Det har blåst småspik under sydvästen ett drygt dygn, riktigt dånat runt knutarna och knakat i väggarna och idag slås väl något slags rekord kan tänkas när det nu är 10 grader varmt ute.
Ändå, märkligt nog, känns det kallare idag jämfört med slängen av skön vinter som vi njöt av i förrgår.
Då vaknade vi nämligen med klar himmel och rosa moln liggandes som väljäst limpdeg längs Vätterns hela sträckning. Vättermoln. Vättersnö.
Dagern hade ljusnat betydligt genom den snö som fallit under nattens sovtimmar och luften var ren och frisk och lockande.
Snabbt bestämdes att vi skulle åka upp till Omberg. Fanns det lite snö här hemma fanns det nog ännu något mer av vitvaran uppe på berget. Så tänkte vi.
Och mycket riktigt. Vid Höje äng var snödjupet, imponerande för denna märkliga vinter så här långt, hela tre centimeter; tillräckligt för härliga nedfärder med pulkor och kälkar i backarna och med kaffe i termos och blandade bullar blev allt efterlängtad snölekslycka.
Men, det var då det. Nu regnar det som sagt igen och är mer vår, eller höst, än vinter.
2020 står för dörren. Lite skrämmande och avgörande på något sätt, känner jag och många med mig. Vi får väl se först hur det blir med vintern som hittills inte velat vara med och sen vidare ett steg i taget in i en ovissare framtid.
Vi får önska varandra ett Gott 2020 men då måste vi också verkligen börja antränga oss med ordna det så, inte bara prata tomme. 2020 måste bli året då vi börjar vända allt till det bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar