Igår åkte vi en sväng över Omberg, Ulla och jag, kröp längs Sjövägen från Alvastra till Borghamn, för att titta till hur långt hampflockeln kommit i sin blomning. Så långsamt gick det att vi fick ideligen släppa om turistfordon som inte förstått kråksången med Omberg utan istället susade vidare, ofta på tok för fort, till utsikterna.
De allra första hampflockelblommorna började precis slå ut.
Nu var det visst en vecka för tidigt. De tidigaste, de som stod i full sol, hade öppnat sina första blommor i flockarna och där fanns redan humlor, blomflugor, fjärilar och annat, men vi vet, att med en veckas tålamod kommer där vara fullt med dylika insekter. Då kommer Omberg att visa sin fulla prakt där fjärilar av olika arter kan räknas i månghundratal.
Luktfjärilarna, de allmänna och lite oansenligt bruna, studsade långsamt runt över blommorna i diket och till slut lyckades jag fånga en i en hampflockel med min mobilkamera.
Ett tiotal bastardsvärmare upptäckte vi. Hemma har jag bestämt dem alla till arten smalsprötad bastardsvärmare.
En strimlus hade hamnat hos "fel" värdväxt. En umbellat ska det ju vara och inte som här, bladverket på en hampflockel.
Silverstreckade pärlemorfjärilar söker nektar i spenört.
När nu inte hampflockeln bjöd in till nektarfest fick kvardröjande blommor av spenört stå som värd åt de silverstreckade pärlemorfjärilar som nyligen kläckts. Snart kan de räknas i tresiffriga tal över vägrenens rika flora.
*
Omberg idag den 15 juli tillsammans med tisdagsvänner. Vi stämmer möte vid parkeringsplatsen vid Ombergslidens skidbacke för att ta oss an Ombergslidens fantastiska rikkärr. Vi vandrar först runt på den breda spången, rullstolsanpassad och välanvänd men nu med begynnande rötskador.
Vi skapar oss en översyn. Jag har larmat gruppen nämligen, att jag tycker att en viss igenväxning av bottenskiktet i orkidékärret kan anas. Grässvålen börjar bli tät och ogenomtränglig, fukt och vatten saknas och många växter, såsom fläcknycklarna som just går i frukt känns undernärda, kortväxta och taniga. Något fattas. Något känns fel.
För minst andra året i rad saknas fynd av den unika reliktarten svarthö och trots att vi idag med fem kunniga ögonpar genomsöker området hittar vi inte ett enda exemplar, vilket är ett mycket oroande tecken på oönskad förändring.
Försiktigt, med varje steg vägt på guldvåg ger vi oss ut i kärret för att räkna luktsporrar, något som görs varje år sen många år tillbaka. Orkidén luktsporre är det här rikkärrets drottning, om inte kung - en oerhört sällsynt art med sporadisk förekomst endast på Gotland samt i Östergötland och Västergötland i vårt land, inte mer.
Luktsporren är en finlemmad orkidé, med smalt gräslika blad, en tät smal kolv av tilltrycka blommor med korta sporrar i kulören från vitt, över olika grader av rosa till karminrött. Blomman doftar härligt som av nejlika. Den är sent blommande.
Luktsporre.
Kärrknipprot.
Efter fikastunden som följer ser vi oss omkring i området ovanför rikkärret, alldeles under kanten av skidpistens nedre häng. Även här finner vi att åtgärder borde genomföras. Vi saknar slåtter och möjligen ett visst betestryck. Kjell får i uppdrag att föra vår synpunkter vidare in till Länsstyrelsen.
Prästbaggar finnes rikligt i morotens blomklasar. Luktgräsfjärilar, pärlgräsfjärilar, en amiral samt en ängspärlemorfjäril noteras bland annat.
En kartfjäril av den mörka sommarversionen, flyger omkring som årets första för mig.
När kartfjärilen sätter sig stilla försvinner den helt i sin omgivning.
Jag fotograferar en för mig okänd parasitstekel och har så gott som omedelbart fått nedanstående svar av Robert Back i FB-nätverket "Insekter". Stort tack för hjälpen Robert.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar