2 februari - Vitt på svart

.

Den här illustrationen blev visst inte så bra i sammanhanget. Skaftspetsen på den översta fjädern, den från en ägretthäger, kom visst inte med. Men ni får lita på mig då jag säger att den gick ner till den vita linjen.

Det ligger en vit fjäder på mitt skrivbord. Jag har ryckt den ur vingen på en död ägretthäger. Det är en vingpenna. Jag stötte till den nyss. Den reste sig upp och hamnade på sidan, jag menar, med innerfanet nedåt på bordskivan. Så ställde den sig och stod stilla; stadigt och självklart.

Först så, noterade jag att man under vingpennan, kurvad som den är, kunde dra liksom en rak linje ungefär från skaftspets till fjäderslut om du nu förstår hur jag menar.

Jag hämtade en annan fjäder - en armpenna från en råka. Samma sak där. Den gick också att ställa så där eftersom även den inre fjäderkanten på denna fjäder var rak. Jag testade vattenrall, och fasan också. Visst!

Slutsats har jag ingen, tror jag, bara ett konstaterande kanske tillhörigt kategorin mindre betydande vetande och aerodynmik utgående från ett biologiskt bygge.

Nu vet jag och nu vet också du. Kanske.