Det finns några väldigt rara växter man gärna vill eftersöka. I Artportalen kan man notera att den lilla nordliga Carex-arten Ävjestarr har sin enda östgötaförekomst på Dags mosse i Ödeshögs kommun. Detta triggar naturligtvis vår vän botanikern m m, Kjell Antonsson, så till den grad att han (nästan) självsvådligt har bestämt att tisdagsgruppens utflykt idag ska ta vägen dit.
Rekonstruktion av arten ävjestar, Carex oederi var. bergrothii
- Den måste återfinnas! säger han bestämt och då blir det så, men med kaffe.
Och så befinner vi oss alltså idag, i sommarhetta med bromsar och allt på Dags mosse, den gamla högmossen som en gång var en vik av Forntåkern.
Jag minns hur mossen såg ut före 1979 då industriell brytning startades, en klassisk högmosse med mossor, lavar, ljung, tall, skvattram och hjortron tillsammans med blåbär och odon. Det sades när vi började upptäcka markerna runt Tåkern i början av 1960-talet att ljungpipare och dubbelbeckasin ännu kunde häcka där. Ängspiplärkor minns jag och sånglärkor också och en fiskgjuse häckade i en undangömd stortall där inne mot mitten, dit där en rostig järnvägsräls ännu ledde fast redan då utan lok och lastvagnar.
Idag är det ett finskt företag som äger koncession på torvbrytning i stor industriell skala. Men tillståndet är på väg att gå ut, brytbar torv börjar ta slut och idag är man i vissa delar nere vid glaciärleran i botten av bäckenet.
Ansökan om ytterligare 25 års brytning ligger inne hos myndigheterna idag, säger Lars Pettersson, platschef i företaget som välvilligt och intresserat tar emot oss. I bil skjutsar tar han oss ut över mossvidden, som mest liknar en stor brunfärgad öken. Han är själv intresserad av vårt projekt.
Vi far förbi stora upplag av fräst torv som väntar på att säljas som jordförbättringsmedel. Det är detta det hela handlar om idag, säger Lars, nu när bränntorv inte längre är gångbar. Den klassas som ni säkert vet som fossil produkt, men tidigare gick mycket bränntorvpellets iväg till värmekraftverk i t ex Örebro och Västerås, men nu är allt det över.
Uppdraget då? projekt Ävjestarr.
Jo, redan efter hundra meters promenad upptäcker vi en intressant kandidat till ävjestarr i ett dike. Kjell och Lars ställer upp för ett foto, Kjell med krattan i hand, den han högg loss ett beläggsexemplar med.
Platschef Lars Pettersson är intresserad av starren som Kjell nyss har krattat upp ur ett dike.
- Det finns fler exemplar här, säger Kjell, så att jag tar med en planta för säker artbestämning är helt okej.
Utan att föregripa artbestämningen helt, lutar det mot att den starrplanta som Kjell tar med hem, inte är en ävjestarr.
- Stödbladet mot toppen ska ju peka ner och inte upp, säger Kjell och visar. Troligen är det en syskonart jag har i näven - ärtstarr eller kanske näbbstarr. Jag skickar den till Anders.
En liten kvist av den åkerkulla jag fann har hamnat som beläggsexemplar i egen flora.
Vi får väl se vad det bliver. Tills vidare gläds vi åt hela upplevelsen på Dags mosse, av alla rorippor vi såg, slokstarr och Juncus i mängder och minsann en ensam planta av den fina lilla växten Åkerkulla.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar