Mitt i byn kommer fem rapphöns flygande mellan hustaken. Det smattrar om vingarnas hårda pennor. De glider sen på stela vingar förbi vindskivor och skorstenar och undviker med ett nödrop att krocka med en villagavel. Det känns egendomligt. Vad gör de här?Jag minns en vintermorgon för säkert 15 år sedan, och jag minns också att det var mycket snö, så kanske var det snövintern 1986, hur Ulla ropade till när hon drog upp rullgardinen. Mitt över gräsmattan kom en flock rapphöns springande. De stannade till, tog skydd under tuijan vid husväggen gick efter en stund vidare genom grannens häck och försvann. Gemensamt för de båda observationerna är således snövinter. Och så är det förstås, att rapphönsen om några har en dödligt svår tid just nu när snödjupet är över en halv meter. Säkerligen är det av tvång och nöd de söker upp trädgårdar för att få skydd och mat.
.
Men mitt allra märkligaste hönsminne är från en sommardag för ännu längre sedan då en ensam, mörk och tung fågel kom flygande mot mig på hög höjd rakt över himlen, byn och slätten. Jag hann fundera en del innan jag fattade att det var en orrhöna. Hon försvann bort mot Omberg.
På den tiden, under några år, hördes enstaka gånger orrtuppar bubbla på berget. Det var förstås det som drog. Och det hela visade också att oförväntade "rörelser" faktiskt sker också i realiteten. Jag menar, på något sätt måste ju spridningen kunna ske även över ogynnsamma passager.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar