29 oktober - På gång

Sen jag fick bort gipset har det blivit lite lättare. Idag får jag börja stödja något lite på min opererade vänsterfot, inbäddad i en luftuppumpad plastortos, och jag kan nu ta mig fram på kryckor istället för med det långsamma betastödet.

Det var jäkligt halt med kryckor på den blöta bryggan.

Det innebär också att jag med hjälp av Ulla kan komma ut i vidare svängar, mindre beroende av rullstolens begränsning och igår blev det en frukostfika på Väderstads konditori, mitt bidrag till vår 50-åriga förlovningsdag, samt ett efterlängtat men kort besök vid Tåkern. Det var en skön upplevelse att åter få känna doften av vissnande vass. De som känner mig förstår precis.

Samtidigt med frihetskänslan blev det ett annorlunda Tåkernbesök. Vi var överens om, Ulla och jag, att vi aldrig någonsin har upplevt en så tyst dag vid denna annars så livliga sjö. Inte en fågel såg vi; jo förresten, en gräsand, som tittade ut ur vassen en kort stund och en talgoxe som sökte ätbart på tornets laviga vassvägg. Det var allt eftersom hela sjön låg i ett töcken utan sikt. Tystnaden var bedövande, nästan så att den susade i öronen.

*

Inte ens den hetaste fotfetischist kan väl fatta tycke för sådana fötter.

Jag tittar ned på mina inte så vackra fötter av idag. Vänsterfoten är röd av blodansamling som tyder på att läkning pågår och är koncentrerad. Fyra operationsärr kommer jag att få. Ett uppe på vristen, där foten har blivit uppriktad och stelopererad, ett stort på insidan där man har tagit bort ett paket, som en sköld, sa kirurgen, en påväxt av brosk och ben, som jag gav till katten, vidare ett par stygn på sidan där skruven har sin ingång samt ett högt uppe på skenbenet, tibia, där man har hämtat stamceller ur benmärgen. Kanske är det snyggt med ärr, de tyder ju på livserfarenhet, sägs det, och nu får jag många nya fina.

Foten läker alltså fint, tror och hoppas jag, men inte förrän om precis en månad får jag slutgiltigt besked om resultatet av operationen. Då har det gått  nio veckor och jag är kallad till röntgen och hoppas bli av med både ortos och fortsatta problem.

Jag är på gång! (Men det är segt).