När sydvinden vräker in över landskapet och rekordsnabbt smälter ner snötäcke och drivor känner jag att jag bara måste unna mig en dryg timmes utfärd, trots att vi har annat tidspressat på gång alldeles snart, nämligen Whiskymässa med påföljande födelsedagsfirande i Linköping.
7 grader varmt visar termometern och jag vet att det faktiskt kan hända en sådan förvårsdag att den första lärkan drillar förbi. Det hände senast redan den 2 februari 2016 läser jag bakåt i min blogg: "Flockar av både grågäss och sädgäss i skyn över Tåkernlandskapet och rapport om sånglärka i Västergötland".
Väversunda mad börjar bli snöfri och förberedd för det första grågåsparets ankomst. Idag är sjömarken dock utan både gäss, vipor och lärkor.
Grusvägen över Kälkesta är svampigt vårmjuk och skitig, dock snöfri, och det enda jag noterar av vikt är en varfågel i alarna vid kanalen. Ett vintertecken i brist på vårtecken, men av skön sort.
Disevidån rinner sprängfylld förbi Gottorps lada och lyfter isen till lossnande flak. För någon vecka sedan var ån helt utan flöde. Mängden vatten gläder mig storligen eftersom det blir ny efterlängtad påfyllning i ett nästan torrlagt Tåkern. Helt nödvändigt för sjöns kvalitativa fortlevnad.
Under innevarande söndag i Linköping noterar jag en liten flock av nyanlända ringduvor, att talgoxar och blåmesar, liksom flera grönfinkar, sjunger för fullt.
Våren börja anas i landskapet och dagen är förlängd med timmar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar