söndag 28 februari 2010

28 februari - Skifte

.
Sista februari. Den första vårmånaden står för dörren. Ja, jag vet. Det kommer att bli flera bakslag ännu. Men ändå!
.
Från Skåne rapporteras idag:
"Massor av vipor, lärkor, starar och gravänder".
Det är till detta min längtan står.
.

lördag 27 februari 2010

27 februari - Smältvatten

.
Smältvattenspölarna har precis börjat breda ut sig. Ännu är vi bara i början av en våt vårprocess som kan bli en aning spännande att följa.

.
I den regionala dagstidningen idag ägnar man ett helt uppslag åt problemen med de begynnande och väntade stora problemen med smältvattnet. SMHI förväntar sig svåra översvämningar i spåren av den myckna snön och har bett länsstyrelsen att samordna för en eventuell katastrofsituation.
.
I länet Östergötland beräknar man mängden snö till fem gånger mer än normalt. Inte någonstans är det under 50 cm och i vissa delar, t ex i skogsbygderna i söder, också i Ödeshögs kommun, upp mot 80 cm, numera packad och tungblöt snö.
.
I samhället märks idag hur det hela kan kan komma att bli. Det är just nu knappt gångbart längre i och med att snö och is ger med sig överallt. Från taken rasar mängder av is, snö och istappar, snö har trängt in i alla husvrår och smälter till vatten och alla gatubrunnar är igentäppta och kan inte leda bort överskottet. Ännu anar vi bara början på problemen. Det blir en spännande vår att följa.
.
Från taket vid ateljén har is rasat rakt ner över trappan. Det rör sig om säkert ett tjugotal kilo klaris i flera kubikdecimeter stora stycken. Det gäller att se sig för, vara snabb vid in- och utgång samt ha fantasi och tur.
.
Det känns trots allt ovanstående väldigt skönt just nu, att våren har börjat visa sig. Jag njuter av mildvädret, de förstärkta ljuden, fuktdiset, gröngölingens rop, grönfinkars spelflykt och koltrastens långa vårben.

fredag 26 februari 2010

26 februari - Regn

..
På eftermiddagen klarnar himlen till azurblått. Jag skulle kunna gå naken i värmen. Det är nämligen två plusgrader. Takdroppet klingar som en symfonietta.
.
Det regnar! Morgonen är grå och regnet strilar mjukt ner över den vita snön.

Det är första gången på nästan två månader nu som temperaturen visar plusgrader, eller åtminstone nollgradigt. Jag bläddrar i min Naturliga dagbok och finner att det var den 28 december 2009 senast. Det dygnet var dock bara ett enda undantaget mildvädersdygn i en lång och bister vinter som började med en "Gnutta snö" den 14 december 2009 och troligen kommer att fortsätta en tid framöver. SMHI förutspår nämligen att kylan strax kommer tillbaka igen.
Det hörs också på sparvarna att den här dagen är efterlängtad och koltrastarna hänger inte på låset när jag går ut för att hämta tidningen.
*
Kvällen avslutas med en olycka.
Min hustru Ulla, som är yr av magsjuka, vinglar upp till telefonen, svimmar, faller och slår sig illa i huvudet.
Hon är ensam hemma, men min dotter fattar allvaret i situationen blixtsnabbt när mor försvinner mitt i samtalet och dråsar i golvet. Hon ringer mig i ateljén men eftersom jag just då inte hör något p g a att jag för fullt blåser en akvarell med min hårtork, varvid signalen drunknar, kallar hon på en ambulans.
Till slut nås även jag av allvaret och vi anländer hem samtidigt, som tur är, ambulansen och jag, så att inga dörrar behöver brytas upp.
.
Efter en första hjälp på platsen blir det transport till akuten i Motala, för undersökning, suturarbete, omplåstring och allmänvård.
.
Det är mycket som kan hända i ett hem, många in- och utgångar, varianter och tillfälligheter och många bitar som måste falla på plats om allt som den här gången ändå ska gå bra till slut.
..

torsdag 25 februari 2010

25 februari - Konstrunda

.
Ett första förslag till framsida på 2010 års folder om Konstrundan i Ombergsbygd.
.
Jag sitter vid datorn och arbetar intensivt med presentationsfoldern till Konstrundan 2010. Vår förening Omkultur, i vilken jag också råkar vara ordförande, har sedan 2001 arrangerat en konstrunda i Ombergsbygden och i år firar den alltså 10årsjubileum! Det är mycket förarbete innan allt är på plats och kvällen börjar bli sen nu och huvudet känns hängigt. Dags att sluta och gå hem. Men innan dess ...
.
... tänker jag som så, att det vore bra att slå ett slag för detta evenemang redan nu. Det vore ju trevligt nämligen, för oss alla, om du har möjlighet att boka redan på detta stadium så att eventuella hinder kan undanröjas i god tid.
.
Jag tycker att du, såsom ungefär 5 000 andra besökare, ska passa på, ty detta är en härlig möjlighet med stor kvalitet i ett underbart landskap just när våren är som vackrast.
.
Välkommen!
.
(... och ute faller snön yvigt och tungt igen)
..

måndag 22 februari 2010

22 februari - Rådjursdöd och isläggning

.
"Dödens spår"
.
På något sätt är det ändå rådjuren som man tycker mest synd om nu. De är liksom så totalt utlämnade till en vinter som knappast lämnar några alternativ över. Det är nästan makabert det som sker. Smala ben och en mankhöjd på en knapp meter ger dålig överlevnadsmån. Artens utbredning friseras, gallringen blir stenhård och inte ett enda årskid kommer att överleva.
.
Jag såg det så tydligt då jag åkte över slätten häromdagen.
Mitt ute i det bländande vita fanns ett spår, ett blått streck, horisontalt i landskapet. Det var inte långt, kanske femtio meter. I bortre änden suddades det ut av nattens mjuka nysnö och i den främre satt rådjuret, till halsen nedsjunket, inte ens kämpande längre. Det var ett "dödens spår". Livet fanns kvar men allt var redan för sent.
.
Alldeles nära Stugan ser jag tre döda rådjur. För dem är det definitivt för sent. De ligger halvt övertäckta av snön och har kämpat färdigt. Döden måste ha varit en befriare. Rävspåren ledde mina blickar dit. Men den här gången kan inte ens jägarna skylla räven för det som sker.
.
.
Tvärsöversvägen till Stugan är lämnad åt sitt vinteröde. Här kommer jag inte fram.
.
Jag kommer inte vidare på vägen som går tvärs över mossen. Mellan Kälkestad och Gottorp har man lämnat initiativet åt vintern.
Jag tar mig fram mot Stugan en alternativ väg för att kolla om altantaket ännu är på plats.
Vassbården vid vägkanten är tyngd i halva sin längd. Drivorna reser sig mäktigt på läsidor av alla gårdar.
.
Jag ser att allt ändå verkar vara bra och vänder därefter tillbaka in på mossen och svänger vänster mot Omberg och Vättern.

Från bergets södra sluttning spanar jag ut över sjön. Jag ser några blågrå vakar men det mesta är islagt nu. Så sker det som måste ske en vinter som denna. Vättern lägger sig. Det är sjutton grader kallt och vinden inte alltför frän. Det närmaste dygnet blir avgörande. Men nu tror jag på det. Kanske kan man besöka Ombergs grottor snart, vandra in i Rödgavel och kyssa Drottning Ommas frusna tårar.

Nu lägger sig Vättern - kanske vinterbeständigt.

söndag 21 februari 2010

21 februari - Mera vinter

.
Snökaos möter mig när jag kommer hem igen. Om du möjligen undrar om jultomten kan jag berätta för dig att den är helt fastfrusen. Jag har bestämt mig för att den får stå kvar tills vårsmältningen säger annorlunda. Undrar när det ska bli.
.
Det är femton grader kallt mitt på dagen idag då jag kommer hem från Linköping igen. Jag har oroat mig lite för resan och för all snön som vräkt ner ett drygt dygn nu.

Det första jag gör är att skotta rent runt fågelbordet och lägga ut ny fågelmat och nya äpplen. Tre koltrastar och en björktrast sitter bokstavligen uppradade och undrar om jag har svikit dem för gott.

Grannen Fredrik kämpar med snöhögarna .
.
Sen tar jag tag i drivorna vid entrén. Det tar mig nästan två timmar att avsluta mitt snöröjarbeting. Jag är inte ensam, överallt skottas det, och grannen Fredrik försöker skyffla bort en del av snöberget som han har lagt in i sin trädgård, fönstren börjar skymmas nämligen.

Nu är det så rikligt med snö i samhället att det är en verklig trafikfara. Sikten är totalt skymd vid nästan alla korsningar. Jag skulle tro att djupet faktiskt börjar närma sig 80 cm. Detta måste vara nytt rekort i modern tid.
..

20 februari - Konsert med Markus Krunegård

.
Kortet, taget med telefonen, är suddigt men med precis rätt känsla!
.
Min dotter Karin har tagit med mig på konsert ikväll, i Linköping. Det nya stjärnskottet Markus Krunegård, ursprungligen från Norrköping, med kompband, besöker "Garden" för ett litet gig. Han anländer något sen, svettig och stressad efter en mycket besvärlig färd från uppträdande i Oslo, men lyckades ändå bjuda på sig själv på en härligt sätt. Det är full fart på musiken, öronpropparna åker i och ur och Markus avspända mellansnack är småkul och bjudande.

Jag är garanterat äldst i lokalen men snart sprätter även mina seniga ben uppsluppet och kroppen gungar rytmiskt.

Jämfört med de CD-spår jag har lyssnat på tidigare och på de låtar man spelar tämligen ofta i radio idag känns konserten mycket tyngre, rockigare och skränigare. Men så ska det säkert vara på en livespelning.
Markus bjuder på positiv energi som även jag kan ta till mig och hans texter är djupa och fyndiga. Han kommer att gå långt, Markus, tror jag. Kul att få vara med lite från början. För mig personligen är det hela liksom en glimt av förr och som alltid i såna här lägen känns "förr" ovanligt nära.
.
Tack Karin för att du vill och vågar!

fredag 19 februari 2010

19 februari - Vintertrötthet

.
Råkor är normalt ovanliga gäster i Ödeshög. Men inte denna vinter, som pressar allt liv - även råkornas - närmare döden!
.
Nu är jag jäkligt trött på vintern!
Jag har fått nog!
.
Jag är trött på eviga snöskottningar och ingen plats kvar för mer!
Trött på att se fågelbordets alla fåglar långsamt men säkert tyna bort mot en hotande svältdöd!
Trött på smält snö i skorna och blöta handskar!
Trött på valhänthet och nagelspräcken!
Trött på att se rådjuren ligga där ute i drivsnön på åkrarna och att inte se markägare och jägare ställa upp för dem nu, med ensilage- och höbalar, när det verkligen behövs!
Trött på den svåra och aldrig slutande kylan som dödar mitt fina olivträd på verandan.
.
Jag vill skrika ut, precis som Tomas Ledin - Vägra vinter!
Det räcker nu! För guds skull. Sluta!
JJag lovar (kanske) att aldrig mer lovorda min barndoms vita vintrar!
.

torsdag 18 februari 2010

18 februari - Akvarellmålning i klass 5 A

.
Jag besöker Ullas klass i Fridtjuv Bergskolan i Ödeshög. Vi målar akvarell. Idag är det ansikten som gäller. Det är tacksamt att vara gäst på det här sättet. Allt är ju nytt, fräscht och spännande. Det blir ett litet avkopplande steg från vardagens slit och plugg och eleverna ger sig hän i uppgiften.




















18 februari - Vinterhamn

. Hästholmens hamn vintertid

Jag gör härmed en revidering av tidigare uppgifter. Jag har nämligen sagt i bloggen att det är 11 år sedan senast som Vättern var helt istäckt. Men igår, när Ulla satt hemma och kikade i våra fotoalbum, hittade hon korten som togs vid vårt senaste besök vid Ombergs grottor. Det var vintern 1995/1996 - 14 år alltså.

Eftersom gamla uppgifter talar om total isläggning i snitt endast vart sjunde år så står vi nu inför en fördubbling av sammanhållna isfria vintrars utsträckning i tid.
Och än har det inte hänt heller denna fimbulvinter, märkligt nog. Men, inne i Hästholmens hamn ligger förvisso båtarna, ännu inte upptagna, illa till och än är inte vintern över.
Den vecka som vi nu är inne i är statistiskt sett den kallaste vinterveckan enligt långvarig svensk dokumentation.

Ändå sjunger talgoxen och blåmesen och grönfinken.

18 februari - Ensam och värdelös

.
Det är aldrig något tacksamt läge, att vara ensam och värdelös, övergiven och insnöad. Inte ens för en cykel.

onsdag 17 februari 2010

17 februari - Märkliga höns

.
Mitt i byn kommer fem rapphöns flygande mellan hustaken. Det smattrar om vingarnas hårda pennor. De glider sen på stela vingar förbi vindskivor och skorstenar och undviker med ett nödrop att krocka med en villagavel. Det känns egendomligt. Vad gör de här?

Jag minns en vintermorgon för säkert 15 år sedan, och jag minns också att det var mycket snö, så kanske var det snövintern 1986, hur Ulla ropade till när hon drog upp rullgardinen. Mitt över gräsmattan kom en flock rapphöns springande. De stannade till, tog skydd under tuijan vid husväggen gick efter en stund vidare genom grannens häck och försvann. Gemensamt för de båda observationerna är således snövinter. Och så är det förstås, att rapphönsen om några har en dödligt svår tid just nu när snödjupet är över en halv meter. Säkerligen är det av tvång och nöd de söker upp trädgårdar för att få skydd och mat.
.
Men mitt allra märkligaste hönsminne är från en sommardag för ännu längre sedan då en ensam, mörk och tung fågel kom flygande mot mig på hög höjd rakt över himlen, byn och slätten.
Jag hann fundera en del innan jag fattade att det var en orrhöna. Hon försvann bort mot Omberg.
På den tiden, under några år, hördes enstaka gånger orrtuppar bubbla på berget. Det var förstås det som drog. Och det hela visade också att oförväntade "rörelser" faktiskt sker också i realiteten. Jag menar, på något sätt måste ju spridningen kunna ske även över ogynnsamma passager.

tisdag 16 februari 2010

16 februari - Dagen efter

.
Baksmällan - efter gårdagens ölprovning i ateljén.
.
Dagen efter är ofta medaljens baksida. Bland annat finns 84 glas att diska, tomflaskor att ta hand om, dammsugning och golvtorkning och en hel del annat småpyssel att utföra.
Men jag ser det inte som surt efter sött. Det hänger liksom ihop och det kan faktiskt vara skönt att stoppa händerna i varmt diskvatten; att röja lite i stök.
.
Allt måste vara färdig strax, för ett styrelsemöte i ateljén följer i kväll.
.
Därvid missar jag troligen även kvällens OS i skidspåren men nu har jag ändå precis sett reprisen från Kallas succé igår.
Det känns skönt att vara svensk nu. Lite lagom mycket chauvinism är helt OK i min värld.

15 februari - Ölkultur i ateljén

.
Allt är dukat och klart - sex olika sorters öl står parata att avsmakas.

Det är vita dukar på borden, tulpanglasen står uppställda sex och sex på underläggen, flaskorna är tempererade och Lars, vår ölexpert, börjar med att hälsa välkommen till en första ölprovning i min ateljé. Det hela går i Rotarys regi och hela överskottet av anmälningsavgiften går till Ödeshögsklubbens hjälpprojekt i Kenya och Lettland.

Fjorton nyfikna personer sitter ännu lågmälda och lyssnande när genomgången börjar med föredragning om olika typer av ölglas, upphällningens konst, skumkronans karaktär samt analysen av doft och smak.

Alla är vi ölnoviser som är intresserade av att lära oss mera om denna ädla dryck. Lars berättelser och rekommendationer kommer att överraska oss många gånger under kvällens lopp.
Vi får lära oss grunderna om olika ölsorter: lager, ale, porter, trappistöl, stout och weissbier. Överjästa och underjästa sorter förklaras. (Tänk jag som trodde att detta begrepp beskrev hur länge ölet har jäst). Olika maltsorter och humlens betydelse, alkoholstyrka, lagringsmöjligheter och så vidare är andra viktiga delämnen som berörs.
.

Lars visar hur man handskas med ett glas öl. Han är bland mycket annat utbildad bryggmästare och en av få svenskar som har fått ta del av ölbryggning i ett belgiskt munkkloster.

- Detta är kultur, säger Lars, ända sedan 1000-talet har människan bryggt öl. Ni kommer att förundra er över vad man kan åstadkomma med blott fyra råvaror: malt, vatten, jäst och humle. Jag tänker bjuda er på sex verkligt olika sorters öl och ni ska hjälpa mig att definiera karaktärerna.

Kvällen är mycket lyckad. Efter drygt två timmar vandrar vi åter ut i mörkret något rundade om fötterna och med en förnyad syn på ölkulturen. Det händer mycket i Ateljé Gebbe.

söndag 14 februari 2010

14 februari - Koltrastar

. .En väldig mängd koltrastar är kvar i bygden. Överallt finns de. I trädgårdarna, under fågelborden och i skogskanten. När rönnbären tagit slut och andra trastarter har dragit vidare mot söder förlitar sig koltrastarna på människors omsorg.

Jag känner personer som köper äpplen för runt hundra kronor i veckan. Själv är jag inte riktigt där, men nästan.
Det gäller att klara fåglarna genom snålvinterns nålsöga. Man får inte ge upp nu. Det kan vara nära.

För två år sedan i mitten av februari var våren nämligen redan här med lärkor, tofsvipor och tutande rördrom vid Tåkern. Men, sånt känns det här året väldigt långt borta ännu. (Kika gärna bakåt i min dagbok - http://www.gebbe.com/dagboksintro.htm )

fredag 12 februari 2010

12 februari - Isläget på Vättern

.
I tisdags då jag åkte till Jönköping på kvällen såg jag isen lägga sig från Stava udde och söderut i Vättern. Så var det dags, tänkte jag.
I förrgår ringde Ulf från Kråkeryd och sa: "Nu lägger sig sjön. Utanför oss är det fin nyis men mot Västergötland till ser jag ännu öppet vatten".
Igår var det stickande stjärnklart och ner mot minus tjugo grader på kvällskvisten.
Imorgon ligger Vättern under is, tänkte jag då, bombsäkert som bara den.
.
Idag är det "endast" fem-sex minusgrader. Men det blåser en ganska frisk NO. Jag åker ner mot länsgränsen till Småland för att spana ut över sjön. Den är helt isfri igen. Vattnet svallar mörkblått och egentligen visste jag detta innan jag såg, eftersom en grå vall av dimmoln låg längs hela sjösträckningen. Det är många samverkande faktorer som ska till för att Vättern ska få ett bestående ispansar.

torsdag 11 februari 2010

11 februari - Nytt barnbarn

.
Det är fullt ös hemma. Två barnbarn är på plats några dagar medan deras mamma och pappa är upptagna med ett nytt livs födelse. Ullas och mitt barnbarn nummer fyra har idag sett dagens ljus. En liten Alva, lillasyster till Ella och Elliot och kusin till Naemi är här.
Välkommen till världen lilla barn! Vår familj växer stadigt.

onsdag 10 februari 2010

9 februari - Nattligt besök

.
Jag svänger in bilen vid ateljén. Klockan är 11 på kvällen. Natten är tyst. Även lindarna i trädgården är tysta trots att de är fulla av övernattande kajor som sitter som svarta frukter i grenverket.

Just när jag stannar under skylten, lyfter en uggla därifrån. Den har suttit på spaning på min alldeles egen ateljéskylt. Tala om överraskning.

Jag ser fågeln endast bakifrån, precis då den lättar, breder ut vingarna och försvinner bakom knuten. Det är över nästan innan jag fattar det hela. Jag vet inte om det är kattuggla eller hornuggla. Bara att det faktiskt är en uggla. Och alldeles bestämt en av dessa båda arter.

måndag 8 februari 2010

8 februari - Koprofager och liknande

.

Jag går på Ågatan i Linköping. Det är stadens inneställe. Själva ströget. Det är måndag förmiddag efter veckoslutets alla utsvävningar. På trottoaren kurar en koltrasthona. Hon är orädd på gränsen till tam eller dumdristig och flyttar sig knappast ens för nära trampande fötter som stressar förbi. Jag stannar och tittar på henne. Hon lägger huvudet på sned och tittar tillbaka. En kvinna skyndar förbi mellan oss. Hon leder en cykel. Handväskan dinglar fram och tillbaka.

Nu, vaknar koltrasthonan till liv, tar ett par skutt fram till det ställe hon hela tiden tydligen haft under noggrann bevakning; fram till något man nästan inte vill veta av; de äckliga magsäcksresterna från helgens överdrifter. Hon hugger in med god aptit; lämnar inget till övers.

Så kommer även sådant till återbruk i en stad med många möjligheter. Det finns mycket som vi människor finner vämjeligt. Men i naturen finns inte alltid utrymme för extravagans och kräsenhet. Varför försmå en bjudande portion mat.

Jag tänker på smutsgamen. Den vackra, stora, vita gamen som man finner runt Medelhavet. Jag har sett den både i Grekland och i Spanien. Det är en fascinerande fågel med stor status bland fågelskådare.

Smutsgamen har ett namn som förpliktar. Den är koprofag d v s den äter smuts - exkrementer. Den återbrukar det "sämsta" man kan tänka sig, eller? Den har en verkligt vacker färg i ansiktet - smutsgamen - sällsynt lysande gul färg. Hur kan den ha fått så fin färg. Jo, genom de färgämnen, mestadels rester av nedbrutna röda blodkroppar, som det finns gott om i exkrementer från alla djur och människor. Se där hur smuts ger upphov till skönhet!

Och koltrasthonan då. Jo henne dömer jag inte alls illa. En koltrast är alltid en koltrast. Sveriges nationalfågel och en fågel med rang och status även om födan ibland känns obehaglig för en kräsmagad människa.

söndag 7 februari 2010

7 februari - Kort Ombergsbesök

.
.
Jag unnar mig en dryg timma åt Omberg idag; en biltur längs Sjövägen och hem igen.

Det är så lugnt, snön ligger tung och allt är tyst.

Vättern skiftar i subtila nyanser, speglar himlens ljusa och mörka stråk. Västergötland är suddigt.
.
Kattugglan sitter tålmodigt stilla i en av Ombergs frusna jätteekar. Nästan omöjlig att upptäcka för den som inte vet.

Turisterna är långt långt borta.

fredag 5 februari 2010

5 februari - Slinkig gröt

.
Jag har märkt att havregrynsgröten som jag kokar varje morgon till Ulla och mig alltid går igenom en fas då den är extra slinkig. Det är precis när den har börjat koka. Varken före då den är vattnig eller senare när den klistrat ihop sig. Den där knappa halvminuten när gröten är slinkig, vill den leva sitt eget liv; skvimpa över kanten vid minsta röresle och grisa ner på spisen. Det är precis när stärkelsen i havregrynen börjar lösgöra sig till vattnet och limma ihop sig till halkigt långa, osynliga kejdor.
.
Jag tittar på koltrasten genom köksfönstret. Den har en mjölig stjärt idag. Jag förstår att den har suttit och sovit som en svart rund boll i någon tät buske och att stjärten har stuckit ut och därvid pudrats med frost. Det ser konstigt ut.
Jag glömmer bort gröten. Rör oförsiktigt. Sen är hela spisen kladdig. Förstås.
.

torsdag 4 februari 2010

4 februari - Vättern

.
Vättern vill visst inte lägga sig i år, trots kraftig vinterkyla under lång tid.
(Jag lägger ut denna akvarell på auktion - klicka dig vidare på länken till höger för att vara med. Start den 4 februari 2010)

Jag och många andra bygdebor, som säkert också vet bättre än jag som är inflyttad, trodde nog att Vättern skulle ha lagt sig vid det här laget. Men inte. Trots att kyla och lugnväder i stort sett varit allenarådande sedan slutet av december 2009, har sjön ångat på. Molnen har tidvis legat tjocka och blågrå och vid speciella förhållanden har Vättern rykt ordentligt. Värmeavgången från sjön har verkligen varit intensiv hela tiden.

Sex eller sju gånger ryker den, säger folk. Sen ligger den.
Men inte i år. Det har rykt och rykt om det stora vattnet men att lägga över sig ett islock har det inte varit tal om. Det känns egendomligt; vattentemperaturen måtte ha varit över det normala från första början. Det är den enda förklaring jag kan finna.

I vinter blir det tio år sen senast som hela Vättern var istäckt Den gången var jag ute på isen och gick; till Ombergs grottor. Och jag var inte ensam. Hundratals människor hade samma idé. Dagen efter det besöket hade isen sjunkit och försvunnit. På ett par timmar tog allt slut och det var nog mest tur att ingen människa försvann i den snabba islossningen.

*
Jag har just gått en promenad på Omberg. Det är eftermiddag då jag passerar sjön på hemväg. Tunga moln vilar över sjöns payne-grå vatten. Mot Västergötland ligger en öppning under molnflaket. Som lyser i orange. Molnen rakt över den ytan går mot lila. Vattnet ser hemskt kallt ut. Men jag undrar jag om det kommer att bli någon isläggning i år.
.

4 februari - Snö på hög nivå

.
Igår skottade jag av mitt platta garagetak och också altantaket. Det var nog tur det. Taket av kanalplast på altanen började sacka. Lite till och det kunde ha varit kört. Det blev alltså en nödvändigt svettig dag. Men så unnade jag mig istället en rulltårtsbit till kaffet med grannen - också han i snösvängen.

På bynn talade jag med Gunborg som bor mera neråt skogsbygden. Hon sa, att hon hade minst 60 cm snö på öppen terräng och då är det ändå packad snö och is i skikten. Och under det finns inte tillstymmelse till tjäle.

Det är inte bara hög nivå på snötäcket. Idag skottar man snö på hög nivå i Ödeshög. Räddningstjänsten har bråda dagar med att hjälpa fastighetsägare att bli av med den tyngande bördan innan det blir för sent.

Jag säger då det. Vilken vinter.
På väg till ateljén i bil. Någon har slängt en äppleskrutt på vägen.
En koltrast och en rödvingetrast sitter där och hackar. Koltrasten lättar i tid men rödvingen blir kvar. Den vill absolut inte lämna sitt byte. Jag väjer medan trasten sitter kvar.
.

tisdag 2 februari 2010

2 februari - Vitt på svart

.
Den här illustrationen blev visst inte så bra i sammanhanget. Skaftspetsen på den översta fjädern, den från en ägretthäger, kom visst inte med. Men ni får lita på mig då jag säger att den gick ner till den vita linjen.

Det ligger en vit fjäder på mitt skrivbord. Jag har ryckt den ur vingen på en död ägretthäger. Det är en vingpenna. Jag stötte till den nyss. Den reste sig upp och hamnade på sidan, jag menar, med innerfanet nedåt på bordskivan. Så ställde den sig och stod stilla; stadigt och självklart.

Först så, noterade jag att man under vingpennan, kurvad som den är, kunde dra liksom en rak linje ungefär från skaftspets till fjäderslut om du nu förstår hur jag menar.
Jag hämtade en annan fjäder - en armpenna från en råka. Samma sak där. Den gick också att ställa så där eftersom även den inre fjäderkanten på denna fjäder var rak. Jag testade vattenrall, och fasan också. Visst!
Slutsats har jag ingen, tror jag, bara ett konstaterande kanske tillhörigt kategorin mindre betydande vetande och aerodynmik utgående från ett biologiskt bygge.
Nu vet jag och nu vet också du. Kanske.

måndag 1 februari 2010

1 februari - med TV i Tåkerns vass

.
SVT Östnytt reporter Magnus Höjer besöker Tåkern idag tillsammans med fotograf. Vi gör en liten TV-inspelning ute i snön på sjön; ett samtal med Lars och mig om Tåkerns vass.
.
Inslaget sänds i Östnytt på TV ikväll eller i morgon.