Nordvästvinden biter i kinderna och det är knappt man ids gå ut på bryggan i snålblåsten från sjön men Christer vill ju gärna titta närmare på den där smådoppingen som just dök och försvann bakom båtarna i Hästholmens hamn.
- Men jag sitter kvar, säger Lars något snörvligt.
Smådoppingen dyker.
Ett drygt hundratal gräsänder simmar runt i vågskvalpet och ett tjugotal "anfaller" oss redan vid bilen i jakt på matbröd. En skäggdopping och några knipor ser vi dessutom samt fiskmåsar förstås men smådoppingen som försvann ser vi inte mera.
I villaområdet noterar vi sidensvansar och jag konstaterar med stor glädje att ryktena verka tala sanning om att "trädgårdsmästeriet" är lyckligen sålt och verkar ha en framtid. Bilar står nämligen på plats.
Längs Sjövägen på Omberg spanar vi efter spelflygande kungsörnar men trots att vinden tycks lovande blir vi utan idag. Men den besvikelsen övergår i leende när vi redan på håll ser kattugglan sitta i sitt ekhål strax därpå. Den sitter kvar lugnt och bligar på oss med kisande blick. Det var ett tag sedan sist jag såg den sitta där men reviret är alltså intakt.
Jag undrar i det tysta om det möjligen kan vara samma kattugglehane man har sett under alla dessa år.
Lars såg grågäss vid sjön redan i fredags, meddelar han oss, när vi nu inte lyckats få syn på en enda nere vid Tåkerns mader. Hade vinden fortsatt komma från syd hade vi haft dem här idag, är vi överens om och känner samtidigt att det gott kan få vänta med våren en stund till.
- Det är lika bra. Det blir bara bakslag ändå, säger Christer, som är glad över att det börjar bli cykelföre hemmavid.
Vid Ramstadkanalen vajar en varfågel på en nästan osynligt tunn sälgslana i vinden. Också den arten har stabila revir här i bygden åtminstone drygt någon månad till, innan det blir dags för den att börja återvändandet norröver.
Disan som häromdagen brusade av smältvatten har redan lugnat sig. Det blev bara kort och gott. Allt rann alltför snabbt bort på tjälad mark. Mer måste vi få!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar