10 oktober - Kort besök i Östringby naturreservat

Varje gång vi är på besök i Ullas hemstad Västerås, där hennes mor nyss fyllde 101 år, gör jag små utflykter i Bergslagen norröver. Jag har berättat om dessa färder tidigare många gånger och också om de kopplingar jag känner till bygden genom att min far föddes och växte upp i bruksorten Ramnäs. Jag har skrivit om skogen och det brutala skogsbruket här uppe och mera i detalj om bland annat lappuggla, varg, väddnätfjäril, källa och skogsbrand. Sök gärna på något av dessa ledord så kommer du att finna vad jag menar.

Senast, för en dryg månad sedan, stannade jag till vid den nya reservatsskylt som kommit upp på vägen mot Västerfärnebo norrut från Skultuna i närheten av Rörbosjön, där man förresten hämtade vatten med helikopter för att släcka den i nytid största skogsbranden i vårt land. Jag hade sett skylten, skinande trävit, redan den 28 juni, med hela sommaren i ryggsäcken och då noterat en nykläckt aspfjäril på platsen, men inte ägnat det hela mer intresse än just så, eftersom siktet den gången var inställt på väddnätfjäril lite längre fram längs vägen.

När jag nu igen passerar platsen bestämmer jag mig för att ta reda på mera. Varför ett nytt naturreservat här i detta tämligen triviala och hårt brukade skogsområde?

Skylten och en minimal parkering på ena sidan vägen och naturreservatet på den andra. 

Jag vandrar in i skogen på en liten markerad stig. Jag går inte fort, foten sviker mig. Det är kuperat, stenigt och granrotssnubbligt och biotopen en mossig granskog av "John Bauer-karaktär" med 95 % gran och överraskande fåtaligt med löv. Kanske gör jag 300 meter in i området, det är vad jag förmår. Där sätter jag mig en timme i en solglänta med ryggen mot en granstam och njuter av tystnad och begrundar mitt liv. Under denna timme hör jag en korp svepa förbi över skogstaket och möjligen en talltita på lång håll. Det blir allt.

Jag filosoferar om möjligheten att komma tillbaka för att spela in en film- och ljudupptagning. Tänker att det vore intressant att göra en slinga på en timme ungefär, rakt ut i luften bara, för att visa på stillheten, ron och den relativa händelselösheten. Skulle nog kunna göra sig bra i en modern konstsalong för stressade storstadbor.

En fnösketicka måhända.

Jag spanar efter knärot som är angiven som en av skogens rariteter samt en liten svamp som heter trollskägg och så lyssnar jag förstås efter tretåig hackspett men sammantaget är jag inte kvalificerad för sådana rariteter med detta besök, så kort och ytligt i både verk och tanke; jag vet ju att granskogar kräver både tid och tålamod med sin begränsade och glest strödda variation, så jag får njuta av helheten och några små detaljer.

En skärning i en berghäll med vackert infallande ljus och en stilig ormbunke, träjon troligast, fångar min uppmärksamhet för en stund.

Revor av överblommad linnea väver in mossan överallt.

I en skuggig göl i skogens utkant trivs både ältranunkel och myggor.

Och strax bortom reservatet, längs en liten grusad stickväg, har SnuskPelle varit framme och planterat ett fult blomster.

Jag tänker återkomma till våren och berätta mer. Jag har ju bara nosat.

Länk till Länsstyrelsens hemsida om Östringby naturreservat