Klockan är strax efter lunch när konstnärskollegan och fågelskådarvännen Morgan Johansson ringer på mobilen.
"Har du något särskilt för dig just nu, eller kan du komma hit till Sverkerkapellet. Här finns en stor flock med rastande storspov" säger han. "Minst 200 st står ute på skären och stenarna".
Min vän Morgan jobbar!
Sådant kan man ju knappast låta slippa undan, så jag tar med mig full utrustning d v s kikare, tub, skissmaterial och skissblock och drar på direkten. Dit, strax bortom Hästholmen, är det ju inte mer än 5 km så jag är snart på plats och finner Morgan i skydd av ruinen för att han inte ska skrämma undan fåglarna från mig.
"Annars har jag varit ända framme vid kanten därborta", pekar han. "De verkar vara lugna, så jag tror att vi kan ta oss fram försiktigt igen".
Det stora skäret är fullproppat av storspovar och runt omkring bland stenarna inåt land finns ännu många fler. Vi uppskattar antalet till minst 300 individer av bägge könen.
Det är en märklig upplevelse, att se så många storspovar på en gång och jag tänker att det måtte vara någon slags rekord för bygden. Och att dessutom se dem så här fint och rogivande ute på öppna skär mitt i sjön Vättern känns ännu mera märkligt.
Jag spanar av stenraden och skäret framför mig. Storspovar överallt.
Fåglarna står, ligger, putsar sig, badar, dricker vatten och promenerar omkring på klippan och stenarna runt omkring och vi bjuds på fantastiska möjligheter att studera dem i våra tukbikare och att skissa dem i våra block.
Morgan skissar för fullt.
Även jag låter kolpennan dansa över papperen. Här är något av resultatet.
Efter någon timmes studium blir storspovarna lite oroliga och plötsligt lyfter nästan hela flocken. De drar runt ett par var och landar därefter igen. Luften fylls av lock och drillar. Så skönt!
Jag måste verkligen tillbaka till ateljén igen och förbereda inför morgondagens föredrag i Linköping men Morgan stannar kvar en stund, när jag försvinner.
"Jag blir kvar",säger Morgan, trots att jag lockar med kaffe i ateljén. Han vill se om de drar vidare innan kvällen.
PS. Det var så gudomligt väder att jag faktiskt blev lite badsugen. Det skulle ha blivit rekord för Vättern tror jag, men så kom jag på, att jag häromdagen fick reda på av Henry Hermansson när han var ute och fiskade röding och lax, att det bara var 2 grader plus i vattnet. Och lika plötsligt som min lust och tanke hade dykt upp, försvann de igen! DS
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar