16 februari - En ny bok i min hand

.

.

.

.

.

.

.

.

.

..

.

.

.

.

.

.

..

.

Jag tittar ut genom fönstret på vintern som har "börjat om". Innan jag for iväg till Bulgarien på en vecka var det milt och blåsigt. Det mesta av snön, förutom de stadigt hopskrapade drivorna, var bortsmält. Men nu är allt tillbaka igen - snön och kylan - och det är åter fullt ös vid fågelbordet.

Men ändå. Något har hänt. I toppen av trädgårdens sembratall, planterad för snart tjugo år sedan, sitter en skata. Hm, tänker jag, fastän jag sett dem sitta där många gånger förut, är det så att ...?

... Jovisst så är det. Det är bobyggnad på gång. Skatparet flyger i skytteltrafik med pinnar till den täta talltoppen och jag står en stund och njuter åt flitet och nyheten. De har bara flyttat fem meter, från grannens tall, där de huserat två år och innan dess, från ytterligare en granne längre bort så länge jag minns tillbaka i tiden. Men den tallen sågades ner för tre år sedan, därav den succesiva emigrationen. Och nu är de alltså på plats i vår trädgård.

Jag känner mig glad över det. Jag gillar skator, trots alla problem de ställer till med när innanmätet i trädgårdens fågelholkar skall lämna boets trygghet.

Skatorna har också liv att ta hand om.

.

Jag är hemma igen och har precis plitat färdigt min reserapport från Bulgarienveckan.

Den finns att läsa på min resesida och länken dit finns i spalten överst till höger på den här blogsidan. Välkommen dit!

.

Bulgariens nya fågelatlas.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Jag håller en dyrgrip i min hand. En alldeles splitterny bulgarisk fågelatlas.

Jag har gjort omslaget till den - ett par balkanflugsnappare.

Äntligen har jag fått den i min ägo. Det har varit problem med transporten per post tidigare.

Det var faktiskt en av de väsentliga anledningarna till att jag följde med Johan dit ner mitt i senvintern. Jag var nyfiken på resultatet förstås.

.

Jag har bjudit Bulgariens Ornitologiska Förening på omslagsbilden. De behöver allt ekonomiskt stöd och ideellt arbete som de kan få där nere. Det känns också mycket glädjefullt att kunna hjälpa till med dylika ting och det ger mig samtidigt en portion stolthet.

.

Ändå, det tänker jag faktiskt berätta om nu i min naturliga dagbok, känns det lite egendomligt vårdslöst och tanklöst att man har täckt över min namnteckning på omslagets framsida nere till höger med en text så att det inte längre framgår att jag är "pappa" till verket. Och jag får leta länge dessutom, innan jag hittar mitt namn inne bland titelsidorna (smått - smått).

.

Tja! Inte mycket att orda över nu kanske. Jag tröstar mig med att vi säkert ser olika på saker och ting i Bulgarien och Sverige. Livet är fullt av kulturkrockar.

Men det är klart, att hade detsamma hänt här hemma i Sverige, så hade jag satt fart på åtgärdsbatteriet..Det finns ju regler för sånt här.