18 maj - Ombergs Sankt Persnycklar

Jag har berättat om det tidigare, hur en speciell plats på norra Omberg, med historiskt rik blomning av den härliga orkidén Sankt Persnycklar, riktigt skövlats av vildsvin.

Då, jag tror 2013, blev det en chock för Lars och mig när vi förväntansfulla anlände till gläntan och fann den vara helt förändrad, uppgrävd och bokstavligt vänd upp och ner. Vildsvinen som då ännu var rätt fåtaliga på berget hade hittat dit och käkat upp i stort sett varenda Sankt Persnyckel; blommor, blad och knölar.

Blommande slån, gullviva och Sankt Persnycklar.

Året därpå var vi där igen och kunde konstatera att såren läkt en smula och att nya Sankt Persnycklar ändå fanns kvar här och där.

Sankt Persnycklar och en liten mandelblomma.

Lars som av skogvaktarns fru Inga fått nys om platsen under 1990-talet, hade varje år noterat antalet och räknade som mest över tusen exemplar i det begränsade området. Men som så ofta kom beståndet att variera avsevärt men naturligt under åren som gick.

Efter vildsvinens ankomst droppade emellertid Sankt Persnycklarna rejält. Vi kanske inte ska lasta enbart vildsvinen för detta, naturlig variation mellan åren samt igenväxning och förbuskning spelar också en roll.

En liten Sankt Persnyckel i närbild.

Samling i gläntan, idag nästan tom på Sankt Persnycklar.

Idag var vi där igen Lars och jag, nu i sällskap med Janne. Tillsammans inventerade vi området och fick ihop totalt endast cirka sextio blommande Sankt Persnycklar - ett uselt bottenrekord enligt Lars. Längs en stig i närheten fann vi ytterligare cirka trettio exemplar. Sammanlagt blev det ändå ett mycket magert Sank Persnyckelår.

"Markberedning" à la vildsvin.

Det är alltså inte underligt att orkidéerna saknas, när stora delar av ståndorten, den korta grunda myllan över hällen, idag är uppfräst.

Vi kunde emellertid glädja oss också åt annat. Slånet blommade pösvitt, gullvivorna stod kvar, granna och högresta och till synes ratade av hungriga svin. Tre gransångare sjöng i området, göken ropade och törnsångaren var nästan hysterisk efter nattens ankomst. 

Den vackra lilla grusbräckan blommade ...

... och så gjorde även grusvivans stjärnekrans.