Vid Stocklycke står guiden Kjell från "Naturum Tåkern på vift" och berättar för alla besökare om vad som finns att se på Omberg dessa dagar runt första maj när de första bokarna slår ut.
- Här har vi hålnunneört, säger han. Ett märkligt fynd av en växt från Skånes bokskogar som hittat ända hit till Östergötland och nu har naturaliserat sig i den södra bergsbranten och sprider sig sakta under bokarnas hägn.
- Med hjälp av Inga och Per-Emil som tog hit den med kärlek från Skåne, svarar jag. Nu ämnar vi emellertid jaga vidare med kartfjäril, men är öppna för andra förslag. Har du något att komma med?
- Jo, men du, det där glödsandbiet du brukar berätta/"skryta" om, det har jag funnit i trädgården hemma också, så det så! säger Kjell.
- Jag förstår det, kontrar jag. Vi har gott om dem i vår trädgård, t o m så, att vi får vädra ut dem ur glasrummet numera och igår såg vi ett vid Vätterstranden nära Gränna, vid Kleven. Var än man går numera i trakten, undrar om de har hittat även till Omberg?
- Näej, mumlar Kjell, där går väl gränsen. Omberg lämpar sig nog inte så bra för dem.
Ulla och jag tänker söka efter kartfjäril längs Sjövägen. Vi startar vår vandring vid Storpissan och går bort till korset vid Bramsens väg.
Vandringen längs Ombergs Sjöväg är bedårande vacker och skön.
Någon kartfjäril ser vi aldrig, kanske skulle vi ha väntat till eftermiddagens solläge. Däremot hittar vi nästan omedelbart ett glödsandbi. Det far runt framför fötterna på oss vid rastbordet nedanför Hälle källa. Även här allså! Var skall detta sluta? Kanske får Kjell rätt i sin undring om det finns risk för en utveckling som påverkar andra vildbin.
Glödsandbiet är ju stort, tungt och intensivt och har säkert en stor förmåga att ta för sig ordentligt av blommornas nektar; först av alla kanske? Jag har sett dem tränga sig före även honungsbin.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar