Jag hade tänkt bygga på skrivandet igår om "Tripseländet" med lite lättare inslag. Men jag kände att det blev nog så. Alltså fortsätter jag idag med följande små notiser:
Från min era för länge sedan som skalbaggssamlare minns jag en favorit. Den gulröda blombocken.
Den gulgröna blombockens hona är vackert tegelröd. Idag heter arten Stictoleptura rubra vetenskapligt men på den tiden jag var aktiv var namnet bara Leptura rubra. Det sitter än.
Arten ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Den är en av våra allmännaste långhorningar, knuten till gammalt furu-/granvirke, inte alls kräsen, t o m impregnerade syllar kan duga, hur det nu kan gå till med allt gift som finns där. Den kommer ofta flygande lite lätt brummande. Honan på bilden är helt tegelröd medan hanen som är något mindre har gula täckvingar och svart mellankropp.
På Omberg längs Sjövägen har hampflockeln slagit ut nu. Det är tyvärr väldigt torrt och den börjar redan se en aning vissen ut. Jag inväntar detta event varje sommar. Vägrenen blir nämligen en väldig fjärilsmagnet och detta brukar jag skriva om varje år.
Bara i den här buketten hampflockel räknade jag in 17 silverstreckade pärlemorfjärilar. Och fler kommer garanterat, det har ju bara börjat.
Häromdagen räknade jag in minst 75 silverstreckade pärlemorfjärilar på sträckan, Storpissan till Bramsens väg. I vanlig ordning stor jag då och då ivägen för Ombergsturisterna som fattar "nada". En tutade t o m irriterat och jag klev ut, berättade och visade.
- Passa på, sa jag, till den stressade bilföraren. Fler fjärilar än så här kan du inte se på en gång. Det här är Omberg!
Ulla och jag har nyss besökt en av dessa små trästäder som finns i landet. Jag undrar om du kan gissa vilken.
Flera av dessa vackra små städer har oftast ett vattendrag tvärs igenom, vilket ofta markerar både en slags gräns och en mötesplats.
Vi strosandet bländade oss prakten av alla blomster.
Den här annorlunda och vackra rosen till exempel.
Nå, var är vi?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar