måndag 30 december 2019

30 december - Vredskande väder

Det har blåst småspik under sydvästen ett drygt dygn, riktigt dånat runt knutarna och knakat i väggarna och idag slås väl något slags rekord kan tänkas när det nu är 10 grader varmt ute.
Ändå, märkligt nog, känns det kallare idag jämfört med slängen av skön vinter som vi njöt av i förrgår.



Då vaknade vi nämligen med klar himmel och rosa moln liggandes som väljäst limpdeg längs Vätterns hela sträckning. Vättermoln. Vättersnö.
Dagern hade ljusnat betydligt genom den snö som fallit under nattens sovtimmar och luften var ren och frisk och lockande.
Snabbt bestämdes att vi skulle åka upp till Omberg. Fanns det lite snö här hemma fanns det nog ännu något mer av vitvaran uppe på berget. Så tänkte vi.



Och mycket riktigt. Vid Höje äng var snödjupet, imponerande för denna märkliga vinter så här långt, hela tre centimeter; tillräckligt för härliga nedfärder med pulkor och kälkar i backarna och med kaffe i termos och blandade bullar blev allt efterlängtad snölekslycka.




Men, det var då det. Nu regnar det som sagt igen och är mer vår, eller höst, än vinter.

2020 står för dörren. Lite skrämmande och avgörande på något sätt, känner jag och många med mig. Vi får väl se först hur det blir med vintern som hittills inte velat vara med och sen vidare ett steg i taget in i en ovissare framtid.

Vi får önska varandra ett Gott 2020 men då måste vi också verkligen börja antränga oss med ordna det så, inte bara prata tomme. 2020 måste bli året då vi börjar vända allt till det bättre.

måndag 23 december 2019

23 december - God Jul till alla mina läsare och följare!

.
Jag önskar er alla en riktigt God Jul! och ett Gott Nytt År!
Vi ses igen 2020.

Gebbe Björkman


söndag 22 december 2019

22 december - Kärlig antagonism

.
Ja! Nu har det vänt, ljuset alltså. I morse kl 0519 tippade det åter över mot ljusare tider. Inte för att man kan märka av det, men själva vetskapen räcker nog.

Sociala nätverk är, rätt använda, alldeles fantasiska. Igår hade jag  besök av min "nye" facebook-vän Ulf från Boxholm. Han hade köpt sig en tavla och därvid satt vi en god stund men en kopp kaffe och samtalade om allt mellan himmel och jord, om konst och fotografi (Ulf är en utomordentlig fotograf och dokumentator), om vårt nya samhälles orättvisor och om den ibland uteblivna respekten för varandra, om skolan och lärarrollen samt om den kärliga antagonismen grannorter emellan.



Det var just detta, om den kärliga gamla antgonismen, som jag vill citera Ulf. Han hade nämligen två små historier som speglar förhållandet som mest tidigare rådde  mellan storebror Mjölby på kanten av slätten och lillebror Boxholm, bruksorten i skogen.
Men av Boxholms bruk finns inte mycket kvar idag, säger Ulf. Det är bara ett lager som även det ligger risigt till, skulle jag tro. Allting förändras.

- Vet du förresten vad vi kallade den spik som av misstag fick huvudet bortklippt när klippspiken tillverkades. Mjölbybor förstås.

- Men å andra sidan kunde ju också Mjölby, fortsätter Ulf. I en annons med inbjudan till danskväll i Mjölby Folkets hus påpekades att träskor på inga villkor var välkomna på dansgolvet. 
Hänvisningen till träskofolket från brukets Boxhom "klamparna", var därmed alldeles glasklar för alla initierade.

Så här dagen efter, när Ulf från sin sida har berättat om vårt möte i facebook, ser jag med glädje att vårt möte i sin tur har gett upphov till nya andra möten människor emellan. Livet kan verkligen vara härligt!


torsdag 19 december 2019

19 december - Avgöranden

.
Min ateljé har gjort sig känd inte bara för sin konst utan också för de fantastiska växter som jag vårdar och älskar.
Jag har flera gånger redovisat en del av detta här i min blogg och jag berömmer mig själv av att ha gröna fingrar och stort intresse i ämnet. Stora träd som sommartid prunkar i vår trädgård vinterförvarar jag i ateljén, liksom avblommade fönsterblommor som orkidéer och kornettblommor  vilka jag gärna ger nya chanser.

Ibland står man dock inför avgöranden som kan vara lite bittra. Så till exempel kände jag till slut att mitt fantastiska kameliaträd, nästan två meter högt, som jag fick i 70-årspresent av goda vänner, inte längre trivdes hos mig. Trädet var i stort behov av bättre utrymme, ljus och klimat och alla de 200 - 300 stycken knoppar (jag överdriver faktiskt inte) som var på gång efter sommarens utomhustillstånd allteftersom bara torkade bort och föll. 





Min vackra kamelia är ledsen och hundratals knoppar bara torkar och faller av.

Jag tog ett snabbt beslut att ge kamelian en ny chans i ett vinterhus hos goda vänner där knopparna som kvarstår nu äntligen slår ut under trivsel. Där kommer den att få bo fortsättningsvis.
Beslutet blev lättare att fatta då Bo i Hästholmen, han som är pappa till alla dessa kamelior, med stor generositet, bjussade mig på ett nytt exemplar av lättare dimensioner.



Min nya kamelia blommar vackert i ateljén med lagom mängd blommor.



Min gamla Crassula börjar visa tecken på vantrivsel.



Crassulan i knopp.

Vännerna som erbjöd ny miljö för kamelian fick på köpet även ta över min tjugofem år gamla Crassula, som också den började visa tecken på trötthet över min ateljés bestående begränsningar. Trots att den en meter höga och vida växten precis satte knopp bestämde jag mig i hastigt mod för att låta den få ett nytt liv på annan plats och sålunda få gå med i transporten som avgick. 

Jag har en ny Crassula, en stickling från moderplantan, på gång och jag förväntar mig blomning om något år.



Citronträdet trivs dock fortsättningsvis väl i min ateljé under vintern och bär ett tjugotal vackra frukter som just börjar mogna till förväntad skörd.



Mitt Solanum-träd trivs också fortsättningsvis och sätter blommor på de nya skott som väller fram i ateljévärmen.

På tal om vinterblomning passar jag slutligen på att visa upp vad Sverker hade med sig till vårt sociala tisdagsfika senast.



Kejsarolvon, så gott doftande och så skönt beskriven av Sverker att alla damer runt omkring vårt bord på konditoriet omedelbart lade in om beställning till våren. 

onsdag 18 december 2019

18 december - Potential

.
Julen nalkas snabbt men höstvädret består. 
Även om man inte ska blanda ihop väder med klimat känner jag ända in i hjärta och hjärna att det är fel det som sker med en "vinter" som aldrig vill ta sig. Plusgrader och regn står som spön i backen och vindarna vräker in från sydväst - hela tiden; inte underligt med den stora klimatoro som råder, vi känner ju av den redan runt knuten.

Min julsalong är historia. Somliga hittade hit trots julstök och skitväder och för det är jag tacksam och glad. En trogen skara har jag alltså bakom ryggen och sånt känns tryggt och skönt när tiderna ändå är lite svåra ur ekonomisk aspekt. (Det är få förunnat att bli rik på konstskapande).

Under gåsfesten med Tåkerns fältstation tidigare i höstas hade Arne i Svanegården med sig en  spännande ask som jag tänkte presentera för er.



Det har talats en hel del om Sveriges beslut att förbjuda plastartiklar och lägga skatt på plastpåsar. Några har jag hört raljera om besluten och för dem har jag intet förtroende eftersom jag menar att alla möjligheter måste prövas att förändra vår livsstil och dess konsekvenser.

- Sugrör av vass, visst är det en fantastisk idé! säger Arne och visar innehållet. Jag har prövat att tillverka själv, fortsätter han. Man klipper av strån i lämplig längd och kokar dem mjuka under flera timmar för att sedan rensa och putsa.

Det här är ju jätteintressant, tycker jag. Vilket förnämligt sätt att tillverka en artikel utan plast. Vassugröret är återanvändningsbart och stabilt och är skönt att använda och vackert att se på. Allt i ett!

Potential finns väl också så det räcker, tänker jag. Ungefär en kvadratkilometer vintervass avverkas varje år i Tåkern för taktäckningsändamål och en del av denna skörd kunde gott bli sugrör med en förädlingsgrad utan sin like, är min åsikt, bara man sparar tillräckligt för att värna vassrikets skäggmesar. 



Vill man nu inte tillverka själv finns färdig produkt att köpa via länk nedan:

fredag 6 december 2019

6 december - Välkomna!

.
Nu är allt ordnat och klart, färdigmålat, städat, uppackat och buntat. Vi har jobbat hårt ett par dagar Ulla och jag för att det ska bli trivsamt och intressant för er att besöka oss under helgen.
Glöggen och kaffet värmer vi på imorgon och då sätter jag till sist ut välkomstskyltar och flaggor på väggen.
Hoppas att ni tar chansen. Vi ses!  Kl. 11 - 17 gäller under både lördag och söndag

hälsningar från Gebbe och Ulla





tisdag 3 december 2019

3 december - Ödeshög på kartan!

.
Östgötasonen, konstnären och tecknaren Ulf Lundkvist levererar häftiga serier och råa bilder. Ibland händer det att han utnyttjar sin kunskap om Östergötlands geografi genom att harangera mindre lokala orter i ett nytt och spännande sammanhang.


Faksimil ur DN. Ulf Lundkvist.

Nu hamnade min egen metropol Ödeshög i centrum. Häftigt!
Tack Ulf!

fredag 29 november 2019

29 november - Julsalong

.
Ursäkta om jag tjatar en aning, men här kommer en ny påminnelse om min Julsalong 7 - 8 december kl 11- 17.
I onsdags skrev Lotta Hofström ett reportage till Östgötatidningen vilket jag gladde mig över och på onsdag i nästa vecka har jag dessutom levererat annonsmaterial till ytterligare en påminnelse. Man måste ligga i för att synas i dagens medieflöde!



Faksimil ur tidningen Östgötatidningen 27 december 2020 av Lotta Hofström.

Lite ledsamt blev det dock att datum inte nämndes i artikeln och jag befarar därför att publiken undrar om när det hela faktiskt äger rum och kanske står några intresserade här utanför min ateljédörr nu på lördag - söndag, en vecka för tidigt. Detta kan jag dessvärre inte göra något åt, eftersom det är dop av vårt minsta barnbarn Hannes så dags i Vårdnäs kapell, Brokind, vilket naturligtvis har all prioritet utan jämförelse.

Jag har satt upp en stor affisch på dörren med gällande tider och jag hoppas på förtida eventuell förlåtelse och hälsar alla varmt välkomna den 7 - 8 december.

Jag arbetar på träget och här är mitt senaste alster, en akvarell i enkel ram som jag döpt till "Vinterkväll vid Stugan", starkt inspirerad av mitt liv vid Tåkernstugan



tisdag 26 november 2019

26 november - Akvarell från sjön Noen

.
Flera vintrar har vi suttit vid Noenåns utlopp från sjön Noen i Aneby kommun, för att spana efter utter. Det har blivit många timmars väntan utan helt önskat resultat men landskapet i sig, så här vintertids, har ändå alltid varit glädje nog.



Den här akvarellen, på fotot nedstämd i färg, är ett resultat av vår förväntan och bygger på skisser från för något år sedan.
Se verket på plats i min ateljé den 7 - 8 december under Julsalongen. Då med riktig färgåtergivning - det blir skilland det! 
Och den här vintern bär det nog iväg dit igen, man får inte ge upp. Uttern har jag kvar.

lördag 23 november 2019

23 november - "Längtan-till-vår-akvareller"

.
Det är mörkt och kulet. Det som värmer i höstdunklet idag är julmarknaderna i Hästholmen, två stycken, som är väl värda besök. 
Vi tar frukostgröten på det ena stället och förmiddagsfikat på det andra, varefter inköp av ostkakor och vildsvinsskinka, julkrans och småpyssel genomförs, idag mestadels med swish; det som händer händer nämligen även i Hästholmen och idag även till musik av ett countryband från Motala.

Sen blir det ateljén under resten av dagen fram till kvällningen då jag kommer att fara iväg till Tåkern fältstations traditionella gåsfest på Tåkerns vandrarhem.



Efter att ha gjort två olika format vinterfåglar respektive vinterlandskap i akvarell till min egen Julmarknad 7 - 8 december i ateljén har jag nu tagit sikte på en blomstersvit, i form av små skissartade akvareller, vilka jag har gett samlingsnamnet "Längtan till våren"

Här följer några exempel:







fredag 22 november 2019

22 november - Rapport från Taberg

.
Under söndagen som gick deltog jag en smula i bildandet av en ny svensk förening, ett sällskap för fladdermusintresserade. Under lördagen samlades man från hela landet, även med representantion från Norge och Danmark, vid Taberg söder om Jönköping i Småland, där muséet för fladdermöss i den gamla gruvbyns lokaler blev centrum för evenemanget. Föreningen blev med  styrelse och antog ett program och den fristående föreningens namn blev:



Själv anslöt jag först på söndagen då en exkursion i Tabergs gruvgångar var annonserad i facebooks nätverk.



Vi var 17 personer som var på plats och jag var nog den enda utanför den i ämnet väl insatta och ganska specialicerade skaran, så lite så där på en kant blev jag nu delaktig i nyskapandet. Det blev spännande och intressant även så och nu kommer jag ju knappast att komma undan ett kommande medlemskap i föreningen; jag, som har tänkt mig att dra ner lite på min medverkan i alla olika natursällskap.



Exkursionen blev dock lite av ett antiklimax, tycker jag, som tänkt mig en rik och unik upplevelse bland vintersovande fransfladdermöss, tajgafladdermöss, bruna långörade fladdermöss och nordfladdermöss för att nämna några exempel av Sveriges 19 olika arter.



Vi gick in i en av Tabergs låsta och larmade gruvgångar, men inte mer än tio meter, där vi fick en lektion om hur dokumentation och räkning av de vintersovande läderlapparna går till.



Ett brunt långöra såg vi sitta sovande i taket över oss. 

Därefter vände vi ut igen och exkursionen var över strax efter att den just hade börjat.

Jag drog mig tillbaka när pizza skulle beställas, åkte upp till Tabergs topp för en egen medhavd fika och för att spana efter en annan av bergets unika naturliga skapelser.
Guiden Sabine nämnde nämligen i förbigående att man kunde finna den mycket sällsynta ormbunken Brunbräken på högra sidan av turistvägen upp mot toppen. Jag kände redan till dess förekomst på berget men nu fick jag en godartad hint om var, så jag blev förstås inte sen med att försöka hitta dit.



Brunbräken, Asplenium adulterinum.

Vid små skärningar längs vägen upp på berget, som består av det för brunbräken nödvändiga mineralet Olivin, växte bestånd av brunbräken på det fuktmättade berget väldigt vackert och rikligt.



Möjlig Grönbräken, Asplenium viride.

Efter att hemma ha studerat alla mina foton närmare har jag nu dessutom börjat fundera på om inte syskonarten till brunbräken, den likartade och också mycket ovanliga Grönbräken, Asplenium viride, vars förekomst på lokalen troligen också är känd sedan tidigare, växte där i blandade bestånd. 
Två unika arter möjligen i ett slag, inte dåligt i så fall!

Länk till sida om brunbräken, där också morfologin och hybridskap mellan trillingarna: svartbräken, grönbräken och brunbräken diskuteras. 



Sålunda blev min resa till Taberg i Småland en totalupplevelse långt utöver vardagens grå medelvärde. Tack för det fladdermussverige.

söndag 17 november 2019

17 november - Öppen Ateljé till jul

.
Lördag - söndag den 7 - 8 december kl 11 - 17 kommer jag att öppna Ateljé Gebbe för utställning och minimarknad. 
Jag arbetare gediget med förberedelserna inför detta lilla evenemang, målar nytt och har målat klart lite äldre alster, sorterar kort, har skaffat hem brickor och böcker, städar, fejar och grejar med annons ... det blir gärna mycket mer än man tänker och det är väl bra, att man tar tag i något.

Jag kommer att datera upp min blogg och min hemsida om det hela men börjar så smått med att här presentera några alster som är på gång.

Boka in och känn er varmt välkomna!














måndag 11 november 2019

11 november - Säsongsavslut

.
Årets avslut i trädgården gick smidigt med hjälp av barn och barnbarn och allt blev klart, nästan allt i varje fall, innan årets första snöfall gjorde entré.





Löven försvann i ett nafs, gräsmattan blev räfsad och alla träden, inklusive tre äppelträd blev klara nästan i förtid.



Så blev det tid över även för annan städning. Från vinden lyfte Ulla och jag ner diverse utgångna apparater, sådant som barn av idag inte ens känner till namnet på: grammofon, skrivmaskin och telefon.



Allt for iväg till sorteringen utan hänsyn taget till funktionsstatus eller kommande möjligt antikvitetsvärde, en nostalgins och själens bortsortering av gamla statusprylar fortsätter.

måndag 4 november 2019

4 november - Första snön

.

Det ligger snö runt husknuten vid ateljén, årets första, och den kom blaskande ner igår kväll strax efter det att jag fått på vinterdäcken, så lägligt.



Hemma badar sparvarna i en smältvattenpöl vintern till trots och vi huttrar båda två vid åsynen, när vi sätter oss i bilen för en liten sväng upp över Omberg. 
Ulla har ordnat med kaffet och jag har nästan utlovat tallbitar, vilket jag tyvärr dock inte kommer att leva upp till. Men vi ser ändå nötskrikor, stjärtmesar och trastar och vi njuter av den första snön som ligger väldigt vackert på Ombergs höjder.



Det är något visst med det där första pudret i landskapet. Det skapar så vacker kontrast och skärper alla detaljer.

fredag 1 november 2019

1 november - Bålgeting är svaret

.
Svaret till gallbildningen på björkkvisten - veckans gåta, se nedan under den 30/10 - har vållat huvudbry och så var det också för mig, ända tills Sverker berättade att det är bålgeting som är orsaken.

Under den tidiga hösten, när energin börjar ebba ut för sena bålgetingar uppsöker de björkkvistar för att suga i sig sockersöt sav genom att gnaga spår i barken. Det är uppenbarligen typisk och unikt för just den arten. 
Om det är nyflygga drottningar eller sena årskullsarbetare är inte helt klart. Det får jag försöka forska vidare om.



Björken försvarar sig med att valla in sårskadan men oftast dör kvisten ovanför gnaget, enligt Sverker, varvid man kan se det hela redan på håll.
Nu vet både ni och jag.

Och här kommer några fler exempel på bålgetingars gnag på björkkvistar. Allt levererat av min vän Sverker som har god koll på det här fenomenet: