måndag 31 maj 2021

31 maj - Hemma hos väddnätfjärilen

Rapport från kort besök hemma hos väddnätfjärilen i skogarna öster om Ramnäs i Västmanland igår den 30 maj.

Jag var inte ensam på plats. En bil stod redan parkerad vid vägkanten och två personer tittade en aning undrande på mig när jag anlände. Jag presenterade mig och berättade att jag var lika intresserad av väddnätfjäril som de och också lika försiktig. Lars och, oj nu har jag visst glömt hennes namn, berättade att de inte sett någon flygande fjäril.

- Det är nog lite sent den här våren, sa de. Vi får återkomma om fjorton dar, vi har ju nära hit.

Jag stannade en stund efter att de åkt, låg mest på mage och letade med ögonen bland buskar och blad. Beståndet av ängsvädd är mycket rikt på platsen och friskt och frodigt men oerhört lokalt och begränsat i den annars magra och steniga bergslagsskogen, där hygge efter hygge utbreder sig och ungt barr är den vanligaste biotopen så typiskt för dagens bruksskogar.

Överallt ser jag larvgnagda blad och förstår därav, att det trots en kall vår, verkar vara tämligen goda förutsättningar för en kommande fin väddnätfjärilssommar. Eftersom inga imagos, (vuxna individer) syns till ännu söker jag larver och puppor bland gnagda blad och ris. Utan resultat dock ...

Väddnätfjärilslarv angripen av en parasitstekel. (Info, se nedan)

... men till slut får jag ändå napp. Ovanpå ett solvänt blad av ängsvädd ser jag en larv, en typisk väddnätfjärilslarv, svart med prickar och greniga tornar. Men i samma stund ser jag också att den är död och angripen av en parasitstekel, vars larver har lämnat liket, krupit ut och förpuppat sig i vita kokonger. Trist men naturligt.

Hemma letar jag efter en fortsättning och hittar följande:

"Larverna angrips av brackstekeln Cotesia melitaearum som är specialiserad på nätfjärilar och har två generationer per år".

För att se mer. Läs vidare på följande länk

fredag 28 maj 2021

28 maj - Äntligen sol.

Idag dök den upp. Den som nässelfjärilens larver och alla vi andra, verkligen har längtat efter...

Solen, den är här igen. Må den nu bli med oss en lång tid. Det känns nödvändigt.

Och som ett svar på alla våra heta önskningar kom en efterlängtad tropisk flyttare insträckande över oss under promenaden på Omberg. Vi såg den först rakt framifrån högt upp över skogen.

- Se så hängande vingar, sa jag. Antingen är det glada eller bivråk.

Det var en bivråk; en ganska mörk rödbrun variant. Hoppas nu att den blir kvar som häckfågel på berget.

28 maj - Gräsmatta blir äng

Det var inte alls så givet och enkelt som jag först hade trott, att göra om den lilla gräsmattan på baksidan av min ateljé mellan parkering och hus till äng. Jag hade tänkt att kommunen som äger huset och tomten skulle tycka det var bra och uppskattat att jag ville ägna mig åt detta lilla informativa projekt i dessa tider av artutslagning och klimathot.  

Förra året kom gräsklipparen hela tiden i retur och till slut gav jag upp.

Det är inte någon stor yta, cirka fyra gånger femton meter bara, men den ligger lite utsatt torrt i söderläge mot den vita fasaden. Jag har funnit ett par trevliga arter av reliktkaraktär från den tid Ödeshög var ett oexploaterat ändmoränsområde. 

Fältarv är en trevlig art som på min lilla äng har kvar en av få växtplatser i kommunen.

Även knölsmörblomman är en torrängsväxt som har överlevt.

Jag tänker mig att åtgärda variationen genom inplantering och insådd av lämpliga arter men vildbin och några fjärilar har redan varit på besök. Det kan säkert bli en liten men bra äng på sikt, centralt och publikt liggande.


Mjuknäva är en art med ganska allmän karaktär.


Sparvnävan är ganska svår att skilja från mjuknävan, men den är något vanligare med ännu mindre blommor.

I år gjorde jag ett något allvarligare försök genom att sätta upp en skylt där jag informerade om det hela och visade på en första förteckning av gräsmattans olika arter. Jag uppvaktade även kommunen på nytt då jag kände till att den förre "bestämmaren" hade avgått med pension. Nytt hopp var tänt.

En vecka senare var åkgräsklipparen där och jag rusade ut och stoppade slagningen. Grabben lovade föra min information om inhibition vidare uppåt. Men utan förändring, en morgon när jag kom var min blivande äng slagen igen. Suck!

Ansvariga två personer tittade förbi en dag och vi förde en diskussion om projektet. Jag var ganska nära att "gå i taket" och fick lov att inse att man minsann inte kunde gå förbi kommunens beslutsordning och policy hur som helst.

"Stora öppna kommunala gräsytor ska i princip slås sällan numera för att öka artantal och variation" - Bra så långt alltså.

"Husnära gräsytor skall skötas som gräsmattor för att undvika ogräs och protester från boende" - Där är min äng i ett nötskal.

Nu hoppas jag att kommunen kommer att lätta på möjligheten i mitt fall och faktiskt lita på mitt försök. Det återstår att se. Jag håller tummarna.

torsdag 27 maj 2021

27 maj - Mättat med regn

Det är verkligen mättat med regn. Alla man möter säger samma sak:

- Det räcker nu!

Men igår eftermiddag tändes ett litet hopp och jag sa till Ulla, att det känns som att det vänder nu. Det var när himlen ljusnade något mot söder och fyra tornseglare svepte in i samhället med sommarskrin ur strupen trots vätan. Det var bara såå efterlängtat.

- Lugn. Det ska komma mer säger dom på SMHI, svarade Ulla.

Och mer kom det, inatt. Ytterligare åtta millimeter till gårdagens sexton. Med de tjugofyra har det säkert kommit närmare femtio mm, femtio liter vatten per kvadratmeter, under en knapp månad och jag som brukar skryta med att Ödeshög är lika torrt och soligt som Öland och Gotland.

Det stämmer förvisso. Med den årsnederbörd på 450 till 500 mm som normalt faller lokalt över den så kallade "Gläntan" i vår Ombergsbygd ligger vi torrt och soligt till. Men inte i år, än så länge.

Markerna är fullmättade av vatten. Det rinner, porlar och jäser precis överallt. 

Och tornseglarna? de försvann lika snabbt tillbaka igen. 

tisdag 25 maj 2021

5 maj - På grannmarken

I mycket nära grannskap till vårt boende planerades det för fler villor under mitten av 1980-talet, men allt blev till intet trots långt gångna planer och genomförd anläggning av vatten, avlopp och el dessutom. Skenande byggkonstnader kom emellan och ingen såg längre meningen med att försöka bostadsspekulera i Ödeshög. Området blev av med sitt jordlager och blottade den gamla kalkrika grusbottnen från istid. Och just här finns nu ett av bygdens mera intressanta biologiska områden. Ett minilandskap med reminiscens av postglacial era, som det måste ha tett sig innan mänsklig verksamhet tog vid.


Karin och Ulla räknar månlåsbräken. Det är ju alldeles fullt!

Idag var det dags igen. Det brukar bli ett antal gånger per år och idag var jag i sällskap med goda vänner och biologer: Sverker och Karin, Lars, Janne samt hustru Ulla. Allt hände sig efter kaffestunden.

Lars, Sverker och Janne räknar också månlåsbräken.

Vi blev ordentligt överraskade över årets mängd av månlåsbräken. Tidigare har jag uppskattat dem till åtminstone 300 exemplar men med stöd av mina vänner idag vågar jag nu föreslå ett antal av minst 1 000 plantor i ett arealmässigt allt större bestånd. Det är en fantastisk utveckling.


Minst tusen plantor månlåsbräken finns i år i området.


Månlåsbräken är en spännande ormbunksväxt att lära sig hitta och känna igen. Man måste verkligen ha de skarpa ögonen på plats.



Stor fetknopp, Sedum rupestre, är en ny art för området.

Vi gör ett fynd av en ny växt i området. Det är den ibland odlade arten av sedum som heter stor fetknopp. Ett litet sammahållet bestånd påträffas.


Toppjungfrulin, månlåsbräken och gul fetknopp.

Toppjungfrulinet har just börjat blomma, småfingerört likaså medan plantorna av fältmalört och fältvädd väntar till sommaren med sin blomning. Grusvivor finns det precis som brukligt ganska gott om, även om inte så rikligt som det kan vara vissa år, då ett skirt vitt flor ligger tätt över backen. 


Falsk renlav, Cladonia rangiformis

I de delar av bottenskiktet där det är som "magrast" består vegetationen mesta av lavar och mossor. En art som ställvis dominerar där är falsk renlav, Cladonia rangiformis. Jag har fått hjälp med bestämningen av denna lav av Mats Wedin via nätverket "mossor och lavar" i FB. Tack för det!

söndag 23 maj 2021

23 maj - Jag kommer att sakna smaken av almens frukter.

Länge har det som för vetenskapen varit en svårförklarlig gåta, numera antagligen fått en trolig förklaring. Jag menar det som arkeobotaniker har kallat "Almfallet", vilket inträffade cirka 3 000 år f.Kr. I pollendiagram från den här tiden, erhållna vid borrningar i mossar och myrar runt om i landet, försvinner almens pollen plötsligt ur proven. Från att ha varit ett vanligt träd, som ibland till och med dominerade, är almarna med ens såsom bortblåsta.

Man har ända sedan upptäckten sökt förklaring i klimatförändring, sjukdom eller mänsklighetens påverkan genom de första jordbrukarnas ringbarkningar och lövtäkt.

Att det kan ha rört sig om en letal svamp, spridd av små barkborrar almsplintborrar i den s k almsjukan, har under senare år seglat upp som en god kandidat till försvinnandet. Vi upplever nämligen exakt samma sak igen. Almfallet är tillbaka!

Jag tänker inte inveckla mig mer i det hela. Det finns redan så mycket skrivet. Jag ville bara uttrycka min stora sorg. Jag är så oerhört ledsen över att detta vackra, ståtliga träd, säger Sievert, bara försvinner. Intressanta lövskogsmiljöer dör ut, mängder av följdarter hotas, almrotsintarsia kommer att bli exklusivt, mogna almfrukters virvlande sommardans runt trottoarcaféer och glasskiosker är överstökad och slättgårdarnas vackra skydd är snart helt borta. Tänk om det är så tragiskt, att det ännu en gång kommer att dröja tusentals år innan almarna återkommer. Vi som är med har ett ansvar att minnas och berätta.

Alm i frukt.

En sak till. Jag som älskar att plocka en näve saftigt gröna almfrukter och känna den milda nötsmaken i munnen har förlorat en upplevelse Är det snart över? för alltid!

fredag 21 maj 2021

21 maj - Bästa svampmackan

Nu är både Ulla och jag färdigvaccinerade mot Covid 19, verkligen efterlängtat och skönt, nu öppnas dörrarna igen för allt det saknade sociala och vi kan snart träffa våra barn och barnbarn igen utan restriktioner och rädsla.

På väg hem igen från Mjölby och vårdcentralen vill jag ta svängen förbi Stugan för att se om min tomt möjligen har återställts efter vildsvinens attack i vintras. Men min långa väntan och förhoppning grusas, gräset står knähögt och oklippbart och jag börjar undra hur jag ska klara detta.

Grannen Nina i Kvarnstugan med två runda toppmurklor - en delikatess.

- Kom får du se vilken jättemurkla jag har hittat, säger grannen Nina i Kvarnstugan och visar mig på en stor rund toppmurkla. Ytterligare en svamp finner vi och jag plockar dem båda och berättar om deras stora läckerhet och ovanlighet. De är nämligen inte de första jag har plockat här. Svampkännaren Peter på Naturhistoriska Riksmuséet tipsade mig en gång i tiden.

- Den behöver inte förvällas, säger jag, bara att skära ner, steka och reda av med grädde. Mer delikat än så blir aldrig en svampmacka.

- Ta den du, säger Nina.

torsdag 20 maj 2021

20 maj - Möte med en favorit

Ni som följer min blogg har kanske noterat att jag i naturen har några speciella favoriter. En av dem är trädlärkan.

Igår var det dags igen för ett möte med denna trevliga fågelart. När jag gick runt i gläntan och räknade orkideer av arten Adam och Eva, lyfte två fåglar från en blomrik backe framför mig. De satte sig i en buske och såg oroliga ut med mjuka joddelläten ur strupen. Dessa typiska röster parat med hela uppenbarelsen, inte minst "sebra-kanten" på vingen och deras korta stjärtar avslöjade att det var just två trädlärkor som jag stött upp. Troligen höll de på med matning vid sitt bo. Jag drog mig därför snabbt tillbaka.

Sen gjorde jag en miniskiss när jag var tillbaka i bilen, enkelt och direkt och åkte hemåt efter en salig eftermiddag i skönsta natur.

I spalten till höger i min blogg finns en sökruta, där du kan skriva in sådant du undrar över. Det är inte otroligt att jag faktiskt har skrivit något och i så fall kommer det upp. Lycka till och välkommen tillbaka! Pröva trädlärka till exempel.

onsdag 19 maj 2021

19 maj - Nytt inlandsfynd i Östergötland för Adam och Eva?

 Kompisen Kjelle körde förbi ateljén under förmiddagen. Han hade ett viktigt meddelande i bakfickan:


- De där orkideerna du skrev om häromdagen, de hittade jag redan under 1990-talet inte långt från där jag bor, sa han.

- Mycket intressant, svarade jag. Kan du berätta för mig hur jag kan hitta dit för att dokumentera?

Så kom det sig, att jag med andan i halsen och med förhoppningen om en sensation dunkande i tinningarna, for iväg dit på direkten. 

Nu är jag nyss hemkommen med min förhoppning besannad och föremålen förevigade i kameran. Det var nämligen inte Sankt Persnycklar. Det var Adam och Eva, precis som jag misstänkte, då det handlade om Vätterbygd och skogen söder om Ödeshög. Och om jag förstår det hela rätt är det här troligen en ny fyndplats för denna raritet i vårt län och en av de verkligt få inlandslokalerna och möjligen även den första med viss kvalitetsgaranti för Ödeshögs kommun och med det menar jag att förekomsten kan vara ursprunglig och inte planterad. Det ni!

Jag ägnade ett par timmar åt att inventera den ca två hektar stora inägan vid den lilla gården och kunde räkna ihop sammanlagt 22 stycken blommande exemplar varav åtta var av den vita varianten. Beståndet var glest och utspritt vilket tyder på att arten funnits på platsen i många år, vilket också påtalades av Kjelle. Jag fann också ganska många icke blommande individer.

Alla de blommande exemplaren blev avfotograferade och nedan visar jag exempel på några av dessa skönheter:



 Denna var kotrampad.



19 maj - Kvällspromenad på Omberg

För att vara lite "dåligt" väder tycker vi faktiskt att det är rätt behagligt. När kvällssolen värmer räcker även en temperatur under 20 grader gott till för att få oss att njuta och vilja ta en kvällspromenad på vårt kära Omberg.

Längs Surmossevägen vandrade vi igår kväll långsamt, doftande, lyssnande och seende. Doften kom från fågelbärens söta bittermandelblom, ljuden stod fågelkören för och ögonen vandrade runt längs grusvägens diken på jakt efter allt vackert och spännande att se.

Den gråsvarta kölsnigeln känner man lätt igen på kölen längs ryggen. Var rädd om denna art!

En gråsvart kölsnigel, en av vår egen naturs vackra och skyddsvärda blötdjur, korsade vår väg. När vi återvände längs samma väg hade den förflyttat sig nästan en meter in mot dikesrenen. Det går undan!

Jag vandrade in på Surmossen en liten bit, tänkte att jag kunde finna en bombmurkla, men till den får jag nog återvända med mera tålamod och tid. Den borde kunna finnas här, tycker jag.

Under Surmossens mörka granar kluckade sig den mörka bäcken fram, kantad av kabblekor och ramslök.

På den västvända vägrenen noterade jag en av de större myrstackar jag har skådat. Låg men utdragen åtminstone fem till sex meter fanns den plötsligt där, gonande sig i kvällssolen och alldeles full av kånkande skogsmyror.

Längst upp, där Surmossevägen möter Vallgatan, finns ett med bok planterat skogsområde. Kommer man nerifrån bildar dungen ett vackert portvalv som välkomnar vandraren.

*

Hemma i ateljén har jag precis målat en forsärla på beställning. Under ett drygt år med svår påverkan från pandemi har sådana arbeten plötsligt blivit mycket värdefulla. Lite vildhet önskar jag ändå lägga in i akvarellen, inte alltför tillrättalagt således; en anings fri vilja

Akvarell - forsärlan.

Godkänd och önskvärd lägger jag den snart på lådan; ett litet steg fortsatt framåt i min verksamhet.

tisdag 18 maj 2021

18 maj - Ombergs Sankt Persnycklar

Jag har berättat om det tidigare, hur en speciell plats på norra Omberg, med historiskt rik blomning av den härliga orkidén Sankt Persnycklar, riktigt skövlats av vildsvin.

Då, jag tror 2013, blev det en chock för Lars och mig när vi förväntansfulla anlände till gläntan och fann den vara helt förändrad, uppgrävd och bokstavligt vänd upp och ner. Vildsvinen som då ännu var rätt fåtaliga på berget hade hittat dit och käkat upp i stort sett varenda Sankt Persnyckel; blommor, blad och knölar.









Blommande slån, gullviva och Sankt Persnycklar.

Året därpå var vi där igen och kunde konstatera att såren läkt en smula och att nya Sankt Persnycklar ändå fanns kvar här och där.









Sankt Persnycklar och en liten mandelblomma.

Lars som av skogvaktarns fru Inga fått nys om platsen under 1990-talet, hade varje år noterat antalet och räknade som mest över tusen exemplar i det begränsade området. Men som så ofta kom beståndet att variera avsevärt men naturligt under åren som gick.

Efter vildsvinens ankomst droppade emellertid Sankt Persnycklarna rejält. Vi kanske inte ska lasta enbart vildsvinen för detta, naturlig variation mellan åren samt igenväxning och förbuskning spelar också en roll.









En liten Sankt Persnyckel i närbild.






Samling i gläntan, idag nästan tom på Sankt Persnycklar.

Idag var vi där igen Lars och jag, nu i sällskap med Janne. Tillsammans inventerade vi området och fick ihop totalt endast cirka sextio blommande Sankt Persnycklar - ett uselt bottenrekord enligt Lars. Längs en stig i närheten fann vi ytterligare cirka trettio exemplar. Sammanlagt blev det ändå ett mycket magert Sank Persnyckelår.

"Markberedning" à la vildsvin.

Det är alltså inte underligt att orkidéerna saknas, när stora delar av ståndorten, den korta grunda myllan över hällen, idag är uppfräst.

Vi kunde emellertid glädja oss också åt annat. Slånet blommade pösvitt, gullvivorna stod kvar, granna och högresta och till synes ratade av hungriga svin. Tre gransångare sjöng i området, göken ropade och törnsångaren var nästan hysterisk efter nattens ankomst. 

Den vackra lilla grusbräckan blommade ...

... och så gjorde även grusvivans stjärnekrans.

lördag 15 maj 2021

15 maj - Sommarvarma blomsterdagar

Ett par heta sommardagar seglade in och seglade bort igen. Bad blev det, både i Vättern, 10 grader, samt i Skogsjön vid Mjölby med ca 16 grader och även härliga promenader i en överdådig natur med många sköna blomster och moln av pollen. Lövsprickningen fullbordades på blott några dygn.

Jag bjuder på några foton som illustration av det hela.


Desmeknopp - i naturligt vild trädgård, Ödeshög


Kungsängslilja - i naturligt vild trädgård, Ödeshög.


Lundsmörblomma - i naturligt vild trädgård, Ödeshög


Lundviva - i naturligt vild trädgård, Ödeshög


Vitsippa, variant "Royal Blue" - i naturligt vild trädgård, Ödeshög.


Lönnblom som gjort sitt. Mjölby.


Revfingerörten bildar en matta. Ej omtyckt av alla. Skogsjön Mjölby.


Rosa vitsippor i det vilda. Skogsjön Mjölby.


Vacker blomning av harsyra. Skogsjön Mjölby.