22 april - Vintern har tagit livtag om våren

Det är kallt. Ulla rastar mig per bil; igår med en rundtur ner mot Tåkern. 

Fem grågåsgässlingar ser vi vid Väversunda dike. De små ungarna upplever jag som runda, gula bollar med en mörk kärna. Snart grånar de och blir långhalsade och gängliga, men just nu, som nykläckta är de ännu "sockersöta" små praliner.

Ett stort gäng sädesärlor söker föda i svämvattnet på uppsidan av vägen. Jag uppskattar antalet till 50 individer, men då finns där några ängspiplärkor med i totalen.

En ärla sitter på vägen och vill inte flytta sig för bilen. Hopkurad och frusen blir hon kvar där nästan in i döden. Det är tufft för insektsätarna dessa dagar med minusgrader och kall Nordan. Ändå värre är det för de första tropikflyttarna som redan har anlänt: buskskvätta som jag noterade för några dagar sedan, svartvit flugsnappare, lövsångare, rödstjärt och flera andra.

Ramstads mossvarta åkrar ligger i blöt. Den snö som senast kom, hemma i Ödeshög runt 15 cm, har smält men inte runnit undan. Små sjöar har bildats överallt.

I vätan finns skrattmåsarna. Här håller upp emot tusen individer hov, varav kanske en tredjedel är ungfåglar med bruna inslag i fjäderdräkten eller total eller partiell avsaknad av typisk chokladhätta. De vuxna borde vara på sina häckningsöar, men där har de inget att hämta just nu. 

Ramstads åkrar står under vatten.

För att finna näring trampar de istället idogt runt i den gyttjiga blötan, står med uppresta halsar och något sänkta vingar och näbben neråtriktad, i vattnet där fötterna går som pedaler, snabbt upp och ner, så att bottenslammet virvlar upp till ytan varvid fåglarna hela tiden pickar i sig av det som kommer upp av ätbart: frön, småmaskar, hoppstjärtar och annat.

Överallt trampar skrattmåsarna runt i vattnet på jakt efter något ätbart.

Våren har gått i stå och idag när jag skriver är vantar och mössa ett måste. Gles yrsnö virvlar i luften utanför ateljén. Usch!

17 april - Historien om min vänsterfot

Ännu ett sporadiskt nedslag i ateljén, den här gången med kryckor. Allt eftersom avser jag att lämna rullstolen därhän; livet blir lättare.

Kanske är det dags för en sån där utlämnande rapport beträffande mitt tillstånd igen; så där som jag har gjort tidigare, då gällande sjukhusbesök såsom genomliden endoskopi, starroperationer och hemorröjdborttagning med mera. Någon må tvivla på anledningen till denna återkommande offentliga självrannsakan, men jag lovar att avsikten bara är god och absolut inte driven av självömkan. 

Redan hösten 2022 genomgick jag en operation av min katastrofalt dåliga vänsterfot. Jag har skrivit om detta tidigare, hur en partiell steloperation och en justering av fotställningen skulle kunna avhjälpa mina problem. Läkaren lämnade emellertid en brasklapp, att ingreppet var en test av möjligheter. Det kunde gå, sa han, men det blev som han möjligen innerst inne befarade, att operationen inte kom att fungera. Det gick åt skogen helt enkelt och efter ett drygt års kämpande var jag tillbaka på ruta ett, om inte noll. 

Nu opererades jag för andra gången alldeles nyligen. Det blev en stor operation, tre och en halv timme lång, där i stort sett hela foten öppnades och åtgärdades. Den här gången var läkaren omutlig med att det endast var en total steloperation som var lösningen.

Så blev det att jag vaknade efter narkos med gips om foten på Lasarettet i Motala den 21 mars.

Ur gipset stack en dränageslang ut. Den var kopplad till en svagt brummande pump de följande två veckorna. Ont hade jag knappast alls och kunde lämna den starka medicineringen åt sidan, vilket var väldigt skönt. Varje kväll tog jag sprutor i magfettet för att hindra blodproppar. De följande fyra veckorna avlöpte ganska bra även om det ibland blev lite långtråkigt att mest ligga på rygg eller sitta i rullstol. Att på något sätt stödja på foten var absolut förbjudet!

Efter denna månad var jag kallad till kirurgen för borttagning av stygn och gips.

Gipsen sågas upp.

Närmare 45 stygn avlägsnas från fotens alla sidor och kanter samt från höftbenskammen, där benmärg har fiskats upp för att förstärka läkningsprocessen.

Numera har jag en helt ny vänsterfot. Jag har ärr efter denna operation och två tidigare precis överallt och nu är den stelopererad, helt låst i 90 graders vinkel.

För att skydda läkningen fram till den 13 maj, då jag är kallad för slutbesiktning, måste jag bära en ortos, en "Aerocast" i alla upprätta lägen.

Läkaren har sagt att återställandet av foten kommer att ta minst ett år i anspråk med succesivt ökande belastning och träningsmängd. Sen får vi se hur det kommer att bli i slutändan. 

Han gjorde en del extra där under operationen, meddelade han mig; plussade på med att operera bort min besvärliga Hallux valgus och dessutom bryta upp min jobbiga hammartå. Det var dessa justeringar som gjorda att operationen blev dubbelt så lång som planerat.

- Jag tycker att du var värd detta efter allt du gått igenom, sa han vänligt.

Ännu återstår mycket, inte minst att träna upp användandet av en helt låst fot men till det kommer jag att återkomma senare. Jag har förtröstan och envist tålamod och nu vet du varför jag inte skrivit så mycket i Naturlig dagbok den senaste tiden.

Vi hörs!

7 april - Tillbaka i ateljén - äntligen

Det regnar fint och vårligt. Så skönt att den sista resten av veckans våldsamma snöstorm försvinner ner i backen. Jag får hjälp med stöd och rullstol av både Ulla och dotter Emma för att ta mig till ateljén. Det är väldigt efterlängtat och nu har jag ett par timmar för mig själv att bara vara i miljön. doften av oljemåleriet mötte i dörren - bara det var värt besväret att ta sig hit.

Det har inte blivit något meddelat i min Naturliga dagbok sedan min fotoperation den 21 mars, men nu saxar jag en del ur min Facebook-sida, där jag har skrivit och målat hemifrån . Här är en resumé av de veckor som gått sedan sist:

25 mars

"Några övningar från rehabsängen. "Tåkern ur mitt minne". Skönt att ha orken igen. Jag lämnade de tunga pillren igår. En får inte va overksammer".

30 mars

"Mitt temporära handikapp efter fotoperation försvårar utflykter och upplevelser, dock kunde jag igår från altanen, länge njuta av en födosökande järnsparv, som tillsammans med pilfinkar plötsligt blev en dvärg i jämförelse. En stor händelse i litet format, eller tvärtom".

31 mars

"Handgänges rullstol runt kvarteret frestade på mina armar mer än jag kunde förstå; en sån där trög standardvariant knappt gjord för egen utfärd, tröstar jag mig.

Jag spanade förgäves efter sädesärlan och fick istället vända blicken neråt, mot det marknära runt mina fötter, mot de första små, ofta anspråkslösa vårblommorna.

Nagelörten var ännu i knopp, hästhoven i diket blommade emellertid som bäst medan några blåsippestånd hemmavid redan började vissna. Jag skissar av en av dessa bedagade plantor och den vackra lilla och knallblåa glansveronikan samt en spåtistelståndare från fjolåret med tvååringen, barnet, redo för sommarprakt, laddat ljusgrön och saftig.

Allt ser och gör jag medan nyanlända ringduvor underhåller mig hörledes med ett evinnerligt tutande och vingsmattrande jakter.

Så kan en vår under skarp begränsning också bli till något angenämt."

1 april

"Så fick man den där efterlängtade dagen med äkta vårkänsla. Vid Naturum Tåkern tillsammans med hustru och ätteläggar fick jag god hjälp med skjuts i rullstol ut på spången, ända till piren, där solen värmde mitt anlete.

Hanna gick och hämtade kaffe och kaka och jag fick precis vad jag önskade mig mest, en stund i mig själv under skrattmåsars ljudliga kuliss.

Ute på den gräsgula strandmaden fångade det nyanlända sädesärleparet flugor.

Guiden Hanna kom ut och hälsade mig personligen välkommen tillbaka med att berätta att ärlorna redan inventerat förra årets boplats under taket högt däruppe.

Vilken härlig dag!"

2 april

"Från en dag till en annan. Solvärme och vår igår har bytt till full vinter idag. Snart två dm tjock, tung snö och ännu ingen ljusning på eländet.

Ulla fyller upp automaten med nya solrosfrön medan rödhakar och bofinkar köar för plats.

Fy attan!"

40 cm tung blöt nysnö kommer ner under ett intensiv snöfall i nästan 24 h. Otroligt och fruktansvärt jobbigt!

1 april.

"Ärligt talat känns det olustigt.

Det känns som att Ödeshög har slagit rekord idag. Ända sedan tidigt morse har det snöat tätt och tungt, virvlat och yrt. Vinden från norr, neröver halva Vätterns sträckning, rakt in mot vår bygd har lett till en snökanon av sällan skådat slag. Och det bara fortsätter, ännu ingen avmattning, ingen glipa av hopp i eländet.

Drivorna vältrar sig meterhöga runt huset. Det har kommit mer än 30 cm på planet och det bara pågår, pågår ...

Hur ska vi klara detta? Ulla med värkande knä och jag i rullstol. Hanna åker till arbete i Huddinge tidigt imorgon och därefter måste vi klara oss själva igen. Oväntat är det hela, så här sent på säsongen och en gnutta skrämmande faktiskt.

Vi får helt enkelt gömma oss en stund, gå i ide någon vecka."

3 april

"Jag sitter naglad vid köksbordet. Vid fågelmaten utanför fönstret svärmar mängder av fåglar. Ulla fyller på flera gånger om dagen.

Idag anlände en ny järnsparv, en riktigt utfärgad hane med stålgrått huvud och bröst. Han fick vara med i skissboken

Annars målar jag akvareller på både höjden och bredden; till Konstrundan 9-12 maj.

Motiv från idag: En av de många små grusvägarna ner till Ölands östra kust. Titel: "Vägen till havet"."

4 april

Presentation av alla deltagare i Konst Runt Omberg konstrunda 2024.

Nr. 2 - Gebbe Björkman

Först ut i våran presentationsserie har vi ingen minder än Gebbe Björkman.

Omgiven av det vackra natur- & kulturlandskapet vid Omberg, Vättern och Tåkern där motiv hämtas.

Är bildkonstnär på heltid sedan 1978, autodidakt.

Arbetar med natur & landskap i olja & akvarell där verken är en kombination av både ett verkligt yttre och ett känslomässigt inre landskap.

Är representerad i flera kommuner, regioner och museér.

Har utfört ett tjugotal offentliga verk.

Har genomfört ett hundratal separatutställningar och många jurybedömda samlingsutställningar.

Är mottagare av fler stipendier och utmärkelser.

2010 -2012 utfördes motiven i Nobeldiplomen till

pristagarna i Kemi, Fysik och Ekonomi.

Är även verksam som författare, illustratör och föreläsare och har bred pedagogisk utbildning.

Är engagerad i miljö- & naturvårdsdebatten.

www.gebbe.se

Karta för konstrundan:

http://www.omkultur.se/karta-och-presentation-av...

6 april

"En ny lärdom av fågelstudierna vid senaste dygnens vintriga fågelmatning, gjorda från köksbordet:

Tuffast, möjligen med undantag av "ligisten" grönfink, visar sig steglitsorna vara. De bara sitter där, breder ut sina knallgula vingband och motar bort allt med frenesi, ja möjligen då med angivet undantag. Bofinkarna tycks "fegast" och ovigast. De klarar inte av automaten utan står mest och ryttlar framför, nästan som klumpiga kolibrier.

Både rödhake och järnsparv är "passapå-fåglar", verkliga opportunister som slinker dit så fort som tillfälle ges, om de nu inte jagar en artfrände förstås, vilket verkar ta halva deras aktiva tid.

Ännu mer finns att berätta, men det här får räcka för nu."