.
Jag unnar mig en dryg timma åt Omberg idag; en biltur längs Sjövägen och hem igen. Det är så lugnt, snön ligger tung och allt är tyst.
Vättern skiftar i subtila nyanser, speglar himlens ljusa och mörka stråk. Västergötland är suddigt.
.
Kattugglan sitter tålmodigt stilla i en av Ombergs frusna jätteekar. Nästan omöjlig att upptäcka för den som inte vet.
Turisterna är långt långt borta.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar