måndag 30 november 2020

30 november - Sommarminnen

Sommarminne - på beställning.


Akvarellen "humlan" levereras snart per post med sommarsurr i kuvertet! Inramad  enkelt men trevligt i storleken 25 x 25 cm för 500 kr. Kan beställas.

Senare tillägg:

Lite märkligt är det ju förstås, att sitta och måla humlor mitt i vintern. Men suget efter sommarminnen är stort i svenska hjärtan, så nu är den gjord "Humlan" nr 2 och den har har fått vingar direkt och redan surrat iväg till en julklappssäck.



fredag 27 november 2020

27 november - Blommande milda höst


Idag finner jag blommande luktviol och mycket annat. Se länken nedan.

Jag fortsätter dokumentera blommande växter i november 2020 och fyller på med foton på nya blomster efterhand till den tidigare listan som du finner under länken nedan. Antalet arter ökar denna egendomligt milda novembermånad och det känns nästan som ett Mellan- eller t o m Sydeuropeiskt läge. Inte är det väl som på Öland förstås, där botanikern Ulla-Britt Andersson med vänner på facebook berättar att de nu är uppe i mer än hundra blommande arter denna märkvärdigt varma höst.

länk


torsdag 26 november 2020

26 november - En snarväckt geting

Under en veckas tid har en geting till och från surrat runt i min ateljé, på tok för tidigt väckt. Det är en drottning, eftersom de är de enda att förvalta artens överlevnad till kommande vår. Nu har jag lyckats få tag i henne med det klassiska "papperochglastricket".

Vilken art det är frågan om vet jag inte. Jag måste lägga ut bilderna på nätet för att fråga vidare. Det finns nämligen tolv arter bland de sociala getingarterna att välja på och där är jag novis. Jag har fotograferat henne både framifrån och bakifrån för att ge största möjliga chans till experterna att komma med korrekt svar.

Trots att det är vinter i faggorna har jag heller ingen annan möjlighet än att släppa ut henne i mildluften, kanske kan hon klara av att hitta ett bättre ställe att gå i ide på, eller inte, inne vill jag inte ha henne i vilket fall. 

Jag önskar henne lycka till och återkommer med svar om jag nu får något. Vi hörs!

Svar har kommit med vändande post, nästan innan min bön om hjälp var ivägsänd. Andreas Altmark, stort tack till honom, i FB-gruppen "Vilken insekt", har svarat och bifogat en länk:

"Vespula germanica, eller som den heter på svenska, Tyskgeting. En drottning.

länk

onsdag 25 november 2020

25 november - Väddnätfjärilens larvgömme

Jag besökte en lokal för den rödlistade och fridlysta arten väddnätfjäril i trakten av Ramnäs i Västmanland igår. Jag brukar ta en resa till området nästan varje gång vi hälsar på Ullas gamla mor i Västerås. Men det här var första gången vintertid.

Framåtlutad, och med blicken stint riktad mot marken där rosetterna av ängsvädd ännu grönskade mellan visset gräs och bruna blad, tog jag försiktigt avmätta steg i området för att inte ställa till med något oönskat; jag letade efter små larvgömmen. Det är så nämligen att väddnätfjärilens unga larver aggregerar under ett gemesamt spunnet nät som skydd under övervintringen. Det kan vara mycket svårt att se den där lilla mörka bollen under silket och att trampa på ett sånt där larvnäste skulle vara mycket olyckligt och nästan olagligt. Därav min stora försiktighet.

Det första jag fann var ett redan förstört larvgömme. Någon/något hade trampat sönder samlingen som låg lös, torr och död i gräset, så väldigt ledsamt.

Men strax intill, kanske bara en meter därifrån, ser jag nu ännu ett larvnäste som dessutom verkar vara tämligen intakt; silke saknas i ena kanten av taket, men larverna ser ut att må väl. Jag tar ett foto som dokumentation, lägger över lite gräs som skydd och drar mig därefter undan, jag känner att området är minst sagt alltför känsligt för ytterligare tramp.

Nu har jag varit där och därmed är väl jag knappast den att förebrå andra att göra detsamma, men egentligen skulle det förstås vara bäst, att faktiskt omge platsen med ett besöksförbud under larvernas övervintringstid. Det är ju ett väldigt litet och begränsat område som inte mycket påverkar vår allemansrätt och varje förstört larvgömme kan bli ett av de sista för arten på trakten.


Mitt bidrag till information om väddnätfjäril, gjort för Gotlands länsstyrelse.

För nu rätt många år sedan var jag inbjuden till Gotland av länsstyrelsen där, för att förfärdiga några infomationsskyltar till olika naturreservat. Uppdraget var spännande och kontakterna jag fick mycket glädjefyllda. En av skyltarna jag gjorde på Gotland handlade  just om väddnätfjäril. Vi vandrade runt många timmar på spaning i området runt File hajdar och Hejnum, där arten fanns, men utan att vara lyckosamma. Det fick till slut bli lite av "torrsim" över illustrationsarbetet, men detta var ändå den första "kontakt" jag hade med arten väddnätfjäril. 

Och nu har jag som synes också lärt mig att larvgömmet är svart och inte vitt som jag tecknade det längst ner i högra hörnet.

25 november - Black Week

Passa på nu! Black Week hos Gebbe. 




söndag 22 november 2020

22 november - Spaning mot julen


Jag har börjat måla på några mindre akvareller. Skissartat utförda och enkelt ramade, men ändå med viss kvalitet, kan de förhoppningsvis passa till julgåvor. 


Välkommen att se på riktigt. Slå en signal 070 6781721 så ses vi, ansvarsfullt och försiktigt!

torsdag 19 november 2020

19 november - Njutningens konst i mörka tider

Att ta till vara det nära och alldagliga och göra något mer av det kan väl vara en god idé under dessa tillknäppta dagar.

Tillfälligheter gjorde att jag fann några överblivna gulbetor på åkrarna vid Stugan häromdagen och att jag därtill inköpte en burk "Farfarssill" hos Johnny igår, då jag var där för att hänga lite nya alster på väggarna i Galleri Omkultur. Rena rama impulsen alltså. Det kanske kan bli nåt, tänkte jag idag, och sa till Ulla på morgonen att jag kunde fixa lunchen hemmavid.

Sagt och gjort. Det blev en gulbetssallad att supporta sillen:

2 kokta potatisar, 1 rödlök från trädgårdslandet, ett stort äpple (Signe Tillich) samt 1 stor kokt gulbeta skars ned till småttiga kuber och blandades med kapris + vätska, gräddfil och kryddor (salt och grovmalen svartpeppar) i en bunke. Röran smakades av till belåtenhet och stjälptes upp på fat och garnerades med nyklippt persilja, också den från trädgården förstås

Sen ringde jag i matklockan och bjöd upp till dagens meny där några ägghalvor kompletterade anrättningen och inte att förglömma - en snaps - mitt i vardagen! Själv ville jag ha mjölk därtill. Det är min stora last.

Mums!


onsdag 18 november 2020

18 november - Stugan i november

 

Stugan i november. Nu längtar jag efter snö och lite kyla, så där lagom, så att det får bli kvar och lysa upp det tätnande mörkret.

söndag 15 november 2020

15 november - Blomstertröst

I samma anda som rubriken ovan har jag tidigare tecknat några små berättelser som kan lysa upp det annars så kompakta mörker som råder i november. Redan klockan fyra släpper grådagern sitt grepp om regin och natten träder in på scenen. Och ändå mörkare ska det bli, nästan en timme till om kvällen om en månad, men då hoppas jag på att snö skall ge mig ledljus.

Idag och de senaste dagarna samt de närmaste dagar vi har framför oss är det långt från sådan vinter. Höstvärme dröjer kvar och temperaturen ligger runt dryga 10 grader varför landskapet ännu pryds av grön vegetation och blommor. 

Jag bjuder på en liten svit från idag. Alla blomstren är fångade vid Gottorps lada nära Stugan vid Tåkern. Kanske finner någon mer än jag tröst häri.

Med kompletteringar den 16 november, 22 november och 27 november.

Artnamnen finns i bilderna.








Tillägg den 16 november. Under dagens vandring på Omberg passade jag på att dokumentera några fler novemberblommor. Ursäkta dåligt fokus på många av dessa foton. Min gamla mobil har svårt att få till det.








Tillägg nedan den 22 november under promenad längs en grusväg i Ödeshögs skogsbygd:





Tillägg den 27 november under promenad genom Ödeshög:













Rättelse: Det är nog ändå fältveronika och inte vårveronika på det sista fotot. De är rackarns svåra att skilja på, för mig.

fredag 13 november 2020

13 november - Kustgran, en av uppstickarna från USA

 - Det här är kustgranar, säger jag till Ulla när vi passerar ett parti med mäktigt storvuxna träd under vår Höjerunda på Omberg. 

Kustgransplantor importerades till Sverige från USA under 1800-talets mitt i ett försök att förmera vår svenska skog och de planterades då också på Omberg av den progressiva Skogsskolan och det tycks ju ha varit ett lyckat experiment. Med så grann tillväxt på blott 150 år skulle man kunnat tro, eller befarat, att det hade funnits många fler av dessa exoter i vårt land idag. 

Anledningen till att så inte blev fallet är att man menade att avsättningen för virket var för dålig, veden betraktades som alltför mjuk

När jag idag slår på arten i media får jag fram fakta som verkar se annorlunda på möjligheten för kustgranen i Sverige av idag. På gott och ont förstås och man får väl se hur det blir med detta. Jag lägger in en länk här för dig som vill veta mera om detta främmande trädslag i vår svenska natur:

Artikel om kustgran

Kustgranen hör hemma på Nordamerikas västkust, i Staten Washington mest men även i Oregon och i närliggande områden runt Vancouver i Kanada. 

I USA kommer kustgranen normalt upp i höjder på 70 meter, men bjässar på upp till 90 meter finns i hemområdet. Höjden på bildens träd uppskattar jag till dryga 40 meter och anledningen till att vi i vårt land inte har kommit upp i amerikanska höjder beror mest på att kustgranarna på Omberg ännu är "unga"; en gammal kustgran på 90 meters höjd är säker minst 500 år gammal. Så, den som lever så länge får se, hur Ombergs skogar ser ut då.

Hur känner man då igen en kustgran?

Redan på håll ser man att barken hos kustgran är lodrätt sprickig, medan den allestädes närvarande, införda släktingen europeisk silvergran har en jämn och ganska slät bark.

Tittar man närmare på sprickorna ser man att de är rödfärgade, vilket ger kustgranen ett typiskt rödaktigt utseende.

Att stå under en av dessa bjässar är mäktigt. Jag famnar långt ifrån stammen i brösthöjd när jag kikar uppåt mot en topp dold i tättvuxet grenverk. Men jag kan känna av trädets trivsel och kan ana toppskottets snabba årstillväxt om en halv till en meter årligen. Bäva månde vår svenska gran i jämförelse med denna amerikan.

Grenarna är utbrett plymformade och lite uppåtsvängda med platta och ganska mjuka barr som är gröna på ovansidan och silvrigt olivgrå undertill och grenverket känns gracilt på något vackert vis.

Undersidan.

Det mest spännade är ändå doften säger jag till Ulla och kramar några barr i min hand.

- Känner du?

- Oh ja, så gott, som en citron, svarar hon.

Ja åtminstone som någon citrusfrukt och jag i min tur håller nog mera på mandarin. Den doften skulle verkligen kunna gå bra till kroppsvård; parfym eller badolja. 

Jag tar med en kvist hem till kvällens karbad för att testa möjligheten och återkommer med ett expertutlåtande.

Komplettering den 16 november:

Nu är experimentet genomfört. Jag smulade ner barren från en liten kvist av kustgran i mitt heta bad varvid en stark doft av granskog kryddad med en aning av mandarin spred sig i badrummet. Effekten var påtaglig och doften satt kvar i skinnet under hela kvällen. Kustgranens barrmassa skulle gott gå att använda för tillvekning av doftmedel till spaprodukter, det är vi helt överens om Ulla och jag. Nu är det bara att ta tag i möjligheten, en outnyttjad resurs - för någon!

Kustgranen är ett av många främmande barrträd på Omberg. Här finns även Douglasgran, Coloradogran, sibirisk och amerikansk lärk, Ponderosatall, cypresser och många fler. Kanske jag återkommer i ämnet. Du kan också gå den återöppnade trädstigen som utgår från Hjässatorget som också passerar Sveriges högsta träd, en europisk silvergran som med sina 49,5 meter år 2016 var och är högst i landet eftersom den sedan dess också har ökat med minst en meter i höjd.