För att vara lite "dåligt" väder tycker vi faktiskt att det är rätt behagligt. När kvällssolen värmer räcker även en temperatur under 20 grader gott till för att få oss att njuta och vilja ta en kvällspromenad på vårt kära Omberg.
Längs Surmossevägen vandrade vi igår kväll långsamt, doftande, lyssnande och seende. Doften kom från fågelbärens söta bittermandelblom, ljuden stod fågelkören för och ögonen vandrade runt längs grusvägens diken på jakt efter allt vackert och spännande att se.
Den gråsvarta kölsnigeln känner man lätt igen på kölen längs ryggen. Var rädd om denna art!
En gråsvart kölsnigel, en av vår egen naturs vackra och skyddsvärda blötdjur, korsade vår väg. När vi återvände längs samma väg hade den förflyttat sig nästan en meter in mot dikesrenen. Det går undan!
Jag vandrade in på Surmossen en liten bit, tänkte att jag kunde finna en bombmurkla, men till den får jag nog återvända med mera tålamod och tid. Den borde kunna finnas här, tycker jag.
Under Surmossens mörka granar kluckade sig den mörka bäcken fram, kantad av kabblekor och ramslök.
På den västvända vägrenen noterade jag en av de större myrstackar jag har skådat. Låg men utdragen åtminstone fem till sex meter fanns den plötsligt där, gonande sig i kvällssolen och alldeles full av kånkande skogsmyror.
Längst upp, där Surmossevägen möter Vallgatan, finns ett med bok planterat skogsområde. Kommer man nerifrån bildar dungen ett vackert portvalv som välkomnar vandraren.
*
Hemma i ateljén har jag precis målat en forsärla på beställning. Under ett drygt år med svår påverkan från pandemi har sådana arbeten plötsligt blivit mycket värdefulla. Lite vildhet önskar jag ändå lägga in i akvarellen, inte alltför tillrättalagt således; en anings fri vilja
Godkänd och önskvärd lägger jag den snart på lådan; ett litet steg fortsatt framåt i min verksamhet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar