27 mars - Uppdatering av vår

.
Så small det till med vårvädret så där som det brukar göra varje år.
Från en kulet nordblåsig dag igår gick tempen upp till 13 grader idag, med strålande sol, svag bris och solstick i sydvända ansikten.

Och naturen är snabb med gensvaret. Det blir en sån där explosion av nyheter på en gång framför allt i solbackarna.

Här kommer några exempel:

En stor sälg som sågats ner vid Naturum Tåkern för att bereda plats för fler rastbord visar sig vara totalt genomborrad av den vackra skalbaggen myskbockens larver.
Skulle man ta in en sån här klump inomhus hade man snart fullt med glänsande långhorningar mot fönsterrutorna.

Senare komplettering:
Så här ser den fullvuxna skalbaggen ut. En av våra absolut vackraste långhorningar med kitinskelett glänsande i alla regnbågens färger. Och stor är den dessutom, upp mot 35 mm lång med pampiga, kroppslånga antenner. Namnet myskbock kommer av att den utsöndrar myskdoft från körtlar på bakkroppen.

Lite illa känns det att så många larver och puppor hotas av torrdöden nu när trädet är nedhugget men jag tror och hoppas att de flesta kanske kan lyckas bli till färdiga skalbaggar ändå om bitarna får ligga kvar lite i skuggan.

En padda är på vandring vid Alvastra. Den är på väg ner till karpdammarna för kärleksbestyr. Jag håller rent från bilar under överfarten men tyvärr faller många groddjur offer för ouppmärksam trafik.

Två snokar ser vi när vi besöker Naturum Tåkern. En är typiskt tecknad med två ljusgula öronfläckar, men den här på bilden kan tas för en svart huggorm och den försöker bete sig som en sådan också genom att ringla ihop sig, låtsashuggas och väsa kraftigt.

En helsvart snok.

Jag får ägna en god stund åt att förklara för familjen hur jag ändå kan se att det är en snok och ingen huggorm - rund pupill, långsmal smäcker kropp "utan svans" och de stora plåtarna på hjässan ger klart besked.

Under en liten promenad i Isberga naturreservat vid Heda observerar Lars Frölich och jag en majbagge av lite annat slag. Senare exemination och hjälp från nätet ger vid handen att detta är arten 

Svart majbagge, Meloe proscarabaeus, en något mera ovanlig sort jämfört med den violetta majbaggen som finns rikligt här, men som kanske är något senare i uppträdande (Det får jag kolla upp vidare).

Senare tillägg: Jag är uppenbarligen ute och cyklar när det gäller vilken art som är allmännast av majbaggar i bygden. Min gode vän Coleopteraspecialisten Sven Lennartsson har lämnat följande synpunkter, se även i kommentarerna nedan:

"Gebbe,
Det finns som sagt inga fynd av M. violaceus från Östergötlands torrmarker, bara Meloe proscarabaeus.

Tyvärr rapporteras blå majbaggar som violaceus. Det är mer subtila skillnader som skiljer arterna åt. Färgen är INTE en sådan // Sven"

Svart majbagge.

Tibasten blommar och doftar förföriskt längs vägkanterna på Omberg.

Tibast.

Blommande lungört. Knopp och nyutslagna blommor är rosaröda som dessa men blir efterhand blå i tonen.

De första spirande bladen av luddvedel sticker upp ur torrbacken vid Isberga dödisområde. Detta är en exklusivt rar klenod för centrala Östergötlands flora.

Den första backsippan blommar i Isberga naturreservat på marknära kort stjälk Det är tidigt!

Och så var det det där med sipporna på Omberg. Det börjar redan bli alldeles blått i solbackarna.

Det är så gudomligt vackert och skönt att jag gläds storligen åt livet varje vår vid den här tiden.

Och variationen bland blåsipporna är stor. Från rent vita över ljusrosa, via djuprött till alla olika sorters nyanser av blått. Se själv!

  Och minsann fann vi även flera nyutslagna vitsippor i blåsippsmattan. Det var tidigt det, tycker jag.

Årets första vitsippa.