger kvar, undanlagd i en grässluttning på Rystad kyrkogård.

Så här ser mormor och morfars hus i Kyrketorp ut idag. Renoverat och utökat. Ett riktigt fint och modernt boende.

25 juli - Resa under Omberg

Passagerarbåten Wadstena anländer till Hästholmens hamn för att hämta upp oss.

Förra veckan gjorde vi en sjöresa under Omberg, Ulla och jag, med passagerarbåten Wadstena och skeppare Roxberg från Borghamn. Vi lade ut från Hästholmen klockan sex på kvällen och färdades under Ombergs branter i två timmar. Vädret var härligt, sjön spegelblank och solen gick ner i moln över Västergötlands blå fond.

.

Fiskgjusarna möter oss visslande på hög höjd över båten.

.

På utvägen går vi nära berget. Så nära att vi är endast ett tiotal meter ifrån den stora grottan Rödgavel.
.

Fiskgjusar häckar med många par längs hela berget och överallt ser vi dem flyga över oss, visslande men ganska vana ändå vid alla besök.

Fyra unga pilgrimsfalkar svärmar kring i branterna.

Strax bortom Oxbåset möter pilgrimsfalkarna. Två vuxna falkar flyger över båten och i branten ser vi fyra flygga ungar fara omkring. Också falkarna verkar ta det hela med ganska stor ro. Det är naturligtvis en härlig upplevelse att kunna komma så nära fåglarnas hemrevir och förhoppningsvis sker det utan för stor störning. Ungarna är bruna men med en blåton över ryggen, en spegling av himlen kanske. Stjärtens mörka ändband kantas tydligt av ungfågelns ljusa bräm och på så vis är de lätta att känna igen.

Branterna vid Västra väggar på Omberg.

Högt över oss reser sig Ombergs branter. Från krönet av Västra väggar vinkar turisterna. Man blott anar dem nästan 100 m högt ovan oss.

Pilgrimsfalkarnas bohylla vid Anundden står tom just nu.

Vid Anunddens branter fotograferar jag in i bohyllan på Ombergs andra par pilgrimsfalkar men där ser det öde och tomt ut för tillfället.

Strax bortom Borgs udde på Ombergs norra spets, utanför Borghamn, vänder vi hemåt igen efter en kort men skön seglats och ännu något rikare i sinnet.

24 juli - En mätare

Jag har precis haft besök av en gammal vän, en lantmätare från Linköping, som har gjort sitt i professionen och nu ägnar all sin tid och kraft åt kulturhistoria istället.

Han tittade in i ateljén för att berätta om sitt bokprojekt: Östergötlands gästgivargårdar genom tiderna. Boken kommer att presenteras inom kort.

Sockenstugan mitt över gatan vid ateljén har jag alltid hört benämnas som en gammal gästgivargård. Men min vän säger att det kanske inte alls är sant.

En annan mätare som har gjort sitt, ligger död på min scanner. Så får den bli dokumenterad. Inget speciellt med detta men ibland räcker det lilla till mer än väl.

23 juli - Nostalgi

Häromdagen gjorde vi en nostalgiresa tillsammans, mamma och jag med respektive (hustru och pappa). Det kommer med åldern, längtan efter vetskap om ett förflutet och viljan att greppa tag i detta snabbt försvinnande liv.

Jag minns mina barndomsår i Rystad öster om Linköping, i det oerhört lilla hem som var min mormors och morfars, i statarhemmet, sedemera lantarbetarhemmet på gården Kyrketorp, där min mor föddes och växte upp med sina syskon. Det var ett rum och kök, inte mycket mer än 40 kvadratmeter och helt utan moderniteter.

Då pappa drog ut på månadslånga resor till ett krigshärjat Europa för hjälparbete sökte sig mamma med oss barn tillbaka till tryggheten där.

Det var ett privilegium för mig som liten att så ofta och så länge få vara där. Att få följa min morfar ut till åkern för höskörd eller rågskörd, hota ner krakestörar med blytungt spett, gå bakom självbindarens stretande två fålar med egen högaffel och sticka på nekar högt över huvudet, sen sitta i diket med de vuxna och äta mormors hålkaka med egenkärnat smör och ost och få en kaffeslurk från literflaskan med raggsocka om, en primitiv termos, medan morfar drack på biten från fatet med tre fingrar och ägnade sig åt gammelprat på ren östgötsk bonddialekt med de andra.

Att någon gång med hjälp och förmaning få klyva ved med livsfarlig yxa och stoppa in i järnspiseln där mormor hade en doftande sockerkaka på gång och sen sätta sig i hennes varma stora knä när hon nynnade så där spinnande mjukt och få slicka bunken.

Bli friserad av morfar med nypande stålblank handklippare och få ge honom en höger den sommaren då ATP-valet var på tapeten:
"Säg högern - det räcker", sa jag och sen tjoff så hamnade min lilla knutna näve mitt på hans näsa, varvid morfar omenat fick igen för det blodiga klippet i örsnibben nyss.

Jag minns det spännande grävet genom sågspånshögen bakom "körrbron" ända ner till isen långt där nere i allt det blöta, vinterns sjöis mitt i den heta sommaren, sågad för hand på Roxen och använd bland annat till mormors hemgjorda glass tillagad i en zinkad spann där karotten med smeten stod mitt i den grovsaltade issörjan och tog form medan jag fick hjälpa till med att försiktigt röra till den godaste och enda glassen som stod att få.

Hjälpen med korna. Jag var nog faktiskt en hjälp ändå. Med det tunna spöet leddes korna in med pock och mjuka lock "kossera - kossera - kom", drevet över stallbacken och in i lagårn och ljuvren som svängde rytmiskt tungt. Jag minns knappast den "vita piskan" - mormors slaveri med handmjölkningen, men morfars dinglande med maskinerna och "akta däj - stå inte bak skankera, di kan va kittlige vetu"! Och smaken av spenvarm mjölk och kylan i mjölkrummet och katterna som fick sitt i ansjovisburken. Alla vackra griffeltavlor med namn skrivna med vit krita "Rosa, Stjärna, Majros ...." och den fräna doften av djur, den som jag gott tålde då men inte längre på grund av plötsligt uppträdande allergi.

Att tvingas gå på dasset under körrbron trots väder och tidpunkt var inte idyll, men att kunna läsa alla mostrarnas ristningar och skriverier var någorlunda värt besväret trots det hårda, gnuggade tidningspapperet och det obehagliga draget från fjöshålet.

Jag minns till och med min morfars mor. Hon hette Sofia och var född 1862. Jag satt i hennes drygt nittioåriga knä under melonäppelträdet då jag var fem år och drack nygjord klarbärssaft. Vem vet, hon kanske satt i sin gammelfarmors knä när hon var fem år. Genom henne har jag förbindelse med tre sekler.

Jag minns så mycket mer ändå: gäddfisket med morbor Kalle, rudhåvande, hönshusets äggplock och arga tupp, den stora asken med tickorna, tröskverkets dunkande, alla musbon under inplockad höhässjor, den krypande spänningsväntan på julaftonens tomte, karlarnas eviga kortspelande - beredskap, tribello, småpratet som silade upp till oss barn på vinden genom golvspringorna, badet i det vedvarma vattnet i basen i brygghuset, och vattenhämtandet på andra sidan vägen förbi den blodrött blommande pionbusken och genom den vita grinden ...

*

Under vildapelträdet vid grinden till gården Kyrketorp, det med starhål i, där jag varje år lade örat intill och lyssnade på starungarnas skärrande, det träd som mina morbröder plockade äpplen från för att göra hemgjort vin, finner jag idag vid besöket, bland gräs och grenar, både starhålet intakt och ett ovårdat bestånd av växten toppklocka.

Den blomman tog morfar med sig till pensionärshemmet i kyrkbyn Rystad, dit de slutligen tvingades flytta när åldern var inne och orken slut. Han gjorde en rabatt där, som han vårdade fram till sin död.

Jag finner att toppklockorna står kvar. Den gamla rabatten är visserligen borta men blommorna har spritt sig i omgivningen och jag finner en del flera hundra meter bort. Jag plockar med mig några stycken. En lägger jag på min gammelfarmors och gammelfarfars gravsten och två följer med mig hem. De ligger i bagageluckan på bilen i värmen och torkar.

Trots att de nu är vissna och fula ser jag i dem en oändlig skönhet och massor av minnen.

20 juli - Semester

Det är lite tunt med skrivande just nu. Mina armar värker ändå. Jag har grävt bort två kubikmeter styv lerjord med spade idag nämligen.

Men det blev ändå en liten sväng hit till ateljén på kvällskvisten; för att mata brandmössen och för att skriva färdigt rapporten om min Gotlandsresa nyligen. Nu finns den för dig här till höger i spalten.

Välkommen!

13 juli - Kort om Gotlandsresan

Nu har jag varit hemma ett par dagar igen. Resan till Gotland var givande. Jag har besökt orkidékärr av stor dignitet tillsammans med Britta Johansson och Stellan Hedgren på Gotlands länsstyrelse.

Just nu sitter jag och författar en reserapport om denna resa och redan nu, fastän mitt i redigeringen, lägger jag ändå ut en länk till höger här i dagboken. Välkommen att ta del av upplevelsen.

5 juli - Gotland nästa

Nu lyser solen igen, men väderläget är, precis som igår under Heda marken, något osäkert. Uppe i västra hörnet av Svealand bildas cumulusmoln som drar ner mot sydost, över Götaland och Ombergsbygden, i form av tillväxande molnband, som då de når ända hit ner har fått tillräcklig höjd och styrka för att kunna ladda ur sig både väta och dunder.

.

Solen går ner i Vättern.

Kvällen igår, efter en svettig dag på Heda marken, klarnade igen och värmen dröjde kvar. Vi åkte ner till Hästholmens hamn där vi intog en god måltid i fantastisk miljö alltmed solen sjönk i det innanhav som kallas Vättern.

Man får njuta säkrast på morgonkvisten och nu passar jag på att ta en runda, barfota i det numera fuktmjuka gräset varvid jag nogsamt undviker att trampa på alla bin och humlor i vitklöverns doftande blommor, nyper till mig djupröda hallon, tröskar av en näve smultron och sen vandrar bort till det gulröda bigarråträdet för en sista smakupplevelse, och ljudupplevelse! innan jag åter går in och sätter mig på altanen med en skål fil och en kopp te.

Ah! En ny härlig sommardag!

*

Tidigt i morgon bitti åker vi till Gotland. Jag har ett jobb på gång. Jag ska illustrera en stor A1, en plansch över en typisk Gotlandsmyr. Det är Gotlands länsstyrelse som står för beställningen och nu ska jag spendera fyra dagar på plats för förarbete. Ulla följer med. Man är privilegierad - jag vet!

5 juli - Poeter

Omslaget "Katten och klänningen" är gjort av Hans Westlund.

En av mina vänner och trogna besökare heter Ewa-Britt. Från henne får jag ofta hälsningar i form av vackra handskrivna brev, med blått bläck i kalligrafisk skönskrift, och ibland kommer hon och hennes man Lasse på visit i ateljén ända från Landskrona.

Häromdagen droppade det in ett paket. Det var en bok. "Antologi 2009 - Volym 1"; en 250 sidor tjock samling med dikter av och med nätverket Poeter (www.poeter.se). Vilken härlig diktariver visar sig inte i detta verk. Jag känner verkligen att det finns en stor potential i den svenska folksjälen för poesi och detta är en diktsamling jag verkligen rekommenderar till alla. Ewa-Britt finns förstås med!

Diktsamlingen finns att beställa under den hemsida jag hänvisar till ovan.

Ett stort tack Ewa-Britt för den dedicerade bok som du skickade till mig. Den kommer jag att ha stor glädje av. Och tack för din varma vänskap.

3 juli - Förberedelser för Heda Marken

Vi får arbeta intensivt men vi är ett väl samverkande par idag, Ulla och jag.

Så har det gått ett år sen sist och igen.

Det är åter dags för Heda Marken; en numera traditionell och genuin hantverks- och kulturmarknad, på den gamla "landsvägen" mellan Rök och Alvastra.

Publiktrycket är hårt men mjukt.

Vi brukar vara ett hundratal knallar, långväga och lokala, som visar våra alster och vår verksamhet och jag har varit med ända från starten.

Välkommen dit - den är värd ditt besök, marknaden - och den börjar kl 10 och håller på till in emot kvällen. I morgon lördag den 4 juli gäller alltså!

Vi ses!

1 juli - Kort från Spanien

Någonstans ska man börja, men precis just nu, i värmen och röran, lägger jag blott in några landskapsbilder som visar en del av det fantastiska landskapet runt Vinuelasjön och bergsbyn Los Romanes, där vi bodde i en ombyggd gammal kvarn, mitt i det Andalusiska landskapet öster om Malaga på kanten till Sierra Nevada två mil från havet och massturismen.

.

Snart ska jag påbörja en ny sida om resan till Spanien. Jag lägger in en länk här till höger för dig som är intresserad av att se hur den kommer att ta form efter hand. .

Det blev två sköna, absolut avkopplande, veckor tillsammans med familjen - barn och barnbarn. Det är sånt som är lycka.