torsdag 31 augusti 2017

31 augusti - Inför en föreläsning i Vadstena

.

Det har varit mycket nu en tid både i arbete och socialt engagemang.
Då måste man prioritera och det är vad jag har gjort. Därför har det blivit lite tomt med skrivandet.

Dags för en liten uppdatering.

Jag har fyllt på mitt "förråd" med små akvarellskisser och anledningen om man nu måste ha en sådan är att jag ska ha ett föredrag på Vadstena föreläsningsförening kvällen den 12 september och att jag då har blivit ombedd att föredra min syn på fåglar och fågelmåleri och därför har bestämt att föreläsningen ska heta "Fåglar på mitt sätt", där jag tänker berätta spännande ting om några arter illustrerade i smått och skissartat akvarellformat.

Jag jobbar med projektet nu och fyller på efterhand till ett bildspel.

Det kommer att handla om tornseglare, kungsörn och myrspov och ett knappt tjugotal andra intressanta fåglar.




Välkomna!

torsdag 17 augusti 2017

17 augusti - Tankar kring en gammal bok om Zoologi

.
För en månad sedan berättade jag om en gammal bok i konstmåleri som jag fått av min vän Frank på Öland.
Han hade tagit hand om den som ung sommararbetare hos sin pappa i Boxholm som var "skrotsamlare" och bland mycket annat också var tidigt ute med returpappershantering.

"Kan väl va bra att spara", tänkte Frank, och lade undan. Vid en rensning nu i somras dök boken upp igen.

"Kan väl va bra att sända till Gebbe", tänkte Frank, och så blev det.

Tankar kring den boken kan du alltså läsa om här nedan under den 16 juli.

Här är ett annat exempel på en gammal bok som Frank har sänt mig.
Det är en lärobok i Zoologi för begynnare av Carl. J. Sundevall, sjätte upplagan, från 1860 och den har enligt namnteckning på titelsidan en gång ägts av Carl Johan Hansson. Undrar om han var lika intresserad av natur som jag.


Boken är vackert patinerad men välbehållen och det är spännande och ibland överraskande att ta del av innehållet.


Det har hänt en hel del i världen sedan 1860. Egentligen är det inte mycket som är sig likt. Men ändå, zoologien lever förstås vidare om än med andra förtecken.

Då för mer än hundrafemtio år sedan hade man till exempel inte ens någon kunskap om jordens istider. Man förstod att något hade hänt och man talade om "Den stora katastrofen" såsom en vetenskaplig beskrivning av Bibelns "syndaflod".  Religionen och skapelseberättelsen var helt ledande för naturvetenskapen i alla ämnen.

Darwins "Origen of Species" publicerades 1859 och det är nog inte troligt att den ens var känd av vår författare vid publiceringen av den här boken och ännu mindre godkänd i så fall. "Utvecklingsläran" var nämligen ytterst kontroversiell under många kommande år och knappast några naturvetare vågade omfatta de nya "ickegudliga irrlärorna" när de presenterades. T o m Darwin själv var ju rädd och tveksam men kände sig "tvingad" för att inte bli omkörd av t ex Wallace och förlora sin ledarroll och riskera falla från sitt podium.


Idag kan det för oss tyckas märkligt att "man inte förstod bättre" men säkert kommer man om ytterligare 150 år att säga samma sak om oss i många fall.

Innehållet i boken är ändå ganska jämbördigt med vår kunskap om zoologi. Det är i det stora hela en beskrivning av olika djurarters utseende, levnadssätt och förekomst.

Klassen "Aves" - fåglar  inleds med en allmän beskrivning där också fåglarnas "märkvärdiga flyttning" presenteras och i det sammanhanget måste man komma ihåg att Carl von Linné så sent som ett knappt århundrade innan ännu inte fann för otroligt att vissa arter, såsom svalorna, kunde övervintra på bottnen av dyiga sjöar och att göken troligen blev till en hök om hösten.
1860 är detta uppenbarligen helt avskrivet.

Jag läser att "öfver 6000 arter äro bekante". Idag närmar sig antalet noterade fågelarter i världen 10 000. Men sånt är ju bara petitesser och lätt förklarat.
I det stora hela står sig innehållet i boken gott.

Hoppas att han hade glädje av boken och den kunskap om natur den förmedlade, Carl Johan Hansson. Jag skulle ha velat kunna träffa honom.

onsdag 16 augusti 2017

16 augusti - På fel plats

.
Vän av ordning noterar gärna när saker och ting hamnar på fel plats, såsom tiggarranunkeln som plötsligt har dykt upp i vår vackra pelargonplantering på altanen. Jag undrade länge vad det skulle bli av de där stora fingrade bladen men nu när det finns gula blommor blev det inte längre svårt.



Tiggarranunkeln har fått sitt namn av att den enligt sägen förr i tiden användes av fattighjon och tiggare till att gnida in i små sår och skavanker varvid den giftiga saften förorsakade dramatisk försämring med varbildning och stora köttiga sårkanter. Allt för att få mera medlidande. Huva!

Den är vacker tycker jag och berättade allt för Ulla som nu håller med mig om att den faktiskt får bli kvar där bland pelargonerna som en katt bland hermeliner.



Värre än så tycker jag det var att upptäcka det vackra pilbladet, Sagittarian, vid kajen längs Stångån mitt i Linköping bland mängder av sopor och skräp. Så totalt nedvärderande,otacksamt och förskräckligt var det att finna denna sköna varelse nedsablad och förolämpad av människor, att jag bara känner vemod och ilska.
Och, det kan väl inte missförstås vad jag anser vara på fel plats i det fallet. Fy attan för viss folk!

måndag 14 augusti 2017

14 augusti - Klubbmästare i singel boule

.
Så har jag blivit klubbmästare i singelboule i Lejonkulan Boule, Linköping, år 2017, en merit att suga på. Stolt och glad är jag förstås efter en seg men lyckosam svit segrar under lördagen ute vid Berg i Ljungsbro. För den som inte spelar boule kan jag berätta att det krävs både svett och hundraprocentig koncentration samt en hel del flyt, för att kunna att stå där som segrare till slut efter 7 timmars intensivt spelande.

Tidigare har jag blivit klubbmästare ett par gånger också i den anrika bouleklubben Club de Boule i Gränna och efter klubbyte för några år sedan känns det stort att få vara där igen, med en ny klubb.

Del av reportage ser du nedan, skrivet av ordförande Johan Nilsson och hämtat från Lejonkulan Boules hemsida. Se hela artikeln: http://idrottonline.se/LejonkulanPCLinkoping-Boule/Nyheter/gebbearbast


Final Gebbe -Bosse. En i långa stunder mycket välspelad final där Bosse har någon eller ett par pinnars övertag hela tiden men där Gebbe i slutvändorna lyckas vrida sig ur greppet och vända till seger både genom fint läggspel och välplacerade skott. Nu sköt Bosse inte mycket sämre han och han fick sin revansch senare på skyttet, se separat artikel, men fick ett tråkigt nedslag på sitt sista lägg som öppnade för att Gebbe hade "hela banan" på sig för att lägga in match, och det gjorde han, 13-10. Vad som glädjer mig extra är att trots att båda finlisterna är veteraner så spelades  minsann inget "veteranspel" utan "spelet spelades" fullt ut. Bra!

foto: Johan Nilsson

Gebbe Björkman, vårt 18.e namn i singeltroféen.

torsdag 10 augusti 2017

10 augusti - Östergötlands flora

.
Projektet Östergötlands flora innebär att att man under en nu pågående tioårsperiod skall inventera så mycket som möjligt av länet på kärlväxter. Länet är uppdelat i rutor och för varje sådant område står en ideell inventerare för ansvaret. Alla växter rapporteras in via Artportalen. Projektledare är biologen Kjell Antonsson från Länsstyrelsen Östergötland.

Själv har jag tagit på mig "Ruta Heda", ett spännande botaniskt område med lite skog, mycket slätt, gårdar och byar samt inte minst en skön åsträckning och ett spännande stäppängsområde. 

Kjell har stött på ett antal gånger nu efter tre års verksamhet och undrat hur det går för mig och jag har måst svara att det inte har hänt så mycket ännu. (Jag har i vanlig ordning alldeles för många måsten omkring mig). Därför har han tagit ett initiativ till en gemensam inventering.


Kjell med protokollet i famnen i solnedgången vid Isberga naturreservat vid Heda.

Igår eftermiddag blev det äntligen av. Vi båda ägnade dryga fem timmar åt gemensam inventering i ett par delar av rutan. Vi gjorde ett tiotal stopp där vi vandrade runt i landskapet och genomförde undersökningen.
Det blev ett spännande, intressant och mycket givande delprojekt och till kommande vår ämnar vi ta oss an den tidiga floran samt komplettera med andra lokaler i rutan.

Ett par intressanta nedslag i protokollet:

Ödemark - vi finner fem exemplar av Åkerkulla, Anthemis arvensis, i en åkerkant.

Stubbetorp - vi finner ett bestånd av Spikvallmo, Papaver argemone, i en åkerkant vid en vägren. 



Åkerkulla.

Kanske ännu mer spännande är det fynd av Sandgräsfjäril, Hipparchia semele, som vi gör på berghällarna runt Ödemark. En försvinnande art vid en inlandslokal väl distanserad från Vätterstranden där den ännu är tämligen allmän. Den kommer förstås också att rapporteras till Artportalen men i ett annat sammanhang.



Brun björnspinnare.

Jag tog förvisso ett dokumentationsfoto av sandgräsfjärilen men det blev så suddigt att det inte platsar i min blogg. Bättre blev istället bilden på den vackra Brun björnspinnare från samma lokal. Låt gå för den då.

onsdag 9 augusti 2017

9 augusti - En glädjande recension i Corren

.
Nästan alla kulturarbetare har en känslig och räddhågad inställning till recensioner. Alla har hört om skådespelare och underhållare som slår upp morgonens tidning med fasa efter en premiärföreställning, konstnärer och författare som knappt vågar öppna tidningen efter en presentation och kulturfolk i allmänhet som helt enkelt gått under och till och med tagit sitt liv efter en allvarlig nedskrivning från en "kritisk" recensent.

För mig är det likartat, det måste jag nog erkänna, även om jag efter snart fyrtio års kamp med penseln och ritstiftet, har blivit tämligen härdad och luttrad. Jag har vant mig helt enkelt.

Jag har fått ta del av både ris och ros och jag är egentligen ganska bortskämd med att framför allt få kritik, vilket är ett mått på att mitt arbete ändå betyder något i sammanhanget, och att recensionerna i allmänhet varit positivt präglade. 
Men, många gånger har ett litet "motbjudande" ord dykt upp och ställt allt det positiva på ända till slut, orden MEN. Nästan alltid har den där lilla pekpinnen, förslaget och tvivlet dykt upp till slut. Tänk att ett så litet ord kan "förstöra" så mycket. Suck.

Nu blev det inte så den här gången efter vernissagen av mina verk på Vadstena Konstgalleri i helgen.
Correns utsände, Sievert Sjöberg, dök upp som så många gånger tidigare, full av glädje och positiv aura.

Jag är honom ytterst tacksam. Det är troligen den mesta positiva recension jag någonsin fått, nästan så att jag blir tårögd av glädje och stolthet. Nu har jag fått förnyad kraft att gå vidare, inte stanna upp, utan fortsätta framåt mot min konstbanas okända slutmål.




Faksimil ur Corren 8 augusti 2017. Sievert Sjöberg.

torsdag 3 augusti 2017

3 augusti - Nya vägkantsväxter

.
Vi satt i tisdagsmorse på fiket och diskuterade som vanligt, Lars och Christer och jag. Den här gången handlade det bland annat om våra nya vägkantsväxter: lupiner, ryssgubbe, trift och gulkämpar med flera.

Eftersom jag tisdagen innan nämnt att palsternackan liksom morot och saften från en del citrusfrukter kan ha liknande fototoxisk effekt som i detta avseende den mycket mera kända jättebjörnlokan, kom palsternackan upp som ämne återigen, eftersom vi även undrade över dess ursprung och utbredning.

Inte var väl palsternackan någon vidare känd vägkantsväxt när vi var unga. Inte färgade den vägrenarna gult såsom idag. Det var frågeställningarna som dryftades.

Jag har kollat lite nu, på nätet, men inte blir jag så mycket klokare. Det verkar dock vara så enligt samstämmiga experter att de palsternackor vi ser i alltmer ökande och tätnande bestånd har sitt ursprung i mänsklig odling. På framför allt Öland och Gotland finns tydligen också arten "vild palsternacka", som ser lite annorlunda ut, men den som jag idag har fotograferat på vägen mellan Ödeshög och Vadstena är en förvildad variant av den odlade.



Nog har palsternackan ökat så till den grad att den faktiskt håller på att helt ta över vissa vägrenar i min hembygd. På gott eller ont?

En annan art som verkligen har exploderat i frekvens i landet är taggsallat.
Jag vet exakt när jag såg den för första gången och jag skulle kunna ta reda på datum och år. Men då måste jag leta lite bland mina diabildslådor så jag nöjer mig med att säga att det var för ca 25 år sedan när Lars och jag var på väg upp mot Bergslagen i Värmland för att kika på ett vackert bestånd av orkidéen skogsfru.
Vid Medevi ungefär pågick ett litet vägbygge och i en skärning stod ett bestånd av en växt som ingen av oss hade sett tidigare i landet. Det var taggsallat, en art jag noterat endast vid Medelhavet.

Då kändes det spännande och positivt.
Idag är det annorlunda. Taggsallat är en överlevare som dyker upp precis överallt nära människor idag. 



Men så täta bestånd av taggsallat som jag noterar på samma vägavsnitt mellan Ödeshög och Vadstena som med palsternackan ovan, har jag aldrig gjort förut. Det är något nytt. T o m ute i åkrarna dyker den upp nu, taggsallaten, och med lite fantasi ser jag hur arten kommer att kunna utvecklas till ett mycket besvärligt åkerogräs inom en nära framtid.

I naturen står aldrig något still. Har jag inte sagt så tidigare! Med det vill jag också säga att jag inte dömer. Det bara händer.

onsdag 2 augusti 2017

2 augusti - Utställning i Vadstena

.
Inbjudan till ny utställning.



5 augusti - 27 augusti på Vadstena Konstgalleri med vernissage lördagen den 5 augusti kl 11.00

Välkomna!

Igår hängde vi alla verken, 50 stycken oljor, akvareller och illustrationer och det var Bosse som var "kommissarie" med undertecknad som "hantlangare". Det gick väldigt bra och utställningen är vacker och givande, tycker jag.


Deta är ett vackert galleri i en av Vadstena stads äldsta byggnader, Helgeandshuset, och jag hoppas att ni finner att mina konstverk lever upp till nivån.


Tre pinfärska akvareller


Korprummet


Övre våningen är snart hängd den också