17 oktober - Ett blomsterrikes uppgång och fall

Jag sitter och plitar på utkastet till en ny artikel i tidskriften Svensk Botanisk Tidskrift. Det är efterfrågat av redaktören och jag har lovat att prestera något snarligt. Det handlar framför allt om den rara ormbunksväxten Månlåsbräken som helt plötsligt dök upp med länets i särklass största bestånd på en planerad tomtmark mitt inne i Ödeshögs samhälle. Nu är förslaget till artikel färdigskrivet och ivägskickat i nedanstående form. Bildmaterialet jag sänt iväg öppnar för olika möjligheter och kommer säkert inte att överensstämma med det jag lägger ut nedan.

Detta är alltså en förhandstitt som kan komma att redigeras ytterligare. Väl bekomme!

*

"Historien om hur en rik torräng blev till och sen försvann i samhället Ödeshög. 

I början av 1980-talet förbereddes tomtmark i Ödeshögs samhälles norra utkant genom avhyvling av åkerjord som överlagrar postglaciala strata av kalkhaltig morän, sand och grus i ett område som benämns Dalgatan Backasand. Den åtgärdade arealen är på ca 1 ha. Ödeshögsbygden i västra Östergötland är geologiskt intressant med sina stora formationer av postglaciala lämningar i form av både morän och sorterat material, men idag är med undantag av ett par fina naturreservat i stort sett allt exploaterat för åkermark och bebyggelse. Det lilla området vid Dalgatan Backasand är en av få platser i samhällets närhet där man kan finna och förstå hur landskapet och floran en gång har tett sig.

Området i maj månad, i början av växtperioden, innan den rika blomningen har kommit igång. I förgrunden bogångar av stekeln bivarg.

De 16 tomter som iordningställdes har legat obebyggda ända fram till våra dagar och området har underhand utvecklat eller snarare återbildat en mycket intressant torrängsflora och insektsfauna som anmäldes av undertecknad för första gången år 2014.

Det som primärt fångade mitt intresse var den stora koloni av stekeln bivarg, Philantus triangulum, som påträffades och som med varierande bestånd under åren ibland har uppgått till flera hundra bogångar, 2022 ca 300 st. Senare har sällsyntheter som guldsandbi, Andrena marginata samt hedjordmyra, Lasius alienus, (muntligt Magnus Stenmark, Tommy Karlsson) noterats bland flera andra rara insekter.

Fältvädd med pollensamlande guldsandbihona.

(tillägg: eftersom fyndet av hedjordmyra i skrivande stund inte är validerat kommer det troligen att strykas ur artikeln)

Floran är ändå det som överraskar mest och även om variationen är stor mellan torrår och normalår, vilket lätt kan förstås av den nästan helt igenom sandiga och genomsläppliga jordmånen, är rikedomen på torrhed-/ängsarter utmärkande. Här nedan följer några exempel.

Grusviva, Androsace septentrionalis. Vissa år har förekomsten varit så riklig att marken ”täckts” som av en vit sky av blommor, uppskattningsvis tusentals exemplar. Andra år har den varit väldigt fåtalig, men ändå med årsviss förekomst.

Grusviva.

Toppjungfrulin, Polygala comosa, finns väl spridd i området och beståndet uppgår till totalt ca 100 plantor.

Toppjungfrulin.

Stor fetknopp, Sedum rupestre, upptäcktes sommaren 2020 med en planta som i år täcker en halv kvadratmeter.

Stor fetknopp.

Fältvädd, Scabiosa columbaria, är mycket allmän i området och beståndet uppgår vissa år till tusentals exemplar. Intressant är att stekeln guldsandbi här har funnit sin värdväxt precis som på Öland och Gotland. Normalt för regionen är annars att guldsandbiets hona hämtar pollen från ängsvädd.

Fältvädd.

Falsk renlav, Cladonia rangiformes, bildar ett bottenskikt i områdets magraste partier.

Falsk renlav.

Månlåsbräken, Botrychium lunaria, upptäcktes sommaren 2015 i två något separerade bestånd med ca 50 respektive 10 exemplar. De påträffades i skärningen mellan två planerade tomter och växte i en låg slänt med något bördigare jordmån. För varje år har allt fler plantor i det större beståndet spridit sig ut även över torrare partier i området och en beräkning som jag gjorde 2021 gav att minst 1 000 plantor växte på en areal av ca 50 kvadratmeter, några exemplar endast centimeterhöga och andra väl utväxta såsom det plägar vara med månlåsbräken. Lokalen i Ödeshög hyser därmed det i särklass största beståndet av månlåsbräken i Östergötlands län. (Artportalen 2000 -2022).

Månlåsbräken.

Alldeles nyligen, i oktober 2022, tog allt emellertid slut; det intressanta lilla naturområdet mitt i vårt samhälle överfördes för gott till tomtmark såsom det var avsett. Vid ett möte med representanter för Ödeshögs kommun, med kommunekolog, konsult och länsstyrelse samt undertecknad diskuterades under sommaren om det kunde gå att rädda något av områdets fina flora och fauna. En plan utarbetades av konsult, varvid ett område i kommunal ägo strax intill utsågs till en lämplig plats för att testa en överföring av markskikt. Nu har detta alternativa område skalats av på matjord och istället har 2-3 dm av torrängsområdets övre skikt flyttats dit. Om det blir ett lyckat resultat får framtiden utvisa men jag är ändå glad över att kommunen ställde sig positiv till ett försök.

Nu är det över. Ett fantastiskt rikt litet naturområde mitt i Ödeshög är historia.

Nu är vi alla naturligtvis väldigt nyfikna på fortsättningen och jag kommer att följa upp detta projekt. Kan man hoppas på att få återfinna grusviva, toppjungfrulin och inte minst månlåsbräken? Följer någon av de rara insekterna med? Det hela måste få ta sin tid men jag lovar att återkomma med rapport och till dess håller vi tummarna. 

Gebbe Björkman

Naturvetare"