söndag 31 mars 2019

31 mars - Några höstlöv

.
Jag rensar rabatter på eftermiddagen efter att ha kommit hem från boulespel i Motala. Och vet ni vad, det snöade rejält någon timme där, med stora flingor som virvlade runt i den bitiga vinden. Men vi var inomhus förstås, så det gick att stå ut.
Men som sagt nu är jag hemma igen i trädgården under en sol som knappt värmer för att gräva bort en gammal lavendelbuske under spaljépäronet, samla upp gamla kompostben från gräsmattan samt räfsa ihop allt kvistklipp från fruktträden.


Bland höstlöven tar jag med mig två till ateljén. Det nedre är en vanlig lönn som inte färdats så lång väg. Rakt över är det ungefär trehundra meter till prästgårdens präktiga lönnar och antagligen är det urpsrunget.
Det övre bladet kanske är märkligare. Det tycks mig vara från en rödek, en amerikansk art, vanlig som parkart och jag har  ingen aning om var det trädet står, så nu får jag ge mig ut på lite spaning.
Men höstlöv kan nog färdas långt, tror jag, jag undrar hur långt.

fredag 29 mars 2019

29 mars - Från det ena till det andra

.



Jag börjar med att påminna om Earth Hour imorgon kväll i Ödeshögs kyrka och vill hälsa er alla varmt välkomna till en eftertänksam, viktig och skön stund.



Häromdagen vid passage över Heda, mellan Rök och Alvastra noterade jag att det här gamla slitna och lite annorlunda proportionerade huset är under vacker renovering.
Så vackert det blir, tänker jag och så spännande att en klassisk gammal metod för putsunderlag åter kommer till heders, med hönsnät och vass. Det bara måste bli perfekt!
Enligt vad jag hört är det Anders Murare från Boxholm som är hantverkaren - rätta mig om jag har fel.



Glansveronika, Veronica polita.

På den lilla gräsplätten vid min p-plats blommar nu en tuva trädgårdsveronika förföriskt vackert. Det bara lyser av himmelsblått på backen. 
Veronikor är spännande blomster och trädgårdsveronika extra så eftersom den är så himla variabel.

Senare tillägg: Att lära sig något nytt varie dag är min paroll. Sålunda har jag nu för framtiden lärt mig att växten ovan heter glansveronika, Veronika polita, och inte något annat. Man jag ändrar inte i originaltexten, det kan vara intressant att se historien.

Glansveronika står som sällsynt i floran och jag har aldrig noterat den tidigare. När jag nu kikar runt lite på gräsmattorna och i rabattkanterna i Ödeshögs centrum konstaterar jag att den minsann inte är sällsynt här. Jag hittar flera exemplar lite här och där. Nu när de blommar rikligt och ganska konkurrensfritt är de tydliga att se. 
En ny veronika för mig alltså och kanske ny för Ödeshög också. Det ska jag försöka ta reda på.
Så kul!

Vi ses väl imorgon då? Earth Hour menar jag.

onsdag 27 mars 2019

27 mars - Uppdatering av vår

.
Så small det till med vårvädret så där som det brukar göra varje år.
Från en kulet nordblåsig dag igår gick tempen upp till 13 grader idag, med strålande sol, svag bris och solstick i sydvända ansikten.

Och naturen är snabb med gensvaret. Det blir en sån där explosion av nyheter på en gång framför allt i solbackarna.

Här kommer några exempel:



En stor sälg som sågats ner vid Naturum Tåkern för att bereda plats för fler rastbord visar sig vara totalt genomborrad av den vackra skalbaggen myskbockens larver.
Skulle man ta in en sån här klump inomhus hade man snart fullt med glänsande långhorningar mot fönsterrutorna.



Senare komplettering:
Så här ser den fullvuxna skalbaggen ut. En av våra absolut vackraste långhorningar med kitinskelett glänsande i alla regnbågens färger. Och stor är den dessutom, upp mot 35 mm lång med pampiga, kroppslånga antenner. Namnet myskbock kommer av att den utsöndrar myskdoft från körtlar på bakkroppen.

Lite illa känns det att så många larver och puppor hotas av torrdöden nu när trädet är nedhugget men jag tror och hoppas att de flesta kanske kan lyckas bli till färdiga skalbaggar ändå om bitarna får ligga kvar lite i skuggan.



En padda är på vandring vid Alvastra. Den är på väg ner till karpdammarna för kärleksbestyr. Jag håller rent från bilar under överfarten men tyvärr faller många groddjur offer för ouppmärksam trafik.

Två snokar ser vi när vi besöker Naturum Tåkern. En är typiskt tecknad med två ljusgula öronfläckar, men den här på bilden kan tas för en svart huggorm och den försöker bete sig som en sådan också genom att ringla ihop sig, låtsashuggas och väsa kraftigt.

En helsvart snok.

Jag får ägna en god stund åt att förklara för familjen hur jag ändå kan se att det är en snok och ingen huggorm - rund pupill, långsmal smäcker kropp "utan svans" och de stora plåtarna på hjässan ger klart besked.

Under en liten promenad i Isberga naturreservat vid Heda observerar Lars Frölich och jag en majbagge av lite annat slag. Senare exemination och hjälp från nätet ger vid handen att detta är arten 
Svart majbagge, Meloe proscarabaeus, en något mera ovanlig sort jämfört med den violetta majbaggen som finns rikligt här, men som kanske är något senare i uppträdande (Det får jag kolla upp vidare).

Senare tillägg: Jag är uppenbarligen ute och cyklar när det gäller vilken art som är allmännast av majbaggar i bygden. Min gode vän Coleopteraspecialisten Sven Lennartsson har lämnat följande synpunkter, se även i kommentarerna nedan:

"Gebbe,
Det finns som sagt inga fynd av M. violaceus från Östergötlands torrmarker, bara 
Meloe proscarabaeus.
Tyvärr rapporteras blå majbaggar som violaceus. Det är mer subtila skillnader som skiljer arterna åt. Färgen är INTE en sådan // Sven"



Svart majbagge.

Tibasten blommar och doftar förföriskt längs vägkanterna på Omberg.


Tibast.


Blommande lungört. Knopp och nyutslagna blommor är rosaröda som dessa men blir efterhand blå i tonen.


De första spirande bladen av luddvedel sticker upp ur torrbacken vid Isberga dödisområde. Detta är en exklusivt rar klenod för centrala Östergötlands flora.


Den första backsippan blommar i Isberga naturreservat på marknära kort stjälk Det är tidigt!


Och så var det det där med sipporna på Omberg. Det börjar redan bli alldeles blått i solbackarna.
Det är så gudomligt vackert och skönt att jag gläds storligen åt livet varje vår vid den här tiden.
Och variationen bland blåsipporna är stor. Från rent vita över ljusrosa, via djuprött till alla olika sorters nyanser av blått. Se själv!





  Och minsann fann vi även flera nyutslagna vitsippor i blåsippsmattan. Det var tidigt det, tycker jag.


Årets första vitsippa.

fredag 22 mars 2019

22 mars - Förberedelse inför Earth Hour

.
Jag är engagerad av Ödeshögs församling och studieförbundet Sensus som medarbetare i manifestationen av Earth Hour lördagen den 30 mars kl 20.00  i Ödeshögs kyrka och jag håller som bäst på att förbereda mig inför detta viktiga event.
Det blir musik i olika former varvat med små inlägg och bilder som jag svarar för. 
Ännu är jag blott i tänkartagen och vet inte själv hur mitt bidrag kommer att gestalta sig till slut, men spännande är det att få vara med och som sagt, det är ju väldigt viktigt!

Vi alla deltagare önskar publiken varmt välkommen!




torsdag 21 mars 2019

21 mars - Buskar och träd på norra Cypern

.
Här är en första liten rapport från Ullas och min resa till norra Cypern för ett par veckor sedan i form av en serie foton av buskar och träd. Det är blott en liten del av alla vilda och planterade arter som jag såg. Kan med fördel användas för identifikation under egna resor till Medelhavsområdet.
Växternas namn finns i bilden.
Varsågod!

















onsdag 20 mars 2019

20 mars - Almfall mitt i vårens framfart

.
Idag, vårdagjämningsdagen, när all tid är nollställd och likartad jorden över, är värmen på väg tillbaka. Under tiden som jag skriver detta stiger temperaturen ute och vinden som vridit över på sydväst känns med ens ganska vän när jag står ute på trappan och fotograferar ett akvarellmotiv som är beställt till årets tidskrift Vingspegelns omslag nr 1/19.



Det fick bli en dubbeltrast, med lite havskänsla i bakgrunden. Det sista är ett påhitt från beställaren, ÖgOF, eftersom Häradsskär på något sätt ska vara inblandat.
Annars passar det bra med dubbeltrast just nu. Den är först på plats med sång i skogen och jag hörde min första häromkvällen vid Surmossen uppe på Omberg när jag egentligen var ute efter att lyssna till sparvugglor. Sparvugglan uteblev men två nyanlända morkullor kom farande längs vägen med dubbeltrastsång i bakgrunden. Vackert så!



Vid Stugan har vinden härjat och raserat en av de döende 150-åriga gamla almarna. En stor bit av stammen föll över uthuset. Nu blir den nog av, slutavverkningen, innan mer händer. Kvarnstugan själv ligger i farozonen.



Det kommer att bli tomt runt gårdarna på slätten när alla almar är borta. Respiten är nog inte mer än högst tio år. Sen är det tomt efter vår tids enorma "almfall".

Almfallet kallas den period under bondestenålder för ungefär femtusen år sedan då pollen från alm under blott ett par århundraden helt försvann ur borrade analyskärnor. Orsaken till det snabba utdöendet som drabbade hela Eurasien uppmärksammades år 1941 av en dansk geolog och är ännu under diskussion. I och med den nya aktuella almsjukan som grasserar enormt just nu har allt ställts på sin spets igen och problemet har troligen funnit sin förklaring.
Retur av en pest.



Så, våren tuggar på, nu längtar jag efter värmen och den första forsärlan. Och visst! rördromen tutar redan ur Tåkerns vass. Det är vår och blåsipporna blänker.

tisdag 19 mars 2019

19 mars - Friluftsmåleri

.
Det här har jag längtat efter. Att i den första vårsolen ta sig ut i naturen för att idka friluftsmåleri.
Vinden från norr är kall så jag söker upp Ombergs läsida och ger mig ut med hela den mobila verkstaden: oljefärger, staffli, penslar och dukar.

Jag har inte lust att visa öppet så jag gömmer mig i terrängen och hör bara på håll att det är gott om bilar med vårlängtande turister som passerar där ute vid vägen. Men de ser inte mig. Jag är ensam med skogsduvan som tutar och den första bofinkens smattrande fanfar.

Jag har klamrat upp två dukar på plywoodskivor och sätter igång med en översikt och en detalj.

Efter tre timmar har jag tydligen målat färdigt utomhus, eftersom jag känner att jag inte kommer längre.
Jag tar med mig oljeskisserna hem till ateljén för att fortsätta målandet där, till förhoppningsvis färdigt resultat under våren och den kommande konstrundan under Kristi him.






måndag 11 mars 2019

11 mars - Information om föredrag och liten utställning

.

På torsdag den 14 mars kl 18 i Linköpings Naturcentrum kommer jag att visa mitt bildspel "Fåglar på mitt sätt" och samtidigt presentera en liten utställning med fågelmotiv som kan kopplas till nämnda föredrag.
Utställningen kommer att hänga till den 1 maj 2019-

Välkomna!

Tillägg om kvällen.


Fullt hus blev det och efter lite svajig kompabilitet mellan dator/projektor stabiliserades allt till slut till nöjsamhet.
Tack till alla ni som kom! Ni gjorde det!

söndag 10 mars 2019

10 mars - Sorgen över en förlorad skog

.
Nu är vi hemma igen efter en intressant kulturresa till Norra Cypern och jag tänker återkomma med ett litet reportage om detta så fort jag orkar. Jag har drabbats av en tråkig förkylning direkt efter hemkomsten och ligger ännu mest nedbäddad.

Nåväl. Alldeles innan jag åkte iväg fick jag hem senaste nummer av tidskriften Fauna&Flora och nu när jag går igenom mejlboxen finner jag även en nätupplaga av den krönika som jag skrev där, "Sorgen över en förlorad skog", en elegisk historia från den 8 januari.