Efter Konstrundan kändes det helt nödvändigt för mig att ta en själslig paus. Jag fick möjligheten till detta genom att Frank och Bengt från vårt gamla "Tåkernluffargäng" bjöd in till besök på nordöstra Öland under veckan som gick.
Sålunda kom det sig att vi packade in oss i bilen, fem kamrater och årsbarn från Tåkerns fältstations ursprungsgäng och sammanträffade med de två ölänningarna i en stuga vid "Harkullen" i avkopplande miljö under tre vackra dagar fyllda med oändliga samtal, studiebesök, skratt, diskussioner och timslånga vandringar.
Bengt och Frank letar brednäbbad simsnäppa vid Ottenby.
Börje bjuder på mat,"föreläsning" och en intressant vandring i omgivningarna runt sitt vackra hem.
Många livliga diskussioner ägde rum lite överallt.
Vi öppnade många grindar till ...
... nya platser och stigar.
Så, nu tänker jag inte skriva så mycket mer om det som var och hände, men istället visa ett axplock bilder. Och anledningen till att det är mest botaniskt material nedan beror på att vi i Urban hade en mycket kunnig floraexpert på plats i flocken och att jag därmed fick möjligheten att göra väsentliga framsteg i ämnet.
Adam och Eva. Här en Eva.
Urban visade mig på en dvärgviol, inte mer än tre centimeter hög.
Fältsippan är vackrast i motljus med sin silvriga päls.
Gullvivor i stora antal och täthet är typiskt för Ölandsänget.
Gåsörten växer som vackrast i Ottenby strands alunskiffervall.
Göknycklar - alltid med ett sparsamt, lite glest blomax och en blåare ton i blomman än både Sankt Persnycklar och Adam och Eva finner man sällsynt på Öland och Gotlands kalkiga strandängar.
Jättestarren växte i ett kalkkärr i Ottenby lund, nära intill platsen där en mindre flugsnappare sjöng för fullt.
"Känn på den här", sa Urban, och jag förstod varför klibbarv är ett självklart namn.
"Min vackraste orkidé" är krutbrännaren. Den växte i överraskande stora antal på några strandängar. Knäfall gäller för att finna denna raritet i gräset.
Kärrspira på Möckelmossen där ljungpiparen visslade och göken ropade ivrigt.
"Den kortstjälkade morfen av majviva är bättre skyddad mot vind och betesdjur men pollineras sämre", berättade Börje.
Sankt Persnycklarna blommade överallt där habitatet var lämpligt, men årets svåra torka gjorde att de flesta var ovanligt kortskaftade.
"Det här är Ölandes största bestånd av tovsippor", berättade Urban vid vägrenen "och det är faktiskt jag som sett till att vägrenen sparats orörd".
En liten vacker men oansenligt växt är vårklynne. Med klynne menas klyvning/delning, vilket förstås av bilden.
Men det blev nu inte bara blomster förstås. Annat hamnade också i kamerasökaren, till exempel en denna vackra roskarl i kvällsljuset vid Kapelludden.
När dagsljuset falnade vandrade vi hemåt efter att ha lyckats missa både mindre gulbena, stäpphök och kornknarr.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar