Jag sitter och plitar på utkastet till en ny artikel i tidskriften Svensk Botanisk Tidskrift. Det är efterfrågat av redaktören och jag har lovat att prestera något snarligt. Det handlar framför allt om den rara ormbunksväxten Månlåsbräken som helt plötsligt dök upp med länets i särklass största bestånd på en planerad tomtmark mitt inne i Ödeshögs samhälle. Nu är förslaget till artikel färdigskrivet och ivägskickat i nedanstående form. Bildmaterialet jag sänt iväg öppnar för olika möjligheter och kommer säkert inte att överensstämma med det jag lägger ut nedan.
Detta är alltså en förhandstitt som kan komma att redigeras ytterligare. Väl bekomme!
*
"Historien om
hur en rik torräng blev till och sen försvann i samhället Ödeshög.
I början av 1980-talet förbereddes tomtmark i Ödeshögs
samhälles norra utkant genom avhyvling av åkerjord som överlagrar postglaciala
strata av kalkhaltig morän, sand och grus i ett område som benämns Dalgatan Backasand.
Den åtgärdade arealen är på ca 1 ha. Ödeshögsbygden i västra Östergötland är
geologiskt intressant med sina stora formationer av postglaciala lämningar i
form av både morän och sorterat material, men idag är med undantag av ett par
fina naturreservat i stort sett allt exploaterat för åkermark och bebyggelse.
Det lilla området vid Dalgatan Backasand är en av få platser i samhällets
närhet där man kan finna och förstå hur landskapet och floran en gång har tett
sig.
Området i maj månad, i början av växtperioden, innan den rika blomningen har kommit igång. I förgrunden bogångar av stekeln bivarg.
De 16 tomter som iordningställdes har legat obebyggda ända
fram till våra dagar och området har underhand utvecklat eller snarare
återbildat en mycket intressant torrängsflora och insektsfauna som anmäldes av
undertecknad för första gången år 2014.
Det som primärt fångade mitt intresse var den stora koloni
av stekeln bivarg, Philantus triangulum, som påträffades
och som med varierande bestånd under åren ibland har uppgått till flera hundra bogångar,
2022 ca 300 st. Senare har sällsyntheter som guldsandbi, Andrena marginata
samt hedjordmyra, Lasius alienus, (muntligt Magnus
Stenmark, Tommy Karlsson) noterats bland flera andra rara insekter.
Fältvädd med pollensamlande guldsandbihona.
(tillägg: eftersom fyndet av hedjordmyra i skrivande stund inte är validerat kommer det troligen att strykas ur artikeln)
Floran är ändå det som överraskar mest och även om
variationen är stor mellan torrår och normalår, vilket lätt kan förstås av den
nästan helt igenom sandiga och genomsläppliga jordmånen, är rikedomen på torrhed-/ängsarter
utmärkande. Här nedan följer några exempel.
Grusviva, Androsace septentrionalis. Vissa år har
förekomsten varit så riklig att marken ”täckts” som av en vit sky av blommor,
uppskattningsvis tusentals exemplar. Andra år har den varit väldigt fåtalig,
men ändå med årsviss förekomst.
Grusviva.
Toppjungfrulin, Polygala comosa, finns väl spridd i området
och beståndet uppgår till totalt ca 100 plantor.
Toppjungfrulin.
Stor fetknopp, Sedum rupestre, upptäcktes sommaren 2020 med en planta som i år
täcker en halv kvadratmeter.
Stor fetknopp.
Fältvädd, Scabiosa columbaria, är mycket allmän i
området och beståndet uppgår vissa år till tusentals exemplar. Intressant är
att stekeln guldsandbi här har funnit sin värdväxt precis som på Öland och
Gotland. Normalt för regionen är annars att guldsandbiets hona hämtar pollen
från ängsvädd.
Fältvädd.
Falsk renlav, Cladonia rangiformes, bildar ett
bottenskikt i områdets magraste partier.
Falsk renlav.Månlåsbräken, Botrychium lunaria, upptäcktes sommaren
2015 i två något separerade bestånd med ca 50 respektive 10 exemplar. De
påträffades i skärningen mellan två planerade tomter och växte i en låg slänt
med något bördigare jordmån. För varje år har allt fler plantor i det större beståndet
spridit sig ut även över torrare partier i området och en beräkning som jag gjorde
2021 gav att minst 1 000 plantor växte på en areal av ca 50 kvadratmeter, några
exemplar endast centimeterhöga och andra väl utväxta såsom det plägar vara med
månlåsbräken. Lokalen i Ödeshög hyser därmed det i särklass största beståndet
av månlåsbräken i Östergötlands län. (Artportalen 2000 -2022).
Månlåsbräken.
Alldeles nyligen, i oktober 2022, tog allt emellertid slut;
det intressanta lilla naturområdet mitt i vårt samhälle överfördes för gott
till tomtmark såsom det var avsett. Vid ett möte med representanter för
Ödeshögs kommun, med kommunekolog, konsult och länsstyrelse samt undertecknad
diskuterades under sommaren om det kunde gå att rädda något av områdets fina
flora och fauna. En plan utarbetades av konsult, varvid ett område i kommunal
ägo strax intill utsågs till en lämplig plats för att testa en överföring av
markskikt. Nu har detta alternativa område skalats av på matjord och istället har
2-3 dm av torrängsområdets övre skikt flyttats dit. Om det blir ett lyckat
resultat får framtiden utvisa men jag är ändå glad över att kommunen ställde
sig positiv till ett försök.
Nu är det över. Ett fantastiskt rikt litet naturområde mitt i Ödeshög är historia.
Nu är vi alla naturligtvis väldigt nyfikna på fortsättningen
och jag kommer att följa upp detta projekt. Kan man hoppas på att få återfinna
grusviva, toppjungfrulin och inte minst månlåsbräken? Följer någon av de rara
insekterna med? Det hela måste få ta sin tid men jag lovar att återkomma med
rapport och till dess håller vi tummarna.
Gebbe Björkman
Naturvetare"