Idag, vårdagjämningsdagen, när all tid är nollställd och likartad jorden över, är värmen på väg tillbaka. Under tiden som jag skriver detta stiger temperaturen ute och vinden som vridit över på sydväst känns med ens ganska vän när jag står ute på trappan och fotograferar ett akvarellmotiv som är beställt till årets tidskrift Vingspegelns omslag nr 1/19.
Det fick bli en dubbeltrast, med lite havskänsla i bakgrunden. Det sista är ett påhitt från beställaren, ÖgOF, eftersom Häradsskär på något sätt ska vara inblandat.
Annars passar det bra med dubbeltrast just nu. Den är först på plats med sång i skogen och jag hörde min första häromkvällen vid Surmossen uppe på Omberg när jag egentligen var ute efter att lyssna till sparvugglor. Sparvugglan uteblev men två nyanlända morkullor kom farande längs vägen med dubbeltrastsång i bakgrunden. Vackert så!
Vid Stugan har vinden härjat och raserat en av de döende 150-åriga gamla almarna. En stor bit av stammen föll över uthuset. Nu blir den nog av, slutavverkningen, innan mer händer. Kvarnstugan själv ligger i farozonen.
Det kommer att bli tomt runt gårdarna på slätten när alla almar är borta. Respiten är nog inte mer än högst tio år. Sen är det tomt efter vår tids enorma "almfall".
Almfallet kallas den period under bondestenålder för ungefär femtusen år sedan då pollen från alm under blott ett par århundraden helt försvann ur borrade analyskärnor. Orsaken till det snabba utdöendet som drabbade hela Eurasien uppmärksammades år 1941 av en dansk geolog och är ännu under diskussion. I och med den nya aktuella almsjukan som grasserar enormt just nu har allt ställts på sin spets igen och problemet har troligen funnit sin förklaring.
Retur av en pest.
Så, våren tuggar på, nu längtar jag efter värmen och den första forsärlan. Och visst! rördromen tutar redan ur Tåkerns vass. Det är vår och blåsipporna blänker.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar