4 oktober - Kampen för Nationalnyckeln fortsätter

.

I slutet av förra året stod det klart att regeringens utsedda utredare kommit fram till ett kontroversiellt förslag gällande det som jag kallar "Ett svenskt nationalepos" - Nationalnyckeln. Detta unika och magnifika bokverk som är tänkt att presentera hela Sveriges fauna och flora i ett rikt och oerhört vackert illustrerat format har redan utkommit med femton band av vilka några kan nämnas som exempel:

Dagfjärilar
Blomflugor
Stövsländor
Stjärnmaskar
Mångfotingar
Bladmossor
Långhorningar
Steklar
Fiskar

Utredaren kom med ett förslag som går ut på att lägga ner hela bokprojektet och bara presentera materialet digitalt i råform.
Detta är naturligtvis ett enormt svek mot hela satsningen, Sveriges naturintresserade, biologer, illustratörer och mot alla de som idag har gått in som långsiktiga prenumeranter samt många fler.

Nationalnyckelns redaktion startade en namninsamling mot förslaget som på kort tid fick in många tusen protesterande men som också snart väckte regeringens ilska, då man betraktade redaktionen som part i målet.

Nu finns en "opartisk" protestlista och jag uppmanar alla mina läsare att sprida denna information så mycket som möjligt, till alla ni känner. Kampen för ett fortsatt utgivande av nationalnyckeln måste intensifieras; verkets fortsatta utgivning måste säkras! Detta är oerhört viktigt!

Läs mer om mitt skriveri under den 15 juli 2012, 16 juli 2012, 23 december 2011 och 17 november 2011, eller framför allt gå in direkt på länken här nedan och gör som jag nyss har gjort, skriv in dig i petitionen. Jag vädjar!

http://tinyurl.com/artprojektet

16 februari - En ny bok i min hand

.

.

.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

..

.

Jag tittar ut genom fönstret på vintern som har "börjat om". Innan jag for iväg till Bulgarien på en vecka var det milt och blåsigt. Det mesta av snön, förutom de stadigt hopskrapade drivorna, var bortsmält. Men nu är allt tillbaka igen - snön och kylan - och det är åter fullt ös vid fågelbordet.

Men ändå. Något har hänt. I toppen av trädgårdens sembratall, planterad för snart tjugo år sedan, sitter en skata. Hm, tänker jag, fastän jag sett dem sitta där många gånger förut, är det så att ...?

... Jovisst så är det. Det är bobyggnad på gång. Skatparet flyger i skytteltrafik med pinnar till den täta talltoppen och jag står en stund och njuter åt flitet och nyheten. De har bara flyttat fem meter, från grannens tall, där de huserat två år och innan dess, från ytterligare en granne längre bort så länge jag minns tillbaka i tiden. Men den tallen sågades ner för tre år sedan, därav den succesiva emigrationen. Och nu är de alltså på plats i vår trädgård.

Jag känner mig glad över det. Jag gillar skator, trots alla problem de ställer till med när innanmätet i trädgårdens fågelholkar skall lämna boets trygghet.

Skatorna har också liv att ta hand om.

.

Jag är hemma igen och har precis plitat färdigt min reserapport från Bulgarienveckan.

Den finns att läsa på min resesida och länken dit finns i spalten överst till höger på den här blogsidan. Välkommen dit!

.

Bulgariens nya fågelatlas.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag håller en dyrgrip i min hand. En alldeles splitterny bulgarisk fågelatlas.

Jag har gjort omslaget till den - ett par balkanflugsnappare.

Äntligen har jag fått den i min ägo. Det har varit problem med transporten per post tidigare.

Det var faktiskt en av de väsentliga anledningarna till att jag följde med Johan dit ner mitt i senvintern. Jag var nyfiken på resultatet förstås.

.

Jag har bjudit Bulgariens Ornitologiska Förening på omslagsbilden. De behöver allt ekonomiskt stöd och ideellt arbete som de kan få där nere. Det känns också mycket glädjefullt att kunna hjälpa till med dylika ting och det ger mig samtidigt en portion stolthet.

.

Ändå, det tänker jag faktiskt berätta om nu i min naturliga dagbok, känns det lite egendomligt vårdslöst och tanklöst att man har täckt över min namnteckning på omslagets framsida nere till höger med en text så att det inte längre framgår att jag är "pappa" till verket. Och jag får leta länge dessutom, innan jag hittar mitt namn inne bland titelsidorna (smått - smått).

.

Tja! Inte mycket att orda över nu kanske. Jag tröstar mig med att vi säkert ser olika på saker och ting i Bulgarien och Sverige. Livet är fullt av kulturkrockar.

Men det är klart, att hade detsamma hänt här hemma i Sverige, så hade jag satt fart på åtgärdsbatteriet..Det finns ju regler för sånt här.

20 september - Artrikedom

.
Illustration, omslaget till:
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Stjärnmaskar - slemmaskar. Sipuncula - Nemerta. 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
.
.

.
..
Jag sitter hemma och intar lunch tillsammans med Mattias Klum som i TV berättar om skog, natur, artrikedom och hot i ett bildspel under Tällbergskonferensen.
Det är en initierad introduktion av en säreget begåvad fotograf, entusiasmerare och upptäcktsresare, vilken förhoppningsvis väcker alla deltagarna på plats: representanter från näringsliv, politiker och biologer till besinning och sans.

- "10 år till har vi fritt levande orangutanger på Borneo om inget görs åt den omfattande skövlingen av regnskog", säger Mattias. "Och jag vill kunna säga till mina barn att jag gjort allt som står i min makt att medverka till att rädda dem och deras miljö. Jag vill att också mina barn i framtiden ska få se en vild orangutang."

Då jag anländer till ateljén har jag fått en avi om paket. Jag hämtar ut det, öppnar och bläddrar sen nyfiket i den senaste utgåvan i projektet "Nationalnyckeln", som behandlar några egendomliga djur.

Jag läser:

"På omslagets framsida ses ett exemplar av långsnöre, Lineus longissimus. Denna slemmaskart kan bli mycket lång och har extremt stor förmåga att sträcka ut och dra ihop kroppen. I utsträckt tillstånd, då kroppen är mycket tunn, kan vissa exemplar nå en längd av uppemot 50 meter och arten brukar därmed betraktas som världens längsta djur."

Detta för mig tidigare helt okända djur lever i salta vattendjup vid Kosterhavet i Bohuslän. Den är förutom allt annat egendomligt även giftig. Hudslemmet innehåller ett starkt nervgift som påverkar även människan om man skulle handha masken utan handskar, kan jag läsa.

Och då tänker jag åter på vad Mattias Klum sa under sitt lilla föredrag i Tällberg, att förutom sitt eget livsvärde äger många arter växter och djur farmakologiska ingredienser av både känt, okänt och oanat slag, som skulle kunna vara till nytta för mänskligheten. Så kanske också denna slemmask.

Så lite man vet ändå om livets rikedom. Och ändå så nära inpå.

Här kan du beställa bokverk ur Nationalnyckeln (länk).

.

15 april - Folke Dahlberg

.
Vi har mycket gemensamt Folke Dahlberg och jag - med all den ödmjukhet jag äger i beaktande, menar jag.
Han var också en skildrare i ord och bild av en bygd, nordvästra Vättern, med en tålmodighet att hålla fast vid sitt landskap och sin gärning.
.
Sen finns det naturligtvis oändligt mycket som skiljer. Så är det ju.
.
Idag besökte orföranden i Folke Dahlberg Sällskapet, Jonas Modig, Rotary i Ödeshög och berättade om poeten, tecknaren och melankolisten från andra sidan sjön, vars liv slutade i en tragisk drunkningsolycka 1966.
.
Nu har jag beslutat mig för att äntligen gå med i det där sällskapet. Det har varit på gång länge och nu är det faktiskt dags!

.

11 april - En bok nära mig

.

. - Min far hade ett förstoringsglas på sitt arbetsbord hemma i Mjölby. Varje vår, innan den riktigt var där, hämtade jag det där förstoringsglaset, gick ut på balkongen med en bit kartong eller en träbit i min hand och brände in mitt namn, en figur eller signatur med vårvintersolens hopsamlade kraft.

Om jag blundar kan jag ännu känna den brända doften av koncentrerad vårsol.

Handlingen var viktigt för mig. Jag ville med absolut visshet få bekräftat att allt hade startat på nytt, att solen hade rest sig tillräckligt över horisonten för att orka med uppgiften.

Brännglaset blev en symbol för något stort och viktigt -

.

.

Nu har jag läst "Dagar som brännglas" skriven av min kamrat sen länge, Göran Bergengren.

Jag har tagit tid på mig. Inte slarvat med en enda rad eller för den delen något enstaka ord heller. Det bör man inte göra, ty Görans text är full av metaforer och nyskapade uttryck, att smaka på länge, svälja omsorgsfullt och spara för fattigare dagar.

.

Dagar som brännglas - av Göran Bergengren med omslag av Lars Lerin och utgiven på Carlssons förlag 2010.

.

Med brännglasets fokus på historier och upplevelser, kompletterat med anmärkningsvärt noggrann research (fast jag är förstås inte förvånad; jag känner författarens ordningsinne) och därtill invävda rapsodiska fragment från resor till andra länder och platser, berättar Göran om torpstället vid Hagsberg - Fridastugan. Det blir en resa i tiden, fylld av pusselbitar, " ... ett kalejdoskop ..." från förr till nu, som vävs till en berättelse, en syntes, om förändring - eller "avgångar" som Göran uttrycker det.

Allt andas saknad och vemod men likväl parad med livsglädje och nyfikenhet samt förvåning över att livet alltid ändå fortsätter - på något sätt, även om annorlunda.

. Det är märkligt, och detta är förstås väldigt personligt, hur lite man ändå vet även om en mycket god vän. Hur mycket ryms inte i ett människoliv.

Jag brukar lite lättsamt säga att varje människas öde kan vara värt en roman - bara den är väl skriven.

En del av det Göran återminner, är jag i viss mån delaktig i, (personen Gunnar), men sammantaget förvånas jag över hur oerhört perifert trots allt.

Men precis så är det; ett människoliv är så oändligt rikt att en annan människas livssfär, även en mycket god väns eller närstående, faktiskt endast snuddar vid den personliga cirkelbågens integritet.

.

1 oktober - En droppe

.

På kultursidan i Östgöta Correspondenten idag - som "droppe" -är texten nedan (27 sept.) om mina tankar inför Le Clézios bok "Öken" införd.

5 juli - Poeter

Omslaget "Katten och klänningen" är gjort av Hans Westlund.

En av mina vänner och trogna besökare heter Ewa-Britt. Från henne får jag ofta hälsningar i form av vackra handskrivna brev, med blått bläck i kalligrafisk skönskrift, och ibland kommer hon och hennes man Lasse på visit i ateljén ända från Landskrona.

Häromdagen droppade det in ett paket. Det var en bok. "Antologi 2009 - Volym 1"; en 250 sidor tjock samling med dikter av och med nätverket Poeter (www.poeter.se). Vilken härlig diktariver visar sig inte i detta verk. Jag känner verkligen att det finns en stor potential i den svenska folksjälen för poesi och detta är en diktsamling jag verkligen rekommenderar till alla. Ewa-Britt finns förstås med!

Diktsamlingen finns att beställa under den hemsida jag hänvisar till ovan.

Ett stort tack Ewa-Britt för den dedicerade bok som du skickade till mig. Den kommer jag att ha stor glädje av. Och tack för din varma vänskap.