1 maj - Ett tigerminne kommer upp till ytan

När jag läser den sorgliga artikeln i Corren kommer minnen upp till ytan.

 

Faksimil ur Corren april 2022.

Resan till Sumatra, som jag var med om för 15 år sedan blev på nytt väldigt levande; och hur snabbt har inte alla dessa år förrunnit.

Dygnsfärskt spår av Sumatratiger i flodstrandens lera.

Vi såg aldrig någon tiger, men vi var nära. 

Vi trampade tätt efter en, på en lerig stig längs flodstranden. Den hade gått där framför oss bara någon dag tidigare och våra hjärtan klappade en aning ... Vi vandrade mot ett vattenhål i en öppning i djungeln på spaning efter elefanter men stelnade till av ett kraftigt rytande från buskagen framför oss varvid våra parkvakter/guider med automatkarbiner i händerna kom rusande och beordrade snabb reträtt ... Längs Tapan Road, där jag fick förtroendet att gå själv en bit i förväg, påmindes jag om att en tiger passerat någon dag tidigare. Jag spanade både längtande och vaksamt åt sidorna hela tiden och drömde om ett möte.

Akvarell av Sumatratiger.

Redan då 2007, var Sumatratigern på randen till utrotning. Endast knappt femhundra exemplar beräknades finnas kvar på den väldiga ön och minskningen är fortsatt snabb. Naturen på Sumatra är liksom på flera av de stora Indonesiska öarna hotad av en växande befolkning som kräver sin andel av mat och ökad standard. Även inne i reservaten såg vi flera nygjorda skogshyggen, plantager och bränningar, odlingar av Liptons thé, kassava till chips och oljepalmer för lyxkonsumtion i västvärlden. 

Utrymmet för tigrar blir alltmer begränsat. Och jag tänker som så, att hur skulle vi i vårt land kunna döma dessa människor att få föda och utkomst när vi själva lever som vi gör och inte ens har konsensus nog att ordentligt värna några hundra vargar i vårt stora land.

Jag blev gripen av den lilla korta artikeln, därför att jag kände att jag på något sätt hade kunskap om, satt med ansvar för och var inblandad i dessa tigrars öde. Jag var ju där en gång, på Sumatra nära tigrar, och bakom de tryckta orden på ett dagstidningspapper om dödandet av tigrar från långtbortifrån fanns en gripande verklighet som jag har haft privilegiet att få nosa på en liten aning. Kunskap är minsann inte alltid så lätt att bära som det sägs.

Vill du ta del av min resa till Indonesien så hälsar jag dig välkommen till en spännande värld via länken nedan.

länk Indonesien.