söndag 29 april 2018

29 april - Konstrundeambition

.
Denna tid, veckorna innan Konstrundan under Kristi himmelsfärdshelgens fyra dagar, är jag alltid stressad och pressad av konstrundeambitionen. Blodtrycket rusar i topp och sömnen fladdrar omkring som en våryr nässelfjäril. Jag våndas och exalteras omväxlande inför de sista försöken att att få till just det där!

I år är det tre sena och ganska stora akvareller som ligger på väntplan, tre vinterstudier jag skissade upp för några månader sedan och som jag har lusten och drivet att söka få färdiga i tid, medan dagarna försvinner i allt snabbare tempo. Jag brukar aldrig lyckas fullt ut men jag nöjer mig med något och det som blir kvar får bli början till nästa "projekt".

Men, idag känner jag att jag har avslutat ett av dessa tre resterande motiv.


Disevidåns övre lopp en vårvinterdag.

En studie från Disevidsåns övre lopp genom Holavedens skogar söder om Ödeshög under begynnande vårsmältning.
Länge undrade jag om det där med strömstaren på plats vid iskanten och ännu är jag osäker på om fågeln, trots sin procentuella litenhet, tar för mycket plats och fokus från vattnets dans i landskapet.
Vi får se hur det blir till slut. Det visar sig under konstrundan när allt är ramat och hängt.

Välkomna då att se!

fredag 27 april 2018

27 april - Sommarutställning i Vadstena "Fåglar, fjädrar, ägg"

.
Söndagen den 6:e maj börjar en samlingsutställning i Rödtornet i Vadstena. 
Utställningen pågår hela sommaren och kallas "Fåglar, fjädrar, ägg" och handlar således om fåglar. 

Vi är tretton medverkande konstnärer och jag lovar att det finns en väldig bredd i vår kader när det kommer till inriktning, utformning, temperament och teknik.
Mitt bidrag blir åtta illustrationer ur de två böckerna "Pilfink" och "Korp" av vännen Göran Bergengren, två svartvita serier i blyerts respektive blandteknik.

Allt du behöver veta står att finna i bilden nedan. Välkomna!





27 april - Naturkonst i regn

.
Det är typisk aprilvår med högresta, mörka, regnbärande moln men också med blå himmelsgluggar och värmande solsken.


Det haglade nyss och iskornen slet loss en lav från trädet utanför ateljén och när jag hämtade in posten - räkningarna ska betalas idag - passade jag på att dokumentera denna äkta naturkonst på den regnvåta asfalten.



Ett lavträd.

torsdag 26 april 2018

25 april - Isberga reservat bjuder på naturgodis

.
När solen lättade ur de grå molnen igår kväll hämtade jag upp Lars vid Frösäng för en liten gemensam sväng ner till en av vår bygds skönaste platser, Isberga naturreservat nära Heda by i Ödeshögs kommun, ett stäppängsområde på kalkfyllda moränkullar från glacial tid, fyllt med rara blomster och en spännande fauna.


Vi är överens om, Lars och jag, att kvalitéerna i detta område går utanpå det mesta som kan upplevas i trakten vad beträffar naturrikedom och då skall man inte på något sätt förringa den enorma rikedom av kulturellt och historiskt värde som dväljs i gruset såsom fornåkrar, gravar och skelett medan armringar, dolkar, arabiska krumsvärd och hundratals andra artefakter numera är bortfraktade till Sveriges Historiska Museum i Stockholm som så mycket annat i vårt avlånga land.

Nåväl. Dit var vi på väg igår under en stund vi fick över för eljest och av ren lust.


Att vandra bland torrkullarna mellan enbuskar, slånsnår och vildrosor är både vilsamt och spännande.
I bottnen av reservatet ligger dödisgropen, om våren fylld av blåblankt svämvatten som kontrasterar mot bunkestarrens broddar i dämpad koboltgrön kulör.


Härifrån lyfter nästan alltid en eller två skogssnäppor om våren. Aldrig att man ser dem innan uppfloget. Det kommer alltid överraskande och ljudligt, nästan så att man hoppar till.


Majbaggarna är ute efter att förmera sig.

Vi spanade igår särskilt efter majbaggar. Isberga är en av denna egendomliga skalbagges favorittillhåll eftersom här är både gynnsamt läge och klimat samt en välrepresenterad vildbifauna, som utgör den främsta anledningen till förekomsten då skalbaggens minilarver snyltar på vildbin genom att lifta hem till deras grävda bohålor i varm sand och där ta för sig av både pollen, nektar och bilarver.


Årets första gullvivor blommade på korta skaft ...


... och den bruna kärrhökshanen kom på jaktbesök från närliggande Tåkerns vassar.


När vi vandrade omkring bland alla dessa backsippor, lysande som silver i motljuset, fick vi se en trast försvinna bakom enbuskarna framför oss och vi undrade förstås efter arttillhörigheten. Den var på håll och i hastigheten väldigt lik en koltrasthona men den skulkade så där aptitretande som ringtrastar brukar göra och eftersom vi vet att denna art brukar vara en årlig aprilgäst i området kunde vi inte låta bli att fundera vidare i ämnet ...


... ända tills vi hörde ett väldigt speciellt, saftigt smackande läte - "teck teck" och då blev med ens arttillhörigheten glasklar redan innan vi såg fågeln, som snart lyfte och försvann över ett bakkrön. 
I min snabbt uppkastade kikare hann jag se ett brunvitt bröstband och en aning av ljust tonad vingpanel - ringtrast, hona.


Efter denna nästan förväntade men efterlängtade observation kröp vi en stund på knä och beundrade på närhåll de första små telningarna av Isbergareservatets främsta floristiska företrädare. Årets plantor av luddvedel är på gång. Det bådar gott för framtiden och för alla som hittar vägen hit.

onsdag 25 april 2018

25 april - Förberedelser inför Konstrundan 2018

.
Idag och i morgon är dagarna för våra gemensamma konstutövningar inför Konstrundan "Konst runt Omberg" 2018.


Foto - Karin Langhard.
Uppställning inför målande och snickrande. Observera att inte alla är på plats när vi ska till att börja. Som tvåa från vänster står Östen Nilsson, Ödeshögs byggmaterial, som bjuder på plats, material och utrustning.

Vi snickrar och målar till utställningen på Ödeshögs torg under tiden 10 maj - 13 maj. Det blir fria skulpturer och gemensam målning till vår "stång" på torget, där ringen kommer att bära en runtomvepa som vi målar idag.
Skapande verksamhet i gemenskap är verkligen roligt!


Foto - Karin Langhard.

Här är jag på gång med himlen till den stora vepan, där Omberg kommer att ligga centralt omgivet av slätt och skog.


När alla andra åker hem för dagen arbetar den sista entusiasten Ulla-Karin färdigt sitt skogsprojekt i ena änden av vepan. Hon fick dit ett får också, förstås. Jag menar, ni vet .... "Ullspinneriet".

Imorgon kommer arbetet att avslutas och då är pressen inbjudna till förhandsvisning.
Själv har jag annat, men trevligt, för mig.


tisdag 24 april 2018

24 april - Guiden Lars Frölich

.

Min gode vän Lars Frölich fick i helgen Naturskyddsföreningens i Östergötland Miljöstipendium. Ett gott val förstås och jag instämmer med hela hjärtat i motivationen som kan läsas på diplomet, vilket jag förövrigt fick äran att utföra.



Jag bestämde mig direkt vid förfrågan om att göra ett "enkelt" diplom med motivet - Sankt Persnycklar, eftersom Lars uppe på Omberg håller i stort sett årlig koll på dessa fina orkidéer i några goda bestånd.

Grattis Lars har jag redan sagt personligt på vårt social fikamöte under förmiddagen. !

torsdag 19 april 2018

19 april - Mäktigt besök av storspovar

.
Klockan är strax efter lunch när konstnärskollegan och fågelskådarvännen Morgan Johansson ringer på mobilen.

"Har du något särskilt för dig just nu, eller kan du komma hit till Sverkerkapellet. Här finns en stor flock med rastande storspov" säger han. "Minst 200 st står ute på skären och stenarna".



Min vän Morgan jobbar!

Sådant kan man ju knappast låta slippa undan, så jag tar med mig full utrustning d v s kikare, tub, skissmaterial och skissblock och drar på direkten. Dit, strax bortom Hästholmen, är det ju inte mer än 5 km så jag är snart på plats och finner Morgan i skydd av ruinen för att han inte ska skrämma undan fåglarna från mig.

"Annars har jag varit ända framme vid kanten därborta", pekar han. "De verkar vara lugna, så jag tror att vi kan ta oss fram försiktigt igen".



Det stora skäret är fullproppat av storspovar och runt omkring bland stenarna inåt land finns ännu många fler. Vi uppskattar antalet till minst 300 individer av bägge könen.

Det är en märklig upplevelse, att se så många storspovar på en gång och jag tänker att det måtte vara någon slags rekord för bygden. Och att dessutom se dem så här fint och rogivande ute på öppna skär mitt i sjön Vättern känns ännu mera märkligt.



Jag spanar av stenraden och skäret framför mig. Storspovar överallt.

Fåglarna står, ligger, putsar sig, badar, dricker vatten och promenerar omkring på klippan och stenarna runt omkring och vi bjuds på fantastiska möjligheter att studera dem i våra tukbikare och att skissa dem i våra block.



Morgan skissar för fullt.



Även jag låter kolpennan dansa över papperen. Här är något av resultatet.

Efter någon timmes studium blir storspovarna lite oroliga och plötsligt lyfter nästan hela flocken. De drar runt ett par var och landar därefter igen. Luften fylls av lock och drillar. Så skönt!



Jag måste verkligen tillbaka till ateljén igen och förbereda inför morgondagens föredrag i Linköping men Morgan stannar kvar en stund, när jag försvinner.

"Jag blir kvar",säger Morgan, trots att jag lockar med kaffe i ateljén. Han vill se om de drar vidare innan kvällen.

PS. Det var så gudomligt väder att jag faktiskt blev lite badsugen. Det skulle ha blivit rekord för Vättern tror jag, men så kom jag på, att jag häromdagen fick reda på av Henry Hermansson  när han var ute och fiskade röding och lax, att det bara var 2 grader plus i vattnet. Och lika plötsligt som min lust och tanke hade dykt upp, försvann de igen! DS


19 april - "Fåglar på mitt sätt".

.
Dags igen för mitt föredrag "Fåglar på mitt sätt". Denna gång i morgon, fredag 20 april kl 14.00 - 16.00, i Berga församlingshem i Linköping under arrangemanget "Berga&Vidingsjöträffen".


Hoppas att vi ses! Välkommen!


onsdag 18 april 2018

18 april - En skitsak

.

Det är en skitsak, sa fiskgjusen och levererade en stråle.

tisdag 17 april 2018

17 april - Sedvanlig Kulturlunch på Linköpings slott

.
Eftersom jag är en tidigare, och faktiskt en av de första, pristagare till landshövding Rolf Wirténs fina kulturpris, mottager jag med stor glädje varje vår första veckan i maj en personlig inbjudan till mottagning på Linköpings slott, nu självfallet med vår snart avgående landshövding Elisabeth Nilsson som värd.

I anslutning till att en ny kulturpristagare presenteras och harangeras bjuder landshövdingen på sedvanlig kulturlunch, vilken brukar bli en mycket livad, animerad och lättsam tillställning.

I år tar jag med mig dotter Emma som sällskapsdam.


Efter taffeln bjuds till kaffe i rokokomöblemanget i Kungasalen under det magnifika porträttet av Carolus XIV Johan Bernadotte.


Jag brukar ödmjukt och enligt tradition i min tur bjuda in alla till Konstrundan i Ombergsbygd genom att dela ut av de nytryckta foldrarna till alla gäster.


måndag 16 april 2018

16 april - Enkelbeckasinernas häftiga spel

.
Jag satt en dryg timme på plattformen vid Väversunda slåttermad vid Tåkern igår. Solen hade gått ner under Omberg i väster och ljuset falnade efterhand.
Över de vattensjuka betesmarkerna ägde ett mäktigt spel rum. Luften vibrerade av enkelbeckasinernas vårspel och stora flockar av rastande individer på upp mot tjugo individer drog samtidigt runt över maderna, lockade att "hänga med" i spelets upphetsning.



Flockar av "tickande" enkelbeckasiner drog runt över slåttermaden vid Väversunda, Tåkern.

Luften fylldes således inte bara av spelflyktens vibrerande stjärtfjädrar från de par som redan hade mutat in revir, kvällen fylldes av tickande läten i alla former så att det tycktes man stod i enurbutik av gammalt märke.
Ljuset var svagt och rörelserna snabba, rakt över huvudet ibland, och med en skiss i all enkelhet vill jag visa hur det upplevdes.



Jag rekommenderar alla er läsare att ni om möjligt tar er dit om kvällen den närmaste tiden. Spelet är mäktigt, mystiskt och spännande och lika mycket värt att uppleva som t ex tjäderns eller orrens!

fredag 13 april 2018

13 april - Glada nyheter med farliga inslag

.
Vi möter en glada när vi passerar vid Hogstad på E4 på hemväg mot Ödeshög. Jag vet att det finns ett häckande par i närheten och jag känner stor glädje över att de tycks vara på plats i år igen.



Men de lever ett lite farligt liv gladorna, kan jag tänka. Sina byten hittar de i mängd längs motorvägens fartstråk (120 km/h och oftast mer ändå). Ulla och jag har redan räknat in en handfull överkörda grävlingar, en räv, två harar, en ormvråk och en iller bara mellan Ödeshög och Mantorp på utresan, samt ett antal av annat diverse smått. Så nog finns mat i överflöd ... men bilarna och hastigheten ... suck! Det dröjer säkert inte så länge innan man finner den första gladan trafikdödad på den här sträckan.

Hemma igen, i Ödeshög, ser vi strax därpå vårens första igelkott. Den kommer över gräsmattan vid Storgatan på god väg rakt ut mot gatan framför oss på ovanligt långa ben och med god fart. Vi observerar den, men hur är det med bilen som kommer från andra hållet?



Igelkotten vänder vid trottoarkanten och klarar sig, den här gången, ty bilen kör vidare med god fart och med som vi uppfattar det, dålig uppsikt, trots att vi med tecken försöker göra föraren uppmärksam. 
Jag skräms ofta över många bilisters blindhet.
Varje år dödas minst ett tiotal igelkottar bara på genomfarten i Ödeshög. Det är en tragisk historia mitt i våryrans glada nyheter.

tisdag 10 april 2018

10 april - Timmermanskraft

.
Jag vill berätta om den stockände jag fick för många år sedan av en skogsföretagare i Dalarna. Materialet blev utsynat först när tallen hade fällts, sågats, barkats och bearbetats för att ingå i ett blivande timmerhus. Tråkigt är det förstås att man inte upptäckte det magnifika och nytillverkade spillkråkeboet redan innan fällningen, då hade det ju kommit till bättre nytta än här i min ateljé. Men, till ett visst pedagogiskt värde blev ju ändå arbetet till sist.



Framför allt nu när jag drar runt med mitt föredrag, bildspelet "Fåglar på mitt sätt" i bygderna, där fotot kommer att ingå som ett fint exempel på det storartade verk en spillkråka kan utföra till glädje inte bara för sig själv utan också för pärluggla, hökuggla, mård, ekorre, skogsduva, slaguggla och lappuggla. (Om nu någon möjligen undrar över de sista två, lite större arterna, så ber jag er höra av er för att erhålla en förklaring om hur jag tänker).

Det är kanske förstås på sin plats att berätta att fotot ovan nästan är det enda, alla övriga illustrationer i mitt bildspel är akvareller såsom den här:



Akvarellen "Pilgrimsfalk" ingår i mitt rikt illustrerade föredrag.

Nu tillbaka till hackspettarna - Det är svårt att förstå hur spillkråkan kan klara detta. Att hugga ett i diameter ca 14 cm stort ingångshål är väl möjligen den enklaste biten, men, att sedan vända neråt inne i stammens mitt och hugga sig fram i tvärträ och kärnvirke till ett djup av nästan 40 cm verkar ju stört omöjligt. Spillkråkan klarar detta. 



Bland annat om detta och mycket annat spännande i vår nära fågelvärld handlar mitt föredrag. Förmedla gärna detta så kanske vi ses i sammanhanget.

Ring mig för information: 070 - 678 1721 eller mejla: gebbe@telia.com

lördag 7 april 2018

7 april - En vårklassiker

.
En dag att längta efter. Den då våren äntligen tog bygden i sin famn.
Men ...


Med Mike och Sue vid Stonehenge februari 2016

Så var den tänkt men den förmörkades av vår vän Mikes alldeles för tidiga bortgång borta i England. Många trevliga och kära minnen har vi tillsamman med familjerna både från här och där och våra ledsna tankar drar därför västerut. Det känns tomt och sorgligt. Det fanns så mycket kvar ...



Men våren är ostoppbar och livet går vidare i alla lägen.
Krokusarna slår ut i rasande fart och humlor och bin surrar runt frenetiskt. Grannen Åse berättar att en padda passerade rakt över hennes tomt och jag finner de första rejält utslagna hästhovsblommorna vid diket i kvarteret, varav de första tre får följa med hem till äggkoppen på frukostbordet enligt gängse tradition.



Jag utlovade sädesärla redan igår, "säkert som amen i kyrkan", men det blev aldrig av att jag åkte ner till Stugan för att följa upp mitt löfte och på sockenstugans tak vid ateljén är det fortfarande tomt. 
Det fick bli idag istället, på eternittaket vid Gottorp loge kilade en hane omkring på flugjakt. Den kvittrade hela tiden i anfall av ankomstens förväntan och livsglädje.



Det blev kanske inte så mycket till bild där uppe, så jag gör en fiktiv en istället, en akvarell med sädesärla och tussilago i skön förening såsom en vårfanfar jag aldrig kan vara utan. Detta bara måste manifesteras, varje vår.



Då jag sitter i kvällssolens sista strålar vid Stugan och njuter av tranor, gäss och tofsvipespel ser jag en siluett som närmar sig i riktning från Ombergs mörka sydspets. Från att blott ha varit en liten fjärran prick kommer fågeln snabbt närmare med hög och typisk vingföring, vilket gör att jag redan på långt håll vet vad det är får något. Närmare mig, alldeles intill åkerkanten mot stugtomten kastar den sig åt sidan när den får syn på mig. Det är årets för mig första bruna kärrhök, en hona.



Det är själva ankomsten jag är med om och detta är särdeles speciellt när man tänker på resan som hon företagit ända från något medelhavsland eller till och med från själva Nordafrika. 
Senare ser jag ytterligare två brunhökar över vassarna.



Vid Holmen huserar ett par hundra skrattmåsar i åkerblötan. I väntan på Tåkerns islossning är detta ett gott substitut. De pickar ideligen i sig av små djur som flyter upp till ytan under trampet bland stubb och gräs.



På åkrarna går flockar av rådjur överallt. De stannar upp och vänder sig lojt om när jag passerar strax intill och är nästan oförskämt orädda. Bockarnas horn har svällt upp rejält och ser tunga ut att oka men snart kommer de att lättas, under fejandets våldsamma bestyr.



onsdag 4 april 2018

4 april - Äntligen!

.
Äntligen vårväder. Ett stilla och milt vårregn faller mot marken, löser upp de sista drivorna av isig snö och suddar ut vinterns tjuriga motstånd.


Nu behöver inte Ombergs blåsippor huka för bister vinterkyla. Nu kryper våren upp ur varje vrå och gör sig kvitt det tunga oket av smuts, vintergrus och gammalt skräp.


Imorgon sitter sädesärlan på sockenstugans tak såsom alltid den 5 april - säkert som amen i kyrkan.