Jag rensar ogräs från odlingslådorna i trädgården, då jag hör ett svagt "tu -íih" från oxbärshäcken. Aha, tänker jag, de unga lövsångarna har börjat röra på sig. Det är så dags.
Sen hör jag lätet igen, lite noggrannare nu, och märker att det är en liten, liten paus mellan "tu" och "íhh", som en minikort andhämtning. Dessutom är lätet aningen starkare och liksom aggressivare än lövsångarens mycket veka och försynta lockläte. Jag funderar ett par varv extra och har mina aningar.
Tycker du att mitt resonemang är delikat på gränsen till nördigt måhända? jo, men så ser verkligheten ut för den fågellintresserade, ibland är det subtilt eller så svårt att det kan bli nästan omöjligt.
Plötsligt flyger en gråbrun fågel ut på gräsmattan under häcken, hoppar runt och förser sig med något matnyttigt. Stjärten darrar blodröd i solgläntan. Det är som jag tänker ...
I motljuset blir den unga rödstjärtens kropp mörk, men kringgärdad av en solljus aura.
... en ung rödstjärt.
Kommentar:
Go´morron Gebbe!
Skönt att Du är tillbaka.
Din natur-rapport smakar gott,
ja även mer ...
Via Dig våra ögon också naturen når,
som om vi också är
ute och går!
Tusen tack!
Med vänliga hälsningar
Ewa-Britt Nilson
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar