10 juli - Trädgårdslycka

Jag är oerhört glad och stolt över ett par av mina växter hemmavid. 

Den ena är en mönjelilja som idag är ungefär tjugo år gammal. Den är omplanterad två gånger under den tiden och då har jag också delat den något. Nu har den stått i samma kruka de senaste sex åren; trångt och lite fattigt blommar den nu ut för fullt. Idag räknade jag blomklasarna. De var 15 st och ytterligare några på gång i knopp. Så mäktigt

Jag friserar bladen då och då när de brunar i ändarna. Det är direkt sol den inte tål så väl.

Clivian står på trappan till vårt hus, mestadels i skugga/halvskugga och får vatten mindre ofta än andra växter. Den vill gärna torka till lite ibland. Den besöks av humlor och bin och går i frukt med vackra korallröda bärklasar. Jag har aldrig försökt så några frön, men tanken finns.

De vackra blomklasarna och frukterna i närbild.

Min andra stolthet är ett gammalt solanumträd, lite tråkigt benämnt som potatisträd ibland. Jag föredrar det feta namnet.

Trädet är verkligen gammalt, säkert tjugofem år och jag minns då jag köpte det att stammen var sugrörssmal och hela uppenbarelsen spinkig och tanig. 

Mitt solanumträd står i full sol under halva dagen och trivs i värme.

Med åren har det vackra trädet blivit allt kraftigare och vackrare och det blommar numera väldigt rikligt när det får komma ut i friska luften i maj månad. Under trädet har andra plantor slagit rot och jag låter dem vara kvar. 

Jag beskär trädet kraftigt när jag tar fram det. I år har jag fått kämpa med bladlöss som önskat överta trädet som sitt. Nyckelpigor har hjälpt mig på traven.

Solanumträdets vackra lilablå blommor med sin gula knapp i närbild.

Förutsättningen för dessa lyckade resultat är säkert att jag kan förvara träden i min ljusa och svala ateljé vintertid. Där får de vila och ro.