tisdag 31 maj 2016

31 maj - Mistel i min trädgård

.
Utan att här gå in djupare på detaljer vill jag berätta att jag fäste några mistelbär på tre äppelträd i min trädgård i vintras. Bären plockade jag i närheten av Västerås från några nedblåsta och förtorkade mistelgrenar som jag träffade på under en gammal apel, ingen ovanlighet.
I Mälarområdet runt Västerås är misteln mycket vanlig och överallt uppenbarligen i stark spridning.

Hittills har det gått över förväntan på aplarna i min trädgård. 
Jag letar bland grenarna och finner att flera frön har grott och det hade jag faktiskt aldrig trott. Nu återstår att se hur dessa nya små mistelembryon kan komma att utveckla sig vidare. Väldigt spännande är det i varje fall och jag hoppas på det bästa.



Mistelbäret på apelgrenen har just börjat gro.

Med detta egenbevågade förfaringssätt, som gjordes tämligen oskyldigt och av en plötslig impuls och tillfällighet, har jag förstås satt mig själv i lite framtida bryderier eftersom arten är fridlyst i Östergötland. Misteln finns nämligen på en enda ö i den östgötska skärgården och är därför omgärdad av restriktioner i hela länet.



Tre små illgröna groddar växer ut ur det trekantiga fröet och gör sig beredda att penetrera barken för att parasitiskt suga näring ur trädgrenen. Ännu hänger bärets torkade skal kvar vid fröet.

När jag nu nämner det hela i min blogg och därvid lättar på förlåten får jag förstås också ta konsekvenserna av vad jag nu gjort. Vad detta innebär vet jag ännu inte och helt säkert att det kommer att gå bra i det långa loppet är det ju inte heller

Rätt eller fel?
Nu har jag emellertid, efter viss tvekan, ändå tagit steget att berätta om mitt tilltag. Sånt kan vara viktigt för en framtida historieskrivning. 

"Hur kom misteln till Ödeshögsområdet?", kan bli en berättigad framtida fråga, som härmed har ett svar. Ergo!


måndag 30 maj 2016

30 maj - Botaniska nedslag i nära hemmamylla

.
Den 17 augusti kommer Tommy Karlsson från Länssstyrelsen och jag att leda en exkursion i kommunal regi till Skrapegårdens i Ödeshög intressanta torrängsområde, vilket ligger i direkt anlslutning till platsen där jag bor, i samhällets utkant mot norr, mot Vadstenahållet. Och jag vill redan nu bjuda in alla mina läsare till medverkan i denna guidade tur som jag hoppas kommer att bli givande och intressant - förutsättningarna finns i varje fall.

Det var för ett par år sedan som jag upptäckte denna näraliggande pärla. Området utgör de sista resterna av ett grusfält som numera är nästan helt exploaterat av bebyggelse, åkrar, grustäkt och vägar. Den ursprungliga omfattningen av kvalitativ natur kan man idag bara drömma om att försöka föreställa sig och ibland känner jag mig ledsen över att i stort sett allt är borta.

Men, ännu finns som sagt spår av det ursprungliga, även om också detta egentligen är undantagsmark som väntar på fortsatt exploatering; området är nämligen avsatt för villabebyggelse. I väntan på denna gäller det således att passa på att vara nyfiken och att njuta.



Bivargshonan gräver på sin bogång.


Guldsandbi i fältvädd.

Området är ett av Östergötlands finaste vad gäller steklar och vildbin. Här finns mängder av bivarg och för två år sedan fann jag det sällsynta guldsandbiet i blommande fältvädd. Jag har skrivit om allt detta tidigare här i bloggen och du finner allt genom att i högerspaltens sökruta skriva in adekvata sökord såsom "bivarg" och "guldsandstekel".

Igår när jag gjorde ett litet rekognonseringsbesök på platsen fann jag att det var för tidigt för steklar och bin men att där fanns en hel del intressanta botaniska noteringar att göra.



Grusvivans myckenhet kände jag till sedan tidigare; de flesta överblommade förvisso, men enstaka små vita stjärnor lyste ändå kvar över gruset.



Toppjungrfrulinets rödlila blomster färgade de partier i området som ägde någon mera friskhet än det allra torraste.



Sminkroten blommade för fullt vid åkerkanterna.



Fältväddens bladrosetter lovade gott inför fortsättningen



Men det första exemplaret av låsbräken överraskade mig. Det blev en ny växt att anteckna och som ofta öppnades ögonen på vid gavel inför fyndet och snart låg jag på knä och letade och fann hundratals och åter hundratals av denna lilla rara växt; en magnifik mängd av låsbräken - den bästa jag någonsin sett - några väl utvecklade, decimeterhöga, och andra exemplar endast en eller ett par centimeter höga och märkligt undflyende ett letande öga. 



Skrapegårdens torrängsområde fortsätter att leverera!


fredag 27 maj 2016

27 maj - Sandlosta

.

Sandlosta, Anisantha (Bromus) sterilis, som jag fann för första gången i Östergötland i modern tid 2015 vid Renstad Tåkern, Östergötland, växer i ännu fler och prunkande bestånd på flera platser i området i år 2016. Hittills har jag dock endast funnit den i åkrarnas sprutfria kantzoner. Jordbruksmetoderna i bygden verkar ännu hindra den från att inta själva åkern.

fredag 20 maj 2016

20 maj - Passagen

.
Jag har en egen liten genväg till torget från ateljén. Snett över gräsmattan bakom häcken på baksidan smiter den förbi Postens bilparkering men innan dess måste jag kliva ner över en skarp gråbergskant och där har jag lagt en granitflisa som trappsten. Vintertid måste jag ibland pulsa fram i djup snö och ibland blir det "livsfarligt" halt och skitigt. 
Men trots att det är smalt och stökigt brukar det gå att tränga sig fram och detta sparar mig säkert en halv minut varje gång, vilket sammantaget blir till ett antal extra timmar under min livstid.
Vid några tillfällen har det dock blivit helt omöjligt att passera då diverse bråte har ställts undan just där, en dag till exempel postens gamla markis 6 meter lång, en annan gång en sunkig brädkonstruktion full av spikar som rev upp min jacka men jag sade till på skarpen och snart var där ordning på torpet igen.



Idag när luften var fuktmättad av duggregn tog jag min genväg tillbaka igen efter att ha besökt biblioteket varvid jag upplevde en märklig doftsensation, ty när jag klev upp på min trappsten över bergkanten doftade det pissigt illa i vänster näsborre och himmelskt gott i den högra.
Jag passerade nämligen nära och mitt emellan blommande berberis och blommande bondsyrén; ytterligheterna av blomdoft för en mänsklig näsa.



Blommande berberis.


Blommande bondsyrén.

Så olika satsar växterna med lock och pock att det som är gott för någon är illa för en annan och tvärtom. Överraskande var det hela i varje fall; en märklig blandning av polariserade dofter i min passage genom livet.

torsdag 19 maj 2016

19 maj - Nya liv

.
Efter Konstrundan skiljs jag som alltid och nödvändigtvis från många av mina alster. Två av mina "bästa" akvareller står nu nyinramade och färdiga för leverans i min ateljé. Nu kommer de att leva sina egna liv skilda från mig och jag önskar dem all lycka i fortsättningen.
Kanske ses vi någon gång igen.


onsdag 18 maj 2016

18 maj - Fjärilsdekal

.
Häromdagen kom ett paket till min ateljé. Det var från Lunds Universitets projekt "Svensk Dagfjärilsövervakning" och innehöll ett antal dekaler med en bild av videfuks som jag har valt att måla.



En viss portion stolthet och glädje ger absolut dylika små arbeten, så nu kommer jag eventuellt att frångå en av mina principer, att inte fästa något på rutorna på vår ganska nya bil, ett möjligt undantag.

söndag 15 maj 2016

15 maj - Bokslut Öland

.
Efter Konstrundan kändes det helt nödvändigt för mig att ta en själslig paus. Jag fick möjligheten till detta genom att Frank och Bengt från vårt gamla "Tåkernluffargäng" bjöd in till besök på nordöstra Öland under veckan som gick.
Sålunda kom det sig att vi packade in oss i bilen, fem kamrater och årsbarn från Tåkerns fältstations ursprungsgäng och sammanträffade med de två ölänningarna i en stuga vid "Harkullen" i avkopplande miljö under tre vackra dagar fyllda med oändliga samtal, studiebesök, skratt, diskussioner och timslånga vandringar.



Bengt och Frank letar brednäbbad simsnäppa vid Ottenby.


Börje bjuder på mat,"föreläsning" och en intressant vandring i omgivningarna runt sitt vackra hem.


Många livliga diskussioner ägde rum lite överallt.


Vi öppnade många grindar till ...


... nya platser och stigar.

Så, nu tänker jag inte skriva så mycket mer om det som var och hände, men istället visa ett axplock bilder. Och anledningen till att det är mest botaniskt material nedan beror på att vi i Urban hade en mycket kunnig floraexpert på plats i flocken och att jag därmed fick möjligheten att göra väsentliga framsteg i ämnet.


Adam och Eva. Här en Eva.


Urban visade mig på en dvärgviol, inte mer än tre centimeter hög.


Fältsippan är vackrast i motljus med sin silvriga päls.


Gullvivor i stora antal och täthet är typiskt för Ölandsänget.


Gåsörten växer som vackrast i Ottenby strands alunskiffervall.


Göknycklar - alltid med ett sparsamt, lite glest blomax och en blåare ton i blomman än både Sankt Persnycklar och Adam och Eva finner man sällsynt på Öland och Gotlands kalkiga strandängar.


Jättestarren växte i ett kalkkärr i Ottenby lund, nära intill platsen där en mindre flugsnappare sjöng för fullt.


"Känn på den här", sa Urban, och jag förstod varför klibbarv är ett självklart namn.


"Min vackraste orkidé" är krutbrännaren. Den växte i överraskande stora antal på några strandängar. Knäfall gäller för att finna denna raritet i gräset.


Kärrspira på Möckelmossen där ljungpiparen visslade och göken ropade ivrigt.


"Den kortstjälkade morfen av majviva är bättre skyddad mot vind och betesdjur men pollineras sämre", berättade Börje.


Sankt Persnycklarna blommade överallt där habitatet var lämpligt, men årets svåra torka gjorde att de flesta var ovanligt kortskaftade.


"Det här är Ölandes största bestånd av tovsippor", berättade Urban vid vägrenen "och det är faktiskt jag som sett till att vägrenen sparats orörd".


En liten vacker men oansenligt växt är vårklynne. Med klynne menas klyvning/delning, vilket förstås av bilden.

Men det blev nu inte bara blomster förstås. Annat hamnade också i kamerasökaren, till exempel en denna vackra roskarl i kvällsljuset vid Kapelludden.


När dagsljuset falnade vandrade vi hemåt efter att ha lyckats missa både mindre gulbena, stäpphök och kornknarr.


Här går vi tillbaka till bilarna exakt i ens med inseglingsriktningen till Kapelluddens hamn; påvisad av korset då armarna bli osynliga. (Bengts information).