tisdag 31 maj 2022

31 maj - Den eleganta rovfågeln Ängshök finns också i Östergötland

På vägen till dotter Karins familj i trakten av Linköping stannar vi numera nästan varje gång och spanar extra noga efter ängshökar.

Det började redan för något år sedan, att man upptäckte denna ovanliga rovfågel. Ett par häckade i en åker, så där som ängshökar ofta plägar göra, men många med mig trodde ett tag att boet  spolierades under det årets ensilageskörd. Efter konsultation fick jag emellertid det glädjande beskedet att ungarna faktiskt klarade sig. Skörd av åkrar där ängshöken häckar är ett bekymmer man försöker åtgärda genom samverkan med markägaren. Värre är det med predation av räv och grävling, som man försöker hindra genom stängsling och allra svårast sägs duvhöken vara.

Ängshökhane.

Ängshökarna är tillbaka också i år 2022, i samma område och hittills har man observerat en smärre samling bestående av som mest en handfull vuxna individer. Vilka av alla dessa som har eller kommer att skrida till häckning i år, och var, är inte lätt att utröna då det kommer till ängshökar. De kan nämligen vara väldigt hemliga och också överraskande mobila. Själva såg Ulla och jag en jagande hane nästan en mil väster om den kända platsen för några veckor sedan och Göran Lindell, som kan det mesta om ängshökar i Östergötland, berättade för mig att de kan flyga ganska långt i sin jakt på föda och ofta också kommer igång sent med häckningen.

Den här veckan lägger de ägg, sa han häromdagen.


Studier av ängshök i närheten av Linköping. Mot mörk bakgrund, t ex en skogskant vid solnedgång blir upplevelsen av "mås" påtaglig då ängshökhanen gungar förbi synfältet.

Jag frågar Göran vad han tror om antalet par i Österötland i år.

- Jag har lämnat över ansvaret för Östergötlands ängshökar till Rickard Fredriksson, men jag skulle tro att vi har en dryg handfull par, varav hälften nog finns runt Svensksundsviken vid Norrköping.

Annars är det ju Öland som gäller för änsgshökar i vårt land. Där finns de mera rikligt och jag har själv varit där många gånger för att njuta av denna eleganta fågel när den kommer flygande med fjädrande lätta vingslag. 

Vill du veta mer rekommenderar jag länken:

länk

fredag 27 maj 2022

27 maj - Träsket, en av Tåkerns dolda sidor

Det finns många sidor av Tåkern; de oändligt vida vassarna, det överraskande stora öppna vattnet, strändernas och ängarnas, insekternas, fiskarnas, florans, fåglarnas förstås samt inte minst den offentligt turistiska sidans tusenhövdade och årliga människoskara.

För mig som sedan länge är inbiten tåkernräv finns möjlighet till åtkomst av en annars väldigt dold annorlunda del av Tåkern, det jag kallar Tåkernträsket. Tåkerns träsk definierar jag som bitar av ett nästan omöjligt virrvarr av vatten och tätt snårig vegetation som finns undangömda på enstaka platser i sjön. På vinterns is kan man ta sig dit men under vegetationsperioden blir besöken i stor sett omöjliga. Det kan med envishet och god kondition och iförd vadarstövlar gå att ta sig dit eller med kanot att tränga sig in en liten bit innan paddelmödan blir så stor att man faktiskt inte orkar längre. Där får man, också med möda, smidighet och styrka, vända i smala vattenblänk och sno sig tillbaka.

Allt detta är så annorlunda spännande och upplevelserikt att tankarna absolut går mot djungel.

Här följer fyra alldeles nytagna bilder som visar vad jag försöker beskriva. Tåkernträsket 1,2,3 och 4.




Fördolda skatter av många slag kan man också finna, sådant som överraskar även den invigde. Häromdagen till exempel mötte mig ett litet sällskap av dvärgmåsar. De var ute på nattsländefångst tillsammans med skrattmåsar och när skymningen föll försvann de alla ut över vasslanden norröver, möjligen mot ett boområde. 

Ingen annan visste om detta innan. Men ingenting är heller alldeles nytt under solen. I Tåkerns träsk finns alltid nyheter att upptäcka.

torsdag 19 maj 2022

19 maj - En vecka kvar till Konstrundan 2022

Penslarna glöder. Det är endast en vecka kvar till vernissagen i Konststrundan - Konst runt Omberg - 2022.

Arbetet är intensivt och doften av oljefärg ligger tung i Ateljé Gebbe. Jag har ändå kommit så långt att jag något börjar luta mig tillbaka och känner att det räcker och duger även så här långt. Sen får jag se vad det blir till slut av mina fulla intentioner.

Länk till den officiella hemsidan om Konstrundan. Här finns allt som du behöver veta om utställare och platser, tider, kartor och digitalt material.

Jag hoppas att ni alla som läser min Naturlig dagbok eller på annat sätt nåtts av våra gemensamma ansträngningar, löften och inviter verkligen passar på. Det är tre år sedan senast och det är 20-årsjubileum. Vår Konstrunda är värdefull och sevärd!



Välkomna alltså till Ateljé Gebbe mitt i Ödeshög 26 -29 maj kl 11 -17.

måndag 16 maj 2022

16 maj - En ljuvlig försommarafton.

Äntligen tog jag mig tid att smita från måleriet i ateljén ett par timmar. Det var igår kväll när månen var full och vinden hade mojnat. Jag tänkte att jag vill lyssna till årets första näktergalar och åkte till lyssningsstopp vid Alvastra pålbyggnad, Kälkestad-Gottorp, Stugan, Ramstadbron och Väversunda mad vid Tåkern. Det tog mig nästan två timmar.

Allt blev oerhört nöjsamt och vackert. Solen gick ner och himlen blånade med kvardröjande ljus över Ombergsvalen. Alldeles vindstilla var det och viss värme dröjde kvar i luften som doftade blomster då jag klev ur vid Pålbyggnaden. Två näktergalar sjöng och längst ner på den brädade stigen sjöng en gräshoppsångare från vassen.


Vid Alvastra Pålbyggnad.

Tänk att jag hörde den! Jag som har förlorat, om inte hoppet så nästan hela hörseln. Men den måste ha suttit nära, bara några meter bort, innanför den stora björken. Jag fick vrida och vända på huvuden med händerna bakom öronen. Men, så gick det! 

Jag stannade vid Dags Mosse för att kontrollera om nattskärror var på plats, men ingenting hördes. Precis då jag skulle sätta mig i bilen igen hörde jag svagt en vaktel spela från vetet bort mot Kälkestad gård. Det var minsann tidigt!

Vid Gottorp sjöng tre näktergalar från olika håll. En av dem satt väldigt nära mig i buskkrattet där husen en gång stod. Månen ruvade som en silvrig boll bakom snåren och jag tänkte att jag kunde försöka hitta fågelsiluetten mot ljuset, så jag rörde mig långsamt längs grusvägen fram och tillbaka för att hitta sångaren i månens mitt. Så här kanske ...

Vid min Stuga sjöng ytterligare en näktergal och även en sävsångare strax bortom dassset. Den näktergalen har jag haft minst tre år i rad nu, samma buske.

Vid Ramstadbron hörde och såg jag endast grågäss och ån flöt lugnt och stilla.


Jag möter en rävunge, så rackarns liten att den inte borde vara ute på egen hand.

Efter Holmens strandvatten, alldeles där man kör in i mossens skugga, satt en rävunge vid vägkanten. Den var så liten och grå att jag först tänkte katt. Jag stannade och den hoppade ner i dikets skydd och kravlade sig sedan med viss möda upp på andra sidan och försvann in under träden.

Två bilar "blockerar " vägen vid Väversunda mad. I den första sitter vännen Bengt. Han har sällskap av ett par skådare som står vända mot betet.

- Vi njuter av dubbelbeckasinens spel, viskar Bengt. Adam upptäckte den för en vecka sedan. Hör! Där är den!

Det är i de våta stråken i det saftiga strandbetet på Ombergssidan av vägen som dubbelbeckasinen spelar, just då. Men trots att jag lyssnar intensivt, så hör jag ingenting. Här finns den gräns som jag tyvärr har passerat, dubbelbeckasinens fina fnitter är inte längre mitt. 

Men gräshoppsångaren hörde jag, trots allt!

tisdag 10 maj 2022

10 maj - Konsten att spegla sig i natur

Under alridån längs kanalen vid Stugan finns tusentals och åter tusentals små smycken som glänser i metallblå färg; vackra ädelstenar i iriserande himmelsfärg, så blanka att jag kan spegla mig i dem. 

Blå allövbagge. Agelastica alni. Ser du min spegelbild?

Det är inte bara alarna som får sitt löv tillspillogivet denna vår. Mängden allövbaggar, Agelastica alni, spiller över på det mesta av bladverk i närheten, hagtornet är fullt, häggarna också liksom slån,  pilar och viden.

Både de vuxna baggarna och deras larver äter och äter, så hårt vid massuppträdande, att framför alarna kan bli helt kalätna till sommaren.

För trädens vidkommande blir det en sommar att utstå och överleva, vilket de nästan alltid gör, genom reproducerande bladsättning när invasionen av allövbaggar klingar av p g a matbrist och framväxande fiender i form av rovdjur, virus, bakterier och svampar.

Det är vackert att se på och förundras över och jag gläder mig nog mer, än både al och skogsfolk deppar tillsammans, åt naturens alla små under.

söndag 8 maj 2022

8 maj - En mild doft av bittermandel

När körsbären blommar sprider sig en mild doft av bittermandel över trädgården. Aromen kommer som mjukt böljande vågor i luften och överraskar mig när jag kommer runt hörnet, får mig att stanna upp och blunda en stund mitt i livet.




Den första körsbärsblommen är alltid kortskaftad och tät, möjligen också vackrast eller åtminstone mest efterlängtad.

lördag 7 maj 2022

7 maj - En får inte vara ifred för länge

Allt var ordnat och klart sedan i våras för ett besök i min ateljé idag. Ett gäng kulturhungriga medlemmar i AF:s Konstförening i Linköping var på väg hit. Då drabbas jag förstås av magsjuka. Mönstret går igen från tidigare eftersom jag drabbades av likartat problem under min senaste lilla satsning - en utställningshelg i december 2021.  

En får inte vara ifred för länge.

Jag hann ställa in besöket redan igår, så allt ordnade sig ändå i tid och att falla till föga och deppa ihop hjälper icke; det hade jag heller inte ork med, maginfluensa är en parasit som kräver total koncentration. Nu är jag emellertid på gång igen och är tillbaka i ateljén och här har jag just haft ett givande samtal över staketet med min granne, fiskhandlaren Jonny. Vi hade nämligen ett spörsmål att förvalta.

" Hej! Är i småland och jobbar med vårt bete till fåren. Har då dessa små humlor eller vildbin till sällskap. Har du någon idé om vad det kan vara, för de ser imponerande ut trots att de bara är något större än ett vanligt honunsbi. Hälsningar från Jonny i Nydala".

Svaret hade jag nästan klart innan bilden. Glödsandbi förstås, detta nya vildbi som verkligen tagit över bygden. Jag ser dem varje dag, många gånger och lite här och där, såsom jag tidigare har berättat om.

Men det var inte enbart detta vi samtalade om, Jonny och jag. Vi har nämligen haft parallella upplevelser knutna till glödsandbiet.

Innan jag blev sjuk, jag tror det var i onsdags, såg jag två stycken steklar som slogs med varandra i solgläntan i en rabatt i trädgården hemma. De var rödbruna i grundfärgen med lite spretiga ben, långa antenner och hade en spektakulärt tydligt getingfärgad bakkropp som riktig lyste i gult. Jag kände igen dem som s k gökbin. Gökbin lever som parasiter på andra grävande vildbin, därav namnet. När jag kom ut igen med mobilen i hand hade solen och gökbina försvunnit. Det blev dessvärre inget foto.

Akvarellskiss av gökbiet Nomada signata.

Istället har jag gjort ovanstående akvarellskiss av ett vildbi som liknar det jag såg. Arten på illustrationen heter Nomada signata och är en boparasit på just glödsandbiet. Jag kan förstås inte säga att det var just den arten jag såg men det är här som samtalet med Jonny kommer in.

"Tack för svar", skrev Jonny."Tack vare detta kunde jag googla och därvid se att vi även har Nomada signata på samma plats. En slogs med ett glödsandbi men jag hann inte fota innan de skildes åt och båda flög vidare. Bästa hälsningar Jonny".

Två oberoende observationer som båda talar i riktning mot att glödsandbiet nu har fått sällskap av sin efterhängsne följeslagare, gökbiet, parasiten Nomada signata.  

En får inte vara ifred för länge.

onsdag 4 maj 2022

4 maj - Oljemåleri i ateljén

Konstrundan närmar sig med stormsteg - som alltid. Och jag arbetar hårt med ett gäng återanvända dukar, målar olja av bara tusan, för att ha åtminstone något nytt till vernissagen den 26 maj.

I olika stadier står mina verk uppradade lite här och där. Så sitter jag där framför dem och funderar om fortsättningen; gillar läget och fortsätter eller förkastar och börjar om i en ständigt fortgående process.



Men vad det här ska bli är nog svårt att gissa. Jag har emellertid en idè.

Så kikar jag ut genom fönstret och ser flugsnapparhanen klippa med vingarna i snöbollsbusken framför den gistna holken i linden. Han kom alltså i natt. Vilken resa han har gjort! Större än min.

tisdag 3 maj 2022

3 maj - Bland sippor, guider och bin

Vid Stocklycke står guiden Kjell från "Naturum Tåkern på vift" och berättar för alla besökare om vad som finns att se på Omberg dessa dagar runt första maj när de första bokarna slår ut.

- Här har vi hålnunneört, säger han. Ett märkligt fynd av en växt från Skånes bokskogar som hittat ända hit till Östergötland och nu har naturaliserat sig i den södra bergsbranten och sprider sig sakta under bokarnas hägn.

- Med hjälp av Inga och Per-Emil som tog hit den med kärlek från Skåne, svarar jag. Nu ämnar vi emellertid jaga vidare med kartfjäril, men är öppna för andra förslag. Har du något att komma med?

- Jo, men du, det där glödsandbiet du brukar berätta/"skryta" om, det har jag funnit i trädgården hemma också, så det så! säger Kjell

- Jag förstår det, kontrar jag. Vi har gott om dem i vår trädgård, t o m så, att vi får vädra ut dem ur glasrummet numera och igår såg vi ett vid Vätterstranden nära Gränna, vid Kleven. Var än man går numera i trakten, undrar om de har hittat även till Omberg?

- Näej, mumlar Kjell, där går väl gränsen. Omberg lämpar sig nog inte så bra för dem.

Ulla och jag tänker söka efter kartfjäril längs Sjövägen. Vi startar vår vandring vid Storpissan och går bort till korset vid Bramsens väg.

Vandringen längs Ombergs Sjöväg är bedårande vacker och skön.

 Någon kartfjäril ser vi aldrig, kanske skulle vi ha väntat till eftermiddagens solläge. Däremot hittar vi nästan omedelbart ett glödsandbi. Det far runt framför fötterna på oss vid rastbordet nedanför Hälle källa. Även här allså! Var skall detta sluta? Kanske får Kjell rätt i sin undring om det finns risk för en utveckling som påverkar andra vildbin. 


Ett glödsandbi överraskar oss vid rastplatsen Hälle källa.

Glödsandbiet är ju stort, tungt och intensivt och har säkert en stor förmåga att ta för sig ordentligt av blommornas nektar; först av alla kanske? Jag har sett dem tränga sig före även honungsbin.

måndag 2 maj 2022

2 maj - Ombergs ramslök

Den har blivit högsta matmode - Ramslöken. Ingen har väl undgått programmen i TV och artiklarna i mattidskrifter, där allt med ramslök prisas, såom i pesto, pajer och soppor. Och visst, det är en fantastiskt god kryddväxt och jag kan faktiskt ännu känna doften i min hand från plockningen igår då jag gjorde aromsmör till biffen vi bjöd våra vänner på.

En vacker "ramslöksdal" på Omberg. Att ge sig in i en sådan och plocka vore ett gigantiskt brott mot skönhet och natur. Välj en lämpligare plats!

Det finns ställvis gott om ramslök på Omberg och vid Vätterns strand söderut längs gamla Riksettan mellan Ödeshög och Gränna. Den trivs i de små ravinerna som lutar ner mot sjön och där står den, alltid med lökar och rötter i friskt rinnande ytvatten, som dock inte alltid syns ovanifrån. 


När ramslöken blommar.

Att tänka på är att i Naturreservat är det absolut plockningsförbud. Och detta gäller i markerade reservat både på Omberg och söderut mot Gränna. (Se skylt nedan). Inte alla har förstått detta och Länsstyrelsen i Östergötland har uppmärksammat det hela som ett snabbt växande problem. 

Det är på Omberg överlag inte heller lämpligt att plocka för försäljning, storhushåll eller restaurang, men man kan förstå att turistföretag, hotell och restaurang, i direkt anslutning till Omberg kan profilera sig på ramslök som lokal resurs och man får ta knippor av blad för eget hushåll. Det är viktigt att all denna hänsyn tas, för att vi inte ska närma oss risken för totalförbud mot plockning, något som just nu diskuteras på Öland. Jag har tyvärr, även på Omberg, sett stora bärkassar användas för masskörd och av sådant blir vi alla naturintresserade och Ombergsfantaster riktigt arga och besvikna.

söndag 1 maj 2022

1 maj - Ett tigerminne kommer upp till ytan

När jag läser den sorgliga artikeln i Corren kommer minnen upp till ytan.

 
Faksimil ur Corren april 2022.

Resan till Sumatra, som jag var med om för 15 år sedan blev på nytt väldigt levande; och hur snabbt har inte alla dessa år förrunnit.

Dygnsfärskt spår av Sumatratiger i flodstrandens lera.

Vi såg aldrig någon tiger, men vi var nära. 

Vi trampade tätt efter en, på en lerig stig längs flodstranden. Den hade gått där framför oss bara någon dag tidigare och våra hjärtan klappade en aning ... Vi vandrade mot ett vattenhål i en öppning i djungeln på spaning efter elefanter men stelnade till av ett kraftigt rytande från buskagen framför oss varvid våra parkvakter/guider med automatkarbiner i händerna kom rusande och beordrade snabb reträtt ... Längs Tapan Road, där jag fick förtroendet att gå själv en bit i förväg, påmindes jag om att en tiger passerat någon dag tidigare. Jag spanade både längtande och vaksamt åt sidorna hela tiden och drömde om ett möte.

Akvarell av Sumatratiger.

Redan då 2007, var Sumatratigern på randen till utrotning. Endast knappt femhundra exemplar beräknades finnas kvar på den väldiga ön och minskningen är fortsatt snabb. Naturen på Sumatra är liksom på flera av de stora Indonesiska öarna hotad av en växande befolkning som kräver sin andel av mat och ökad standard. Även inne i reservaten såg vi flera nygjorda skogshyggen, plantager och bränningar, odlingar av Liptons thé, kassava till chips och oljepalmer för lyxkonsumtion i västvärlden. 

Utrymmet för tigrar blir alltmer begränsat. Och jag tänker som så, att hur skulle vi i vårt land kunna döma dessa människor att få föda och utkomst när vi själva lever som vi gör och inte ens har konsensus nog att ordentligt värna några hundra vargar i vårt stora land.

Jag blev gripen av den lilla korta artikeln, därför att jag kände att jag på något sätt hade kunskap om, satt med ansvar för och var inblandad i dessa tigrars öde. Jag var ju där en gång, på Sumatra nära tigrar, och bakom de tryckta orden på ett dagstidningspapper om dödandet av tigrar från långtbortifrån fanns en gripande verklighet som jag har haft privilegiet att få nosa på en liten aning. Kunskap är minsann inte alltid så lätt att bära som det sägs.

Vill du ta del av min resa till Indonesien så hälsar jag dig välkommen till en spännande värld via länken nedan.

länk Indonesien.