måndag 29 maj 2017

29 maj - Konstrundan eftermäle

.
I dagens Corren finns ett trevligt reportage om vår numera överståndna Konstrunda 2017, skrivet av Christer Fällman.

Därmed är jag vidare i livet och ser snart fram emot nästa projekt, en utställning på Vadstena Konstförening.

Men avslutningen på Konstrundan 2017 följer alltså. Det är en helsida från Kultursidan i Corren den 29 maj 2017, en faksimil:




söndag 28 maj 2017

28 maj - Konstrundan 2017 sista dag.

.
I ett alldeles sanslöst vackert väder har konstrundan pågått i år. Idag är sista dagen och det blir nog den lugnaste i en annars mycket välbesökt runda.

Torsdagen ca 600 besökare, fredagen ca 300 besökare, lördagen ca 400 besökare ...

Några bilder:







onsdag 24 maj 2017

24 maj - Konstrundan börjar imorgon

.
Det är nästan klart!
Nu återstår bara golvstädning och skylthängning d v s finliret.
Kl 9 i morgon kommer vår invigningstalare Anne Hederén till min ateljé och kl 10 samlas vi alla på torget i Ödeshög för starten av Konstrundan "Konst runt Omberg 2017" (Se mer i högerspalten).
Hoppas att ni tar chansen! vår konstrunda är verkligen värt detta.

Ateljé Gebbe välkomnar alla besökare.  Kl 11 - 17 torsdag - söndag. Hela Kristi himmelfärdshelgen.

Vi ses!







lördag 20 maj 2017

20 maj - Lite lek också

.
Mitt i "allvaret" behövs då och då också en liten paus, I onsdags ägnade jag således hela dagen från kl 8.30 - 20.30 åt tävlingsboule i Gränna. Det var Veteran 55+ som gällde och 40 lag från hela landet var anmälda och på plats i den s k Päroncupen i regnet på boulecourten i hamnområdet.
Själv tillhörde både jag och min dubbelkompis Håkan det seedade fältet och vi svarade mot epitetet genom att gå till final efter en hel dags kämpande.

Nu blev det till slut inte vinst där, men en hedrande silverplats samt 400 kr var i vinstpengar och var sitt mycket vackert glaspäron. Lyckat alltså!


Och medan jag läser om detta i den lilla tidningsnotisen är jag med nödvändighet tillbaka i måleriet inför Konstrundan.

fredag 19 maj 2017

19 maj - "Konst runt Omberg"

.
Konstrundan 2017 närmar sig med stormsteg och jag vill verkligen hälsa er alla varmt välkomna till Östergötlands bästa konstrunda! Torsdag - söndag 25/5 - 28/5 kl 11 - 17 med invigning på Ödeshögs torg kl 10 den 25 maj.

Tag tid på Dig, gärna fler än en dag av de fyra som vi öppnar våra ateljéer och verkstäder. 
Det är en koncentrerad runda i en oerhört vacker natur-kulturbygd med 14 platser att besöka. Vi är alla yrkesverksamma konstnärer, vilket är unikt för konstrundor i landet.



Några av ett par tusen besökare år 2015

Självklart önskar jag att du passar på att också besöka min verkstad, Ateljé Gebbe mitt i Ödeshög 100 m från torget.
Jag har mycket att bjuda på och jag hoppas kunna överraska dig också i år. 

Varmt välkommen! Vi möts i Ateljé Gebbe.

Se mer i högerspalten. Genom att klicka på "Konstrundan 2017" kommer du till OM-kulturs hemsida där du finner allt du behöver.

Några smakprov i färgsprakande olja:







tisdag 16 maj 2017

16 maj - Konstrundan närmar sig

.
Om jag nu inte visste om att Konstrundan 25 - 28 maj - "Konst runt Omberg" närmar sig med stormsteg, så fick jag idag en påminnelse i brevlådan, en lycka-till-hälsning från en av mina trognaste besökare och supportrar.
Ewa-Britt från Vadstena hör ofta av sig till mig med små positiva tillrop, presenter och underfundig poesi. Tack min vän!



Den här gången bjuder hon mig ett vackert regnbågsträd. 

Jag hoppas att ni är fler därute i etern som tar tillfället tillvara att komma på besök. Jag arbetar för fullt för att avsluta så mycket måleri jag kan och orkar. Att säga att det är mycket nu är ett understatement, men jag tycker ändå att jag har ett visst grepp om det hela.

Se vidare i högerspalten under "Konstrunda 2017" så finner du där en länk, under bilden, till vår hemsida. Där du kan leta vidare och också dra ut kartor och hitta all information du behöver.

Välkomna nästa vecka under Kristi himmelsfärdshelgen i vacker vårtid.

måndag 15 maj 2017

15 maj - Fotografen Barbro levererar igen

.
Min goda vän Barbro Nelly i Hästholmen levererar igen.

Det finns inga genvägar till framgång brukar man säga. Nästan alltid ligger det envishet och hårt arbete bakom. När det gäller Barbro så är det så att alla hennes härliga fotografier från naturen kommer av just detta - envishet och hårt arbete under resor till spännande platser och miljöer och genom att hon söker sig till och verkligen är på plats då det händer; hon är aktiv helt enkelt.

Första  gången jag såg Barbros foton för ca 15 år sedan var det ljuvliga närbilder på blåsippor och andra blomster, fjärilar och liknande i vackert ljus som gällde. 
Efter att ha lämnat arbetet på vårdcentralen i Ödeshög bakom sig har hon haft tid att utvecklas väldigt mycket. Vi är många som fått ta del av hennes fina foton från finsk vildmark med björn och varg, örnar och tjädrar tagna under långvak i gömlsen och fantastiska bilder och bildserier från upplevelser i t ex Svalbards isiga vildmarker.

Leveransen då? 

Jo jag minns från 2013 när Barbro sände mig ett foto som hon just tagit vid en bakgård i Hästholmens samhälle på en för henne okänd fågel. "Vad är det här Gebbe?" frågade hon.



Jag tappade hakan av förvåning. Det var nämligen en tjockfot, en Medelhavsart, ett fantastiskt och helt oväntat fynd. Jag var på plats dagen efter men fågeln var förstås borta. Men dokumentationen, fotot på denna märkvärdighet, lever vidare. 
"Meddela mig gärna så fort som möjligt nästa gång du ser eller fotograferar något liknande okänt Barbro", bad jag henne då. "Vänta inte tills dagen därpå!"

Så blev det. Igår eftermiddag kom nämligen två nya överraskande foton som Barbro nyss tagit på Svanshals äng vid Tåkern. Dessa:



Svarthakad buskskvätta på Svanshals äng, Tåkern, 14 maj 2017. Foto - Barbro Nelly


Svarthakad buskskvätta på Svanshals äng, Tåkern, 14 maj 2017. Foto - Barbro Nelly

Det är en svarthakad buskskvätta som Barbro har funnit och så fint dokumenterat med sin kamera den här gången. Återigen en sydlig art som visserligen är på expansion norröver och som ha börjat häcka årligen också i Sverige.
Allt har jag nu vederbörligt sänt vidare till Artportalen. 

Jag undrar vad hon överraskar med nästa gång, fotografen Barbro Nelly. 

torsdag 11 maj 2017

10 maj - Föraning och erfarenhet

.
På väg genom Ulrikabygdens stora skogar i södra Östergötland tillsammans med goda vänner häromveckan förvånades jag över att vi inte såg någon tjäder och jag gjorde en muntlig reflektion över detta i bilen, en jämförelse med hur det var förr, på 70-talet, när man färdades på gömda grusvägar genom skogarna och hela tiden stötte upp tjädrar som gick där och plockade grus.

- Nu måtte vi väl se en tjäderhöna snart, sa jag, det vore väl märkligt annars.



Precis då, på andra sidan krönet bara, mötte vi två tjäderhönor spatserande på vägkanten inte mer än tio meter bort. 
De sträckte vaksamt på sina halsar, traskade värdigt ner i slyet vid diket och ställde sig staty inte mer än fem meter bort. Min kamera låg i bagageluckan men jag registrerade bilden noga med ögon och känsla.

- Det där klarar jag utan kameran. Jag kan måla detta direkt ur huvet när jag kommer hem, hur tydligt och klart som helst, lovade jag.

Visst känns det som en föraning när överraskande men likväl förväntade möten äger rum och detta var inte på något sätt första gången för mig. 
Förutsägelser är inte enbart en skörd av slumpen. De får också hjälp på traven av kunskap och erfarenhet även om turen till slut är med på ett avgörande vis.

onsdag 10 maj 2017

10 maj - Underviol

.
Underviolen, Viola mirabilis, trivs i lövlundar med kalkhaltig mullrik jord. Den är inte så vanlig men inte heller sällsynt på något sätt, den finns helt enkelt lite här och där marken passar.
Hittar man den så känner man igen den med lite träning genom bladens nästan anemiskt blekgröna, lite gulaktiga färg och blommornas lika urvattnade ljusvioletta ton. Den växer i spridda små buketter bland vissnade blad ofta under lövträd.
När jag nu skriver så får jag lite dåligt samvete av min beskrivning. Den låter inte så vänligt stämd mot arten, men det vill jag säga direkt att underviolen absolut är mycket vacker på sitt skira sätt.



Den här underviolen fotograferade jag för några dagar sedan under en exkursion till naturreservatet Källstugan i Ulrika socken i Östergötland.

Nu kan man kanske tro att arten har fått sitt namn av att den lever under och i skuggan av träd men så är alltså icke fallet. 
Det vetenskapliga artnamnet - mirabilis - avslöjar orsaken - under/underverk/beundransvärd.

Underviolen blommar under våren så som fotot visar, för att senare på sommaren i den mörknande lövskogen plötsligt ändra utseende genom att skicka upp gängliga, bladlika skott med små slutna miniblommor, som knappast ens ser ut som blommor. Det hela är en anpassning till ståndortens förändring under säsongen.

Förklaringen är att underviolen vill greppa möjligheten under tidig vår till att genomföra ett öppet bröllop, d v s en korsbefruktning med hjälp av insektslockande stora blommor i ljus omgivning. Detta kan gå fel genom vintriga bakaslag av frost och kyla men är värd mödan av genetiska skäl. 
Under sommaren tar underviolen en extra chans genom ett slutet bröllop, s k kleistogami, där den utnyttjar självbefruktning i de stängda miniblommorna - ett säkrare kort men med sämre genetik i bagaget. Två möjligheter alltså för denna lilla vackra viol. 

Är inte det ett under, säg?

tisdag 9 maj 2017

9 maj - Årets sista anländare

.
Så var det förr i tiden, när jag var en ung fågelskådare, att tornseglarna var årets sista fåglar att anlända under våren. På den tiden gällde ungefär 15 maj, ty det var innan klimatuppvärmningen, idag kommer tornseglarna, förr tornsvalor kallade, en vecka tidigare än så och andra, nyare arter har tagit över som de sista ankommarna - rosenfink och kärrsångare.

Igår såg jag mina första tornseglare för 2017. Det var hos Rolf och Christina strax sydväst om samhället, när vi kastade lite bouleklot på garageuppfarten och himlen rodnade och skymningen kom.
De svepte in på höjd, smygande över rödhimlen, cirklade runt några varv över oss och försvann lika tysta igen. De var två stycken, spejare och spanare och ivriga pionjärer.


Det kan tyckas lite märkligt kanske att tornseglarna kom helt datumenligt även denna, den kallaste av kvällar i en i övrigt seg vår, men arten är egentligen ganska härdad mot temperatur och väder. Ligger man och sover på tusentals meters höjd och flyger tvärs igenom åskväder för att komma till andra sidan en väderfront såsom tornseglare regelmässigt gör under sina liv klarar man lättvindigt några minusgrader.

Det är födan och inte kylan som är kruxet. Det finns nämligen inga flygande insekter i minusgrader och av detta förstår man att de två tornseglare som kom över oss igår kväll utan problem kunde ta den här svängen norröver för att kolla läget och sedan återvända några breddgrader söderöver för att invänta gynnsammare förutsättningar. 

Så blev de även till stor glädje för några överrumplade åskådare.

måndag 8 maj 2017

8 maj - Gök i snöstorm

.
Jag är på väg från ortopeden i Motala. Det är min ena fot som krånglar alltmer och nu var det dags att ta ett ordentligt nappatag om ankeln. 
Nåväl. I den vackert belägna solfjäderstaden vid Vättern vandrar täta snöbyar in över hus och alldeles för tunt klädda, pinade människor. Det är trindsnö, hagel, kornsnö och flingsnö om vart annat och företeelsen förintar effektivt alla kvarvarande vårkänslor när jag tjurigt väderdeppig sätter mig i bilen och far söderut på Rv50, hem igen.

Landskapet är stort och mäktigt och än mer så genom det dramatiska vädret och molnen som reser sig till mäktiga blystoder över slätten med nederbörden forsande som ur grå vadmalssäckar.



Det är så häftigt att jag kör åt sidan en stund och bara sitter där i bilvärmen och studerar "eländet", de skiffergrå mörkmolnen som släpar tunga draperier över bygden och står i skarp kontrast till de sjömansblå himmelsflikar som ligger insbäddade i vita bomullsmoln och ser förrädiskt sommarvackra ut däremellan.

Den sista snöbyn längs vägen ligger över E4 alldeles innan avfarten till Ödeshög. Det är också den tätaste. Precis när den lättar och jag anar lite ljus igen ser jag på håll en fågel komma vinglande i motvinden. 



Jag tänker lärkfalk, men just när jag passerar under den ser jag att det är en gök. En gök i snöstorm! Aldrig har jag väl sett på maken och jag hoppas att detta blir sista gången, om ni nu förstår mig rätt. Stackars fågel! Jävla väder!

8 maj - Sluta nu SMHI!

.
Jag är så innerligt trött på SMHI:s tjat om aprilväder.
Det är INTE april längre och jag tycker förresten inte ens om uttrycket under april månad. Så det så! Nog nu!



Lars, Conny och Katarina på höjden ovanför Åbobranterna i Ulrika socken.



Med Hans G och Lars och alla goda vänner för en fikarast på "Utsikten" vid Aspanäset vid sjön Sommen.

Det blev ändå några dagar till helgen med den där härliga vårkänslan med lövsprickning och fågelsång i skjortärmsväder och några fantastiska utflykter till Ulrikaskogarnas Källstuga och Åbobranter tillsammans med bygdesonen Conny samt till terrängen söder om Sommen, till Aspanäset och "Birgittas källa", under ledning av Hans G och Lars.

Jag ber att få återkomma till dessa underbara exkursioner när tiden står mig bättre bi.



Stenmurklor har jag sett många i år trots torkan men jag går numera rakryggad förbi utan suckar. Jag har nämligen slutat äta stenmurklor för gott eftersom jag blev sjuk för tre år sedan och fick mig en ordentlig tankeställare . Numera uppmanar jag alla som säger annorlunda att göra som jag. Sluta!

söndag 7 maj 2017

6 maj - korta nedslag

.
Det är så mycket just nu inför Konstrundan och allt annat som behöver åtgärdas och njutas av i härliga maj, att jag gör små korta nedslag tills jag får tid att göra något mera gediget i min blogg.

Två nykomlingar i svensk natur träffade jag häromdagen.



Två vassångare sjöng i Renstad kanal i Tåkern. De är tidiga och de fanns inte i min ungdom.



En videfuks slog ner mitt i mitt grävarbete i trädgården hemma i Ödeshög. Det var ett sekundsnabbt möte och hade jag vänt mig om just då eller blinkat, hade ögonblicket varit förbi. En nykomling i svensk natur också den.