fredag 31 augusti 2018

31 augusti - Vernissage imorgon

.
Imorgon smäller det! Då är det vernissage på Galleri Kronan i Norrköping av min separatutställning "Fåglar på mitt sätt", med start kl 12.00.

Kl 13.00 Inviger Maria Modig utställningen som sedan på går till den 16 september.


Faksimil, montage, från Correns evenemangssida den 29/9.

Utställningen uppmärksammades glädjande nog med en vinjettmålning på en "Gebbe-akvarell" även av Corrrens evenmangskalender.



Utställningskommissarie Åke Bjurhamn och galleristen Armine Savidis på plats vid det först hängda verket.

Igår arbetade vi med förberedelser i galleriet hela dagen från kl 09.30 då jag anlände med kärran, efter att ha saxat mig fram på okända gator. Jag lastade av 34 verk och därefter vidtog ett segdraget men effektivt arbete med hängning ända fram till kl 19.00 då jag var tillbaka hemma svettig och trött men mycket nöjd.
Äntligen!

onsdag 29 augusti 2018

29 augusti - Föredrag i Naturum Tåkern

.

På söndag den 2 september, under Östgötadagarna, håller jag mitt föredrag och bildspel "Fåglar på mitt sätt" i Naturum Tåkerns bildsal kl 13.30
En entré på 60:-/vuxen betalas i kassan.


Välkomna till en förhoppningsvis trevlig och givande föreställning hälsar Gebbe

tisdag 28 augusti 2018

28 augusti - Opera i Ödeshög

.
Nog är väl detta fantastiskt, att det blir Opera i lilla Ödeshög.
Initiativtagaren, musikern och kompositören Lars Forslund tittade häromdagen in på en kopp kaffe i ateljén och bjöd in till ett evenemang som heter duga.
Och självklart tänker Ulla och jag vara där. Tack Lars för att du tänker på oss i bygden.



Allt du behöver veta finner du om du klickar på affischen nedan. Passa på, det är nu det händer!



måndag 27 augusti 2018

27 augusti - Födelsedag

.
Jag fick en härlig uppvaktning av goda vänner igår och en trevlig väckning idag på morgonen av hustru Ulla. Annars en lugn dag i arbetets tecken. Har gjort klart och lämnat till tryckning tackkortet efter min mors bortgång, svarat på flera grattissamtal i mobilen, noterat hu många som tryckt på gillaknappen och inte bara det utan faktiskt även aktivt har skrivit någon passande födelsedagshälsning i Facebook. Detta slutade mot kvällen med att ca 300 personer under dagens lopp passat på att gratulera via nätet. Vilken uppvaktning, vilket nätverk. Det är så att man blir mållös. 

Nu gör jag dock vardag igen och målar intensivt och slutgiltigt vidare på mina alster inför utställningen med vernissage på lördag. Under tiden lyssnar jag på blandad jazz på Spotify. Skönt med trumvisp och piano till låten "Dolphin dance" med Ahmad Jamal Trio.

Nu har det officiella nätverksanpassade vernissagekortet kommit, med mejl idag från Amire på Galleri Kronan. Ser bra ut. Nu gäller det för mig att svara upp mot detta.



onsdag 22 augusti 2018

22 augusti - Arbete inför utställning på Galleri Kronan i Norrköping

.
Att säga att jag har mycket att göra nu är en veritabel underdrift. Dagarnas beting från morgon till kväll samt "nattlampans" ljus i ateljén till långt in på natten blir till skvaller för grannarna om att det pågår något speciellt hos "den där Gebbe".

Jag har som alltid fullt upp in i det sista och jag som brukar säga att jag alltid jobbar bättre under lite press får svälja förtreten över detta övermod. Nu är det bara för mycket och jag undrar ibland, liksom min hustru Ulla och familj, om det verkligen är värt detta nattvak och all ångest att ha en utställning igen.

Jag brukar klara av det till slut, det är ju inte världens undergång som väntar, det inser också jag i bäddens svett.
Jo, konsten kan kräva sina offer. Man balanserar då och då på den tunna gränsen mellan eufori och ångest, allt oftare också tycks det mig.
Allt blir heller aldrig färdigt såsom jag har tänkt och säkert finns däri en mening.

De små oljestudierna på bilderna nedan är tänkta som komplement till mina stora akvareller på fågelporträtt för att ge en bild av hur man oftast upplever fåglarna i landskapet - på avstånd.




Allt du behöver veta om denna min kommande utställning finner du under anmälan här till höger i spalten. 
Har du möjlighet nästa lördag den 1 september så hoppas jag att vi ses.

Välkommen!


söndag 19 augusti 2018

19 augusti - En resa till Öland

.
Efter en lång het sommar har vädret stabiliserat sig mot det normala och jag ska försöka göra detsamma efter hand. Jag har ju varit osynlig länge på min blogg och några läsare kanske undrar över frånvaron av rapporter i min Naturliga dagbok.
Det har varit mycket i anslutning till min mors bortgång i juli, en varm sommar som sagt, en stor utställning på Galleri Kronan i Norrköping närmar sig med förskräckande fart och tar i stort sett all min tid just nu och så for vi hela vår storfamilj på en veckas semester till östra Öland för ett par veckor sedan. Se där några förklaringar!

För att ändå redovisa något lämnar jag här en summarisk rapport från Ölandsvistelsen i form av bilder innan jag åter tar tag i skrivandet på ett mera gediget vis.



Det blev en promenad genom den fina skogen vid Borgholms slottsruin ner till Kalmarsunds blå vatten för några av oss medan de andra, de flesta, gick på tur genom Solliden. Getingarna var ett gissel vid caféet.


Utsikten från Långe Jan vid Ottenby på södra Öland. Däruppe har jag trots mina talrika besök på platsen inte varit på ett halv sekel ungefär.


Men nu blev det av igen. Vi köpte varsin biljett barnbarnet Elliot och jag. Han var betydligt rappare i benen uppför de 197 trappstegen kan jag berätta ...


... och utnyttjade sin biljett maximalt. Han gjorde tre visiter på fyrtoppen i hastigt tempo utan någon synlig andfåddhet och någonstans där bak i nostalgien minns jag hur det kändes.


Här är Ulla och Elliot på plats vid utgrävningarna vid Sandby borg - en ruskigt spännande plats att tänka sig. Sök gärna vidare själv och ta del av hemskheterna. 

Här får du förslag till en länk till att börja med:    länk


Vi bodde helt nära en av de 16 kända häckningarna av ängshök på Öland. Här fanns två kolonihäckande par med sammanlagt endast tre ungar ute på vingarna. Vi fick många fina upplevelser av de "dansande" fåglarna.


Lite måleriskt arbete blev det också. Här vid stugan första dagen tycks jag lida skapelsens alla våndor, men de är nog mest värmen, runt 30 grader, som är problemet för stunden.

 

Och resultatet.

Saknas i den här lilla rapporten gör alla hundratals bilder med familjens stora och små, unga och gamla, vid olika stränder, platser och av diverse orsaker. Men där var jag inte aktiv med fotografering. Kanske kan jag komplettera med bilder från andra kameror så småningom.

Senare tillägg:
Jag har letat fram ett foto från 1956 där jag, elva år gammal, och min lillasyster Gunnel står längst upp i fyren på Långe Jan. (foto Acke Björkman)





lördag 4 augusti 2018

4 augusti - Några skisser och tankar

.
Åskan mullrar en bit bort. Den har fjärmat sig och så har också regnet som kom för en stund sen. Nu kan jag sätta på datorn igen och skriva ner några av mina tänkta notiser till bloggen. 
Det här med att skriva dagbok är nämligen lite avkoppling för mig mitt i mitt måleri av akvarell och olja. Jag behöver pausa med jämna mellanrum men vill ändå göra "lite nytta".
(Nu måste jag öppna fönstret igen. Det är kvavt som attan och nu återkommer visst regnet).



Gladskisser.

Under de senaste två veckorna har jag sett glada vid tre olika tillfällen i länet.

Först vid Dags mosse på kanten mot Omberg, därefter vid västra infarten till Linköping över E4:ans susande trafik och senast igår i eklandskapet nära Bestorp söder om Linköping.
Det börjar bli vardagsmat med röd glada också i Östergötland. De senaste åren har det verkligen satt sig med observationer men konstaterade häckningar tycks enligt "Vingspegeln" ännu vara på raritetsnivå. 
Det ligger något positivt i detta med uteblivna noteringar om boplatser. Man är och ska vara försiktig med att i onödan yppa vad man egentligen känner till, så visst tror jag att där finns fler än de två bofynd som redovisas offentligt för länet. Ett som jag tror mig känna till nämns till exempel inte!



Det kom ett brev idag ...

Jag har emellertid inte kvar någon tvestjärtsillustration i bagaget, så jag passar på att göra en ny.
Den skickar jag nu iväg till Bertil med lycka-till-hälsning och hoppas på att den kan bli användbar i artikeln om det smala ämnet "Konst och tvestjärtar.



För övrigt ringde två personer igår med önskemål om att få beställa något smärre akvarellkonstverk inom absolut närtid. Kanske kan jag lägga in det i mitt fulltecknade arbetsschema/eller också inte.

Jag säger som min vän Pelle: "Det lusar på ..."


Eftersom kommentarfunktionen fallerar lägger jag manuellt in följande kommentar från Thord Wiman i Avesta:


Några skisser och tankar (Gladskisser), lördag 4 augusti.

Jodu, även vi skönhets och spänningstörstande skådare i Dalom har begåvats med glador närapå i
parti och minut: röda och bruna. Några 1k har också konstaterats så häckning (röd glada) har före-
kommit även hos oss. Det är klart att många av fåglarna rapporterats flera gånger av olika skådare
men säg 8-10 fjäderklädda, unika individer i luftrummet, i Dalarna. Inte illa alls!

Lite oglad är jag ändå i sinnet då ingen enda av dessa fascinerande fåglar kommit mig till mötes, någonsin, så det finns kvar alltså, nöjet och det uppflammande hoppet. Det är lite som med din utter-åkomma, på gott och ont. Men helst vill jag ju jämföra mig med Carl von Linné (åtminstone ur ett angelägenhetsperspektiv, annars för mycket hybris!) som såg så mycket märkvärdigt i svensk natur på sina vidsträckta resor men aldrig en levande älg (en uppstoppad, utanför en lanthandel i Jokkmokk) trots att han var mycket angelägen härom. Jo, liknelsen lite långsökt kanske men ändå mitt predikament i ivrighet/angelägenhet att änteligt få se och uppleva en glada. (Söder om Dalälven var älgen nästintill utrotad i slutet på 1700 - talet).

Roligt lära litet nytt om det som är bevingat och nog pågår rent generellt ett rejält kunskapslyft inom fågelskådningens alla faser (i samma branta takt som fågelbestånden och dess livsmiljöer urholkas och föröds) med fina foton att detaljstudera utlagda på de olika landskapen i Artportalen. Förr (men inte så väldigt mycket förr) minns jag det som sensation när en fågelskådare förutom kikare, stativ och tub också bar på en systemkamera kopplat till ett rejält objektiv, snart nog mer regel än undantag, även det på gott och ont.

torsdag 2 augusti 2018

2 augusti - Hävd och återväxt

.
En av de här otroligt varma dagarna förra veckan åkte vi som så många gånger tidigare i sommar till "vårt" bad vid Borghamnskröken. Där finns en fin liten sandstrand och området är inte alls så turistiskt frekventerat som många andra badplatser vid Vättern, även om besöksantalet stiger för varje år; den som en gång hittat hit återkommer nämligen gärna.



Jag fick efter någon timme nog av hetta och sol, tog en liten promenad tillbaka längs vägen med kameran och tänkte mig att plocka några nävar blåhallon om nu några fanns att finna i torkan.



På andra sidan vägen ligger ett kärr, ett gammalt ytligt stenbrott med kalkvattenöversilad vegetation, en mycket spännande biotop. I det fuktiga diket som gränsar till området fann jag till slut några matade blåhallon och fick ihop till ett par nävar av detta på fastlandet ganska okända bär, känt som salmbär på Gotland.



Jag såg också att det pågått ängsslåtter på orkidémyren. Stackar av slagen gräs och starr låg i området som hade öppnats upp betydligt och till slut fann jag att redskapen ännu var kvar; arbetet var uppenbarligen inte avslutat. 

Allt detta blev en positiv överraskning för mig, ett fint projekt, nödvändigt för förvaltandet och bevarandet av blötmarkens karaktär och artrikedom och jag undrar om det sker på privat initiativ eller om länsstyrelsen är inblandad, i vilket fall en god gärning.



I myrbottnen, här och där vit av kalkslam, finns nu nästa års orkidématta på plats i form av tusentals skott av kärrknipprot.



Enstaka ruggar av mognande fruktställningar av kärrknipprot har sparats för frösättning.



Närbild av en "höggravid" kärrknipprot.



Enstaka arter av andra orkidéer finns också i området. Här vad jag tror är vaxnycklar.

onsdag 1 augusti 2018

1 augusti - Ett barnafynd

.
- Kom morfar, säger barnbarnet Blanca. Det sitter ett konstigt djur på dörren.

Sådana är de mina barnbarn, att de vet att reagera på saker och ting i naturen både av eget intresse och framför allt för att de vet att morfar vill veta och kanske till och med kan berätta något nytt och spännande.



Det är en rotfjäril som sitter på dörrkarmen, alldeles stilla och orädd. Jag tror mig ana ungefär detta och letar senare vidare på nätet och finner att arten Kamsprötad rotfjäril tillhör ordningen "småfjärilar" Microlepidoptera, är allmän i södra Sverige, att den vetenskapligt heter Triodia sylvina och att larven lever på daggkåpa. Men mycket mera än så finner jag inte, alltså går jag vidare i nationalnyckeln och hittar ytterligare lite till, men inte så mycket som jag önskar eller trott.
Jag fastnar ändå för engelsmännens, oftast härliga namngivning, eller vad sägen man om: Orange Swift.

Nåväl kära vänner. Ta nu en ordentlig titt på den här fjärilen, det är den verkligen värd. Klicka på bilden för större format.
Naturens rikedom av former och färger är fantastisk. Så kan en liten fjäril, knappt två centimeter stor visa sig vara ett underverk, eller hur?!

Sen fångar Blanca fjärilen varsamt i sina händer, låter den sitta en stund på fingret och släpper den snart fri att flyga iväg.