Vi möter en glada när vi passerar vid Hogstad på E4 på hemväg mot Ödeshög. Jag vet att det finns ett häckande par i närheten och jag känner stor glädje över att de tycks vara på plats i år igen.
Men de lever ett lite farligt liv gladorna, kan jag tänka. Sina byten hittar de i mängd längs motorvägens fartstråk (120 km/h och oftast mer ändå). Ulla och jag har redan räknat in en handfull överkörda grävlingar, en räv, två harar, en ormvråk och en iller bara mellan Ödeshög och Mantorp på utresan, samt ett antal av annat diverse smått. Så nog finns mat i överflöd ... men bilarna och hastigheten ... suck! Det dröjer säkert inte så länge innan man finner den första gladan trafikdödad på den här sträckan.
Hemma igen, i Ödeshög, ser vi strax därpå vårens första igelkott. Den kommer över gräsmattan vid Storgatan på god väg rakt ut mot gatan framför oss på ovanligt långa ben och med god fart. Vi observerar den, men hur är det med bilen som kommer från andra hållet?
Igelkotten vänder vid trottoarkanten och klarar sig, den här gången, ty bilen kör vidare med god fart och med som vi uppfattar det, dålig uppsikt, trots att vi med tecken försöker göra föraren uppmärksam.
Jag skräms ofta över många bilisters blindhet.
Varje år dödas minst ett tiotal igelkottar bara på genomfarten i Ödeshög. Det är en tragisk historia mitt i våryrans glada nyheter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar