19 februari - Isläget på Vättern

.
Utanför Västra Väggar på Omberg har isflak skvalpat runt en tid.

.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Jag fick en kommentar till min "Naturliga dagbok" igår om Vätterns isläge.
Det var en kommentar från en bloggbesökare som tackade för min rapport att "Vättern lägger sig" och därför tänkte hänga på långfärdsskridskorna och ge sig ut att pröva hållbarheten.
Det var bara det att personen som skrev till mig hade hittat ett skriveri som var gjort för precis ett år sedan. Farligt inaktuellt, bäst att kolla alltså, tänker jag, och åker upp på Omberg i solnedgången för att med egna ögon se hur läget är i realtid.

Det är en alldeles fantastisk afton, nästan vindstilla och med en temperatur som mot slutet av utflykten sjunker ner mot minus tjugo grader. I natt kommer det att bli säsongsrekord i köld, det känner jag redan, ty himlen är som av kristall och stjärnorna gnistrar tidigt.

På håll tror jag att Storvättern ännu ligger öppen med mörka isflak här och där, men när jag kommer upp i höjd och närmare, ser jag att det är precis tvärtom.
Nyis ligger ljus och spegelblank och däremellan finns ännu små råkar med mörkkrusigt öppet vatten.
Åh, det är så långt gånget, tänker jag, efter denna natt kommer nog hela sjön att ligga frusen och stilla.

Mörkare råkar med öppet vatten ligger inklämda i nyisens himmelsspegling. Snart är hela sjön täckt av ett slutet istäcke.

Vid Västra Väggar.

.

Jag stannar vid Västra Väggar på Omberg och vandrar ner till det 75 meter höga stupet. Jag är alldeles ensam, förstås, i kvällen och kylan. Jag blir nästan andlös av upplevelsen. Den är mer än religiös! Det är så vackert och gudomligt! (Precis så).

Mörka stråk och sprickor vandrar över sjöhimlen, färgerna är softat naturliga. En svag vind drar runt mitt huvud med ett nästan ohörbart "väsande". En korp flyger förbi under mig och försvinner bot mot Älvarum. Den är alldeles tyst.

Isen talar till mig. Med förförisk stämma viskar den, sjunger mjuka sånger, åmar sig eller knäpper på högstämda strängar, men ibland blir spänningen i isen till rytande dån eller väldiga kanonskott som färdas med "ljusets" hastighet ända ner mot Visingsö eller över till Hjo på andra sidan sjön, tonar bort och försvinner.

Jag är en unik upplevelse rikare. Igen. Jag vill verkligen rekommendera ett besök där vid Västra Väggar på Omberg i morgon kväll kl 17.00. Då finns chansen. Kanske ses vi då, eller någon dag senare, på isen, på väg till Ombergs grottor. Det var elva år sedan som den möjligheten gavs om jag nu minns rätt.

Allt detta händer just nu och du lever! Behöver jag säga mer?

.