30 april - Valborgslunch

Lunch i det gröna vid Stugan med delar av det "gamla Tåkerngänget".

.

Solnedgång i en rökig single malt en aprilkväll i värmen på altanen.

.

Dags att summera månaden som gått.

.

April 2009 är den varmaste som jag har upplevt. Delar av södra Sverige hade meteorologisk sommar under hela månaden - alltså en dygnsmedeltemperatur över 10 grader.

.

Dagstemperaturen har under en stor del av månaden legat mellan 15 - 20 grader och nytt värmerekord för april har slagits med 27 grader som mest.

.

Man kan ju inte låta bli att tycka att just denna del av klimatförändringen är förförisk.

30 april - Sagotallen vid Bottnaryd

Sagotallen vid Bottnaryd - 600 år gammal.

Vi stannade till på Rv 40 i närheten av Bottnaryd någonstans mellan Jönköping och Mullsjö förra veckan för att besöka ett uråldrigt träd. Jag har sett det i ögonvrån tidigare men alltid varit på väg. Den har många namn denna tall, likt ett kärt barn:

Ullebotallen, Prostatallen eller Sagotallen.

.

En torrgren från ett av Sveriges äldsta träd finns numera i min naturaliesamling.

.

Nu gjorde vi äntligen ett besök vid denna fantastiska tall, troligen Sveriges näst äldsta, med en ålder av nästan 600 år. Någon gång i slutet av 1400-talet började den växa och var redan på 1600-talet så mäktig att den beskrevs som en jättetall, där den stod skönt växt vid den vackra tvåspannade stenbron vid ett frekventerat "mot" av färdvägar. Och än idag står den kvar ännu mer imponerande och är fortfarande helt frisk med gröna barr och stor produktion av kottar; i hög grad vid liv och fertil som 600-åring- släng dig i väggen du mänsklighet!

.

28 april - Magnolior bland annat

Den bruna kärrhökshanen har luftcirkus högt däruppe i skyn.

.På morgonen tar jag först emot besök av en konstförening från Huskvarnabygden i ateljén sen hastar jag ner till oljemåleriet i Stugan. Jag har några målningar ytterligare som jag vill ha med till Konstrundan under Kristi himmelsfärdshelgen och så värst mycket mera tid över är det kort om. Men det känns ändå bra. Jag accepterar att det blir så många verk som jag klarar av att avsluta och inte ett enda mer än det. Så långt har jag faktiskt kommit tankevis i min antistresshantering. Jag hinner till och med ta en fika med Anders från fältstationen och kompis Janne som tittar in, utan att bli störd.

Naturen är fridfull, våren är mogen och vinden är loj idag. Högt däruppe, om jag kisar med ögonen, kan jag se den bruna kärrhökshanen, spelflyga. Han är säkert en kilometer rakt upp i skyn där han kastar sig runt under roll, störtdyning och stallning; så som bara en upphetsad kärrhök kan göra. Han anas som en prick men med med mitt fototele kan jag komma honom ganska nära. Hans jamande läte däremot når mig förunderligt starkt och rent trots den höga höjden.

Sven berättar under sin favorit, en "ny hybrid".

Kvällen avslutar Ulla och jag i Hulje utanför Mjölby, hos vännen Sven, som har bjudit in till Magnoliavisit. Kanske ett femtiotal olika arter har han Sven, han vet inte själv så noga. Hans trädgård är ett praktfullt fyrverkeri av magnoliablommor i olika form, färg, storlek och från olika delar av världen.

.

Magnolian "Ny hybrid" är Svens stolthet och den sätter doft av gammeldags tuggummi i hela trädgården.

Under en magnifik "Ny hybrid" med koreanskt ursprung berättar Sven om detta träds fantastiska resa jorden runt; om de olika arternas härkomst och blomningstid, fröodlingen, ymparna och om utbytet med andra intressenter jorden runt i de exklusiva sällskapen av magnoliaentusiaster. Ändå, är magnoliorna bara en del av en helt igenom unik trädgård som Sven har som ett av sina många skötebarn.

. En rosa skönhet

..
Jag vill komma tillbaka igen lite senare i vår för att följa succesionen och jag får löfte därom vid en kopp kaffe. Med mig hem får jag dessutom ett exemplar av Fredrik Sjöbergs senaste bok. Nu har jag kvällslektyr som heter duga. Och dessutom en, av Sven, från frö framodlad strimlönn som kommer att pryda vår trädgård i Ödeshög.

26 april - Sommarväder

Forsythian brinner i alla trädgårdar

Idag är det skyad himmel och ändå 23 grader varmt i skuggan. Det känns märkligt.

En oljemålning på gång. Ännu inte på långt när färdig..

Jag målar olja på min altan vid Tåkern samtidigt som jag njuter av allt som händer runt omkring mig: grönfinkhanen som ror över himmelskupan i sin spelflykt, stararnas sång i askarna, sädesärlan som trippar på taket över mig och majsmörblommorna som just slår ut.

Den äggstinna majbaggens hona vandrar över en livsfarlig solväg. Många "blaffor" i asfalten skvallrar om problemet.

Det går för fort bara. Björkarna slog ut på ett par dygn och uppe på Omberg börjar bokskogen bli grön, lönnarna är nästan vräkigt blommande, i alla trädgårdar brinner forsythiabuskarna, ur vitsippsmattan reser sig asparna som ur ett snötäcke, äggstinna vandrar majbaggarna över livsfarliga solvägar, buskskvättan är här - redan och vårsådden spirar. Det är ju ändå bara april ännu.

.
En så kallad svavelsippa, Anemone lipsiensis, är enhybrid mellan gulsippa och vitsippa.

.
Under helgens resa till Trånghalla och Borås noterade jag en vackert blommande hybrid av vitsippa x gulsippa på norra dikesrenen vid Rv 40, 500 m öster om motorvägspåfarten vid Rångedal/Nitta; jag undrar om den är känd. Klonen jag upptäckte var ungefär 3 x 3 m, högvuxen och mörkgrön med gulvita blommor, många dubblade som hos gulsippa. Detta är den tredje individ av gulsippa x vitsippa som jag har sett genom alla år.

22 april - Inför Konstrundan "Konst runt Omberg"

En akvarellstudie av blåsippa. .

Nu är det bara en månad kvar tills Ombergsbygdens Kulturarbetar- förenings konstrunda "Konst runt Omberg" pågår för fullt. Den 21 - 23 maj kl 11 - 18 öppnar vi våra ateljéer för besök. Det är numera en väl etablerad företeelse och tusentals människor besöker evenemanget. Nästa år firar vi förresten tioårs-jubileum.

Själv arbetar jag för fullt för att ha fräscha verk klara i tid. Jag har arbetat hårt med allt idéellt innan, t ex har jag producerat utställningsfolder m m, och nu är det verkligen på tiden att jag ser om mitt eget hus.

Jag har bland annat legat på mage bland Ombergs blåsippor ett antal dagar då vädret var gott. Det har blivit många studier i akvarell av blåsippor. Det är en favorit. Jag blir aldrig mätt på detta sköna blomster som färgar Ombergs backar i blåljus.

Nu vill jag hälsa dig välkommen till Konstrundan och Ateljé Gebbe. Jag tror och hoppas att du kommer att finna det värt besöket.

Du finner mycket mer om konstrundan "Konst runt Omberg" under nedanstående länk.

21 april - Två svalor gör ingen sommar

.

Två ladusvalor flyger runt vid hamnområdet i Gränna. Det är blåser snålkallt från sjön och det tycks som att det är glest mellan flygfän. Svalorna får jaga runt stort och snabbt för att finna mat för dagen.

.

Inte ens två svalor gör någon sommar av denna dag.

20 april - Riksträdet och besök i Röks skola

Jag har idag på morgonen dokumenterat Ödeshögs "Riksträd"; den ornäsbjörk som planterades i parken mitt i Ödeshög på 80-talet med en idé om att med hjälp av detta träd som rikslikare kunna följa vårens framsteg i landet. Ett s k fenologiskt projekt.
.

Riksträdet - skylten berättar om ett projekt..

Alla ornäsbjörkar härstammar nämligen från en och samma ursprungliga mutation i Dalarna och är sticklingar av detta träd, vilket kännetecknas av sin vita näver och flikiga blad. Ättlingarna finns idag officiellt planterade i varje kommun runt om i landet. Visste du det? Och sen dessutom lite här och var i trädgårdar i landet.

Björken slår ut just nu.

Nu är Ödeshögs eget riksträd mitt i lövsprickningen, något tidigare än andra björkar runt omkring. Skylten bredvid berättar, om än ärgad och svårläst, om projektet men jag undrar jag hur pass ämnet är uppdaterat och aktuellt. Få ödeshögsbor känner nog till det hela i alla fall. Och finns sammanslutningen "Sveriges stadsträdgårdsmästare" kvar? .

Så passande ändå att lövsångaren nu har anlänt efter sin Afrikaresa; redan ganska spritt om ännu inte allmänt på något vis; det dröjor några veckor ännu. Sveriges vanligaste fågel är den med en population på kanske 20 miljoner individer och den lever framför allt av bladlöss och måste således anpassa sin ankomst efter de första björkarnas och häggarnas knoppning. Det är nu det - och de första lövsångarna är alltså här. Redan!

.

Jag gästar Röks skola med en lektion om fåglar.

På förmiddagen gästar jag Röks skola där jag berättar om fåglar för en intresserad skara barn. Det var här i Röks skola det också började för mig för länge sedan. Doften från gymnastiksalen där barnen sitter i ring på golvet väcker minnen till liv från min första yrkesverksamma tid som lärare. Det var på 70-talet men det känns som igår.

13 april - Snokfest vid Stugan

Ulla sitter på huk och snokar i gräset.

Äntligen är turen även på Ullas sida. Hon får vara med om årets snokfest vid Stugan; en tradition jag brukar längta till hela året. I år skriver jag april, ovanligt tidigt, i härlig försommarvärme.

.

Vid stigen inne bland skyddande syréner och på gräset i solen har mellan tio och femton snokar samlats. Överallt runt omkring oss slingrar de nästan helt ignorerande vår närhet. Vi har dem runt händer och fötter. Ett nystan uppstår runt en stor hona, med en handfull uppvaktande hanar, sen blir det "följa-John-lekar" med spelande tungor och spaning med mäktiga huvudlyft, då släktskapet med kobror faktiskt kan anas.

Mellan tio och femton snokar visar upp sig på närhåll för oss.

Vi är lyckliga och glada idag, som får vara med om skådespelet!

Nedan följer fyra fotografier på fyra olika individer. Titta noga så ser du att de intrikata mönstren och teckningarna varierar och är individuella.

13 april - Rekordtidig vår

Min vän Göran ringer och meddelar att både göktyta och svartvit flugsnappare har anlänt. Det är rekordtidigt. Jag säger då det! Det händer mycket nu för tiden i ljuset av den snabba klimatförändringen.

.

Forskarna oroar sig för att synkroniseringen mellan fåglars ankomst, häckning och födoresurs rubbas till många arters nackdel. Det gäller kanske de tidiga flugsnapparna också om man utgår från att namnet "flugsnappare" är en adekvat beteckning. Emellertid har studier visat att den svartvita flugsnapparens stapelföda tidigt på våren är svartmyror; i stort sett som för myrätaren göktyta alltså. Så lyckligt och så naturbalanserat - och verkligen ingen slump!

12 april - Påsk med försommarvärme

Nässelfjäril - det var för en vecka sedan.
.
Ett problem jag har då jag skriver dagbok är, att jag lätt tappar motiv eller ork. Jag måste därför vara på alerten med ständig uppföljning så att inte mitt huvud blir för fullt av material och idéer. Går det mer än någon vecka tappar jag normalt tråden och fattningen och kan i värsta fall ge upp.
.
Nu är jag där igen. Inte för att det har gått en vecka sedan senaste anteckning, fast mera för att det har hänt så mycket att jag knappast vet hur jag ska börja eller fortsätta. Tänk att naturen kan ta såna jättkliv bara på tre dagar.

Krokusen har redan blommat över - Nu är tid för iris, tulpaner och påskliljor.

Jag får göra det lätt för mig. Jag hoppar över det som så snabbt blev intaktuellt. Påskhelgen kom nämligen med försommarvärme. Igår till exempel var det 18 grader i skuggan och solen värmde som under en högsommardag. Då händer saker och ting fortare än jag egentligen vill.

Trädkrypare i eken vid Renemo - den jag hade djupa tankar om.

Förbi är redan att skriva om krokusens prakt i
trädgårdens rabatter, nu skingras blåsippsmattans fägring på Ombergs sluttningar, förbi är grodornas och paddornas vandring till vattenhålen, över är rödvingetrastars och taltrastars första sång, förbi är mina djupa tankar under eken med trädkryparen vid Renemokärrets kant, flugor och nässelfjäril dansar sedan länge redan, snokarnas uppvaknande under stugfoten är historia, förbi är rördromens efterlängtade första ton och morkullans första drag. Snart täcks dikesrenarnas gula hästhovsmatta av gräsgrönska. Igelkotten vaknade för en vecka sedan och i morgon bitti är lövsångaren här..

Allt hände på tre dagar med sommarvärme i tidig april..

Nu grönskar måbärshäcken, nu blommar almen och tujan, nu är ringtrast och gransångare redan här och tulpaner och påskliljor slår ut, nu har jag sett de första gröna bladen i björkbuskarna, nu blommar sälgen knallgul och alldeles strax kommer den första ladusvalan med sommarn i släptåg, nu är ljumvattnet fullt av grodrom och fiskgjusen flyger med nyfångad gädda till boet på Omberg, nu har korpen lagt ägg i redet vid Västra väggar, nu är vårsådden över och vitsippsmattan breder ut en vit sky över ängar och hagar. Det är dags för det första myggbettet..

Det blev en påsk utan dess like med familjen. Allt blev perfekt. Vi var alla på plats och fick tre underbara dagar tillsammans hemma och i naturen. Det är mer än man kan begära och hoppas på. Ett privilegium helt enkelt!

9 april - Efter ett vårregn

Efter ett vårregn är våren alltid vackrast och skönast. Så är det idag, skärtorsdagen i stilla veckan. Hela dagen igår var mulen och fuktig och under natten har ett mjukt regn fallit över bygden.

.

När vi så vaknar till förberedelser inför påsken och besök av kära släkten i alla dess former, stiger solen fram ur dimslöjorna och lyser alltmer från en strålande blå aprilhimmel. Det är lätt att andas. Kan det bli bättre?

Ur buskar och kratt runt om i villasamhället stiger också fågelsången varierad och mäktig - rödhakar, koltrastar och järnsparvar har dimpt ner under gryningens småtimmar och sitter överallt och jublar. Jo, så romantiskt får faktiskt öven en så inbiten fågelskådare som jag, uttrycka det ibland.

Nu blir det till att duka påskbordet ute på altanen. Så som vi längtade och hoppades.

6 april - Inbjudan till föredrag

Välkomna till Vadstena och ett föredrag med bildspel om en resa till Sumatra.

3 april - Resumé av vårens framsteg

Vårlöken blommar vid Stugan i små vackra buketter.

.

Just nu på morgonen denna fredag drar råkalla dimmoln in över Ombergsbygden, som alltid från väster. Men jag känner på mig att solen kommer att skära dem till försvinnande strimlor innan dagen är över. ........................... Vi har städdag hemma och snart är jag klar med mitt beting varefter jag ska åka ut till Robin i Ryket för att byta till sommardäck.

.

Igår sopade jag ut gruset från tomtgränsen och förväntar mig att de gula kommunala vårtecknen skall komma alldeles snart och ta upp denna vinterrest.

I rabatterna blommar krokus för fullt, påskliljor och dvärgiris är på gång och isen har supersnabbt försvunnit från vår lilla damm. Körsbäret och syrenerna är havande med svullna knoppar och skatparet bygger i förtvivlad brådska i grannens talltopp. Jag undrar om de vet. ...........

Talgoxar och blåmesar har mutat in holkarna men det finns över för flugsnapparen som kommer om några veckor. Våren är stadig och intensiv.

.

Jag målar blåsippor nära och liggande på magen.

I onsdags stämde jag träff med Ombergs blåsippor och konstnärskollegan Greger från Motala. Vid Turisthotellet i söderläget där jag redan för flera veckor sedan såg de första blå ljusen i gräset lägger jag mig nära och skissar och målar. Det är till sådana upplevelser jag kan längta oändligt mycket en otröstlig grådagsvinter. Just nu är tiden inne.

Vi sätter oss en stund i lä i den vackra bokskogen på Omberg.

Vi sätter oss en stund i bokskogen, samtalar och tecknar, Greger och jag.

Igår eftermiddag åkte Ulla och jag ner till Tåkern och Stugan för att försöka hitta den första sädesärlan och de första snokarna. Men kvällen kom före och med den också kylslagenheten. Snokarna försvann ner i backen igen och sädesärlan visade sig inte för oss. Däremot var kvällen intensiv vid Väversunda. Enkelbeckasinerna flög omkring som tokar, grågässen skränade och tofsviporna slog knut på sig själva i luften. Lärksången fanns men ändå inte alls om förr. Bruna kärrhökar patrullerade vassen och gulsparven sjöng från hagtornsbusken vid vägkanten. Vi mötte konstnärskollegan Morgan från Väderstad som tecknade tofsvipor genom tuben.

Krickorna krickade och och sothönsen pickade. Svämvattnet brusade av liv.

Vårbruket är igång i ett skrän av maskhungriga måsar.

På mossjorden vid Kälkestad var vårbruket igång. Plogen skär och måsarna tär - på maskbeståndet.

Vi plockade med oss tussilago hem för äggkoppen på köksbordet; en 0undviklig tradition!

Sädesärlan är här. Den och tussilagon.

Hemma igen släpper jag av Ulla och åker till ateljén. Där är sädesärlan.På Sockenstugans tak mitt över gatan, sitter den och "sirpar". Jag lyfter på hatten trots att jag inte har någon och hälsar vårens framsteg välkomna.

Och så idag igen, just nu, trots råkallheten, ser jag den första humlan på krokusen genom köksfönstret.

2 april - Ombergs gamla ekar

En av Ombergs gamla jätteekar är numera frihuggen liksom flera andra och står mäktig och uråldrig vid Älvarum. Den önskar bli mött med stor vördnad! Den har varit med mycket länge!

.

Nu är det uträknat. Efter borrprov på Ombergs gamla ekar vid Älvarum har Mats Nicklasson på Skogssällskapet räknat ut att jättarna är 150 - 200 år äldre än vad man förut har trott. Det äldsta trädet är från början av 1400-talet, alltså mer än 600 år gammalt. Om man dessutom beaktar att ekens kärnved är bortruttnad är det troligt att just denna ek är ännu något äldre.

.En död ek är inte alls död när det kommer till kritan. Den är full av liv! Här i form av utgångshål från mängder av vedskalbaggar.

.

Visst är det fantastiskt, att man kan krama levande varelser som var med för så länge sedan. Tänk vilken historia de skulle kunna berätta. Och delvis gör de också det, ty årsringarnas detaljer visar på ståndortens klimat- och vegetationsförändringar genom århundraden.

Läderbaggen är en av Sveriges raraste insekter. Den har en fristad i Ombergs gamla jätteekar.

För fyrtio år sedan planterades runt dessa jätteekar på Omberg mängder av gran och lärk, vilka växte upp till kvävande tät grönmassa. Vilken oerhörd brist på förståelse och vördnad detta var. Så typisk för tidsandan runt 60-talet. Men, efter upprepad uppvaktning till Sveaskog för cirka tio år sedan åtgärdades problemet. Bolaget har nu en långsiktig plan för bevarande. Man har röjt området rejält och som det nu ser ut är förutsättningen för ekarna och en framtida kontinuitet på området mycket god. Ombergs jätteekar är räddade. Så utomordentligt bra!

Kattugglan vakar över boet i sin jättek på Omberg.

En ek som dött kan stå ytterligare kanske hundra år eller mer, som torraka, innan den lägger sig ner för vinden. Sen kan den ligga som en så kallad låga ytterligare hundra år eller mer under långsam nedbrytning. Också som död är eken oerhört viktig i det biologiska systemet. Mängder av liv är beroende av att det naturliga kretsloppet fungerar: svampar, skalbaggar, lavar, hackspettar med flera. Kortar vi människor förloppet genom skogsåtgärder slår vi undan förutsättningen för ett rikt naturligt liv.

1 april - Tåkerns svanar

Här kan du se det lilla reportaget från TV Östnytt som jag medverkade i angående Tåkerns svanar. Det sändes igår kväll. (länk). Bakgrundshistorien finns att läsa under den 26 mars (se nedan).