Konstrundan närmar sig med stormsteg - som alltid. Och jag arbetar hårt med ett gäng återanvända dukar, målar olja av bara tusan, för att ha åtminstone något nytt till vernissagen den 26 maj.
I olika stadier står mina verk uppradade lite här och där. Så sitter jag där framför dem och funderar om fortsättningen; gillar läget och fortsätter eller förkastar och börjar om i en ständigt fortgående process.
Men vad det här ska bli är nog svårt att gissa. Jag har emellertid en idè.
Så kikar jag ut genom fönstret och ser flugsnapparhanen klippa med vingarna i snöbollsbusken framför den gistna holken i linden. Han kom alltså i natt. Vilken resa han har gjort! Större än min.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar