Min ateljé har gjort sig känd inte bara för sin konst utan också för de fantastiska växter som jag vårdar och älskar.
Jag har flera gånger redovisat en del av detta här i min blogg och jag berömmer mig själv av att ha gröna fingrar och stort intresse i ämnet. Stora träd som sommartid prunkar i vår trädgård vinterförvarar jag i ateljén, liksom avblommade fönsterblommor som orkidéer och kornettblommor vilka jag gärna ger nya chanser.
Ibland står man dock inför avgöranden som kan vara lite bittra. Så till exempel kände jag till slut att mitt fantastiska kameliaträd, nästan två meter högt, som jag fick i 70-årspresent av goda vänner, inte längre trivdes hos mig. Trädet var i stort behov av bättre utrymme, ljus och klimat och alla de 200 - 300 stycken knoppar (jag överdriver faktiskt inte) som var på gång efter sommarens utomhustillstånd allteftersom bara torkade bort och föll.
Min vackra kamelia är ledsen och hundratals knoppar bara torkar och faller av.
Jag tog ett snabbt beslut att ge kamelian en ny chans i ett vinterhus hos goda vänner där knopparna som kvarstår nu äntligen slår ut under trivsel. Där kommer den att få bo fortsättningsvis.
Beslutet blev lättare att fatta då Bo i Hästholmen, han som är pappa till alla dessa kamelior, med stor generositet, bjussade mig på ett nytt exemplar av lättare dimensioner.
Min gamla Crassula börjar visa tecken på vantrivsel.
Crassulan i knopp.
Vännerna som erbjöd ny miljö för kamelian fick på köpet även ta över min tjugofem år gamla Crassula, som också den började visa tecken på trötthet över min ateljés bestående begränsningar. Trots att den en meter höga och vida växten precis satte knopp bestämde jag mig i hastigt mod för att låta den få ett nytt liv på annan plats och sålunda få gå med i transporten som avgick.
Jag har en ny Crassula, en stickling från moderplantan, på gång och jag förväntar mig blomning om något år.
Citronträdet trivs dock fortsättningsvis väl i min ateljé under vintern och bär ett tjugotal vackra frukter som just börjar mogna till förväntad skörd.
Mitt Solanum-träd trivs också fortsättningsvis och sätter blommor på de nya skott som väller fram i ateljévärmen.
På tal om vinterblomning passar jag slutligen på att visa upp vad Sverker hade med sig till vårt sociala tisdagsfika senast.
Kejsarolvon, så gott doftande och så skönt beskriven av Sverker att alla damer runt omkring vårt bord på konditoriet omedelbart lade in om beställning till våren.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar