torsdag 28 juli 2022

28 juli - Två flugor i en smäll

Nördiga jag har kollat upp två små vackra flugor, funna de senaste dagarna och härmed dokumenterade i ett par vilda akvarellskisser.


Borrflugan Anomoia purmunda.

Den första är borrflugan, Anomoia purmunda, som uppträdde i flock, dansande med sina vackert brokiga, viftande vingar och gröna ögon, på en av mina mistlar i trädgårdens äppelträd. De höll sig just där och bara där, på mistlarna, vilket får mig att undra om inte den också är en värdväxt precis som det i vetenskapslitteraturen angivna hagtornet. Vad vet vi om detta?

Den andra hade jag glömt, men minnet kom tillbaka när jag fick svar i nätverken, att det var den tvåbandade getingflugan som jag hade funnit där vid Örnslid på Omberg; minnet, att jag hos den numera bortgångne vännen Åke Lidegran läste in mig på denna blomfluga redan 2017, efter ett besök i hans Gumby äng hade grumlats av tidens tand.


Blomflugan Tvåbandad getingfluga, Chrysotoxum bisinctum

Två flugor i en smäll är väl inte så pjåkigt? och så vackra dessutom. Det finns ju några tusen tvåvingar att välja på så här har jag att göra. 

28 juli - Mount Kenya långtborta och alldeles hemmavid

Min vän och andrekusin Jan Lagerlöf anordnar sen flera år tillbaka resor till Kenya. Han gör det i egen regi med hjälp av erfarna kontakter på plats och på så sätt blir resorna både mycket prisvärda och personliga. Resorna bjuder på kultur, natur och social verksamhet i rik blandning och anpassas efter deltagarnas intresse och fysiska förmåga - ett positivt alternativ till det gängse utbudet.

Nu har han två nya resor på gång och ber mig presentera dessa, vilket jag härmed gör genom att lägga upp affischen i min blogg. Är du, liksom jag själv, intresserad så tag kontakt med Jan direkt. 


Sen kan man ju undra förstås, om det verkligen är nödvändigt att resa, när självaste Mount Kenya igår kväll plötsligt reste sig mot horisonten alldeles hemmavid, över vårt hus på Norra Vägen i Ödeshög. Hur är det nu, det där med berget och Mohammed?

28 juli - Ett par skisser från Stångån

Jag gjorde en liten resa till trakten av Stångån söder om Linköping igår. Det blev ett par enkla akvarellskisser, när jag tog regnskydd under bron vid Bjärka Säby-dammen. Gråvädret höll i sig och färgade bilderna i samma mån.



måndag 25 juli 2022

25 juli - Om årets nationaldag i Ödeshög

Jag fann en tidning i brevlådan efter hemkomst från resan för en dryg vecka sedan. Det var vännen Katarina Ljungholm som stoppat ner ett exemplar av Länstidningen  från den 16 juni.

Bättre sent än aldrig, tänker jag och lägger upp reportaget "Många drogs till sill och Gebbe", där hon bland annat refererar till mitt tal om nödvändig positivism och meningen med att anlägga små ängsytor i sin trädgård.


Faksimil ur Länstidningen med reportage av Katarina Ljungholm.

25 juli - Händelser i vår trädgård

Hemkommen efter en hel veckas SM-spel i boule i Jönköping, där det för övrigt inte gick lika bra som senast i Linköping 2019 då jag blev rankad som ETTA i Veteran 65 i landet efter tre vunna medaljer, är jag åter på plats i ateljén tämligen utmattad av ansträngning och värme.

Nu återgår mitt liv till en stillsammare tillvaro med mera tid för studier av natur och skötsel av vår trädgård samt lite uppstartsarbete i konsten att måla. 

Till att börja med lämnar jag härmed en kort rapport om tillståndet hemmavid just nu.


Kardvädden knoppas.


Kamelian blommar.


Dagliljan lockar.

Icke att förglömma. Mitt vackert blommande snart tjugoåriga potatisträd.


Potatisträd, Solanum rantonetti.



Potatisträdets vackra blommor.



Vindruvorna mognar.


Bolmörten vissnar.


Och över alltihop tutar ringduvan in sitt revir från taknocken, vilket är en ganska ny företeelse för Ödeshög, där arten tog samhället i besittning för inte mer än ungefär femton år sedan och vår trädgård först förra året. I naturen står ingenting stilla.


lördag 16 juli 2022

16 juli - Man blir aldrig för gammal för nya upptäckter

- Vad kan det vara för insekt som huserar längs min promenadväg på väg till lunchen på Aspen, säger min far, nu i sitt hundrade år. Det är fullt med hål i backen och där sitter något i hålöppningen med fångstkäkar. Häromdagen räddade jag faktiskt ett bi som hade fastnat där i hålet. Kan det vara myrlejon tror du?

- Vi går dit och tittar, svarar jag. 

Mitt på den mycket frekventerade genvägen över slottsparken i centrala Linköping, utanför det gamla fängelset, numera P-huset, visar pappa mig till platsen för sin spännande upptäckt.

- Vet du vad, säger jag. Du har funnit en koloni av rovstekeln bivarg. En fin upptäckt av en ganska ovanlig art. 

Sen berättar jag om minnet från 1968, då jag gick på Lärarhögskolan i Linköping och fann en liknande koloni av bivargar i skolans trädgård, granne med dagens fyndplats. De måste ha hållit sig kvar i området sedan dess. Så spännande!


Bivargshona vid sitt bohål vid dagens fyndplats i Linköping.

Sen fortsätter jag med att berätta för min far historien om artens ekologi, hur bivargshonan gräver en halvmeterdjup lutande gång rakt ner i backen, med små sidogångar och håligheter där hon i varje håla lägger ett ägg på ett förlamat men levande tambi, så att larven som kläcks får färsk mat under sommaren ända fram tilll höstens förpuppning. Följande sommar kläcks nya bivargar som tar sig upp ur backen så att livscirkeln kan slutas.


Bivargar - hane och flygande hona. (foto från annan fyndplats)

- Så spännande det där du berättar om förlamade bin, säger pappa. Då jag fick loss det där tambiet ur käkarna häromdagen ville det nämligen inte flyga sin väg. Det bara låg där stilla med små rörelser. Nu har min undran fått sin förklaring. 


Grävande bivargshona. (foto från annan fyndplats).

Bivargen är en ganska rar insekt men inte direkt älskad av biodlare. En stor koloni av bivargar tar åtskilliga tambin, som de förlamar med giftiga stick i binas mellankroppar så att de blir som levande "zombisar".

- Kan du berätta om det här i din Naturliga dagbok? frågar pappa.

- Absolut, svarar jag, och dessutom kommer jag att rapportera ditt fynd till Artportalen.

Man blir aldrig för gammal för nya upptäckter. Min far är ännu härligt nyfiken.

fredag 15 juli 2022

15 juli - Det låter från häcken

Jag rensar ogräs från odlingslådorna i trädgården, då jag hör ett svagt "tu -íih" från oxbärshäcken. Aha, tänker jag, de unga lövsångarna har börjat röra på sig. Det är så dags.

Sen hör jag lätet igen, lite noggrannare nu, och märker att det är en liten, liten paus mellan "tu" och "íhh", som en minikort andhämtning. Dessutom är lätet aningen starkare och liksom aggressivare än lövsångarens mycket veka och försynta lockläte. Jag funderar ett par varv extra och har mina aningar.

Tycker du att mitt resonemang är delikat på gränsen till nördigt måhända? jo, men så ser verkligheten ut för den fågellintresserade, ibland är det subtilt eller så svårt att det kan bli nästan omöjligt.

Plötsligt flyger en gråbrun fågel ut på gräsmattan under häcken, hoppar runt och förser sig med något matnyttigt. Stjärten darrar blodröd i solgläntan. Det är som jag tänker ...

I motljuset blir den unga rödstjärtens kropp mörk, men kringgärdad av en solljus aura.

... en ung rödstjärt.

Kommentar:

Go´morron Gebbe!

Skönt att Du är tillbaka.

Din natur-rapport smakar gott, 

ja även mer ...

Via Dig våra ögon också naturen når, 

som om vi också är

ute och går! 

Tusen tack!

 

Med vänliga hälsningar

Ewa-Britt Nilson 

torsdag 14 juli 2022

14 juli - Hemma på Omberg

Kanske har du undrat om jag har slutat med Naturlig dagbok. Icke så, men jag har varit bortrest en tid och är nu tillbaka både i verkligheten och i bloggen.

Det fick bli en liten tur upp till Omberg mot kvällningen, längtan efter friskt grön svensk natur gjorde sig påmind, men det blev regn så jag satt mest i bilen, med endast korta visiter utanför bildörren för att fotografera några av de växter som jag fann längs vägrenen mellan Höje och Älvarum.

Här kommer alltså ett litet smakprov, fåtaligt, men ändå en nystart efter hemkomsten för att visa att jag är på plats igen.


Mörkt kungsljus.


Purpurknipprot.


Skogsknipprot.


Spenört.

måndag 4 juli 2022

4 juli - Min lilla äng bjuder in och till

Min miniäng, anlagd, eller snarare undansatt från all noggran vård och ans, är fyra år gammal. Ett hörn av trädgården har fått utvecklas fritt; tänk att det tog så lång tid för mig att komma hit, och i år har den blomstrat över alla förväntningar.

Större blåklockor och prästkragar framför en häck av växten stenfrö.

Lite har jag hjälpt till med frösådd av det som jag har funnit i naturen under mina exkursioner. En del har grott och rotat sig, annat har gett vika. Nu böjrar ängen stabilisera sig i en ganska bra naturliga balans.

Ernst Kirschsteiger är med på ett hörn tillsammans med några toppklockor.

Tala om att jag njuter. Jag går där en stund, eller två eller fler, varje dag och upptäcker hela tiden nya växter, småfjärilar och mängder av smått liv.

Igelkotten verkar vara där varje natt. Visitkorten liggar nya vareviga morgon och det är just detta vilda hörn som den tydligen älskar mest av allt.

Igår kom en slåttergräsfjäril på besök. Den flög över ängen fram och tillbaka under ett par timmar innan den åter var borta. Jag funderar över detta. Hur kunde den hitta hit. Jag menar, det är ju inte någon uppsjö i bygden på slåttergräsfjärilar precis, arten är på nedåtgående och är eventuellt också rödlistad numera.


Backnejlikan är ny för i år. Den kom hit med en nypa små svarta frön från en rabatt någonstans i samhället förra året.


Om höskallran kan jag förtälja att den följde med hem från östra Öland förra sommarern. I strandbetet vid Melösa samlade jag i byxfickan några utblommade fröskallrande och svartmogna skallror och till i år har fröna grott överraskande väl och vuxit upp till "Äkta Höskallror", de bästa av dem alla, upp till en halv meter höga och ljust gula så de riktigt lyser. Minst femtio exemplar blommar just nu, vilket är väldigt bra då de balanserar grästillväxten genom att parasitera på gräsens rötter.


Vildbi i karpaterklocka.

Alldeles nyss när jag gick genom ängen fick jag syn på ett energiskt vildbi, svarthårigt med roströd rumpa och cirka 13 mm långt. Det besökte mina olika klockor i jakt på  pollen och nektar och naturligtvis blev jag nyfiken och kommer därför att be om hjälp med artbestämning för att senare återkomma med facit.

Senare tillägg: Så snabbt som en boll studsar kommer svaret från Sven Arvidsson: "Kolla blåklocksbi!"

Nu har jag kollat och håller med. Det är en hona av blåklocksbi som snurrar runt på ängen bland mina blommande klockor. Melitta haemorrhoidalis, är det vetenskapliga namnet  och här är en länk till vidare läsning om detta solitära vildbi.



I en prästkrage vilade den här håriga och stora blomflugan/slamflugan. Även den kommer jag att lägga ut för att försöka få hjälp och förhoppningsvis återkomma med.

Senare tillägg:

Martin Oomen: En Villa av ngt slag!

Ann-Marie Björn: En svävfluga alltså. Hane. Nykläckt skulle jag tro, Väldigt "pälsig". De ska börja dyka upp nu/snart, och hanarna brukar kläckas först.
Villa hottentotta är en kandidat, men jag törs inte svära på det.

Tack så mycket!/Gebbe


Några andra växter som trivs i mitt lilla änge är åkerkulla, stenfrö och skogssallat.


Idag manifesterade sig ett nytt kryp efter mitt ängsbesök. Det kittlade på armen, armen som strukit tätt över vajande gräsax, och där kröp en fästing. Den var på väg uppåt mot en varm armhåla med tunnt skinn kantänka, men dit hann den nu inte. Jag klämde ihjäl den men ångrade direkt att jag inte tog en bild av den där på armen. Nu har jag gjort en liten akvarellskiss itstället. 

Man får ta det ena med det andra.

fredag 1 juli 2022

2 juli - Heda Marken

Imorgon den 2 juli hittar du mig på Heda Marken, Ödeshögs kommun i Östergötland, på en av våra mera traditionellt inriktade marknader med genuin hantverkskaraktär - inget krafs så långt ögat når!

Jag har varit med under hela resan, var till och med delaktig i initiativet en gång i tiden och jag har bara missat egen medverkan en enda gång under alla år, oavsett väder och vind.

Nu är det alltså dags igen. Jag sitter, eller står, målande, pratande och umgående med alla som vill vara med. Vi brukar ha sååå trevligt tillsammans.

Klicka på bilden för att ta del av en video. 

Som alltid målar jag något på plats. Jag har kallat dessa små direkta alster för "Gebbisar" och det gör jag i år också - med underrubriken 2022 "Blommande bygd". Sen finns det förstås mycket annat på plats dessutom.

Hoppas att vi ses!

Gebbe med familj!